Jag har den senaste tiden inventerat och rensat i min garderob som en del i de företeelser som jag brukar ägna mig åt när våren tar fart. De hänger där på galgarna – de svarta maxiklänningarna som är något av min sommaruniform. Jag använder dem så mycket så att de nästintill älskas sönder. Även om jag har mitt lilla lager, så är jag alltid ute efter nytillskott till denna viktiga kategori i garderoben. Nu har jag bland annat den här klänningen på min radar.
På påsklovet kom dottern till skott att lösa in en av sina julklappar i butik – en klassisk ryggsäck från Fjällräven. Även jag är i behov av att kunna bära på ryggen. Just nu är ryggsäck trendigt värre – de fashionabla magasinen talar sig varma om Burberrys kommande variant – vilket ger ett större utbud i affärerna. Jag lär inte investera i lyxiga kedjor och tofsar i övre prisklass här, men visst är det intressant att följa pendeln från att något har varit helt ute, till att plötsligt bli det som alla vill ha igen. Bildkälla.
I går läste jag en fin intervju med Joyce Carol Oates i DN. Oates självbiografiska Det förlorade landskapet kommer på svenska i dagarna. Jag vill läsa.
Och så hoppas jag få skratta på onsdagskvällarna framöver. Jag tyckte om den första säsongen av brittiska Catastrophe – skrev om den här – och nu sänds den andra på SVT.
Då var denna vecka igång – hoppas den blir fin!
♡