Author Archives: Weronica

Fredagssvepet 33/18

Efter en vecka med tankar kring kompassens riktning blev det tyst här, men ibland behöver man vila från inspiration, lyssna inåt och finna vägar. Jag tar nya tag och en fredag utan ett svep så här i mitten av augusti skulle kanske kännas lite tomt. Så kan vi inte ha det – håll till godo med veckans version. Svenskt Tenn har öppnat en ny utställning – Historisk och samtida design. Ny design av Per Öberg, Marianne Andersen och Michael Anastassiades samsas med en soffa ur arkivet av Björn Trägårdh. Mitt i sensommarens myller när jag omger mig med mest färg på hela året är det något vilsamt skulpturalt över denna miljö. Kanske den där känslan av lite oskrivna blad och en palett som väntar på att tas i bruk? Vackert och inspirerande!

Det är lite samma sak med denna bild från en våning till försäljning på Tegnérgatan i Stockholm hos Wrede. Jag är ingen minimalist alls som bekant – tvärtom – men ögat drogs ändå till denna bild med alla vackra byggnadsdetaljer, det stora olivträdet och liggstilen i rotting. Det är inte för inte det är skolstartstider och man blir en liten flicka med nya oskrivna anteckningsböcker igen. Genom Inredningshjälpen.

På mitt block till kommande inlägg står det bland annat skulpturer. Maria på Husligheter hann före mig i dag, men jag återkommer i frågan framöver för det finns mycket att säga här. Kählers samarbete med skulptören Malene Bjelke har redan fått stor spridning. I Character  presenteras fem olika små skulturer – här The Curios One. Titta in på de här fina bilderna från pressvisningen hos Sonoma Seven – hög inspirationsgrad.

Efter rekommendation av en vän såg jag K-special – Superstjärnornas make-upartist Kevin Aucoin – finns på SVT Play här. En gripande historia med mycket glamour, personliga trauman och känslor. Filmen bygger i mycket på Aucoins egna videoinspelningar från tiden, så man får sin beskärda del av de klassiska supermodellerna på 90-talet. Omslag från 1992 med Christy Turlington fotograferad av Patrick Demarchelier och makeup av Kevin Aucoin.

H&M:s nya parfymkoncept.

Jag och många med mig håller ständigt ögonen öppna för äldre konstaffischer i vintagesvängen. Nu har Louisiana tagit fram några posters från arkiven för att fira sitt sextioårsjubileum. Min favorit är denna från 1962 och en utställning med Arp. Den hoppas jag kommer min väg framöver.

Är ni redo?! Manchesterkostymen är tillbaka. Jag gillar./Arket.

Som sagt – de torkade blommorna fortsätter att vara högsta trend. Nu börjar den klassiska evighetsblomman eternellen att få skina igen. Det är nog ingen avancerad gissning att många kommer att sätta frön i vår – och kanske glömma alla torkade dammiga arrangemang från åttiotalet…

Veckans fredagstoner är Aretha såklart. Forever and ever.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Fredagssvepet 32/18

Skall vi ta ett hopp in i sensommaren med ett klassiskt fredagssvep?! Jo, vi gör väl det tillsammans med Prinsessan Beatrice. Hon är med tillsammans med sin syster i septembernumret av brittiska Vogue som numera finns på Readly. Eftersom jag är något av en nörd när det gäller kungliga tillställningar och klickade flitigt på tidningslänkar i våras när Meghan Markle, nu grevinna av Sussex, gifte sig med Prins Harry, ger mig algoritmerna allt och lite till. Här fler kungliga porträtt från Vogue – blir förtjust i sjuttiotalsversionen av Prinsessan Anne. Fina toner i bilden av Sean Thomas genom British Vogue på Instagram.

Det är mycket mode nu i flödet hos mig. Höstmodet är så mycket roligare än vår- och sommarkollektionerna tycker jag. Anrika Burberry med sina rutor har en ny chefsdesigner i Riccardo Tisci som börjat med att utforma ett nytt signaturmönster. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig på sociala media. Själv tycker jag att det är spännande att se processer när nytt liv skall ingjutas i klassiker och vilka vägar man väljer att gå. Och möjligen är det sensommarvindarna som får en att tycka att färgkombinationerna här är fina.

