Detta torde vara ett av de mest fotograferade tingen på de svenska inredningsbloggarna, så jag antar att Ni ser vad det är för något. Det är något av en modern klassiker. Jag har min i köket och den är alltid fyllt med cashewnötter. Vad har Ni i eran skål?
I dag är det prickigt i Ellas temavecka.
Stilböcker är en speciell genre. Det är inga böcker som man läser från pärm till pärm och det är nästan omöjligt att ibland inte protestera högljutt mot vad som skrivs. Om man köper genren som sådan, så kan man få sig ett och annat tips till livs. Jag ser dem inte som några rättesnören, utan snarare som inspiration. De är som en mer arbetad personlig modetidskrift. Fördelen är att de fokuserar mer på den ack så viktiga basgarderoben. Visst kan man fnysa åt snusförnuftiga råd om svarta toppar hit och dit, men som sagt – ett och annat värdefullt tips kan man få med sig.
En nyhet för våren är Martina Bonniers Fashionista . Ingen kan ha undgått söndagsintervjun i DN med Bonnier som fick ett stort medialt efterspel. En aningslös Marie Antoinette som shoppar väskor på löpande band? Förförs eller förfäras av detta klipp. Detta är en värld som är långt i från de flestas. Boken i sig är snyggt stylad och erbjuder en inblick i modevärlden. Det är mycket Bonnier, liksom det är i de flesta tidningarna i vår – titta exempelvis i senaste Mama och Lantliv. Jag inspireras, förfäras och fashineras i en salig blandning. Jag håller i och för sig med om att kvalité alltid lönar sig, men det är samtidigt en inblick i ett lite annat solsystem.
Min favorit när det gäller stilböcker är den lite mer jordnära och lite mer rekorderliga Chic av Karina Ericsson Wärn. Här finns mycket basfakta kring kläder och bra råd inför shopping som håller. Rekommenderas varmt!
I min bokhylla hittade jag även Ebba von Sydows Ebbas stil som fanns med på årets bokrea. Lite yngre, lite mer it och lite mer tidsbunden. Motsatsen kan kanske sägas vara Camilla Thulins Stil . Här är det mer fokus på varje kvinnas förutsättningar och att göra det bästa av situationen.
Mitt bästa råd då? Ja, kanske att klä sig på det sättet som passar en själv bäst. Med åren lär man sig vilka modeller som passar och vilka som inte gör det. Jag borde ha hört varningsklockorna angående H&M:s Marimekko-kjol, men ibland vill man försöka ändå. När kjolen kom såg jag ut som en tant som någon hällt mönster på. Den markerade midjan lyckades inte balansera upp vecken på höfterna som ytterligare accentuerades av de stora prickarna. Jag såg helt enkelt inte klok ut i den. Och då är det bättre att låta det vara.
Vi har bott i vår nuvarande lägenhet i hisnande tio år. Tio år – det är ju en evighet när man ser det på det sättet. Under flera år bodde vi bodde med mina föräldrars gamla soffgrupp och diverse secondhandmöbler. När vi sedan skulle investera i möbler var jag helt inne på den våg av New England-inspirerad inredning som då framförallt representerades av stockholmsaffären R.O.O.M och makarna Walles som var en av grundarna till Lexington. Det kändes så nytt och så befriande. Det var enkelt och lätt att tycka om. Ett av de första inköpen var vår sängbänk från R.O.O.M – naturligtvis i oljad ek och naturligtvis klädd i karakterisktisk tickingrand.
För några veckor sedan var det ett hemma-hos reportage hos just Lars Walles i SVD. I går gick jag genom min senaste tidskriftshög och rev ut det där reportaget till min inspirationspärm. Det påminner om den enkla grund i “New England-inredningen” som jag alltid kommer tillbaka till och tycker om. För min personliga del känns det också som att det räcker med stjärnor och amerikanska flaggor, men enkla tickingtyger tycker jag om som bas. Trender kommer och går, men det vackra består.
Ellas inspiration kör en temavecka med mönster. I dag är det randigt som gäller. Häng på Du också!
Vi väntar fortfarande på den sista huvudritningen, men nu skall alla detaljer vara klara. Efter en intensiv period med tankar kring huset, har det lugnat ned sig betydligt på den fronten den sista tiden. Jag orkar inte vara lika mycket på hela tiden, utan det behövs perioder av vila ibland. I dag är det dock omöjligt att inte falla in i “tänk när”. Solen strålar. Vi tillbringade förmiddagen i lekparken, runt lunch gastandes på balkongen om att “gå inte för nära räcket” och nu på eftermiddagen är det en annan lekpark på agendan. Detta är pesttiden när det gäller stadsboende med barn. Och då blir det tänk när. Tänk NÄSTA vår, då sitter vi på vår alldeles egna lerplätt och fikar. Halleluja!
