Tänker på: Eftertankens kranka blekhet – inredningsdetox

217tomtDet är med en viss förutsägbarhet som jag hamnar i en känsla av tomhet denna tid på året. Det brukar inledas när vi tar ut granen. Allt går i cirklar som bekant. Julens överflöd känns med ens långt borta och eftertankens kranka blekhet slår till i sinnet. Det är blanka blad i anteckningsböckerna, ljuset börjar så sakta att återvända och jag är aldrig mer minimalist än just precis nu. Allt är relativt som bekant. Ingen som trädde in i mitt hem skulle använda det begreppet om min inredning – men för mig är denna tid speciell. Jag tycker helt enkelt om att vila i den känslan en stund. Även om jag älskar gestaltning av hus och hem i grunden behöver mitt sinne en viss detox mellan varven.

Dessa tankar sammanföll denna gång med att jag läste en av mina favoriter av kratörer och konstnärer – Cilla Ramnek. Ramnek är möjligen inte känd för att vara minimalist hon heller. Jag älskar det här myllret i sommarhuset, utställningar med anknytning till Svenskt Tenn och oförglömliga Home Sweet Home på Liljevalchs. Ramnek var tidig med tanken att design borde “handla mycket mer om att träna blicken, att göra urval och att sätta samman saker. Att inte förvänta sig så mycket av de enskilda föremålen.” Jag inspireras alltid av kombinationen av högt och lågt och att försöka få ihop det hela till ett eget uttryck.

217tomt2

Cilla Ramnek i Residence 2014

Hur hamnade jag då hos Ramnek i min kranka blekhet? Jo, genom en intervju på Betonggruvans blogg här. Josefine Halfwordson som har butiken Betonggruvan, intervjuar här med fokus på att trivas i hemmet. Ett citat är detta:

217tomt1Utan tvivel tänkvärt. Orden landar i mig i detta nu som en slags vaccination mot konsumtionsrubriker som surrar i januari som “så finner du sakerna som ersätter julmyset i hemmet” och “detta är vårens inredningstrender”. I sammanhanget får jag väl kategoriseras som en slags ambivalent maximalist – sakletare som jag är. Någon minimalist lär jag aldrig bli men det är otroligt nyttigt och välgörande att ta fram dessa tankar i ljuset. Att exempelvis fundera på frågan om saker och identitet och vad som kommuniceras i våra olika digitala flöden. Lite så far mitt sinne kring i början av året. Känner du igen dig eller tänker du på något helt annat?

signature

11 comments

  1. Jag känner alltid igen mig i dina texter (jag tror nog att jag skrivit om det förut) och det är som om tankarna och känslorna ligger i luften vid samma tillfälle Du har en fantastisk förmåga att uttrycka dig i text och det du skriver om är saker och ting som jag också funderar mycket på. Carl Gustav Jung hade nog en poäng i sitt begrepp ”synkronicitet” – ett slags sammanträffande utan orsaksmässigt samband.

    I denna cybervärld upplever jag att det finns stjärnstoft och du är en av dem. Genom bilder och texter kan jag känna en ”själslig” gemenskap med några få personer där ute och jag tror att om man skulle träffas i det verkliga livet så skulle där finnas något.

    Och ja, jag sällar mig till ambivalent maximalist – jag försöker alltid att se på hemmet och prylarna med ett iakttagande och en självdistans (så gott det går). Ställer mig frågan varför jag vill ha vissa saker och vilken betydelse det har?

