Tänker på: Inspiration

Sommaren är en tid för att tanka inspiration på olika sätt. Tiden finns att se sig om, läsa och även få lite distans till det vanliga flödet som man låter strömma mot sig i vardagen. Överst i några av mina sommarhögar har det legat äldre inredningstidningar. Så här i efterhand var det möjligen inte ett av mina bästa drag att göra mig av med alla mina årgångar av exempelvis Sköna Hem och Elle Interiör från mitten av nittiotalet, men man kan inte lagra allt. När vi flyttade ut till huset åkte mycket ut – jag sparade bara sådant som jag ansåg var riktigt inspirerande då. Nu köper jag dem igen – på loppis. Mitt bildminne är väl utvecklat – hjärnan har lagrat massor som känns bekant när jag bläddrar – men en del annat tycks inte ha fångat mitt intresse då. Då var det mer stadsvåningar och inte så mycket trädgård i mitt sinne.

Jag säger bara Elle Interiör nummer 4 2003. Ack, ack, ack. Möjligen var mitt omdöme något grumlat vid den första genomläsningen då jag var höggravid med min son, men det har jag tagit igen i sommar. Klassisk och tidlös inredning och trädgård som håller än i dag. När jag har suttit och bläddrat i de här magasinen och därmed valt bort mycket av det nya som kommit, har jag funderat mycket på varför jag söker mig tillbaka i tiden. Det är svårt att undkomma känslan av längtan efter något annat än mycket av det som produceras nu. Nostalgiskt skimmer? Ja, kanske det. Det finns för all del många tidsmarkörer även i dessa tidningar – hallå Aaltovas med tulpaner – men det är ändå något som drar mig dit med full kraft.

När dottern föddes 2001 lämnade vi in en rulle för framkallning på de första bilderna av henne. “Ta några bilder nu” sa jag omtöcknad till maken i förlossningsrummet. “Jag har ju redan tagit två” sa han. När sonen föddes 2003 fotograferade jag honom ur alla tänkbara vinklar på sjukhuset. En annan tid helt klart. Detta märks även i tidningarna och i de äldre trädgårdsböcker som jag också plöjt i sommar. Det digitala fotografiet, all redigering kombinerat med styling och tillrättaläggande av verkligheten och mängden visuellt som vi konsumerar har på alla sätt förändrat vårt sätt att se på bilder. Det är nog i princip omöjligt att gå tillbaka, men frågan är om vi inte har nått gränsen för vad som anses inspirerande?

Jag tror inte att jag är ensam om mina tankar – långtifrån. Trendenser skrev i går ett inlägg om Retuschfusket i inredningsbranschen som även snuddar vid liknande frågor. Frågan är hur vi finner en väg framåt som känns relevant och inspirerande. Att gå tillbaka till mörkrummen och att skippa Photoshop är knappast en möjlighet. Jag är inte heller mycket för stökbilder – de finns inte ens med i de gamla inredningstidningarna. Men när jag läser ett artikel som denna hos Residence – Före och efter: Så stylades hemmet till en designsäker dröm – så börjar jag längta bort igen. Jag förstår att det är speciella villkor på mäklarmarknaden där annat styr, men har vi inte sett nog av dessa prospekt som ofta verkar produceras för att kunna bli Hemnetspan i sociala media? Jag blir då bra mer inspirerad av originalinredningen – här benämnd som gammeldags med spretig stil. Åh, ljuva årsringar. Jag blir inte betuttad i allt det nya, utan tänker snarare vad fint det hade blivit om man hade arbetat med det befintliga och tagit utgångspunkt från det.

Är det inte nog nu ändå? Efter tankar och krönikor hamnar man alltid i det klassiska You must be the change you wish to see in the world igen. Jag blir inspirerad att fortsätta fundera på dessa frågor och vad de innebär för mitt eget skapande kring bilder och inredning. Får ni några tankar?

signature

8 comments

  1. Säger som du, det kunde ha blivit hur fint som helst om man tagit utgångspunkt i den ursprungliga inredningen. Helgerån att ta bort det underbara soffbordet och ersätta med ett dussinbord! Platt och trist och sett det tusen gånger! 🙂

    1. Om jag skulle ha lyckan att få rodda med det där soffbordet, skulle jag knappast byta ut det mot något annat :)! Ja, vad är det som gör att det som tydligen säljer är så himla strömlinjeformat? Ängsliga svenskar som har svårt att gå utanför ramen?

  2. Ja, men visst känns det roligt att se något annat än “lika-samma-sönderstylat-ängsligt”! Som mer irriterar än inspirerar. Jag letar väl förstås oftast inspiration på andra ställen än nutida magasin och populära ( varför de nu är det?) bloggar, men tror att många kanske skulle få lite mer självförtroende och lust till inredning om de släppte tvångstankarna och öppnar sina egna ögon istället. Samt sluta tjata om färgkoder!

    Kram Jenny

    1. Ja, inspirationen får komma till en på olika sätt. Jag har ju fått en kick genom gamla inredningsmagasin – heja nittiotalet :). Man får vidga sina vyer, gå på museum, vara ute i naturen och känna in säsongerna – då brukar det lösa sig till en mix av allt sedan. Färgkoder ja – don´t get me started… Kram

  3. Jag tänker precis som du om att arbeta med det befintliga. Förändra lite i taget och stegvis lägga till lite nytt och kanske ta bort något gammalt. Annars hamnar man lätt i en hets om att allt ska bytas ut och fräschas upp på en gång. Alla fullt fungerade kök och badrum som rivs ut trots att de bara har några år på nacken osv. Vi behöver nog ändra oss även där, tänka hållbart och värna om miljön.

    1. Kloka ord, Hanna. Visst behöver vi stanna upp i tanken och mer ifrågasätta de val vi gör när det gäller konsumtion och hemkarusellen. Årsringar är fina saker och jag tror på att bygga för livet.

  4. Ja, det är märkligt. Alla vill ha ett personligt hem, egen stil etc etc och ändå är “alla” mäklarannonser (åtminstone i storstäderna) idag stylade i samma stil och det mesta ser likadant ut. Ängsligheten har tydligen brett ut sig. “Före-bilden” från sidan med de båda röda sofforna, det klassiska soffbordet och de vackra fönstren är så underbar. En annan tråkighet med den “nya” stylingen och mäklarnas val av bilder är att allt som är det minsta ofördelaktigt/realistiskt/vanligt visas inte och upplevelsen på plats vid visningen motsvarar inte alls de högt ställda förväntningarna. Å andra sidan, det här är bara början, det nya är inhyrda statister/modeller som är med på bilden 😉

    1. Med tanke på hur mycket pengar som läggs på boende för tillfället kan jag tro att vi bara kommer se mer och mer förfinade trix för kräsna konsumenter. Men som sagt – vad händer om det bara är yta – kejsarens nya kläder?! Jag vill ju tro att vi längtar efter något mer genuint nu, att vi börjar tröttna på det alltför putsade och tillrättalagda – men det kanske är önsketänkande :).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *