Category Archives: Buketter

Pionbuketter, loppistips och antik & auktion

Det går undan i det gröna i år och det är inte lätt att hänga med. Pionerna är så tidiga, så många, så fantastiskt vackra och så kortlivade. Jag plockar och njuter dem tillsammans med klas♡sikern daggkåpa, löjtnanshjärta, klematis och årets första luktärter som slog ut i går. Den här buketten gjorde jag i ett av förra årets favorit-loppisfynd – en tennvas från GAB år 1934.

Tenn är ett av mina tips i senaste Antik & Auktion där jag fått äran att vara med i deras stora special Sommartider, loppistider. Jag tipsar även om formgivare som jag spanar efter – på bilden magnifikt lövfat av Arthur Percy för Gefle Porslinsfabrik. Det känns lite extra roligt att få vara med i den här tidningen som var en av de första jag började läsa när designintresset tog fart på allvar i tjugoårsåldern. Då fanns det inte så många tidskrifter i genren och det här var en av de första som jag började prenumerera på. Jag hoppas kunna återkomma till många sommarfynd i år – om inte annat tipsar jag om min loppisguide som jag skrev förra sommaren. Med hopp om en fin loppissommar!

signature

Sommarbukett

Det var det där med lusten och inspirationen bland en svällande pionknopp. I dag slog den ut – den första Shirley Temple. I denna ljuva sommartid.

Buketten är gjord i hönsnät i kruka av Mikaela Willers. Pion Shirley Temple, Rosor Madame Boll, Louise Bougnet och Martin Frobischer, Stjärnflocka, Löjtnanshjärta, Schersmin, Klematis Paul Farges och Humle.

signature

Årets första trädgårdsbukett

Vad passar väl bättre på Valborgsmässoafton än vårens första trädgårdsbukett? För mig är detta startskottet för den blomstrande säsongen och den senaste tidens värme och regn har sannerligen fått fart på rabatterna. Den första buketten blir julrosor, kungsängsliljor, pärlhyacinter, kvistar av vinbär, narcisser, tulpan i knopp och hyacinter. Tänk att vi har allt framför oss nu!

Jag plockar med några nya vaser till säsongen. De flesta är vintage, men den här är alldeles glänsande ny från Georg Jensen som jag har fått i samband med deras Henning Koppel-jubileum i år. Koppel (1918-1981) kan beskrivas som en tidlös modernist och arbetade i många år för det anrika danska företaget som producerat många hållbara klassiker. Till firandet har man tagit fram flera produkter med utgångspunkt från Koppels skisser. Bakgrunden som skulptör syns verkligen i produkterna – här en vas i rostfritt stål. Jag är som bekant svag för skulpturala vaser som bär sig själva som dekoration, men som fungerar lika bra med grönt i. Jag tycker även om kontraster – den alldeles blanka ytan mot det jorddoftande växthuset med gamla trädlådor. Möten ger liv till helheten.

Jag önskar er alla en riktigt fin Valborgshelg!

signature

Påskbord

Här har vi en Påskdag som går i makligt tempo efter gårdagens stökande. I går kom solen till slut, men i dag är det jämngrått här, så jag får se om det blir växthusliv eller om jag sätter mig framför televisionen med ett kostymdrama. Vi har kvar några bitar av den där tårtan så det lär slinka ned i dag med.

Jag kände mig lite modstulen i går när jag försökte få till en dukning till påskbordet. Jag går ofta på känsla och på vad jag känner för den dagen. Jag hade siktat in mig på några vackra tulpaner, men det var ingenting som lockade för dagen. Jag kom hem med en liten pensée som jag tänkte dekorera tårtan med. Men begränsningar är kreativitetens moder och att ta det man redan har. Jag plockade ihop ett snabbt moodboard som utgick från Jobs-servetterna med de små lila, blått porslin och en hyllning till det växande med lökar i fokus från växthuset.

Det är alltid tacksamt att dekorera med ägg till påsk. Jag gjorde små minivaser av äggskal som användes till pajer och annat under dagen. Där satte jag penséer tillsammans med några snödroppar. Jag arrangerade fritt i en gammal Reijmyreskål på fot. Narcisserna och hyacinterna fick ha lök och jord kvar och då klarar de sig utan vatten.

Tårtan är en riktig påskklassiker hos oss. Det är Monika Ahlbergs Påskpassion från 2007. Det bästa är att den är snabb att göra, går utmärkt att förbereda och förvara i frys tills den skall serveras. Tårtan är även glutenfri.

PÅSKPASSION av Monika Ahlberg

BOTTEN: 300 g mandelmassa, 1 ägg och 2 äggvitor. GLASYR: 4 dl vispgrädde, 2 limefrukter, skal av båda och saft av en, 1 dl florsocker och 2 äggulor. GARNERING: 5 passionsfrukter

Riv mandelmassan och rör ned ägget och äggvitorna. Häll smeten i en smord form med avtagbar kant, ca 23 cm. Grädda i nedre delen  av ugnen på 175 grader i ca 20 minuter. Låt kallna. * Vispa grädden. Blanda ner limeskal och saft, florsocker och äggulor. Bred ut glasyren över kakan och frys den i minst fyra timmar. * Tag ut kakan en stund före servering. Gröp ur passionsfrukterna och servera med kakan.