Det är lite samma känsla med omslaget till Vogue Italia med Madonna som fotograferats i sitt hem i Portugal inför sextioårsdagen nu i augusti. Jag sparade ned bilden för den fina fonten och kombinationen med det svartvita fotografiet med orange och gult. Inspiration finns att finna överallt i stort och i smått.

Stiliga Hem skriver om sekelskiftesverandor med utgångspunkt från två hem som hon tyckt om i tidningarna i sommar. Själv har jag tittat många gånger på de här bilderna i stolen vid äppelträdets skugga. Ett vackert hus med inkapslad sommar och en fin lite bedagad och otvungen stil som ögat dras till. Arrangemang Anette Mörner och Foto Fredrik Sweger/Sköna Hem.

Årets tomatskörd gör mig som inte odlar speciellt många grönsaker lite mallig. Det är värmen såklart som gjort det mesta arbetet. Solmogna tomater är otroligt lyxigt! I morgon öppnar Bondens Marknad här i min stad. Jag ser fram emot besök framöver.

Jodå, den är tillbaka på bred front. Magväskan. Otroligt praktisk för all del, men det stannar nog på bild för mig denna gång.

Skånebilder att fröjdas av Sofia på Mokkasin. Det där växthuset hos Blå Spaden stod jag också i tidigare i somras. Så fint med säckväven i taket här och dörrarna rakt ut i fälten.

Den nya IKEA-katalogen finns nu tillgänglig. Mest inspirerad den senaste tiden av varuhuset blev jag av denna vintage-vilstol med canvastyg från IKEA:s sjuttiotal. Så fin när den visas upp så här på Livet Hemma stylat av Linnea Salmén och fotograferat av Ragnar Òmarsson. Något att spana efter i vintagesvängen. IKEA lanserar nya versioner av en del klassiker och börjar nu med femtio- och sextiotal i augusti. Genom Inredningshjälpen.

Netflixrundan tog mig till Miss Fisher´s Murder Mysteries  som gått mig förbi. Jag har sett första avsnittet av tre säsonger och tyckte om de tjusiga miljöerna i tjugotalets Melbourne. Jag kan tro att det är angenämt sällskap till mörka augustikvällar.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

I Lisbet och Gocken Jobs spår

Hettan ger sig inte denna sommar. I går snittade vi nästan trettiofyra grader här hos mig. I natt låg jag vaken av blixtar som gjorde att hela rummet lystes upp. Min åskrädsla som sitter djupt sedan barndomen lär aldrig gå över. Då tog jag och mina bröder våra sparhundar och mamma tog fotoalbumen ut till bilen som pappa körde runt oss i när ovädren var som värst. I dag är det lite svalare och mitt Instagramflöde är fullt av stiliga människor från Köpenhamns Modevecka. Är inte allt lite tjusigare över sundet? Jag tror minsann det. Jag har inte fått hem mina inköp från H&M:s GP J Baker-kollektion ännu, när samma mönstereufori möter mig från Rodebjers visning för vår och sommar 2019. Här kommer möjligheten att klä sig i ett av Gocken Jobs mönster. Prislappen lär inte bli lika modest som hos H&M, men så vackert! Fotografi: CFW/Rodebjer

Hösten innehåller ett boksläpp som även det sätter fokus på systrarna Jobs. De spirande mönstren och konstnärsskapet – först framförallt keramik, sedan textil sätts här in i ett stilhistoriskt sammanhang. De klassiska mönstren avbildar ofta den svenska floran naturalistiskt. Om man jämför med exempelvis Josef Frank som ofta tecknar fantasifullt och inte direkt avbildar verkligheten, bygger ett klassiskt Jobs-mönster – textilierna saluförs av Jobs Handtryck – mer på igenkänning av exempelvis rabarber, styvmorsvioler och pumpor. Jag tycker om att bläddra i designbiografier – några favoriter i genren är Pepis Flora om just Josef Frank och Mönsterträdgård om Maria Åström. Jag ser fram emot detta boksläpp i oktober.

Högst lämpligt då att jag i dessa tankar kring Jobs loppisfyndade en lampskärm i klassiska Trollslända. För systrarna Jobs innebar det ett stort genombrott 1945 med utställningen När skönheten kom till byn på NK i Stockholm. Trollslända var ett mönstren som trycktes för NK:s textilkammare. Ni har väl följt mitt råd och fyllt på kunskapsbanken inför loppisbesöken nu under sommaren? Det är alltid tillfredsställande att plocka fram en mental minnesbild och kunna identifiera en sak mitt bland hundratals andra, inte lika intressanta ting.