Många bloggare har länkat till duktiga stylisten Sofie Anderssons sida. Jag njuter av bilderna och fastnar framförallt för bilden med Krysantemer – tapeten från Svenskt Tenn som det är tänkt att vi skall ha i vårt sovrum. Här är den snyggt stylad med kuddar från Kragh Rosenberg. Jag blir mer och mer övertygad om att det är denna tapet som gäller. Vackert!
Jag hoppas att solen skiner även på Er denna söndag!
Bild av Sofie Andersson.
Tenn är ett material på stark frammarsch på trendbarometern. Det har varit mycket blanka material ett tag nu. Jag har varit förtjust i tenn länge, inte minst tingen härifrån. Vi har några mindre föremål i hemmet från den anrika firman.
I veckan hittade jag en vacker tennvas på Myrorna. Den har en fin patina som jag tycker mycket om. Om det är något som går att fynda second hand, så är det just tenn. Det är lågt prissatt – jag betalade fyrtio riksdaler för min vas – om det inte kommer från Svenskt Tenn förstås. Just nu är vasen fylld med nitton rosor från torget. En helgfägnad så god som någon.
Jag tillönskar Er alla en riktigt fin helg!
Fotografi: Weronica – En mammas dag
Det blev en blandad kompott i dag, precis som i Renée Voltaires Saliga blandning som jag testade för första gången i går. Anna pillade lite i fröna, Henrik totalvägrade såklart och jag åt med god aptit. Rekommenderas varmt!
* De bästa tipsen får man på En mammas dag, men det visste Ni ju redan. Helena skrev om Hush Puppies från Ellos i går. Jag är i skriande behov av skor och klickade hem dessa. När Ni postordershoppar – kolla alltid aktuella rabattkoder här. Jag kunde glatt dra av 150 riksdaler på mina skor.* En nyhet hos Lindex är den snygga ekologiska tygkassen för tjugonio och femtio. Jag skall köpa ett exemplar i dag om jag hittar den.* Jag är fast i boxarnas garn och i helgen tänker jag öppna klassikern I Claudius. Det är den ultimata skildringen av förvecklingarna i det antika Rom.* Den kaxiga kattflickan Snurran är en stor favorit hos oss. Snart kommer Snurran hjälper polisen. Om Ni tittar i stället med Pixiböcker i kiosken, finns vårens roligaste räknelära i Snurran räknar djur.* Handdukarna från Ferm Living har varit med i varenda inredningstidning av rang. Nu finns de att beställa från Favoritsaker. Grafisk retro som pryder vilket kök som helst.* Över en vas av Stina Wirsén påminner om min älskade hoppetossa till dotter. Hon skulle med all säkerhet kunna få för sig att klättra upp på en kökshylla. Innan hon kommer på det, svingar hon sig runt lyktstolpar, kryper på elskåp och går balansgång på alla staket i sikte. Det tar evigheters evigheter att ta sig hem från sexårs, men hon somnar gott på kvällen sedan.
Och solen skiner! Hurra!
Nu hittar jag fina tryck på löpande band. Jag fick ett mejl av Jennifer Ramos som driver Made by Girl. Nu lanseras Love Candy med kärlek i ljusa pastellfärger. Min första tanke är att trycket skulle passa utmärkt i ett barnrum. Jag tycker mycket om det enkla grafiska uttrycket om livets essens. Trycken finns även på Etsy. Abret verkar vara ett ganska saftigt porto för transport till våra breddgrader, men då får man å andra sidan något riktigt fint. Jag gillar!
Pressbild från Made by Girl.
För övrigt – visst var Big Love riktigt bra? Jag ser redan fram emot nästa avsnitt!
Vi har alla våra små fablaisser. Annas aktuella återfinns här. Hon skulle kunna sitta vid den sidan dygnet runt för tillfället. Henriks heta tips äro detta. Bättre än så blir det inte. Sedan går Melloskivan varm i köket också. Man kan inte lyssna för mycket på den (om det råder det delade meningar). Det är mycket “djävulens festbord”. Åhå – I lågornas sken!
Hur gör man en snart trettiosexårig förpackningsnörd glad då? Jo, då skickar man de vackraste av paket till henne. Jag har inte ens öppnat dem ännu. De är nästan för fina för att röra. Men i dem skall detta finnas. Jag får göra som Anna. Det gäller att ta bort pappret försiktigt och knyta upp snörena, ty de kan sparas (som tusen andra smågrejer på drift i rummet…). Vackert!
Fotografi: Weronica – En mammas dag