Det lär bli någon kola ur den där asken och kanske inviger jag min påskpresent på utflykt i morgon. Jag hoppas att ni har fina dagar!

signature

Den bästa vasen för tulpaner

De där stora bombastiska bundna buketterna får vänta tills trädgården börjar leverera igen. Först ut är de små vårlökarna, sedan kommer narcisserna och alla tulpanerna som planterades i höstas. Då börjar det finnas material till det storslagna igen. För nu är det mer modest – mest kvistar och så något fång med tulpaner när man råkar på någon fin sort. Frasiga papegojtulpaner är en favorit – dessa fann jag under handlingen på Ica Maxi i lördags. Det kan finnas mer ovanliga sorter där med om man kikar lite extra i plasthinkarna. Då blir det just så här. Ingen bindning eller komplettering, utan bara rakt ned i vas efter att de fått stå och dricka vatten med stöd några timmar. Då kan man alltid förlita sig på Signe Persson Melins Boda Blom.

Det här är helt enkelt den ultimata vasen för ett klassiskt tio-pack tulpaner som vi ofta bär hem denna säsong. Persson Melin utformade vaserna på 70-talet tillsammans med Ulla Molin för Boda – se fint uppslag från tiden här. Jag samlar på vaserna som finns i olika storlekar – se exempel här. Vaserna levererades med en liten plastskiva med hål som skulle underlätta kompositionen, men någon sådan har jag inte funnit ännu. De marknadsfördes under devisen “vaser som talar blommornas språk” med ambitionen att lära ut “blomkultur”. Just den här vasen är cirka 18,5 cm. Formmässigt ger den stöd åt stjälkarna, samtidigt som den ger ett fint fall där den vidgas. Jag vill påstå att det är den bästa vasen jag har testat till den klassiska vårledsagaren – de tio tulpanerna. Läge att hålla utkik vintage alltså.

signature

Kungsängslilja

Det bjuds på en kall inledning på den första vårmånaden. Det är min andra säsong med växthuset och om jag jämför med förra året så ligger jag långt efter med bestyren därute. Några tappra snödroppar har börjat kika fram, men det är allt än så länge när det gäller det gröna. I helgen köpte jag mig några svenskodlade krukor med favoriten Kungsängslilja. De är inte i säsong riktigt än, men det känns ändå som om de är närmare än mycket annat som saluförs.

Jag gjorde mig en lyxig bukett av dem. De långa skira stänglarna med det intrikata rutmönstret. De är så vackra.

Om man vill säsongsförankra dem mer, så tänker jag att man har dubbel glädje, då lökarna sedan grävs ned ute i trädgården. Kungsängsliljor, liksom snödroppar och andra växter med liten lök är så mycket lättare att få att blomma om när man köper dem “in the green”. På hösten saluförs ofta lökar som redan är torra. De rutiga skönheter som växer i min trädgård kommer från just vårkrukor. Egentligen är det bra om blommorna får vissna ned och inte klippas av som här, eftersom det ger näring till löken inför nästa säsong. Denna metod har dock fungerat den med för mig.

En av de vackraste vårblommorna.

signature

Dahlia, dahlia, dahlia

Jag går i trädgårdsvila på vintern och tänker inte alls speciellt många gröna tankar. Frökatalogen som anlände innan jul har jag inte öppnat ännu. Det kommer en brytpunkt senare när ögat vänds utåt igen, men för nu trivs jag bäst inomhus och riktar min energi dit. I år blev det dock ett undantag när det kom mejl om att årets dahliaknölar fanns ute till försäljning. Förra året ignorerade jag dem och tänkte vara förståndig och se vad som överlevt vinterförvaringen innan jag beställde nytt. Det visade sig vara ett stort misstag, då många sorter var slutsålda när jag kom till skott. Denna gång har jag tagit i med bombastiska visioner om en blomstrande sommar. Jag köpte inga snittblommor till jul och nyår utan satsade på sommarens fägring istället. Det känns också som något som jag vill stå för – hellre närodlat och i säsong än att köpa exotiskt och långväga från. Så jag hoppas på många sådana här blomkorgar i sommar genom att titta tillbaka på förra årets dahliabilder här på bloggen. Cornel Bronze, Offshore Dream, Miss Sophie, Islander, Gits Perfection, Arabian Night,  My Love, Sneeuwstorm och så Cafe au Lait som inte såg ut som den brukar göra. 

Det tar sin början här när april anländer. Då är det dags att titta till de övervintrade knölarna som befinner sig inslagna i tidningspapper i förrådet. De kan se bra eländiga ut och några brukar stryka med. Det värsta för knölarna är om de torkat upp och är hårda, annars finns det oftast hopp.

