Author Archives: Weronica

7 a week: Sista helgen i september

Den där ljuva sensommarfeelingen som det talades om nådde inte riktigt hit till oss. Molnskyarna gjorde sitt bästa för att hålla solen borta. Jag hoppas att ni andra fick lite av känslan när den gick mig förbi. Jag dyker ned i en klassisk fåtölj istället med en hög av sammetskuddar. Det talas mycket om sammet som trend och visst är det onekligen så, men för mig är det ett klassiskt material som alltid känns aktuellt. I vanlig ordning är jag förlorad i GP & J Bakers mönstervärldar. Hydranga Bird är ett av de mest välbekanta mönstren – målad av William Turner 1917 inspirerad av ett fragment av en kinesisk tapet. Nu lanseras tyget i en lite ny färgställning i kollektionen East to West.

Lite så här har min helg varit.

Om man vill känna sig mer peppad inför höstens intåg rekommenderar jag ett besök hos Emma på bloggen Emmas Samling. Hon skriver så vackert om känslan ackompanjerad av hänförande bilder. Jag fastnade för dessa ord – Ja, när oroliga röster höjs för att mörkret redan är här försöker jag förstå. Försöker känna den där saknaden efter en sommar som aldrig kom. Försöker och misslyckas. Känner istället lugnet som mörkret sprider om kvällen. Och trivs i omfamningen det ger. 

Genom Readly läste jag senaste numret av Femina som har ett stort bokspecial om Margret Atwood. Elisabeth Moss fick en mycket välförtjänt Emmy för sin roll i HBO:s Handmaid´s Tale, romanen av Atwood,  – se den om ni inte har gjort det. I november kommer nästa filmatisering av en Atwoodbok genom Netflix – Alias Grace. Handlingen är inspirerad av verkliga händelser när en irländsk immigrant blir anklagad för mord på sin arbetsgivare. Jag blir nyfiken på att utforska mer av Atwoods författarskap.

I helgen har jag ägnat mig åt att rensa och fixa i kökets alla skåp och lådor. Det var mycket välbehövligt efter att – host – ha upptäckt saker som legat där sedan vi flyttade in i något skrymsle… Sedan kan jag konstatera att jag hade mycket svårt att motstå estetiskt tilltalande kokböcker under en period. Nu skänker jag ytterligare en hög till loppis och skall väl därmed inte ens andas om ett nytt släpp inom genren. Green Kitchen at Home. På någon annans kökshylla än min då.

Så vacker höst från min bloggkollega Jenny. Dahlior, en liten prydnadspumpa och en av de vackraste böckerna någonsin – Denise Grünsteins 59 buketter från min trädgård.

Mer dahlior i Lottas vackra inlägg på Think Organic från Dahliadagen på Sofiero. Även fint inne hos Odds & Ends.

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 38/17

Höstdagjämningen är här och det är väl bara att konstatera att ljuset försvinner mer och mer där borta vid horisonten. Det gäller att försöka omfamna säsongskiftet i största möjliga mån, även om jag önskar mig fler soltimmar för att få upp energinivåerna. Kanske till helgen? Vi hoppas på det. Håll till godo med veckans fredagssvep. Jag lockades in på Byggfabrikens sida med anledning av deras tjugoårsjubileum. De har alltid utgjort en inspiration med sina tidlösa tankar kring kvalité. När jag fick in på deras blogg kom det upp ett vackert reportage från restaurangen Bastard i Malmö. Byggfabriken har varit med och restaurerat bland annat pudra-näsan-faciliteterna här. Jag faller för kombinationen av mörk träpanel, klinker med fris och den orientaliska mattan. Fotografi genom Byggfabrikens blogg.

Babes in Boyland visar loppisfynd i vackert septemberljus. Det var det där med den där skulpturen…

Alexander Skarsgård och Nicole Kidman blev belönade med varsin Emmy för sina rollprestationer i HBO:s miniserie Big little Lies. Jag skrev om serien i våras då den sändes. Ett tips till tv-soffan om ni inte har sett den.

Jag har svårt att ta in julinspiration för tillfället, även om det börjar synas mycket sådant nu hos bloggare som ligger i framkant när det gäller nyhetsrapportering. Jag nöjer mig än så länge med denna bild från danska Tine K med mer höstkänsla i. Ljus med snurr känns tjusigt. Genom Trendspanarna.

En säsongsfavorit är Maria Åströms Kastanj för Ljungbergs som kom 2015. De bruna lena i fickan är oersätterliga som säsongsmarkörer i september.

Fagert från H&M

Favoritskådespelerskan Judi Dench gör rollen som drottning Victoria i filmen Victoria och Abdul. Filmen bygger på en bok från 2009 om den oväntade vänskapen mellan drottningen och hennes indiske tjänare. Recensionerna tycks lite blandade – det talas bland annat om romantisering av kolonialismen – men en snyggt producerad brittisk kostymfilm kan nog ändå locka mig till biografen.

Dags att fylla på ljusförråden. Jag använder förvisso mycket levande ljus även på sommaren i växthuset, men nu märks det att åtgången är en annan i och med mörkrets intåg.

Ane Brun – Hero

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Tänker på: Att konsumera vintage

Jag rensar. Hösten innebär att blickarna riktas inåt igen. Helt plötsligt ser jag saker som ögat inte stannat på när blicken varit riktad mot utelivet. Det plockas – behålla eller inte – och lådorna packas för att skänkas vid nästa loppisbesök. Det blir tydligt att jag är en del av ett kretslopp av ting. När jag står där med sakerna blir jag minimalist för en stund, men jag vet ju att det lyckas jag aldrig vara speciellt länge. En tom yta fylls snart av mina högar och stilleben av olika slag. Jag är helt enkelt en maximalist som tycker om att omge mig med vackra saker. Man kan säga att detta drag hos mig har blommat ut med mitt intresse för vintage. Jag funderar över det där ibland. Om att byta ut ett konsumtionsmönster mot ett annat. För jag konsumerar ju fortfarande i allra högsta grad, även om det nu mest är redan brukat. Det är onekligen mer hållbart och betydligt billigare att köpa sådant som redan finns, men innan jag själv utvecklade vintage som ett intresse vet jag att jag funderade mycket över att den här typen av shopping friskrevs lite när det gällde överkonsumtion. Kan man vara maximalist och tala om behov? Det är svårt. Behovet av saker i sig är mycket begränsat – jag skulle kunna överleva utan mycket av det jag omger mig med – men själen och kreativiteten får även näring i detta spår för min del. Emma på Emmas Samling funderar också i liknande tankebanor här. När äger sakerna mig istället för tvärtom?

Jag funderar mycket på hur vintagespåret har förändrat min konsumtion och mitt sätt att se på saker.