Man skall aldrig säga aldrig om vintagesvängen har jag lärt mig, även om många rundor i sommar varit fruktlösa för min del. Systrarna Jobs keramik är inte lika bekant som deras textilier, men lika blomstrande vackert. Möjligen ingen stor fyndchans här, men man vet aldrig som sagt.

Med all denna värme känns det som om sommarläsningen inte riktigt blev så jag trott. Jag får svårt att hålla fast i tankarna som vandrar iväg. Kanske jag skall tala om höstläsning istället? Nej, var alldeles lugna. Jag tänker inte vara den som börjar prata om höstlängtan. I vanlig ordning tycker jag att vi skall lära oss att vila i säsongerna och vara i det som är nu. Hösten den kommer, var så säkra. Jobs-mönstren syns lite här och där i böcker, tofflor , tapeter och servetter. Det är sannerligen något med alla dessa blommor och tanken om den eviga sommaren som drar.

Den börjar komma smygande lite grann – lusten att skapa rum inomhus. Inredningsinspiration känns roligt igen efter att mest ha haft blicken riktad ut till det gröna. Jag bläddrar i mina favoriturklipp och sparat från Instagram. Bilderna som Jenny tog på The Apartments utställning i Båstad med Märta Måås Fjetterström 2016 lockar ögat igen och igen. Mönstren mixas med säker hand – här med Gocken Jobs klassiska Rabarber. Jag har kommit så långt att jag hängt upp loppisköpta gardinlängder och satt upp den där lampskärmen. Jag får visa någon dag – mönster på mönster här med i vanlig ordning. Säsongerna skiftar. Fint det.

signature

Signe Persson-Melin: Tingen måste ha utstrålning!

På vägen hem från Skåne stannade jag och min vän till i Värnamo och konst- och designmuséet Vandalorum. Om ni rör er längs med E4:an i den delen av landet, så ligger detta bara en avfart bort. Det visade sig vara ett mycket fint hus med en servering i hög klass. Jag rekommenderar ett stopp vid tillfälle och kanske framförallt nu när det är en stor utställning med en av mina favoritformgivare Signe Persson-Melin (pågår till 21/10). Att stiga in i den stora konsthallen med alla dessa föremål var närmast en sakral upplevelse. Ljuset var speciellt här och alla rullvagnarna i kombination med stål och trä signalerade såväl rörelse som beständighet.

Jag har skrivit om kvalitet och ögats slitage tidigare. I den här utställningen fastnade jag vid texten som ledde in i ladan. Så träffsäkert med estetisk hållbarhet! Det spelar ingen roll hur många bra tillverkade ting vi har runt oss om det inte är sådana som tål tidens tand och man sedan vill leva med. Hållbarhet håller på att bli ett slitet begrepp, vilket i sig är sorgligt och olyckligt. Jag tror att vi måste bli bättre på att vässa oss kring vad vi menar och här fick jag ord till mina tankegångar.

Signe Persson-Melin är en av våra mest kända keramiker och formgivare. Det stora genombrottet kom vid H55-mässan med kryddburkarna med stämplade dekorer som det finns en uppsjö av kopior på hos alla loppisar man besöker. Den egna keramikverkstaden var länge navet, men Persson- Melin blev även formgivare för glas- och porslinsfabrikanter som Boda, Höganäs och Rörstrand. 1985 utnämndes hon till Sveriges första professor i keramik-och glasformgivning. Persson-Melin är fortfarande verksam och den senaste tidens produktion är för bland annat Byarums Bruk. Om man tittar på de här bilderna kan det tyckas som ett ganska stort steg från min vanliga stil som mer är “brittisk trädgårdstant med idealet much is more”. Jag är dock svag för ett betydligt mer minimalistiskt formspråk a´la Ingegerd Råman, Carina Seth Andersson och just Signe Persson-Melin. Det är något med de självklara formerna som talar.