Jo, det är lite pyssel med knölarna med upptagning på hösten och vinterförvaringen, men om man lyckas så premieras man med stora plantor som växer på sig år från år. Här syns växelbruket i pallkragarna som är en av mina odlingsplatser för dahlior. På våren odlar jag tulpaner här som blommar över lagom tills det är dags att plantera ut dahliorna. För mer om plantering, uppdrivning och skötsel har jag skrivit ett långt inlägg Allt om dahlia där det mesta finns samlat.

Förra året var något av en prövningens säsong för oss dahliaentusiaster. Det skavde i mig varendaste gång när jag såg perfekta Café Au Lait – dahliavärldens fixstjärna – på softade Instagrambilder. Jag köpte åtta knölar, varav det blev något av sju. När de väl började blomma visade sig att det var fel sort… Jag kände mig enormt snuvad på konfekten efter att ha gullat med plantorna sedan i april. Det är ju så med knölar. Man vet inte riktigt hur de kommer att se ut förrän de slår ut och då är det för sent för att driva upp fler det året. Efter ett antal år som odlare vet jag att det förekommer naturliga variationer. Såklart, det är ju blommor vi talar om. Men när det är helt andra sorter, då är det något galet. Även om jag hoppas på bättre utdelning i år är ett gott råd att kalkylera med viss marginal. Dahlior är ofta starka i färgerna, medan det är ett mer softat ideal som gäller med mjuka pasteller. Tänk på att bilder redigeras. De tjusiga motljusbilder man ser på Instagramkonton är en sak. Verkligheten hemma hos sig själv är en annan. I alla fall ibland. På bilden syns Platinum Blonde som hos mig blev starkt gula istället för den där softade cremefärgen.

Och utanför växthuset syns mina varianter av Café Au Lait som sannerligen inte var rätt sort. Vad jag däremot tyckte om var att odla i kruka. Det blir det mer av i år, förutom pallkragar, odlingsland och fler lådor bakom växthuset som måste bli verklighet med tanke på hur många knölar jag beställt…

Några ord på vägen när man sitter och förförs av alla bilder på dahliasajterna. Jag odlar mest för att kunna göra överdådiga arrangemang och buketter på sensommaren. Därför tänker jag mycket på färg, storlek på blomman och art t ex näckros, pompom, kaktus, anemon och jättedahlor. Jag tycker om att blanda och det blir mer levande när blommorna har lite olika uttryck tycker jag.

Rent praktiskt är det bra att ha lite koll på plantans höjd så att man sätter dem rätt om man t ex odlar i pallkrage mot vägg som jag gör. Det är inte så bra om en mindre planta kommer i kläm mellan några jättar. Numera sprider jag gracerna lite också och förlitar mig inte bara på några få plantor. Knölarna har alltid lite olika kvalité och det kan hända saker på vägen med plantan. Jag förstår om man har begränsat med plats, men för mig är det bättre att sätta fler plantor än att bara förlita mig på några få.

Fördelarna med dahlior tycker jag är att de är så blomvilliga och att de blommar så sent på säsongen när så mycket går i vila. Jag har glädje av dem ända tills frosten kommer. Även om det är en del pyssel med att fördriva och att ta upp knölarna på hösten, så uppväger det definitivt.

Nackdelar – peppar, peppar, ta i trä – jag har inte drabbats av sniglar ännu. Det är möjligen en tidsfråga, men än så länge har jag klarat mig. Annars vet jag att många talar om dahlian som att odla snigelmat… Det är också en del pyssel med uppbindning när plantorna blir stora och tunga framåt hösten. Jag måste bli bättre i år och fixa med större pinnar i t ex armeringsjärn som förmår att skydda mer mot hårda vindar.

En av mina ivrigast blommande stjärnor förra året – Ottos Thrill. Jag hade en övervintrad planta som blommade något helt makalöst. Var hittar man fina arter att inspireras av? Surfa runt, titta på taggar på Instagram – inte minst hos min gröna vän @jennysplockochpinaler, kika in hos Floret Floret och känn efter vad du själv tycker om och skulle vilja ha i din trädgård. Jag har ett antal övervintrare i förrådet – får återkomma till dem – och det är mest vita klassiker som jag använder som bas i buketter. De nya jag har beställt är i en mustig ton som känns fint som komplement. Jag har pinnat ett urval här. Jag har i vanlig ordning beställt från Bulbs och Lökar & Knölar.

Om ni har några frågor så svarar jag gärna utifrån mina erfarenheter. Väl mött dahliaåret 2018!

signature

We decor life: Rosa

Veckans tema i We Decor Life är rosa. Oktober färgas traditionellt lite mer skär med Rosa Bandet – skänk gärna en slant. Mitt bidrag blir en av de sista dahliasymfonierna från trädgården. I centrum står primadonnan Otto´s Thrill. Den har korta stjälkar på hösten här hos mig och passar därför utmärkt i låga arrangemang. Här har jag utgått från den här klassiska krukan med hönsnät i. I krukan syns även vita blandade vita dahlior, hortensia Lime Light, några rosknoppar av Madame Boll samt kvistar av myrten.

Vill du vara med i utmaningen? Länka till din blogg i inlägget till och med tisdag, så lägger jag upp dig och återkommer även under nästa vecka.

 We decor life
signature