    • Jag har blivit mer av en sakrelativist. Rotationen på prylar på ställen som jag bevistar gör att det alltid finns något nytt att titta på. Det får en att fundera på ens förhållande till ting och hur viktigt det egentligen är att äga en speciell sak. Jag har tidigare talat mig varm för att omge sig med ett fåtal utvalda ting som verkligen skänker glädje – så tänker jag fortfarande – men nu märker jag att saker är mer föränderliga och deltagare i ett kretslopp av ting.
    • Intresset för loppis gör att jag har renodlat den kvalitetslinje som jag även haft tidigare när det gäller andra inköp. Antingen investerar man i något för livet, annars köper man något billigt på loppis som i grunden är mer utbytbart. Spontanshoppingen sker uteslutande vintage för min del. Där kan jag testa en stil, en färg och vara mer experimentell. Sådana inköp av nya saker förekommer i princip inte längre. Om jag köper nytt har jag tänkt länge. Tålamodet har sträckts ut ytterligare, istället för att tillfredsställa tillfälliga nycker med nytt.
    • Jag har blivit ännu mer kvalitétssnobb och det är lättare att vara det vintage. Det finns så otroligt mycket fina genuina saker – handblåst glas, tenn, linnetyger, keramik – sådant som nytillverkat kostar stora summor. Man får helt enkelt betydligt mer för pengarna second hand. Efter hand har jag blivit mycket mer kräsen även vintage. Lärdomen är att det finns en uppsjö av vackra prylar här i världen. Jag behöver inte äga dem alla. Och med tiden blir sakerna att rensa ut färre och färre, eftersom inköpen blir mer och mer övertänkta.
    • Jag tycker att det i grunden känns sunt med att överskottet från sakernas försäljning går till att göra gott. Jag har följt ett antal trådar på Instagram nyligen om att människor tycker att välgörenhetsaffärerna har blivit alldeles för dyra. I grunden är det ju bra att de kan sätta upp sakerna och ändå få köpare till dem, eftersom det ger mer pengar till den sociala verksamheten. Jag kan i och för sig hålla med om att det finns en risk med detta, då intresset riskerar att minska på sikt. En balansgång på många sätt.
    • Jag tycker fortfarande att det är så roligt att gå på rundor. Det har blivit ett intresse och jag har lärt mig så mycket på vägen. Vanliga affärer har svårt att konkurrera med det oförutsägbara med vintage. Konsumtion har blivit mycket mer av upplevelse för mig och det kräver sin kontext för att få mig lockad. Det räcker inte att bara ha hyllor efter hyllor med de rätta prylarna. Man måste göra något mer med ett helhetskoncept för att få mig att bli intresserad och inspirerad.
    • Behovet då? Är vintage endast ännu ett spår i konsumtionens ekorrhjul? Uppmuntrar jag bara till mer och mer när jag bloggar eller instagrammar mina senaste loppisfynd? Är det rimligt att köpa saker efter att ha lämnat in ett antal påsar innan man går in i lokalen? Jag tycks svara ja här – även om det naturligtvis är nyttigt att ta sig en tankeställare över sakernas liv i ens hem.

Jag kanske skall ta ett varv till i skåpen?! Får du några tankar?

signature

Vallastaden

Det pågår en stor Bo- och samhällsexpo i min stad – Vallastaden 2017. Jag var besökare i fredags tillsammans med en vän. Känslan att komma ut i något av en fantasivärld var påtaglig när vi gick in på området. Även om det stod sparkcyklar utanför en del portar och att människor redan har börjat att flytta in, gick det inte riktigt att slå ifrån sig tanken om att det hela är på låtsas. Det säger kanske något om upplevelsen. Arkitekttävlingen som vanns av Okidoki efter preferenserna “brokighet, det oväntade och en möjlig experimentverkstad för framtidens samhällsbyggande” känns därmed mycket närvarande.

Vallastaden är en helt ny statsdel som anlagts från grunden. Genom hela området går ett vattendrag – Smestadsbäcken. Ett antal broar förbinder delarna med varandra. Det ger en speciell känsla med vattnet som ett pulserande hjärta med många planteringar i anslutning hit. Titta även på belysningen som intigreras i omgivningen med en vasskorg. Tjusigt.

Känslan av ett gemensamt område med många offentliga stråk är påtaglig. Gatsten har lagts i mönster av trasmattor för att understryka rummet och tanken om att alla är välkomna hit. Den här detaljen är fint utförd som en genomgående effekt i området.

Det bestående intrycket av området är en experimentell ådra när det kommer till utformningen av fasaderna. Här är det inte alls någon samstämmighet som i mer klassiska områden – tänk trädgårdsstäder och liknande – utan ingenting är något annat likt. Det känns individuellt och högt i tak, men ögat får svårt att fästa mellan alla intryck som kommer mot en. Den ena effektfulla fasaden efter den andra, gör på ett sätt att de tar ut varandra. Intrycket var också i många fall att mycket krut lagts på utsidan, medan det inre var tämligen ordinärt.

