Modecollage: Classic Autumn

I dag är det sensommarfeeling här, men visst börjas det anas andra vindar – inte minst när det gäller inspirationen. Jag samlar mig till ett modecollage ( i vanlig ordning finns liknande produkter i olika prisklasser) genom att plocka fram de där knalliga skorna från i söndags och kombinera med en mönstrad sidenskjorta. Neutraler till är enkla svarta jeans och en kappa med “Chloé-kant” fram. Lite 70-talsvindar i det stora lövet och väskor, gärna vinrödasom bärs över kroppen. Och nyfiken den nya Chanelparfymen jag med. Aldrig är väl modet så roligt som just precis nu när hösten randas.

signature

Växthuset i augusti

Augusti är en månad av överdåd i trädgård och även i växthus. Pelargonerna är stora som buskar och tar över hörnor därinne. Citronträden växer så att det knakar. Kryddväxterna har tripplat sin storlek – minst. Men det är även oundvikligen början till slutet. En del krukodlat som varit med länge börjar ha sett sina bästa dagar. Det är dags att titta på lite höstfägring – men jag är inte redo riktigt än. Den sedvanliga avlusningen av nämnda citronträd tar vid utomhus innan det är dags för vinterförvaring. Mot väggen syns min vision om maffiga solitärer av stjärndahlian Café au Lait. Nu fick jag en helt annan sort, men för all del – dahlior som sticker upp där bakom i krukor blir det nog även nästa gång i någon form. Det gröna tar och ger i vanlig ordning.

Utanför gör jag blombad i Signe Persson Melins Kvadrat för Byarums Bruk som samsas med gamla snäckor som förr i tiden prydde grusgångar. Så fann jag några äldre trädgårdsredskap med den rätta patinan förra veckan. De blir en fin kontrast till det nya växthuset och fungerar som prydnad.

Jag samlar på mig äldre korgar som jag använder till det mesta vid växthuset. Även här tycker jag om hur de samspelar med det nya. Och några av mina finaste vintage – agave som kommer från ett stort gammalt gårdsexemplar. Agave är en klassisk växt vid glashus. Den ger karaktär med sina flikiga blad och friska färg. Här har jag en hel rad som jag drivit upp från små sticklingar.

Nu har vi haft växthuset i ett år. Jag känner mig fortfarande tillfreds med de val som vi gjorde. Det verkar pågå något av en glashusboom i riket. Mitt bästa råd är att låta det ta tid med valen, vara realist i sina drömmar och tänka på hur man vill använda huset. Jag glädjer mig åt vårt varendaste dag.

Lite mer vintagefint till växthuset – äldre trädgårdslitteratur, fotogenlampor, spridare till gamla zinkvattenkannor, äldre redskap och såklart patinerade krukor. Det är roligt att hålla ögonen öppna efter sådant här tycker jag, men jag kan inte säga att jag finner massor – förmodligen många fler som tycker om denna estetik.

En ny vecka – hoppas att den blir fin!

signature

7 a week

7 a week – smått och gott som jag lagrat i min telefon, sparat ned från Instagram och tagit screenshots av den senaste tiden. Vi börjar där, så får vi se vartåt det bär hän. En liten virtuell godispåse till söndagskvällen. Hoppas att det smakar. Just nu – och för all del för det mesta – inspirationen är på topp när det gäller mönster- och färgmix. Och i augusti dras ögat till mustiga toner – gärna rött och orange i hela spektrumet. @elleuk

Prinsessan Anne som stilikon?! Jag kan inte säga att jag har tänkt så mycket i de banorna, men med det rådande sjuttiotalsmodet är det enklare att få upp ögonen för det. Harpers Bazaar UK FB.

New York Times skriver om den europeiska rottingtraditionen, där svenska Larsson Korgmakare är en av de verksamma som porträtteras. Det 114-åriga företaget gör bland annat Svenskt Tenns rottingmöbler. Rottingen fortsätter att vara i fokus. Det märks inte minst i vintagesvängen där det blivit mer konkurrens om materialet. Fint att hantverket lyfts fram. @larssonkorgmakare

SVT presenterade sitt höstutbud i veckan. Jag ser mest fram emot fortsättningen på en av de bästa miniserierna Top of the Lake med Elisabeth Moss. Nicole Kidman och Gwendoline Christie syns också i regi av Jane Champion i slutet av september. Jag har inte läst så mycket om serien som rullar internationellt nu, men allt tycks inte vara rosor i bemötandet. Vi får se när China Girl når oss. SVT FB.

