Author Archives: Weronica

Lite höst i köket

Höstens ankomst leder till andra smaker och dofter i köket. Det är tid för soppa, mustiga grytor och lite tyngre mat. Jag finner mig själv bläddra mer i kokböcker än på länge. Längtan efter ny inspiration är stor. Och så äter jag äpplen. Efter förra årets rekordskörd för vårt träd fick vi i år inte en enda frukt. Jag hittade Alice i affären i går istället. De är tillsammans med Discovery favoriter bland de tidiga sorterna. Jag är förtjust i det där riktigt syrliga när man tar en tugga i det fasta fruktköttet. Det portugisiska bladfatet kommer från Arket. Jag köper så mycket vintage numera, så det känns nästan lite konstigt med sprillans nytt. Fint är det – och naturligtvis håller jag alltid ögonen öppna efter liknande redan brukade.

En ny favorit när det gäller tvålar är denna från Urtekram. Inte ett dugg “gammal-apotekarflaska-look” men riktigt bra, ekologisk och med god doft.

Vi kom inte längre än till Mandelmanns lilla butik i år under Skånesemestern. I år började de med förbokningar av trädgården och det var fullt sedan länge när jag tittade. Väl unt att bli idoler – tur att man hann uppleva det hela innan TV-programmet slog an en ton i vintras. Jag har tidigare haft en affisch med kål – nu varierar jag med en med äpplen. Jag tycker att Tora Mandelmanns illustrationer som även är med i kokboken är så fina.

Lite blått och grönt i köket. Jag plockar in humlekottar och sätter lite varstans – tycker att de är så vackra när de ser ut så här. Sedan står det sticklingar på många ställen efter den enorma Tomentosumen ute i växthuset. Jag dricker bara te, men använder bland annat små udda kaffekoppar till sticklingar. Vem kan motstå Arthur Percys Blå hyacinter? Inte jag i alla fall. Pelargonerna som stått i köksfönstret sedan i våras börjar bli höga och rangliga. Det  är snart dags för vintervila. Allt har sin tid.

signature

Det börjar bli höst därute

Jo visst går det mot höst i trädgården. Jag är en frusen själ och har tagit fram mitt survival-kit för kallare årstider. I somras köpte jag mig handstickade handledsvärmare när vi besökte Gunnebo Slott. Alltså hur i hela världen har jag klarat mig utan sådana?! När jag tar på mig de här och kombinerar med ull kring halsen värms hela lekamen upp snabbt. Vid trädgårdsliv lär de bli oumbärliga nu.

Dahliorna är ett lyckopiller så här sent på säsongen. Jag är förtjust sedan många år och det glädjer mig åt att blomman nu fått en renässans. Här odlar jag i två dubbla pallkragar plus ett stort odlingsland som omges av trästockar. Jag blandar gärna färg och form som synes.

En favorit i år att hålla utkik efter är Jowey-dahlior som finns i många varianter. De har varit de mest hållbara för mig i år – se bland annat den orange blomman högst upp till vänster i bild. Jag vill gärna ha fler varianter till nästa säsong.

Den vackraste deadheadingen i trädgården.

Vi har börjat ställa in trädgårdsmöbler för vinterförvaring. Det är alltid med ett visst vemod som stolarna staplas på varandra i väntan på varmare tider.

Syrenhortensian Limelight blommar för fullt och är en favorit i den tidiga höstträdgården. Jag gjorde en snabb trädgårdsbukett för att den skulle få lite sällskap. I med hönsnätet i en gammal hink som jag fyndade för ett tag sedan. Rost och höst är extra fint tycker jag. Här blev det mina vita dahlior tillsammans med två gamla och två nya favoriter. Jag sår numera alltid minisolrosen Italian White och rosenskäran Double Click Snowpuff. I år har jag även sått Tandpetarsilja – en perfekt skir växt som passar i alla buketter samt dahlian Cornel Bronze – båda med inspiration från Jenny. Jag tar med mig alla fyra till nästa säsong. Men allt har sin tid. Även om vemodet är påtagligt nu när allt börjar gå till vila, behövs det även en tid när inspirationen riktas mot ett annat håll. Som jag brukar säga – det bästa med att vara en människa som lever i samklang med säsongerna, är att det alltid väntar något nytt att glädjas åt.

signature

7 a week: Andra helgen i september

Denna vecka går inte till historien som den mest energirika, men så blir det ofta när säsongerna skiftar. Regnmolnen har dominerat himmelen, men i dag sprack det äntligen upp här hos mig för en del trädgårdsbestyr och växthusliv. Jag satt även i glashuset en stund i går när regnet vräkte ned på taket. Det är en alldeles speciell känsla att sitta där ute då. Till smattrande regndroppar betraktade jag ett loppisfynd från helgen. Signe Persson Melin är en av mina idoler när det gäller formgivare. Jag letar alltid efter ting vintage – exempelvis efter vasserien Boda Blom som Persson Melin utvecklade tillsammans med Ulla Molin. I lördags var jag lyckosam och kunde inlemma den bland andra Signe-ting i växthuset.

Te är jag alltid storkonsument av – möjligen ännu mer i förkylningstider med mycket honung i. Så där tjusig har jag inte varit i veckan vid testunder – inte något siden, inte något drickande ur små koppar med fingret ut eller i dekadent guldmiljö – men, men. Energin må återvända. Annonskampanj för Mulberry AW 2017.

Nästa månad är traditionsenligt rosa. Årets band är designat av Efva Attling som i helgen gick ut och berättade om sin cancer. Läs mer om kampanjen och se film med Attling här. Pressbild: Rosa bandet.

Min bokläsningshög byggs på med fyndade böcker från vintagesvängen. I helgen kom Kate Mortons senaste min väg. Jag är svag för Mortons böcker i den anglofila lättläst-genren. Det är ofta brådstörtande kärlek, intriger och parallella handlingar som väver en in i en annan värld genom att vara riktiga blad-vändare. Jag ser fram emot en fin lässtund med den här.

Det är svårt att inte ange Royal Copenhagens Musselmalet-mönster som en favorit. Det är något klassiskt tidlöst som gör att ögat alltid stannar till. Jag har investerat i lite vintage under sommaren. Här är det svårt att göra riktiga klipp eftersom det är en av världens mest kända dekorer med en fabrik som har hög status på loppisborden. Jag samlar på mig lite då och då, när något kommer min väg. Till hösten släpps bland annat bokstavsmuggar som Jenny skrev om här. Men var är mitt stolta W?!

Den här överdådiga och dekadenta buketten gjorde jag förra året. Dahliorna är still going strong där ute och naturen börjar fyllas med mycket användbart material till arrangemang i denna stil. Jag skall göra något liknande snart igen.

Mitt Instagramflöde fylldes av bilder från Dalarna i veckan då ett event anordnades av @annacate och @nannakerstin. Dalarna står högt på min önskelista över platser att besöka. Jag var där några gånger som barn. Mitt historiska intresse tog sig uttryck i att jag ville besöka samtliga ställen som hade någon anknytning till Gustav Vasas äventyr. Nu lockas jag av konstnärerna, trädgårdarna och vyerna. Vackert bloggat av Sofia på Mokkasin.

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 36/17

Det här var veckan när hösten kom på allvar och förkylningarna slog till med full kraft. Den där första förälskelsen till säsongen fick sig en liten törn, men än är det för tidigt att kasta in handduken för hoppet om vackra ljumma dagar. Du har mycket att bjuda på, eller hur september?! Det har inte blivit så mycket musik i veckan, däremot mer streaming i soffan. I går såg jag det första avsnittet av HBO:s nya The Deuce som av många skrivits upp som en av höstens bästa. Sjuttiotal här med, som i så mycket annat för tillfället, och en hel del mänsklig misär. Maggie Gyllenhaal är riktigt bra, liksom James Franco som spelar två roller som tvillingbröder. Ingen puttrig feelgood alls, men däremot potential till starka personporträtt. Jag kommer att titta vidare. Därmed tar vi oss an veckans svep. Jag är förtjust i keramiken från italienska Spruzzi. Vi åt kräftor på tallrikarna förra helgen, precis som här. Nu kommer en variant med bruna prickar. Artilleriet

Sofia Wood är en uppskattad matinspiratör – finns på Instagram här – och har nu börjat dela med sig av recept även på Make it last. Vår numera klassiska Svartkålspasta kommer från Wood och det finns mycket inspiration att hämta här. Sofia Wood/Make it last

Det pågår en stor Bo- och samhällsexpo i Vallastaden i min stad. Jag hoppas att snart komma dit med kameran och titta på alla utställningar. Här fint moodboard av Emma Olbers i samarbete med Residence.

Höststämning hos Svenskt Tenn.

Blomsterhav/Arket.

Det är skördetider och marknader duggar tätt i vårt avlånga land. I helgen har exempelvis Rosendals i Stockholm ett evenemang. Karin på bloggen Vackert Naturligt visar en sådan fin dukning med tema Skördefest i stallet. Här påminns man om det vackra att blanda blommor och grönsaker – tacksamt även att ha en höbal som dekoration – här i sitt naturliga element.

Det är många som samlar på Arabias Muminmuggar. Vårt hushåll har två som barnen hade som vattenmuggar när de var små. Höstkollektionen har tema Trogen sitt ursprung. Det är möjligen en del av höstmelankolin i mig som dras till denna lite sorgsna samling i det karga där Muminfamiljen flyttar till en fyr, startar ett nytt liv och lär sig mycket om vilka de är.

Berättelser som länkas samman i muggen är “Pappan och havet” och “Sent i november” som speglar Tove Janssons sorg efter hennes mors bortgång. Jag känner att jag behöver uppdatera mig i Janssons författarskap som är så mycket mer mångfaciterat än de kända Muminfigurerna. Modernista har gett ut två samlingsvolymer med vackra omslag – här självporträtt av Tove Jansson från 1936.