Området karakteriseras även av en blandning mellan flerfamiljshus och villor. Mitt bland de höga husen ligger här House for Mother – ett uppmärksammat plåthus som tyvärr inte var öppet vid mitt besök. Om jag ser mig själv boende i detta sammanhang? Nix, var min spontana reaktion när vi pratade om stadsdelen i fredags. Jag blickar snarare bakåt i tiden i min estetik och kände inte alls ett sug efter de mer moderna minimalistiska lägenheterna med öppen planlösning och stora ljusinsläpp. Jag ser mig själv inte heller bo så här “offentligt” utan vill snarare kunna bona in mig vid min härd.

Det gröna ögat fick sitt med den stora parken Paradiset där man anlagt fruktlundar och grönytor. Här finns också många odlingslotter som kan kombineras med boende i stadsdelen. Att odla ligger i tiden och sympatiskt med möjligheter till det även om man bor i lägenhet. Fördelen med att allt är skinande nytt är såklart miljömedvetenheten – alla solceller, sorteringsstationer, vattenrening med mera.

Det finns massor med hemutställningar att besöka på mässan. Jag har valt ut tre stycken som jag tyckte hade något extra. Först ut är Emma Olbers i samarbete med Residence – läs om projektet här.

Hemma hos kreatören är ett boende kombinerat med en kreativ ateljé. Temat är återvinning i stort och smått.

Vackra detaljer, en färgskala som känns mycket nu och många tankeväckande aspekter kring återvinning. Mycket tjusigt och fotovänligt.

Ett helt annat intryck finns på Hoffice inrett av Oddbirds Anna Starrén. Äntligen lite tapeter, färg och mer personlig inredning sade vi samstämmigt när vi kom in här.

Även om tapeten har gjort sitt intåg i hemmen igen, var det inte så mycket som märktes här. Det var mest målade väggar, gardinlösa fönster och eko. Jag har lite svårt att gå igång på det, men här hände det något för ögat. Det visar också att det går att göra saker med nyproduktion. Jag föll som en fura för kombinationen med tapet, affischer och sammetssoffa. Så en färgstark dahlia på det. Mums.

Den enskilt största inspirationskicken fick jag i Nygårdsannas utställning Patina. Vi kom precis från en förevisning av en entusiastisk man som försökte få oss att förstå hur spännande det är med smarta hushållsapparater. Vi nickade lite artigt när han förevisade hur intelligenta kylskåp fungerar. Bara att ansluta en app så tar kameran i kylen en bild på innehållet så att du i affären vet vad som saknas. Behöver världen sådant? Suck, tyckte vi och hängav oss istället åt ett grusat golv. Äntligen hände det något! Äntligen något som var på riktigt!

Många vände i dörren vid åsynen av gruset, medan jag tyckte att det var fantastiskt. Det handlar ju inte om att kasta in stenar på sitt eget köksgolv, naturligtvis inte, utan mer att få en helhetskänsla för ett koncept och äntligen känna sig inspirerad ut i fingerspetsarna.

”Patina” är en hemutställning om hållbart mode i en hållbar stadsdel. Om att göra goda val med människan i centrum. Att ärva kläder – både uppåt och neråt i generationerna. Kläder gjorda för att användas, slitas, patineras och lagas. Tanken är enkel men samtidigt utmanande, med enbart naturmaterial och hantverk av högsta kvalitet. Om att välja bort hellre än att välja till och om att låta livet sätta vackra spår.

Här var vintagekänslan på riktigt efter att ha besökt andra lägenheter där patinan blev ett slags fernissa med några inkastade lastpallar och några pliktskyldiga staplar med äldre böcker.

Vallastaden Expo håller öppet till söndag. Jag rekommenderar absolut ett besök om ni har tillfälle!

signature

7 a week – tredje helgen i september

Just nu är det bara att passa på att gå raka spåret ut och uppleva något när septembersolen behagar att visa sig. I går var jag med vänner på ett öppet hus på Onkel Adams-gården här i Linköping som drivs av Östergötlands Länsmuseum. Solen träffade lusthuset i den restaurerade trädgården. Ett så fint läge här utmed Hunnebergsgatan – det är bara att hoppas att man gör något mer av detta gröna än att ha det öppet några gånger per år. Alltid ett helgtips – titta i kalendariet över aktiviteter i närområdet. Jag är ofta bra på att söka upp liknande saker när jag är på resande fot, men sämre på hemmaplan. Bot och bättring.