    Önskar dig en fin januari,
    Kram Cathrine

    1. Cathrine – vilka fina ord att få ta till sig så här i början av året. Tusen tack för att du tog dig tid att skriva! Jag känner igen mig i dina ord om blicken på sakerna. Många blir fascinerade över att jag i princip kan redogöra för varje litet tings ankomst till mitt hem och var det kommer från. Prylgalen och att tillmäta saker alltför stor betydelse? Lite kanske – jag omger mig gärna med vackra stilleben, skulle ha svårt att leva mycket estetiskt spartanskt under en längre tid – men framförallt en vilja att förankra och att skapa en historia. Jag tycker om att tänka på att jag köpte en speciell ljusstake vid ett speciellt tillfälle och att minnas det när jag tänder den. Jag är inte mina saker – men jag tycker om mina saker. Jag håller med – intressant att fundera kring ur olika aspekter! Fin månad till dig med! Kram W

  2. Känner verkligen igen mig att vilja ha en stunds paus från mitt vanliga, vara lite mer o-dekorerad. Det ljust jauarigrå, rispapperstunn atmosfär och att liksom låta hemmet stilla sig – det lägger sig som en vilsam bomull i hjärnan. Sedan, så mycket ljuvligare att börja frossa i vårvinter och allt ljuvligt som ligger framför oss.

    Ha en fin dag!

    1. Så fint du skriver om den tunna atmosfären – en målande beskrivning av alla känslor som finns så här i början på året. Man själv är lite mer hudlös också – säkerligen därför man har nära till sinnet och tankarna nu. Tacksamt att omfamna det vilsamma, när energierna är låga. En annan tid kommer, som det alltid gör. Det är det fina med att vara säsongsmänniska och att leva i det. Fin dag till dig med!

  3. Känner också igenom mig i dessa tankar – som alltid! 🙂
    Har själv sedan ett bra tag tillbaka känt en stigande trötthet över alla saker som finns överallt, i tidningar, i affärer och inte minst hemma… I vissa stunder vill jag bara slänga ut allt. Blir dock lite jobbigt när jag trivs bäst med ett lite mer ombonat hem, ett hem som just nu också behöver komplettering på flera ställen!
    Håller helt med dessa tankar om eftertanke och hållbarhet men det kan också kännas lite tveeggat, då det dessutom ställer krav. Samtidigt som jag verkligen vill köpa saker som håller, och då få släppa just den bollen, kan det kännas överväldigande att bestämma sig. Övar mig i att vara tillåtande mot mig själv i min ambivalens.
    Fortsätt med dessa betraktelser!

    1. Jag är ju likadan :). Kan dras till minimalistiska miljöer och tänker så skönt och dammfritt det ser ut, men i nästa andetag är jag tillbaka dit jag alltid tar mig – ganska saktätt, ombonat, textilier och allt annat som jag vill ha runt mig för att trivas. Intressant det du skriver med krav. På ett sätt är det ju bra att man svettas lite när man betänker att man skall fatta bra val som man kan leva med länge – men håller även med om att det kan vara aningen förlamande. Mitt frikort är loppis. Där tillåter jag mig själv att vara mer spontan och att prova lite stämningar. Om inte annat kan man alltid ge tillbaka till det eviga kretsloppet där, samtidigt som pengarna går till välgörenhet. Jag tror att det är bra att känna ett ansvar över sin konsumtion. Tack snälla – så roligt att du gillar!

  4. Känner igen mig så. Efter överflöd kommer återhållsamhet och eftertanke, kanske omvärdering. Livet går liksom i vågor. Kanske gör det enorma informationsutbudet och tillgängligheten av sociala medier att överflödet och konsumtionshetsen känns outhärdligt stor? Jag själv är ambivalent och urskuldar mig själv med att investera i klassiker.

    1. Visst är det så. Man börjar bli gammal också och har samlat på sig en del genom åren – och med det kommer tankarna känner jag. Å andra sidan ser jag andra i min ålder som förhåller sig helt annorlunda till detta, så det kanske även ligger i personligheten. Intressanta frågor att fundera på! Klassiker är alltid bra på det sättet att det blir ett bra andrahandsvärde och att det alltid finns en efterfrågan på andrahandsmarknaden. Det är nog alltid bra att fundera kring sina val – man skall inte förlamas – men nog är reflektion för det mesta av godo. Tack för dina tankar!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *