Nittsjö i växthuset

Solen kom fram en stund och värmde på växthustaket. Jag passade på att pulsa ut i snön och klippa ned alla pelargonerna som står i övervintringstältet. För mig innebär den sysslan det officiella startskottet för trädgårdsåret. Det är precis lika fascinerande varendaste gång att de torra pinnarna bär på sommarens alla blommor. Jag tog ett gäng sticklingar också och plockade med nyfyndade assietter från Nittsjö. Jag har samlat på mig en del i denna glaserade keramik – tycker att mönstret är så vackert – och det finns numera i nyproduktion i vaser och skålar. Jag har mer krackelerade och slitna fat under blommor här ute, men nu hade jag tur att finna en stapel i nyskick. Jag tänker genast rabarberpaj här ute.

Här ute är det bedagat och stökigt med presenningar som täcker mycket. De nedklippta pelargonerna fick komma ut på en mycket tillfällig luftning. Jag är inte nådig med sekatören, men det brukar bli bäst så. I dag gav jag lite vatten och nu får de stå i tältet i väntan på ny jord om några veckor. I krukraden där står en oglaserad Nittsjö med samma mönster som faten. Så fin den med. Och i de inlindade stora krukorna är det förhoppningsvis tulpaner på gång. Det är första gången jag testar att plantera i kruka, så det skall bli spännande att se resultatet.

Vintern ser ut att stanna ett tag än, och så får det bli. Det andra väntar där runt hörnet. Som det alltid gör.

signature

Uppstammad pelargon, klorofyll och sticklingar

Får det lov att vara en uppstammad pelargon? Ja tack, sade jag efter de här bilderna och satte igång med en egen liten stickling.

I mitten av april förra året såg sticklingen ut så här – en viss skillnad på tio månader!

Det är tid att ta itu med allt klorofyll. De flesta av mina pelargoner står ute i övervintringstältet i växthuset, men jag har haft några inne, bland annat den uppstammade Doktor Westerlund. Den har fått växa fritt mot ett fönster och nu är det hög tid att börja formklippa den för att få till den där känslan av ett litet träd.

Hur får man till en uppstammad pelargon? Jag utgick från en stickling med längre stam, tog bort alla bladanlag och drev vidare i kronan där den nu växer med två stora grundgrenar som i vinter har stöttats upp av flera pinnar.

Fler Westerlundare på gång. Skär av över ett bladpar, ta bort de flesta bladen som annars själ näring från rotbildandet och sätt i vatten eller såjord. Jag kör ofta båda varianterna – det stora trädet kommer från en stickling som fått bilda rötter i vatten.

Februariljus på mitt vintage-blombord i rotting där Doktorn får glänsa i ensam prakt. Nu kommer jag bli mer aktiv med sekatör för att få till en tät krona och så skall den få en större kruka med ny jord. Visst är det något alldeles extra med det gröna som har trädform? Jag är då väldigt förtjust i det.

signature

7 a week: Tredje helgen i februari

Rött och rosa var länge big no no, men jag har alltid gillat det och i vår syns det på massor av ställen. Jag blir glad av det här trycket av Karin Cyrén för Fine Little Day.

Gladomslag till danska Costume med Georgina Greenwille som får mig att vilja testa scarf i håret. Så fint!

Efter att ha läst vissa svenska tidskrifter får jag en omedelbar lust att ta ett färgbad. Allt är så softat och neutralt. Det kan vara skönt för ögat, men i stor mängd blir det lite för mycket. Tvärtom är det i dessa sidor i aktuella Sköna Hem. Claes Moser och Sanna Evers hem är en riktig färgterapeutisk smällkaramell!

Jag upptäcker fler och fler klassiker på bokrean. Det var inte i går jag läste en sjuttonhundratalsroman. Man kanske skulle ge sig i kast med den här?

Det är brittiska modevisningar. Jag fastnar i vanlig ordning i Mulberrys värld. Deras Beyond Heritage som visades på Spencer House i London är tittgodis. Jag är förtjust i hur man alltid lyckas med det arketypiska brittiska, men ändå göra en egen twist på det. I samband med visningen anordnades en rad föreläsningar, bland annat med konstnären Bouke de Vries som arbetar med att sammanfoga skärvor av blåvitt porslin till skulpturer. Rule Britannia-inspiration på hög nivå.

Som sagt, får svårare och svårare för sommarblommor på vintern. Säsonger är fina saker det. Och längtan. Den här instagramposten är viktig och tänkvärd. Och i går blev jag alldeles deppig över att se massor av halvvissna överprissatta röda rosor – från var? – stå och reas ut efter Valentines… Heja trädgårdsbuketter! Heja!

I veckan såg jag hela säsongen av Lerins Lärlingar. Se om ni inte gjort det!

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 7/18

Denna veckas fredagssvep tar sin början på Sundborn i Dalarna, där Karin Larsson fått stå som inspiration för H&M:s Conscious kollektion som kommer i april. Vackra bilder och spännande material – bland annat med en brudklänning i econyl som görs av exempelvis återvunna fisknät. Läs mer här.

Vacker vintervy från Frida Edlund Ekman som återvänt till bloggformen efter några år. Roligt och jag ser fram emot mer!

Den här typen av abstrakt konst syns mycket för tillfället – fina toner i denna budgetvariant från Granit.

Jag gillar även dessa färgmöten från Other Stories. Och visst kan man längta lite efter trenchcoats nu.

Mer sommarkänslor från IKEA. Ljuset är det som lockar mest.

Jenny påminde mig om bilderna från Gubi som skall börja nytillverka lampor av finske Paavo Tynell (1890-1973). Modellerna är hett eftertraktade som moderna designklassiker. De sätter återigen frågan i fokus kring nyproduktion kontra original som jag skrev om här. Visst är de eleganta?!

På tal om lampor så gjorde jag ytterligare ett Le Klint-fynd förra veckan. Hantverket är fantastiskt med de så kallade foldepigerne som fortfarande viker skärmarna.

Hemma hos oss hänger den klassiska Frugtlygten som designades 1944 av Kaare Klint. Nu fann jag den riktigt ikoniska Le Klint 1 i papper som hängde lös på en golvlampfot. Jag skall beställa en ställning till den och hänga upp den i taket är tanken. Tjugofem kronor – ett av mina bättre fynd.

En till från bokrean – du missade väl inte mitt stora inlägg från veckan? Austen forever. Vi får se om jag klarar kombinationen med zombies i den här som min dotter sett ut som lördagsfilm på Netflix…

Sportlovstider är pelargontider för mig. Hoppas på några soliga dagar nästa vecka som värmer upp växthuset för att fixa med det gröna.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Vackra sidor

Som jag skrev i söndags – sidorna från Great Dixter i marsnummret av brittiska Harper´s Bazaar – är verkligen något alldeles extra. Missa inte heller att läsa om Jennys besök i den fantastiska trädgården. Tillfällen då jag går runt med Chaneldräkt i det gröna är icke existerande, men det är en ljuvlig spirande stämning som träffar alldeles rätt just precis nu.

Jag lär inte heller lägga mina blommor i en specialtillverkad Hermès-korg till det facila priset av 2 390 £, men inspirationen är i vanlig ordning fri. Så vackra färger och bukettkompositioner! Jag ser istället fram emot att tänka mig de första vårblommorna i den nyfyndade klyftvasen av Anna Lisa Thomson för Upsala Ekeby. En sådan har jag önskat mig länge – formen är fulländad – och nu fann jag den äntligen. Februariglädje med förhoppning om den vår som skall komma.

signature

Bokrean 2018

Sedan barnsben älskar jag hur boken får lite extra utrymme i februari med den traditionella realisationen. Jag och min bästa vän gick alltid på Sportlovet efter att ha suttit hemma och kryssat i katalogerna. Ett år tog jag mina samlade sparpengar och investerade i Den Svenska Historien i femton band. Den står fortfarande på hedersplats i bokhyllan. Bokhögar är de snyggaste högarna. Visst kan det ha sin tjusning med en obruten rygg, men man skall komma ihåg att det finns så många fina redan brukade vintage och biblioteken står alltid till buds. Jag har dykt ned i den numera virtuella förhandsbeställningen och plockat fram sexton böcker. Hoppas du finner någon som du gillar!