Jag äger få klackskor, men den här bilden från Yvonne Kone fick mig att trycka på spara på Instagram. Det är något med den vinröda glänsande lacken i kombination med de blå tonerna. Och den där breda klacken är så fin.

Porslin från franska Pillivuyt är en klassisk favorit hos mig – bland annat de karakteristiska soppskålarna med lejonhuvud på. I mitt Instagramflöde dök det upp många bilder från en resa med bloggare som besökt fabriken – se bland annat här hos Stil och Inspiration. Det är något speciellt med gamla fabriksmiljöer och vad jag förstår sker fortfarande tillverkningen på plats i Frankrike. Jag har fortfarande så svårt att inse att exempelvis Rörstrandporslin numera kommer med dekaler om Made in Bangladesh. Så tråkigt att så mycket tillverkning numera är utflyttad. Bild: Williams Sonoma.

Jag fastnade i Outlander vid en influensa förra vintern. Serien har mycket som jag egentligen har svårt för – bara tanken om tidsresor är – tja magstark. Dra sedan på med Harlekin-romantik och en faiblesse för våldsamma scener – hu… Men något drog mig dit ändå och fick mig att titta. Nu har den tredje säsongen börjat sändas. Jag har inte tittat ännu, men i promotionbilderna är det lätt att dras till sextiotalsestetisken i miljöerna. Det är nog inte meningen att man skall analysera dem, utan snarare ägna sig åt lovestoryn som pågår i olika århundraden. Jag kommer garanterat att låta mina ögon vila på detta vid tillfälle.

Jag har visat inspirationsbilder från Bukowskis tidigare. Faktum är att det är iscensättningar som dessa som får min inredningsnerv att börja ticka. Det här är exklusiva crème de la crème- föremål från kommande auktioner – bland annat med spegeln från Svenskt Tenn som numera finns i nyproduktion – saker som de flesta av oss inte kommer i närheten av i våra hem. Men som jag alltid säger – inspirationen är fri. Jag tittar på det mörka träet i kombination med mattan, tennet, konsten och strukturerna i pallarna och keramiken. Så vackert.

Morris & Co kommer med nya tapeter i veckan och har visat några smakprov på InstagramDet är lätt att tycka om dessa slingrande världar. Det skall bli roligt att se kollektionen i helhet.

Jag har tämligen framgångsrikt försökt att dämpa min inre förpackningsnörd som gör att motståndskraften när det gäller estetiskt tilltalande emballage varit svag. När jag såg detta te hos @idacdlc tickade jag dock igång på alla cylindrar. Bara så tjusigt! Det är @dearteasociety som gör detta. Känner att jag måste nog få mig lite Daring Dorothy till livs denna höst.

Väl mött nya veckan!

signature

Vintage: Tennvas och nästan fynd

I vanlig ordning har jag svårt att hålla fingrarna borta från föremål i tenn. Tenn är fortfarande underskattat om det inte kommer från Firma Svenskt Tenn. Tenn får en vacker patina och behöver inte putsas – egenskaper hos ett material som jag uppskattar. Dessutom finns det mängder av redan brukat från forna storhetstider. Mitt senaste inköp blev en trettiotalsvas med vackra detaljer. För trettioåtta kronor blev den min och fick raskt en lördagsbukett med blandat från trädgården.

De här dahliorna har jag massor av eftersom jag planterade åtta Café Au Lait. Upp kom dessa som i och för sig är fina, men inte är det några kaffelattedahlior inte.