För att dröja kvar lite i Skåne-känslan – så fint hus i Simrishamn. Bildminnet kickar in, precis som hos Frida på Trendenser som länkade till objektet i fredags. Visst är det de här urrivna sidorna från Sköna Hem som nu skall få en ny ägare. Om det är något som kan få igång mig så är det stadshus med innergårdar. En bostadsdröm som jag alltid bär med mig. Fastighetsbyrån Simrishamn genom Trendenser.

Anthropologie har gjort ett samarbete med anrika Liberty – mönster och färgprakt förstås. Soffan ser ut som ett smycke. @anthropologie

Ett par cerise loafers är måhända det som behövs för att möta det annalkande mörkret?! @vagabondshoemakers

Väl mött nya veckan!

signature

Utvalt: Hannu Sarenströms hus till salu

Det här är en välbekant vy om man är intresserad av trädgårdsinspiration -Posseska gården på Kinnekulle där trädgårdsprofilen Hannu Sarenström skapat många av sina böcker. Nu är huset med tillhörande ägor till salu – se prospekt och bilder här. När man klickar runt här är det mycket lätt att börja spinna tankar om att få ynnesten att ta hand om ett liknande ställe. Det här är tämligen långt från vårt hus från 2008, men ack, ack – visst är det något särskilt med falurött kombinerat med en ockragul dörr?! Samtliga bilder: Mäklarhuset Lidköping

Det sitter i väggarna är en klyscha som ofta kommer fram när det gäller äldre hus – det här är från 1921. Det är vackra ljusinsläpp och gedigna material. På bilderna är hemmet utsmyckat med dill och kräftmånar. Även om jag klarar mig utan kräftorna i sig, är estetiken kring dukningen, dofterna och de mustiga färgerna något som inspirerar denna tid.

För att inte tala om skördetiderna nu. Ett hörn som detta sätter tonen – även om man inte har platsen att köra detta fullt ut är det inspirerande att fösa fram solrosor och alla grönsaker som kommer nu med kål i spetsen.

Och värmen börjar komma i fokus igen efter sommaren. Tankar på sprakande brasor lockar, liksom ljusfrossa såväl inne som ute i växthus.

Missa inte heller Hanna Wendelbos blogginlägg från denna plats. Hon var här på Öppen trädgård för ett tag sedan och har skrivit så fint om huset, trädgården och känslan av att lämna en plats man skapat efter många år. Nu blir jag inspirerad att gå till hyllorna och ta fram Sarenström som skapat fina kokböcker, men även mycket om trädgård – ett urval här.

Nu ut och njuta sensommarkväll hos mig själv. Ha en fin ni med!

signature

Fredagssvepet 33/17

Efter att ha ägnat mig åt tillbakablickande på sensommarmötet i Skåne, dahlior och tankar kring inspiration i veckan är det måhända dags för terminsstart för en av bloggens klassiker – fredagssvepet. Jag har gjort veckans urval många gånger nu och det tycks som om kategorin har blivit något av en ryggrad här som många ser fram emot. Det känns hedrande att vara en del av fredagskänslan, så härmed öppnar jag upp igen med de trygga orden – håll till godo med veckans svep!

Efter att ha gottat mig i sensommarens alla mustiga färger, dyker jag ned i vilsamma nyanser denna fredag. Varumärket Midnatt är nytt när det gäller sängkläder med fokus på ekologisk bomull och softade kulörer. Produktbilderna är vackra – här faller jag för det bruna i kombination med rottingen – och livsstilsbenet får utrymme i The Journal där man går till sängs med människor och även visar inspirationsmaterial. [En parentes kring tvättråden. Jag tvättar mycket i fyrtio grader, men lakan åker alltid runt på 60 grader. Att rekommendera 40 grader eller lägre är naturligtvis behjärtansvärt ur miljöhänsyn, men känns ändå kanske tveksamt när det gäller sängkläder.]

Sjuttiotalsmodet blommar ut i full kraft i höst och är den dominerande stilriktningen i mycket av det som kommer till butik. Inte mig emot, då den mer klassiska uppdateringen av de bekanta linjerna tilltalar mig. En av de bästa sammanfattningarna görs i Net A Porters Online-magasin The Edit som finns att bläddra i här.