I Arkitektens trädgård står gröna rum skapade av arkitekter i fokus. En snygg och gedigen bok i samma serie som den om fritidshus. Jag har min liggandes framme – avdelning vackert omslag. Jo tack, jag skulle gärna ta Promenader i Virginia Woolfs London. Woolf är en författare som alltid fascinerar, såväl i liv som i litteratur. Gustavsberg: form och funktion i folkhemmet är en historik om den klassiska porslinsfabriken som fortfarande är verksam. Den verkar fin som referensverk, men skall även innehålla mycket om alla de människor som arbetat i fabriken. M Train står fortfarande på min läslista, efter att ha blivit bedårad av Just Kids.

Ingar Nilsson har passerat min kokboksdetox de senare åren med både Rabarber, Kål och Hallon. Floristen Ingrid Carozzi har varit stilbildande när det gäller blomarrangemang i Brooklyn Flowers – drottningen av vintage, hönsnät och pampigt grönt. Ranunkler är en alldeles bedårande blomma. Boken lockar med vackert omslag – vill provbläddra vid tillfälle. Lotte Möller har skrivit några av mina absoluta favoritböcker som Citron som var coffetablebook långt innan genren fanns. Nu lockar Smultron.

Elin Unnes får sägas vara en del i den nya gröna vågen och The Secret Gardener är en modern klassiker i genren, liksom Linda Lomelinos böcker – här Lomelinors pajer – är när det gäller matfotografi. Joyce Carol Oates är en av mina favoritförfattare. Jag har kvar hennes Det förlorade landskapet på läslistan. Hannu Sarenström gör riktigt bra säsongsböcker för köket – på rean finns Sköna, gröna sommar.

På bokrean spanar jag gärna efter klassiker med vackra omslag. Waughs En handfull stoft skall vara en snäppet mer kvalitativ roman än den vida mer bekanta Brideshead Revisited, men med samma tematik kring brittisk överklass med tragiska vändningar. Omslagen till nyutgåvorna av Woolfs romaner av illustratören Aino-Maija Metsola som gjort textila mönster för finska Marimekko är så vackra. Och orden kan man läsa hur många gånger som helst. Cilla Ramnek är något av en idol – missa inte Från ateljén på rean. Så är jag nyfiken på Mellan verkligheter: Fotografi i Sverige 1970-2000.

Leve boken – alltid!

signature

Vinter på Boställets vedugnsbageri

ANNONS

DETTA INLÄGG PRESENTERAS I SAMARBETE MED BOSTÄLLETS VEDUGNSBAGERI

Jag tror inte att jag är ensam om att sentimentalt blicka tillbaka till mina barndomsvintrar då snön alltid var djupare, gnistrade mer och kylan bet i kinderna. Jag var inte någon vintersportare av rang alls, men nog hände det att jag lämnade mina böcker, spände på mig ett par längdskidor och gav mig ut på slätten med en ryggsäck med varm choklad och bullar. Det vita var oändligt när man var liten och navigerade bland de röda ladorna. Den här vägen leder fram till Boställets Vedugnsbageri, cirka två mil utanför Linköping. En dag förra veckan dansade dimman i bedövande vackert morgonljus.

Rykande färskt bröd i morgonsolen och bullar som väntar på skjuts in i vedugnen.

En bagares morgon startar tidigt. Den här vyn bidrar möjligen till att livsandarna vaknar till när Karin Lorin sedan hösten 2011 går stegen från familjens bostad till ladan. De stora träden skuggar utemöbler och fikagäster under varmare årstider – för nu får landskapet skänka stämning och inramning. Här är alltid säsongerna närvarande och utsikten bildar en föränderlig bakgrund till upplevelsen av Bostället. Ni kanske minns mitt besök i höstas? Glöm inte bort alla fina ställen som har öppet året runt, men som man kanske mest besöker sommartid.

I den gamla ladan är det full aktivitet från tidig morgon. Karin med personal bakar allt bröd från grunden.