Så köpte jag en dansk mässingskanna till växthuset och ett sådant där “nästan-fynd” som kan få en att gräma sig lite… När jag bestämde mig för att investera sjuttio kronor i Chagalls ryttare på röd häst tänkte jag först att det var kul med en angivelse av utställning på baksidan. Sedan vidtog sedvanlig runda på google och då förstod jag att det i själva verket var någon som köpt en affisch, bestämt sig för att den där texten den var ju inget kul och endast ramat in motivet och signaturen. En sådan här har det varit. Lite surt sa räven. Men fint ändå. Typ.

signature

Fredagssvepet 37/17

Vi går mot den tredje helgen i september. Håll till godo med veckans svep. Höstkänslan är påtaglig på alla sätt nu. Man drar sig inåt, tänder ljus och plockar fram filtar. Jag har köpt mina första prydnadspumpor – ett tecken så gott som något om att inspirationen är framme vid något annat. Än så länge känns hösten för det mesta så där gemytligt trevlig. Vi får hoppas att den känslan kvarstår ett tag till – den kan behövas i den grå dimma som onekligen väntar oss. Snygghöst från Other Stories.

ArkDes presenterar höstens utställning kring HI-gruppen som var verksamma på 1960-talet. HI-gruppen (förkortning för Hantverksmästare och Inredningsarkitekter) var en samling inredningsarkitekter och möbelformgivare som strävade efter att förnya den svenska möbelkonsten och åter sätta hantverket i centrum i en tid som präglades av serietillverkning och standardisering. Avsikten med sammanslutningen var att föra samman inredningsarkitekter och möbelformgivare tidigt i den skapande processen. Här skulle det finnas möjlighet att experimentera utan att behöva tänka på industrins krav. Samtidigt var initiativet en reaktion i en tid när danskarna dominerade produktionen av hantverksmöbler. Även Sverige kan, var det underliggande budskapet. Ögat fastnar lite extra på de vackra lite mörkare möblerna med snickeridetaljer. Budskapet om en reaktion mot “slit-och släng” känns högaktuellt med tanke på all diskussion om hållbarhet som pågår. En utställning att se i höst.

Man kan med enkelhet tänka sig några av HI-gruppens möbler i det Unckelska huset (instagram @unckelhouse) byggt 1968. Huset agerar fin kuliss till svenska Layereds möbelkollektion. Den här estetiken känns nu, nu, nu. Troligtvis spinns många bostadsdrömmar kring en epok som tidigare fick se sig rejält omkörd när det gäller vad som var gångbart. Genom Inredningshjälpen och Trendenser.

Överdådig septemberbukett från förra året med brunt glas som ger skuggor till betongen. Repris på den känner jag.

Höstmys från brittiska Toast.

Tekanna från Price & Kensington/Arket.

Den här boken är jag nyfiken på. Det hela verkar sympatiskt med ett ifrågasättande av dieter, att försöka få till balans i livet och att få igång rutiner. Kanske en spark i baken när höstmyset tenderar att få en kvar i soffan?

Jag har hört mycket gott om Netflix spanska originalserie Flickorna i växeln så jag ger den en chans. Jag har hunnit några avsnitt och det är lättsamt, tjusigt och med ett sympatiskt feministiskt budskap. Jag märker dock att jag är ovan vid att höra det spanska språket. Här kan man inte sitta och hålla på med andra saker samtidigt som man tittar, eftersom jag inte förstår ett ord. Satsmelodin är även ovan för örat och det är lite av en utmaning. Det märks att man mest tittar på engelskspråkigt. Vi avslutar med en riktig fredagstryckare.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Modecollage: Black & Blue

Det anses ibland, kanske framförallt inom herrmode, som att bryta mot en stilregel genom att sätta samman svart och blått. Tvärtom säger jag som tycker att det är klassiskt vackert. Här får höstens essentiella med en lite tyngre parfym, spela samman med en ljusare väska och en snäcka som ändå blickar tillbaka och minner lite om andra tider. Som vanligt – det mesta finns i olika prisklasser – men inspirationen är fri.

Tröja och väska/H&M, byxa/Arket, kappa/Dagmar, halsduk/Other Stories, halsband/Svenskt Tenn och skor/Vagabond.

signature