Ulrika på Seventeendoors tipsar i dag om en villa till salu i Stocksund. På tal om likriktningen i mäklarannonser som jag skrev lite om i går, känns detta som något annat. Även om allt inte är min stil i inredningen, så faller jag ofta för interiörer där ögat får jobba lite med alla detaljer som upptäcks efterhand. Allt är inte endimensionellt och förutsägbart, utan det händer något som gör att sinnet får utforska och inspirationen börjar fyllas på.

Den här stolen – klassiska Skedblad av Carl Malmsten från 1933 har fått stå som symbol för H&M:s nya livsstilssatsning Arket som har onlinepremiär nästa vecka. Stolen som ska stå i Arkets caféer världen runt – läs mer om den här hos Stiliga Hem – relanseras nu i svensktillverkad massiv ek. Vi har fortfarande kvar de möbler som vi köpte hos R.O.O.M när eken var i främsta fokuset under nittiotalet och jag tycker fortfarande lika mycket om materialet. Därför dras mina blickar till denna stol – och det skall naturligtvis bli spännande att se när Arket öppnar upp portarna den 25 augusti – bilder från pressvisningen finns här hos Helena Lyth.

Det skulpturala uttrycket fortsätter att vara i fokus och många drömmer om att finna den där perfekt patinerade i vintagesvängen. Jag sparade raskt ned denna bild med konst av Kristiina Haataja när den dök upp i mitt flöde på Instagram. Reportage hos Annalena Leino-Karlssons hem i Residence med styling av Leino-Karlsson och fotografi av Kristofer Johnsson.

Tröjorna i mjukaste kashmir börjar locka igen. H&M

Skultunas kontorsljusstake finns i flera exemplar hemma hos mig och är ett sådant där klassiskt loppisfynd. Nu har formgivaren Richard Hutten tagit inspiration av den till en mer minimalistisk variant som kommer i höst. Nyckeln på sida är här ersatt av en ring – vacker i all sin enkelhet.

I min bokhög finns för tillfället bland annat Kazuo Ishiguros Återstoden av dagen som kom i pocket för något år sedan. Jag har inte läst den vad jag kommer ihåg – den är verkligen ett mästerstycke när det gäller att klä känslan av kontroll och självdisciplin i ord. Historien om Butlern Stevens är för alltid förknippad med Anthony Hopkins i Merchant Ivorys produktion från 1993. Nu måste jag se om även filmen.

I går satt jag mot en vägg med sensommarsolen i ansiktet med en vän, men till kvällen fick jag bära ut fler filtar till växthuset. En annan tid närmar sig onekligen. Jag lyssnar på Lars Winnerbäck och tänker att det får lov att bli fint det med. Toast

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Tänker på: Inspiration

Sommaren är en tid för att tanka inspiration på olika sätt. Tiden finns att se sig om, läsa och även få lite distans till det vanliga flödet som man låter strömma mot sig i vardagen. Överst i några av mina sommarhögar har det legat äldre inredningstidningar. Så här i efterhand var det möjligen inte ett av mina bästa drag att göra mig av med alla mina årgångar av exempelvis Sköna Hem och Elle Interiör från mitten av nittiotalet, men man kan inte lagra allt. När vi flyttade ut till huset åkte mycket ut – jag sparade bara sådant som jag ansåg var riktigt inspirerande då. Nu köper jag dem igen – på loppis. Mitt bildminne är väl utvecklat – hjärnan har lagrat massor som känns bekant när jag bläddrar – men en del annat tycks inte ha fångat mitt intresse då. Då var det mer stadsvåningar och inte så mycket trädgård i mitt sinne.

Jag säger bara Elle Interiör nummer 4 2003. Ack, ack, ack. Möjligen var mitt omdöme något grumlat vid den första genomläsningen då jag var höggravid med min son, men det har jag tagit igen i sommar. Klassisk och tidlös inredning och trädgård som håller än i dag. När jag har suttit och bläddrat i de här magasinen och därmed valt bort mycket av det nya som kommit, har jag funderat mycket på varför jag söker mig tillbaka i tiden. Det är svårt att undkomma känslan av längtan efter något annat än mycket av det som produceras nu. Nostalgiskt skimmer? Ja, kanske det. Det finns för all del många tidsmarkörer även i dessa tidningar – hallå Aaltovas med tulpaner – men det är ändå något som drar mig dit med full kraft.