Utställningen är inte kronologiskt uppbyggd, utan utgår från olika teman – ytan, material och former – som återkommer hos Persson-Melin. Med ett stor produktion över lång tid är det tacksamt för betraktaren att se linjer som kommer tillbaka. Mycket av industriformgivningen säljs fortfarande till låga priser på loppis. På bilden syns glasservis för Boda, serien Härd för Höganäs och vaserna Boda Blom som togs fram tillsammans med trädgårdsprofilen Ulla Molin. Man kan säga att det är lätt att börja samla på sig ting här.

Växtkärlen för Byarums Bruk är så vackra! Tillverkningen i Sverige av återvunnen aluminium gör dock att priset på dessa pjäser är högt. Att se dem så här på rad är onekligen imponerande.

Att välja en favorit bland alla dessa ting är nästintill omöjligt. Barca-skålarna är fantastiska liksom de i genombruten dekor, men frågan är om det inte är tekannorna som får hjärtat att klappa hårdast. För en tedrickare som mig är det en fröjd att just Persson-Melin har en så stor produktion när det gäller kannor. Här står de på rad i olika glasyrer och med olika lock – Kinesen för Rörstrand 1986. Så fantastiskt vackra – här blev jag stående en lång stund. I det jag har skrivit har jag betonat estetiken, men för Persson-Melin står framförallt brukbarheten i centrum. När de komponenterna förenas kan man kanske börja tala om estetisk hållbarhet.

signature

The Summer Edit V

Kan vi tala om något annat än vädret denna sommar anno tjugohundraarton? Vet inte. Känns inte som så. Oskarpa tankar, myggbett, mörkret som börjar smyga sig på kvällstid och den speciella doften av äpplen som faller ned och återgår till jorden. Juli tackar för sig. Augusti knackar på dörren. En av de starkaste rollprestationerna för tillfället gör Jessica Raine i The Last Post som går på SVT på lördagar. Det är dekadent självdestruktivitet och förtvivlan i 1960-talets Jemen som då var brittisk koloni. Manligt hjältemod och förutsägbara vändningar kan jag klara mig utan, men serien är ändå av kalibern utmärkt sommarunderhållning en kväll då man inte vill sitta ute.

Att vara säsongsmänniska fullt ut innebär också att man följer ett tämligen förutsägbart mönster när det gäller inspiration. Nu dras jag – i vanlig ordning – till en annan färgskala med mer mättad sensommar. Lisa Burenius målar så fint – följtips på Instagram om ni inte har funnit er väg dit.

Hur går det med loppisrundorna i sommar? Här hos mig är det lite stiltje tycker jag. Några fina saker har fått komma hem – min favorit hittills är ett tennlöv av Karl Erik Torssell för sju riksdaler. Lövformen är något jag alltid dras till.

Kvinnliga wrestlingbrottare på åttiotalet – kan det vara något? Jo då. Det tar ett tag för serien att komma igång och lyfta, men nu i säsong två är den riktigt bra. Glow på Netflix.

De perfekta skålarna för glass? Min favorit är Puck från Reijmyre. Håll utkik på loppisrundorna i sommar!

Vad ska vi äta? Den vanligaste frågan från ett sommarlovbarn. Inspirationen är möjligen inte på topp för tillfället, men nu kommer snart sensommarens alla grönsaker och då blir det roligt med matlagning igen. Bondens marknad är augusti för mig – och kanske en och annan pizza då och då när grillförbudet är ett faktum. Other Stories

Dahliorna har klarat denna extrema sommar bra hittills. Jag har planterat många nya sorter i år och det är sannerligen som en present att upptäcka att en ny har slagit ut i odlingslådorna. Alla har inte börjat blomma ännu, men som sagt – det här är en blomma som är som finast i september. Så håll ut ni som väntar.

Välkommen augusti!

signature

Iste, sommarvärme och dahlior

Om det är någon sommar som man skall gå runt med hatt så är det väl denna. Jag sitter helst i skuggan med lite silande sol. Vilken värmebölja vi har!

Jag har pratat om iste länge, länge men aldrig kommit till skott hemma. Jag har druckit varmt te även under högsommaren, men i denna värme prövas till och med en tedrickare av min kaliber. När jag fann ett tips från Tehuset Java om att kallbrygga te och kombinerade det med en loppisfyndad äldre Bodumkanna så var jag igång. Jag tar i vatten och te (2 msk per liter) innan jag går och lägger mig och låter det dra till nästa dag. Just nu är mitt favoritte Sommarblandning från lokala Teboden. Jag häller upp på glas, tar i citron, blad från citronverbena, isbitar, lite flädersaft och ibland några bär. Så gott och friskt – rekommenderas.

