7 a week

7 a week – smått och gott som jag lagrat i min telefon, sparat ned från Instagram och tagit screenshots av den senaste tiden. Vi börjar där, så får vi se vartåt det bär hän. En liten virtuell godispåse till söndagskvällen. Hoppas att det smakar. Just nu – och för all del för det mesta – inspirationen är på topp när det gäller mönster- och färgmix. Och i augusti dras ögat till mustiga toner – gärna rött och orange i hela spektrumet. @elleuk

Prinsessan Anne som stilikon?! Jag kan inte säga att jag har tänkt så mycket i de banorna, men med det rådande sjuttiotalsmodet är det enklare att få upp ögonen för det. Harpers Bazaar UK FB.

New York Times skriver om den europeiska rottingtraditionen, där svenska Larsson Korgmakare är en av de verksamma som porträtteras. Det 114-åriga företaget gör bland annat Svenskt Tenns rottingmöbler. Rottingen fortsätter att vara i fokus. Det märks inte minst i vintagesvängen där det blivit mer konkurrens om materialet. Fint att hantverket lyfts fram. @larssonkorgmakare

SVT presenterade sitt höstutbud i veckan. Jag ser mest fram emot fortsättningen på en av de bästa miniserierna Top of the Lake med Elisabeth Moss. Nicole Kidman och Gwendoline Christie syns också i regi av Jane Champion i slutet av september. Jag har inte läst så mycket om serien som rullar internationellt nu, men allt tycks inte vara rosor i bemötandet. Vi får se när China Girl når oss. SVT FB.

För att dröja kvar lite i Skåne-känslan – så fint hus i Simrishamn. Bildminnet kickar in, precis som hos Frida på Trendenser som länkade till objektet i fredags. Visst är det de här urrivna sidorna från Sköna Hem som nu skall få en ny ägare. Om det är något som kan få igång mig så är det stadshus med innergårdar. En bostadsdröm som jag alltid bär med mig. Fastighetsbyrån Simrishamn genom Trendenser.

Anthropologie har gjort ett samarbete med anrika Liberty – mönster och färgprakt förstås. Soffan ser ut som ett smycke. @anthropologie

Ett par cerise loafers är måhända det som behövs för att möta det annalkande mörkret?! @vagabondshoemakers

Väl mött nya veckan!

signature

Utvalt: Hannu Sarenströms hus till salu

Det här är en välbekant vy om man är intresserad av trädgårdsinspiration -Posseska gården på Kinnekulle där trädgårdsprofilen Hannu Sarenström skapat många av sina böcker. Nu är huset med tillhörande ägor till salu – se prospekt och bilder här. När man klickar runt här är det mycket lätt att börja spinna tankar om att få ynnesten att ta hand om ett liknande ställe. Det här är tämligen långt från vårt hus från 2008, men ack, ack – visst är det något särskilt med falurött kombinerat med en ockragul dörr?! Samtliga bilder: Mäklarhuset Lidköping

Det sitter i väggarna är en klyscha som ofta kommer fram när det gäller äldre hus – det här är från 1921. Det är vackra ljusinsläpp och gedigna material. På bilderna är hemmet utsmyckat med dill och kräftmånar. Även om jag klarar mig utan kräftorna i sig, är estetiken kring dukningen, dofterna och de mustiga färgerna något som inspirerar denna tid.

För att inte tala om skördetiderna nu. Ett hörn som detta sätter tonen – även om man inte har platsen att köra detta fullt ut är det inspirerande att fösa fram solrosor och alla grönsaker som kommer nu med kål i spetsen.

Och värmen börjar komma i fokus igen efter sommaren. Tankar på sprakande brasor lockar, liksom ljusfrossa såväl inne som ute i växthus.

Missa inte heller Hanna Wendelbos blogginlägg från denna plats. Hon var här på Öppen trädgård för ett tag sedan och har skrivit så fint om huset, trädgården och känslan av att lämna en plats man skapat efter många år. Nu blir jag inspirerad att gå till hyllorna och ta fram Sarenström som skapat fina kokböcker, men även mycket om trädgård – ett urval här.

Nu ut och njuta sensommarkväll hos mig själv. Ha en fin ni med!

signature

Fredagssvepet 33/17

Efter att ha ägnat mig åt tillbakablickande på sensommarmötet i Skåne, dahlior och tankar kring inspiration i veckan är det måhända dags för terminsstart för en av bloggens klassiker – fredagssvepet. Jag har gjort veckans urval många gånger nu och det tycks som om kategorin har blivit något av en ryggrad här som många ser fram emot. Det känns hedrande att vara en del av fredagskänslan, så härmed öppnar jag upp igen med de trygga orden – håll till godo med veckans svep!

Efter att ha gottat mig i sensommarens alla mustiga färger, dyker jag ned i vilsamma nyanser denna fredag. Varumärket Midnatt är nytt när det gäller sängkläder med fokus på ekologisk bomull och softade kulörer. Produktbilderna är vackra – här faller jag för det bruna i kombination med rottingen – och livsstilsbenet får utrymme i The Journal där man går till sängs med människor och även visar inspirationsmaterial. [En parentes kring tvättråden. Jag tvättar mycket i fyrtio grader, men lakan åker alltid runt på 60 grader. Att rekommendera 40 grader eller lägre är naturligtvis behjärtansvärt ur miljöhänsyn, men känns ändå kanske tveksamt när det gäller sängkläder.]

Sjuttiotalsmodet blommar ut i full kraft i höst och är den dominerande stilriktningen i mycket av det som kommer till butik. Inte mig emot, då den mer klassiska uppdateringen av de bekanta linjerna tilltalar mig. En av de bästa sammanfattningarna görs i Net A Porters Online-magasin The Edit som finns att bläddra i här.

Ulrika på Seventeendoors tipsar i dag om en villa till salu i Stocksund. På tal om likriktningen i mäklarannonser som jag skrev lite om i går, känns detta som något annat. Även om allt inte är min stil i inredningen, så faller jag ofta för interiörer där ögat får jobba lite med alla detaljer som upptäcks efterhand. Allt är inte endimensionellt och förutsägbart, utan det händer något som gör att sinnet får utforska och inspirationen börjar fyllas på.

Den här stolen – klassiska Skedblad av Carl Malmsten från 1933 har fått stå som symbol för H&M:s nya livsstilssatsning Arket som har onlinepremiär nästa vecka. Stolen som ska stå i Arkets caféer världen runt – läs mer om den här hos Stiliga Hem – relanseras nu i svensktillverkad massiv ek. Vi har fortfarande kvar de möbler som vi köpte hos R.O.O.M när eken var i främsta fokuset under nittiotalet och jag tycker fortfarande lika mycket om materialet. Därför dras mina blickar till denna stol – och det skall naturligtvis bli spännande att se när Arket öppnar upp portarna den 25 augusti – bilder från pressvisningen finns här hos Helena Lyth.

Det skulpturala uttrycket fortsätter att vara i fokus och många drömmer om att finna den där perfekt patinerade i vintagesvängen. Jag sparade raskt ned denna bild med konst av Kristiina Haataja när den dök upp i mitt flöde på Instagram. Reportage hos Annalena Leino-Karlssons hem i Residence med styling av Leino-Karlsson och fotografi av Kristofer Johnsson.

Tröjorna i mjukaste kashmir börjar locka igen. H&M

Skultunas kontorsljusstake finns i flera exemplar hemma hos mig och är ett sådant där klassiskt loppisfynd. Nu har formgivaren Richard Hutten tagit inspiration av den till en mer minimalistisk variant som kommer i höst. Nyckeln på sida är här ersatt av en ring – vacker i all sin enkelhet.

I min bokhög finns för tillfället bland annat Kazuo Ishiguros Återstoden av dagen som kom i pocket för något år sedan. Jag har inte läst den vad jag kommer ihåg – den är verkligen ett mästerstycke när det gäller att klä känslan av kontroll och självdisciplin i ord. Historien om Butlern Stevens är för alltid förknippad med Anthony Hopkins i Merchant Ivorys produktion från 1993. Nu måste jag se om även filmen.

I går satt jag mot en vägg med sensommarsolen i ansiktet med en vän, men till kvällen fick jag bära ut fler filtar till växthuset. En annan tid närmar sig onekligen. Jag lyssnar på Lars Winnerbäck och tänker att det får lov att bli fint det med. Toast

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Tänker på: Inspiration

Sommaren är en tid för att tanka inspiration på olika sätt. Tiden finns att se sig om, läsa och även få lite distans till det vanliga flödet som man låter strömma mot sig i vardagen. Överst i några av mina sommarhögar har det legat äldre inredningstidningar. Så här i efterhand var det möjligen inte ett av mina bästa drag att göra mig av med alla mina årgångar av exempelvis Sköna Hem och Elle Interiör från mitten av nittiotalet, men man kan inte lagra allt. När vi flyttade ut till huset åkte mycket ut – jag sparade bara sådant som jag ansåg var riktigt inspirerande då. Nu köper jag dem igen – på loppis. Mitt bildminne är väl utvecklat – hjärnan har lagrat massor som känns bekant när jag bläddrar – men en del annat tycks inte ha fångat mitt intresse då. Då var det mer stadsvåningar och inte så mycket trädgård i mitt sinne.

Jag säger bara Elle Interiör nummer 4 2003. Ack, ack, ack. Möjligen var mitt omdöme något grumlat vid den första genomläsningen då jag var höggravid med min son, men det har jag tagit igen i sommar. Klassisk och tidlös inredning och trädgård som håller än i dag. När jag har suttit och bläddrat i de här magasinen och därmed valt bort mycket av det nya som kommit, har jag funderat mycket på varför jag söker mig tillbaka i tiden. Det är svårt att undkomma känslan av längtan efter något annat än mycket av det som produceras nu. Nostalgiskt skimmer? Ja, kanske det. Det finns för all del många tidsmarkörer även i dessa tidningar – hallå Aaltovas med tulpaner – men det är ändå något som drar mig dit med full kraft.

När dottern föddes 2001 lämnade vi in en rulle för framkallning på de första bilderna av henne. “Ta några bilder nu” sa jag omtöcknad till maken i förlossningsrummet. “Jag har ju redan tagit två” sa han. När sonen föddes 2003 fotograferade jag honom ur alla tänkbara vinklar på sjukhuset. En annan tid helt klart. Detta märks även i tidningarna och i de äldre trädgårdsböcker som jag också plöjt i sommar. Det digitala fotografiet, all redigering kombinerat med styling och tillrättaläggande av verkligheten och mängden visuellt som vi konsumerar har på alla sätt förändrat vårt sätt att se på bilder. Det är nog i princip omöjligt att gå tillbaka, men frågan är om vi inte har nått gränsen för vad som anses inspirerande?

Jag tror inte att jag är ensam om mina tankar – långtifrån. Trendenser skrev i går ett inlägg om Retuschfusket i inredningsbranschen som även snuddar vid liknande frågor. Frågan är hur vi finner en väg framåt som känns relevant och inspirerande. Att gå tillbaka till mörkrummen och att skippa Photoshop är knappast en möjlighet. Jag är inte heller mycket för stökbilder – de finns inte ens med i de gamla inredningstidningarna. Men när jag läser ett artikel som denna hos Residence – Före och efter: Så stylades hemmet till en designsäker dröm – så börjar jag längta bort igen. Jag förstår att det är speciella villkor på mäklarmarknaden där annat styr, men har vi inte sett nog av dessa prospekt som ofta verkar produceras för att kunna bli Hemnetspan i sociala media? Jag blir då bra mer inspirerad av originalinredningen – här benämnd som gammeldags med spretig stil. Åh, ljuva årsringar. Jag blir inte betuttad i allt det nya, utan tänker snarare vad fint det hade blivit om man hade arbetat med det befintliga och tagit utgångspunkt från det.

Är det inte nog nu ändå? Efter tankar och krönikor hamnar man alltid i det klassiska You must be the change you wish to see in the world igen. Jag blir inspirerad att fortsätta fundera på dessa frågor och vad de innebär för mitt eget skapande kring bilder och inredning. Får ni några tankar?

signature

For the love of dahlia

Det är njutningstider – sensommarens pioner – dahliorna är här! I år verkar det dock som om många med mig blir prövade i vår kärlek. Jag är väl medveten om variationer när det gäller blommor, men i år är det helt andra sorter som kommer upp. Det hela känns mycket skumt och efter att ha gullat med knölarna sedan i april känner man sig delvis snuvad på konfekten. Men ändå. Det som kommer. Är jag så väldigt glad för. Och jag njuter med fullt påslag.

Dahliorna har ofta korta stjälkar när man tar av dem, vilket gör det tacksamt att arrangera dem lågt. Här har jag använt min kära kompis hönsnätet för att kunna få till denna symfoni av blommor.

När jag fyllde fyrtiofem i somras fick jag en riktig önskegåva – Signe Persson Melins Palissad från Byarums bruk. Persson Melin är en av mina formgivaridoler och allt blir vackert i den här krukan.

Några av årets sorter nya som övervintrade – Cornel Bronze, Breakout, Miss Sophie, Islander, Gits Perfection, Arabian Night – här nästan svarta – My Love, Sneeuwstorm och så Cafe au Lait som inte ser ut som den brukar göra. 

I dag har jag ljuv sensommar här hos mig. For the love of.

signature

Inspiration: Skåne

Varje gång vi passerar gränsen till Skåne är det samma visa. “Jag vill flytta hit”. Orden ekar tomt i barnens öron, men för mig är det som om allt det jag tycker om på något sätt fulländas i detta landskap. Jag har haft Gotland som min stora sommarförälskelse och närt en dröm om ett hus där. Jag har skrivit hyllningar om det karga, det steniga och det minimalistiska på ön. Den känslan kvarstår och är bland annat inspirationen för mitt växthus här på hemmaplan. Men frågan är om inte Skåne har gått om i drömmen. Det är något med luften som gör att jag vill flytta ned och öppna en liten butik ute på landet. Jag är knappast ensam om det med tanke på hur tätt det är mellan besöksmål i detta landskap, men ändå. I en dröm fungerar det fint.

Skåne är mer frodigt och myllrande med klarare färger för mig än den gotländska estetiken. Här blir jag inspirerad till en mer klassisk engelsk lantstil med tegel, blåvitt porslin, lindblomsgrönt och William Morris.

Bara vackra ting i en färg och mönsterblandning som tilltalar mig.

Klassiker att hemföra från Lund – te från Tehuset Java och bakelser från Patisseriet.

Jag vet inte om det varit med någon galen trädgårdskvinna som gått loss med en sekatör på fel sätt i dotterns skräckfilmer, men hon hävdar att jag uppvisar närmast patologiska tendenser när det gäller det gröna. Ja, vad är väl tid i Botaniska Trädgården i Lund jämfört med att besöka H&M i varje stad? Vi får väl helt enkelt “agree to disagree” här, även om jag faktiskt fick lite cred för några fotografier med blombakgrund på henne som till och med passerade nålsögat för publicering på Snapchat…

När man semestrar med tonåringar är det inte helt fel att få tid tillsammans med någon som har gemensamma intressen. Den dag Jenny och jag träffades strålade solen till slut. Att få gå runt bland dahliorna på Sofiero med en lika road – vi skojade om det ultimata tantbeviset att inträda i Svenska Dahliasällskapet – är en ynnest. Det känns fint att denna gång få möta sensommaren med en vän av bästa sort – en sådan där samtalet bara tar vid när man väl träffas. Tacksam över att ha sådana stjärnor som kommit min väg på senare år – count your blessings i megaformat på Krapperups magnifika fasad.

I år kände jag att utflyktsplaneringen skulle sträcka sig lite längre än till de säkra kort som redan besökts. Några klassiker blev det, men annars var det mesta nytt för ögat och gommen, vilket inte är ett problem in detta landskap, tvärtom. Det blir lätt så annars känns det som. Många åker till samma typ av “annorlunda och gemytliga” utflyktsmål som alldeles kryllar av människor. På Gotland skall alla käka bullar på Rute Stenugnsbageri, trots att cafétätheten och därmed utbudet är enormt. Många ställen känns som klippt och skurna för designroade turister. Inget fel på det och jag unnar verkligen riktigt bra ställen att det går bra för dem. Men ibland blir känslan lite “är det konstigt att man längtar bort någon gång”. Kanske till nästa uppstickare i genren “annorlunda och gemytliga” utflyktsmål…

Jag besökte bland annat Den Engelska Trädgården på Österlen. En riktigt fin och inspirerande anläggning med brittiska förtecken – svårt att tro att trädgården började anläggas så sent som 2014.

Som en skiva med ett hack i – en referens du garanterat inte skall använda inför dina barn som då klassificerar dig som ännu mer lost – säger jag varendaste gång: Den här bokskogen är så vacker! Det är som att åka genom en grön tunnel! Jag blir precis lika betagen varje gång när man ger sig ut på lite mindre vägar och de sammanväxta träden som bildar alléer av grönt omsluter en. Med en man som är utsprungen ur den kompakta granskogen är det lite som att svära i kyrkan, men det där skira ljuset. Åh. Skåne är som ett stort grönt hjärta. Det böljande landskapet med alla åkrar som skördetröskorna började arbeta med nu, alla majskolvar som sträcker sig upp i skyn och alla äppelodlingar. Klorofyllet omger en överallt och det är inte utan att man står och begapar alla stora friväxande fikon och ginkgoträd. Att vara trädgårdsmänniska här måste helt enkelt vara lite mer tacksamt.

Det är något med havet också. Känslan av gränslöshet och närheten till kontinenten. Det får lov att bli Köpenhamn snart. Årets sensommarplagg är definitivt denna blomstrande skjorta för min del.

Jag tycker om att ta med mig grönt hem från resor. Även om det var med bra stumma ben jag plockade ut krukor och pelargoner från Österlen efter att ha haft dem i benutrymmet hela vägen hem, känns det fin att ha fått med sig en liten bit av Skåne. I en av Malmös Signe Persson Melins vackraste krukor ståtar nu doftande klorofyll i växthuset. Vardagen är här – på torsdag börjar skolorna – men än finns det fin sensommar kvar. Kära, kära Skåne. Hoppas att vi ses snart igen.

signature

Månadens lista: Sensommarens ankomst

Augustis ankomst och känslan av sensommar fick sin fullbordan med det välbehövliga regnväder som drog in i går. Mörkret som kryper närmare inpå blev påtagligt och luften fick en annan klarare ton. Jag är en vän av månaden, men vet inte om det ändå känns lite mer vemodigt i år med tanke på högtryckens frånvaro. Jag samlar mig till en klassisk lista om sensommarens ankomst. Sommaren är inte slut ännu – låt oss hoppas att många fina dagar väntar på oss.

STIL

Efter att ha skrotat runt i svepande sommarmood, känns det alltid som lite av en nystart på hösten. Det är alltid roligast med mode denna säsong. Jag är inte någon som har en stor sommargarderob – hösten är så mycket roligare att tänka kring klädmässigt. Jag får alltid tanken att sträcka lite extra på mig, fixa lite mer med hår och klä upp mig lite mer. Pressbild: Vacker stämning och ton i blus från InWear.

ORD

VINTAGE

När vi besökte Tjolöholms slott förra helgen pågick en utställning med kläder från Downton Abbey. Vi hamnade på den vanliga visningen, men det fanns möjlighet att beundra dräkter under den turen också. I vintagesvängen kom Sandersons klassiska Tally Ho min väg för en tid sedan. Jag är möjligen inte någon vän av brittisk jakttradition, men kan se tyget som en hommage till det ständigt närvarande anglofila draget hos mig själv. Jag tänker mig att det kan bli perfekt som duk till Afternoon Tea i höst.

BLOMMOR

Sensommarrikedom i trädgården. Det är något att tycka mycket om.

MOOD

Jag kommer alltid att vara den lilla skolflickan som köpte nya pennor och slog in sina nya böcker i papper i augusti. TOAST

KLASSIKER

Fermobs Bistroserie kom som sagt min väg i sommar. Mitt lilla caféset är i nyansen Willow Green, vilket lättade upp de mer grafiska tonerna vid växthuset på ett fint sätt. De ihopfällbara möblerna har sitt ursprung i Paris där de blev populära bland lemonadförsäljare som inte ville betala för trottoarlicens, utan som snabbt skulle kunna ta bort dem. Patentet togs 1889 och har fått otaliga efterföljare i genren.

DETALJ

Jag är svag för snäckor och blev himla glad när det här smycket från Sophie by Sophie blev mitt på slutrean. Som sagt – än är inte sommaren över. Och det här kommer vara precis lika fint nästa sommar. Och nästa.

PÅ ÖNSKELISTAN

Sensommarljus, vänner och god mat. Svenskt Tenn

INSPIRATION

Det har varit mycket tal om döstädning i sommar bland annat med utgångspunkt i boken av Margareta Magnusson som kommer ut i höst. Ingen sorglig historia är undertiteln på boken om hur allt som man samlat på sig under sin livstid skall hanteras efter att man inte längre finns. Jag vet inte jag. Möjligen gör jag i det avseendet alla en otrolig otjänst genom att odla mitt vintageintresse och skapa ett mer maximalistiskt hem – men jag lutar mig för tillfället åt den här krönikan av Imke Janoschek i Residence. Tanken om att Det lilla livet är störst av allt är fin tycker jag. Fotografi Residence/Styling Lotta Agaton.

XOXO

I morgon åker vi till Skåne för en veckas semester. På bilden syns Mandelmanns – en favorit som det inte blir i år eftersom det var fullbokat där när jag kikade in – och en annan favorit i Simrishamn tycks ha slagit igen. Det lär nog inte bli något problem att finna andra besöksmål dock i detta mångfaciterade landskap. Sitter ni inne på några guldtips så skriv gärna en rad.

Välkommen kära augusti!

signature

The summer edit III

 

Det var inte min tanke att det skulle bli alldeles tyst här inne stora delar av juli eftersom vi mest har tillbringat tid på hemmaplan i år. Ibland blir det dock inte riktigt som man tänker sig när det gäller teknik och datorer. Pang, bom, krasch hördes möjligen inte, men nära därpå. Nåväl, det är bara att gå på det igen och hoppas att allt fungerar mer tillfredsställande framledes. Kanske är det även bra att vila lite härifrån – förhoppningsvis är inspirationen tankad inför augusti. Vi tar det från här och ser var vi hamnar med en tillbakablick på lite som betraktats genom linsen i juli. Trädgårdsbuketternas tid är här. Jag firade min mormors nittioårsdag med denna färgsprakande karamell. Överflödet börjar göra sig gällande, med en viss besvikelse gällande en del planterade dahlior som inte alls ser ut som de gjorde på bilden på påsen. Efter att ha odlat många vet jag att färger och uttryck kan uppvisa variation, men den här gången känns det som om jag har fått helt andra sorter. Skumt.

Luktärtorna har varit sommarens höjdpunkt hittills när det gäller trädgården. De är otroligt blomvilliga och har varit grund till otaliga buketter som spridit sin väldoft här hemma. Skörden på bilden fångade jag på min fyrtiofemårsdag. En av presenterna var ett klassiskt caféset från Fermob som flyttar runt i trädgården efter behov och solens riktning. Fyrtiofem år minsann. Tiden går fort, fort framåt.

En annan stilig gåva var Signe Persson Melins Pallisad från Byarums Bruk som jag har önskat mig sedan den kom 2014. Den står för tillfället som en skulptur ute i växthuset utan något i. Så vacker mitt bland citronträden.

Jodå, det har blivit en hel del loppis. Jag kan inte säga att det har flutit på med många fynd, men visst har några godbitar kommit min väg. Roligaste stoppet var en sådan där myllrande lada med allsköns ting som jag och min vän åkte förbi under vår utflykt på Östgötaslätten. På bilden tysk porslinskorg, svensk brevpress i glas och brittisk kudde. Tusen tack för all positiv feedback på min loppisguide förresten – om ni missat den finns den här.

Jag har mest handlat sådant som inte kan klassas som fynd på loppis, utan snarare som antikshopping. Lite Musselmalet har kommit min väg. Jag är otroligt svag för det klassiska blåvita räfflade porslinet. Och så har jag läst en hel del. Just nu tar jag mig an Sarah Perrys The Essex Serpent.

Det har blivit en hel del av denna vara såklart. Växthuset är en fortsatt förälskelse. Kvällarna jag inte tillbringar här ute när jag befinner mig hemma, är lätträknade. Jag fyller på med ljuskällor och njuter klorofyll för hela slanten.

I helgen var det dags för Göteborg igen, med fokus på Håkan Hellström. Vi bodde på hotell Eggers, blev dyngsura av gbgregn – men allt var glömt när jag fick solen i ögonen när jag satt och väntade på Ullevi. Det kändes lite magiskt i den stunden.

Vi tog skydd i Trädgårdsföreningens Palmhus en bra stund på lördagen. Det är en sådan fantastiskt fin miljö här som jag för det mesta brukar möta i gassande sol. Nu gick jag runt länge med regnet smattrande på taket.

På vägen till Göteborg stannade vi på Gunnebo slott för lunch. På vägen hem bytte vi ut 1700-talsestetiken där mot Tjolöholms Arts and Craft. Jag får nog lov att återkomma till den upplevelsen här, men för nu konstaterar jag att det verkligen var inspiration på hög nivå. Det blir spännande att se vad nytillträdde trädgårdsmästaren John Taylor kommer att hitta på här framöver.

Hoppas att ni har haft en fin sommarmånad!

signature