När dottern föddes 2001 lämnade vi in en rulle för framkallning på de första bilderna av henne. “Ta några bilder nu” sa jag omtöcknad till maken i förlossningsrummet. “Jag har ju redan tagit två” sa han. När sonen föddes 2003 fotograferade jag honom ur alla tänkbara vinklar på sjukhuset. En annan tid helt klart. Detta märks även i tidningarna och i de äldre trädgårdsböcker som jag också plöjt i sommar. Det digitala fotografiet, all redigering kombinerat med styling och tillrättaläggande av verkligheten och mängden visuellt som vi konsumerar har på alla sätt förändrat vårt sätt att se på bilder. Det är nog i princip omöjligt att gå tillbaka, men frågan är om vi inte har nått gränsen för vad som anses inspirerande?

Jag tror inte att jag är ensam om mina tankar – långtifrån. Trendenser skrev i går ett inlägg om Retuschfusket i inredningsbranschen som även snuddar vid liknande frågor. Frågan är hur vi finner en väg framåt som känns relevant och inspirerande. Att gå tillbaka till mörkrummen och att skippa Photoshop är knappast en möjlighet. Jag är inte heller mycket för stökbilder – de finns inte ens med i de gamla inredningstidningarna. Men när jag läser ett artikel som denna hos Residence – Före och efter: Så stylades hemmet till en designsäker dröm – så börjar jag längta bort igen. Jag förstår att det är speciella villkor på mäklarmarknaden där annat styr, men har vi inte sett nog av dessa prospekt som ofta verkar produceras för att kunna bli Hemnetspan i sociala media? Jag blir då bra mer inspirerad av originalinredningen – här benämnd som gammeldags med spretig stil. Åh, ljuva årsringar. Jag blir inte betuttad i allt det nya, utan tänker snarare vad fint det hade blivit om man hade arbetat med det befintliga och tagit utgångspunkt från det.

Är det inte nog nu ändå? Efter tankar och krönikor hamnar man alltid i det klassiska You must be the change you wish to see in the world igen. Jag blir inspirerad att fortsätta fundera på dessa frågor och vad de innebär för mitt eget skapande kring bilder och inredning. Får ni några tankar?

signature

For the love of dahlia

Det är njutningstider – sensommarens pioner – dahliorna är här! I år verkar det dock som om många med mig blir prövade i vår kärlek. Jag är väl medveten om variationer när det gäller blommor, men i år är det helt andra sorter som kommer upp. Det hela känns mycket skumt och efter att ha gullat med knölarna sedan i april känner man sig delvis snuvad på konfekten. Men ändå. Det som kommer. Är jag så väldigt glad för. Och jag njuter med fullt påslag.

Dahliorna har ofta korta stjälkar när man tar av dem, vilket gör det tacksamt att arrangera dem lågt. Här har jag använt min kära kompis hönsnätet för att kunna få till denna symfoni av blommor.

När jag fyllde fyrtiofem i somras fick jag en riktig önskegåva – Signe Persson Melins Palissad från Byarums bruk. Persson Melin är en av mina formgivaridoler och allt blir vackert i den här krukan.

Några av årets sorter nya som övervintrade – Cornel Bronze, Breakout, Miss Sophie, Islander, Gits Perfection, Arabian Night – här nästan svarta – My Love, Sneeuwstorm och så Cafe au Lait som inte ser ut som den brukar göra. 

I dag har jag ljuv sensommar här hos mig. For the love of.

signature

Inspiration: Skåne

Varje gång vi passerar gränsen till Skåne är det samma visa. “Jag vill flytta hit”. Orden ekar tomt i barnens öron, men för mig är det som om allt det jag tycker om på något sätt fulländas i detta landskap. Jag har haft Gotland som min stora sommarförälskelse och närt en dröm om ett hus där. Jag har skrivit hyllningar om det karga, det steniga och det minimalistiska på ön. Den känslan kvarstår och är bland annat inspirationen för mitt växthus här på hemmaplan. Men frågan är om inte Skåne har gått om i drömmen. Det är något med luften som gör att jag vill flytta ned och öppna en liten butik ute på landet. Jag är knappast ensam om det med tanke på hur tätt det är mellan besöksmål i detta landskap, men ändå. I en dröm fungerar det fint.

Skåne är mer frodigt och myllrande med klarare färger för mig än den gotländska estetiken. Här blir jag inspirerad till en mer klassisk engelsk lantstil med tegel, blåvitt porslin, lindblomsgrönt och William Morris.

Bara vackra ting i en färg och mönsterblandning som tilltalar mig.

Klassiker att hemföra från Lund – te från Tehuset Java och bakelser från Patisseriet.

Jag vet inte om det varit med någon galen trädgårdskvinna som gått loss med en sekatör på fel sätt i dotterns skräckfilmer, men hon hävdar att jag uppvisar närmast patologiska tendenser när det gäller det gröna. Ja, vad är väl tid i Botaniska Trädgården i Lund jämfört med att besöka H&M i varje stad? Vi får väl helt enkelt “agree to disagree” här, även om jag faktiskt fick lite cred för några fotografier med blombakgrund på henne som till och med passerade nålsögat för publicering på Snapchat…

När man semestrar med tonåringar är det inte helt fel att få tid tillsammans med någon som har gemensamma intressen. Den dag Jenny och jag träffades strålade solen till slut. Att få gå runt bland dahliorna på Sofiero med en lika road – vi skojade om det ultimata tantbeviset att inträda i Svenska Dahliasällskapet – är en ynnest. Det känns fint att denna gång få möta sensommaren med en vän av bästa sort – en sådan där samtalet bara tar vid när man väl träffas. Tacksam över att ha sådana stjärnor som kommit min väg på senare år – count your blessings i megaformat på Krapperups magnifika fasad.

I år kände jag att utflyktsplaneringen skulle sträcka sig lite längre än till de säkra kort som redan besökts. Några klassiker blev det, men annars var det mesta nytt för ögat och gommen, vilket inte är ett problem in detta landskap, tvärtom. Det blir lätt så annars känns det som. Många åker till samma typ av “annorlunda och gemytliga” utflyktsmål som alldeles kryllar av människor. På Gotland skall alla käka bullar på Rute Stenugnsbageri, trots att cafétätheten och därmed utbudet är enormt. Många ställen känns som klippt och skurna för designroade turister. Inget fel på det och jag unnar verkligen riktigt bra ställen att det går bra för dem. Men ibland blir känslan lite “är det konstigt att man längtar bort någon gång”. Kanske till nästa uppstickare i genren “annorlunda och gemytliga” utflyktsmål…

Jag besökte bland annat Den Engelska Trädgården på Österlen. En riktigt fin och inspirerande anläggning med brittiska förtecken – svårt att tro att trädgården började anläggas så sent som 2014.

Som en skiva med ett hack i – en referens du garanterat inte skall använda inför dina barn som då klassificerar dig som ännu mer lost – säger jag varendaste gång: Den här bokskogen är så vacker! Det är som att åka genom en grön tunnel! Jag blir precis lika betagen varje gång när man ger sig ut på lite mindre vägar och de sammanväxta träden som bildar alléer av grönt omsluter en. Med en man som är utsprungen ur den kompakta granskogen är det lite som att svära i kyrkan, men det där skira ljuset. Åh. Skåne är som ett stort grönt hjärta. Det böljande landskapet med alla åkrar som skördetröskorna började arbeta med nu, alla majskolvar som sträcker sig upp i skyn och alla äppelodlingar. Klorofyllet omger en överallt och det är inte utan att man står och begapar alla stora friväxande fikon och ginkgoträd. Att vara trädgårdsmänniska här måste helt enkelt vara lite mer tacksamt.

Det är något med havet också. Känslan av gränslöshet och närheten till kontinenten. Det får lov att bli Köpenhamn snart. Årets sensommarplagg är definitivt denna blomstrande skjorta för min del.

Jag tycker om att ta med mig grönt hem från resor. Även om det var med bra stumma ben jag plockade ut krukor och pelargoner från Österlen efter att ha haft dem i benutrymmet hela vägen hem, känns det fin att ha fått med sig en liten bit av Skåne. I en av Malmös Signe Persson Melins vackraste krukor ståtar nu doftande klorofyll i växthuset. Vardagen är här – på torsdag börjar skolorna – men än finns det fin sensommar kvar. Kära, kära Skåne. Hoppas att vi ses snart igen.

signature