Viss melankoli här årstiden till, men även förhoppningar om det som komma skall. Dags att börja planera för vårlökarna. Jag är så mycket bättre på att tänka än att göra i detta fall, men jag tackar alltid mig själv senare för det som petas ned. Narcisslökar förra hösten

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

De rosa dahliorna på parad

Det har varit något av en märklig säsong med dahliorna i år. Den svala sommaren gjorde att de var svårflirtade att ta sig från knopparna. När de väl gjorde det var det många som såg helt annorlunda ut än vad som förväntats. Som jag tidigare skrivit – mest besviken blev jag över mina åtta Café Au Lait-knölar som visade sig vara en helt annan blomma. Denna grå dag får fem av mina rosa visa upp sig. Tre av dessa är övervintrare – Otto´s Thrill, Gitts Perfection och Miss Sophie, medan Islander och Breakout är nya för i år.

Det är inte alltid alldeles enkelt att göra buketter med dahlior. De har ofta tämligen korta stjälkar – speciellt om man vill spara på alla knoppar. De  sorter som är stora som tallrikar fogar sig inte riktigt heller i samspel med andra blommor. Ett alternativ är att göra låga arrangemang – jag har visat ett här. Ett annat är att sätta dem som solitärer i en samling av mindre vaser.

Här fick jag tillfälle att ta ut en del av min samling av rubinrött glas från Reijmyre. Det här glaset är kanske det mest kända från vårt östgötska bruk – gärna i formgivning av Monica Bratt. Det händer något i mötet med det röda skimrande och alla de rosa lagren i dahliorna. Jag tycker om det sprakande i samspelet mellan färgerna. Det andas tidig höst med föraning om det fyrverkeri som naturen snart kommer att bjuda på.

signature

Tisdagsläsning

Denna grå dag är det mest filt, ljus som snart tänds och en liten bit äppelpaj från helgen som återfanns långt in i kylen. Det kan vara en liten skatt det en vanlig tisdag i september. Så läser jag om Johanna i Family Living. Tidningen kan fortfarande få mig nostalgisk för att den en gång i tiden kändes så rätt för mig. Av detta skäl sparade jag länge samtliga nummer, men i takt med att barnen växte och att livet förändrades, skiljdes jag till slut från alla årgångar med färgglada ryggar. Nu läser jag digitalt om något intresserar mig och med Johanna på framsidan måste jag såklart tillgodogöra mig sidorna. Jag har följt henne länge, länge och delar mycket av den stil som hon tycker om. Jag kan känna mig gammal när jag läser om småbarnsåren och energin till att ständigt skapa hem har jag inte, men inspiration står över det. Heja dig, Johanna. Det är ett riktigt fint reportage. Ta er en titt vid tillfälle.

signature

Triss i interiördetaljer

Jag har som sagt börjat köpa tillbaka en del av de äldre inredningstidningar som jag en gång rensade ut 2008 när vi flyttade ut till huset. Det är roligt att se hur bildminnet fungerar och att jag känner igen mycket. Jag rev ut de reportage som jag var speciellt förtjust i då. Det resulterade i att jag har många stadsvåningar sparade, inte alls mycket trädgård och hus. Då bodde vi i en tjugotalslägenhet mitt i centrala staden med djupa fönsterbrädor, fiskbensparkett, serveringsgång och målade väggpelare med guld och marmorering. Och det är något med de där detaljerna som alltid drar i mig, även om jag bor helt annorlunda nu. Det är en tidlös estetik som lyfter det mesta som ställs in i rummen.

Det är svårt att inte tycka om takhöjd som accentueras av stuckaturer och paneler. Klassisk fiskbensparkett likaså. Och den här kakelugnen! Här tycker jag att man skall göra precis som i denna våning – betona färgskalan och ta upp den i övrig inredning. Den här med överstycke och fris runt blir som ett smycke i rummet. Jag tycker inte helt oväntat om den klassiska inredningen med möbler och detaljer från Svenskt Tenn, den vackra fåtöljen Skrindan av Kerstin Hörlin Holmquist och utvalda konstverk. Engelbrektsgatan 41/Till salu genom Per Jansson Fastighetsförmedling. Tipstack till Seventeendoors.

Om man verkligen vill förlora sig i snickeridetaljer rekommenderas ett besök hos The Way We Play och deras senaste Small Talk hos Malin Glemme. Ack, ack, ack. Här finns allt – och lite till. Med den här typen av grund får rummen en stark identitet i sig själva, som är svårt att finna i nyare hus som är mer endimensionella när det gäller detaljer. Här är det lätt att tänka sig helt olika uttryck i interiören, men att grunden ändå får spela huvudrollen. Fotografi: Linda Alfvegren

Kan det vara den annalkande hösten, vindarna och regnet som faller som får mig att dras till den här mer mörka interiören? Förmodligen landar den lite extra bra precis i detta nu. Ännu en fantastisk kakelugn – denna gång inte mot vita väggar utan i ett möte med ett hav av Emma von Brömsens fåglar. Tänk vilket annat uttryck rummet och den distinkta eldstaden hade fått med ljusa väggar till. Här får samspelet med tapeten vara i fokus, istället för att betona kakelugnen som solitär. Vackert tycker jag. Timmermansgatan 8/Till salu genom Bjurfors. Tipstack till Husligheter.

signature