Dagens dahlior från trädgården tillsammans med chokladblommor, luktärter, humle och solrosor. Här syns Waltzing Mathilda, Totally Tangerine, Contraste, Natale och en vit felmärkt sort från förra året. Det är en härlig känsla att kunna göra arrangemang som detta i sommartider.

signature

The Summer Edit IV

När jag fyllde år förra veckan gjorde jag mig denna bukett av det som trädgården firade mig med för dagen. Jag satte i hönsnät i en loppisfyndad gammal terrin och gick loss på en romantisk komposition med luktärter, rosor, dahlior, riddarsporrar, klematis, jungfrun i det gröna och verbena.

Downton Abbey är på väg att bli film. Ryktet har funnits länge och nu är det bekräftat. Min favorit – dame Maggie Smith – skall vara med, vilket gör att jag känner viss förtröstan. Annars är det i vanlig ordning dubbla känslor när en avslutad serie skall tas till duken. Jag var ganska nöjd med slutet som vi fick, men visst kommer jag girigt att kasta mig över alla bilder och trailers i filmens kölvatten.

Migränen tog mig i värmen och när den lättade lite blev Ipaden mitt sällskap med lättsamma och underhållande ting som Tatler: 300 år av engelsk överklass på SVT Play. Rekommenderas!

Ulrika på Seventeendoors länkar till ett vansinnigt dyrt stadshus i Visby som säljs av Historiska Hem. Jag fastnar i bilderna på kullerstenarna och husfasaderna med rosor och får akut Gotlandslängtan.

Min man tycker om konceptet med Allsång och Morden i Midsomer. Jag är så glad över alla fina kvällar, så mig hittar man i växthuset istället. När jag gick in för att hämta iste såg jag Grant. Hon är bra hon och nu finns hela skivan.

Jag gillar konceptet med storytelling som finns i lakansföretaget Midnatts The Journal. Nu har de hälsat på hos keramikern Karin Eriksson. Fint!

Sommarflicka fångad av Nanna som Prinsessan på Ärten med kuddarna som jag skrev om här.

Den här bilden sparade jag ned på Instagram – tyckte så mycket om färgerna i den och kombinationen av blommor. Följtips på @ovesparadis

Och själv blev jag med favoritglass i går efter en solskenshistoria på Instagram. Jag siktar mot samma scenario i kväll när värmen har stillat sig och jaget återvänder. Tack för alla fina sommarkvällar! Svenskt Tenn

signature

Sommarens bästa tårta

Ja, här har ni den – sommarens bästa tårta. Receptet är skapat av Mia Öhrn och publicerades i Icas Buffé till midsommar 2009. Den har allt det som jag uppskattar i en tårta – maximalt med smak, inte för söt och möjlig att förankra i säsong. Den är dessutom relativt lätt att fixa till och kan förberedas i god tid innan. Jag gör den till min födelsedag varje år, så då förstår ni att jag tycker att den är något extra. Rekommenderas varmt!

SOMMARENS BÄSTA TÅRTA

250 g mandelmassa * 100 g rumsvarmt smör * 3 ägg * I dl mjöl * 200 g rabarber * lite vaniljsocker * 2 tsk potatismjöl

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en form med löstagbar kant. Riv mandelmassan grovt. Blanda mandelmassa och smör i matberedare. Ta i ett ägg i taget. Ta i mjölet. Häll smeten i formen. Skär rabarbern i cm-tjocka bitar och blanda med vaniljsocker och potatismjöl. Strö rabarbern över smeten i formen och grädda ca 25 minuter i nedre delen av ugnen.

1 msk maizena * 3 äggulor * 1 1/2 dl vispgrädde * 1 dl koncentrerad flädersaft

Rör ihop äggulor med maizena i en kastrull. Tillsätt grädde och flädersaft. Låt krämen koka upp och sjud försiktigt på svag värme i någon minut tills den tjocknar. Vispa hela tiden. Låt svalna och ställ i kyl.

Bre fläderkrämen över kakan och garnera med bär och blommor efter behag.

Enjoy!

signature