Här går det åt stora vedstaplar till ugnen.

Småskaligheten, hantverket och det lokalt förankrade är huvudingredienser i bageriets verksamhet.

Förutom det egna brödet finns annat lokalt producerat till salu. De här kolorna har slunkit ned i min mage både en och två gånger. Så goda.

En solig vinterdag när vindarna inte sveper fram på slätten blir det en behaglig temperatur vid ladugårdsväggen för såväl folk som fä. Vårlängtan börjar göra sig påmind till när det står fullt med stolar här redo för fikagäster.

Men än så länge får man sitta inomhus och drömma sig bort med blicken mot horisonten. Cafédelen har en ny utbyggnad med plats för fler gäster och här är det gott att slå sig ned när solen ligger på.

Vintertider är semmeltider under knoppiga körsbärskvistar som skvallrar om det som komma skall. I florsockret tecknas Boställets logga med formen från karakteristiska fönster på ladan.

Här serveras även lättare luncher som soppor, sallader och smörgåsar. När jag var här fanns rykande het löksoppa med bageriets egna krutonger.

För mer information om Bostället, aktuella öppentider och saker på gång besök hemsida, Facebook eller Instagram.

Redo för en utflykt? Nästa fika är aldrig långt borta.

Fotografier: Weronica Fremenius

signature

7 a week – andra helgen i februari

Kristin Lagerqvist har flyttat in under eget tak med sin blogg – Krickelins. Kristin är en av mina favoriter som jag följt länge mitt i ett blått universum i Varberg med kreativitet och entreprenörskap som ledstjärnor. Jag er fram emot att få fortsätta vara med på resan – inte minst när våren nalkas och växthuset öppnas upp igen.

I fredags var jag och såg Churchill-eposet Darkest Hour. Gary Oldman får väl sannolikt hämta en Oscar för sin prestation. Joe Wright har regisserat med sedvanlig fingertoppskänsla med vackra vyer och ljus, även om jag tyckte att en lite väl utstuderad scen i tunnelbanan kunde fått ett annat uttryck. Omöjligt att inte tänka på vad som hade hänt om fredsförhandlingar inletts och tyskarna kunnat få mer fäste… Kristin Scott Thomas gör ett oförglömligt porträtt av hustrun Clementine Churchill – läs intervju här. Stilen, gracen och samspelet i äktenskapet – jag skulle gärna sett mycket mer. Nu blir jag intresserad av att läsa vidare kring denna kvinna.

En annan intressant kvinna är Sigrid Hjertén (1885-1948) som är aktuell i stor utställning på Waldemarsudde. Hjertén är en av de stora modernisterna och här visas 100 verk, även av maken Isaac Grünewald och av sonen Iván Grünewald. Förra året kom en stor biografi om konstnären som ligger till grund för utställningen. Konsten visas till slutet av augusti och jag hoppas verkligen få tillfälle att se den. Pressbild: Sigrid Hjertén. Blommor i blått, 1934. Olja på duk, 65×54 cm. Foto: Hossein Sehatlou / Göteborgs konstmuseum

BBC har gjort en ny inspelning av E.M Forsters klassiker Howards End (1910). Den är mest känd som film från 1992 av ikoniska filmmakarna när det gäller brittiska kostymdramer Merchant Ivory. Nu väntar fyra delar om de tre familjerna Schlegel, Wilcox och Bast på C More på måndagar.

Det här omslaget är som en pralin i läshörnan! Nya Elle Decoration med The Apartments Tina Seidenfaden Buscks hem. Fantastico!

John Derian – känd för sin speciella värld av bilder med decopage – bland annat i den här boken – har samarbetat med Designers Guild med en ny kollektion tapeter och tyger. Det är en blandning av vintagetryck, botaniska illustrationer och blommor. En favorit är den här med snäckor.

Säsong för frökataloger! Jag har redan köpt lite – bland annat förra årets favorit Tandpetarsilja. Jag älskar de här bilderna från Harper Bazaars marsnummer som tagits vid Great Dixter. Kanske får lov att bli en papperstidning denna gång. Bild

Väl mött nya veckan!

signature