Category Archives: Decor Life

Mitt bästa loppisfynd

Dags för nästa förälskelse när det gäller amaryllis – Benfica.

Det bästa loppisfyndet rymmer så många olika dimensioner. Det kan vara rent ekonomiskt. Det kan vara något som man letat efter länge. Det kan vara något praktiskt som man behöver. Det kan vara en förälskelse. Det kan vara hopp. I tisdags hjälpte jag min bästa vän att börja packa ihop ett helt hus. Ett nytt liv väntar. Vi lade vigselringen i tidningspapper och sa att vi tar gråten sedan. När vi sitter med en stor tårta i det nya och allt skall upp. Vi åkte iväg till loppis och lämnade in kassar med utrensat. När vi gick in en liten sväng fann hon en sådan fin mässingslampa. När vi kom hem med den visade det sig att det är samma modell som lampan som hänger över köksbordet. Att få med sig lite av det gamla trygga, men på ett nytt sätt. Världens bästa loppisfynd såklart.

Elsa Billgren uppmanar i dag läsare att skicka in sina bästa loppisfynd. Som bekant har jag skrivit mycket i ämnet under senare år. I somras gjorde jag en stor loppisguide som finns här om man vill läsa. Att skriva om det bästa fyndet är som sagt svårt. Det beror på så många olika variabler. Men ett – eller jag fann faktiskt osannolikt nog två på samma gång – av mina favoriter är ljusstakarna som jag har skrivit om härJag har huvudet fullt av växthus för tillfället, så det där riktiga adrenalinpåslaget infann sig inte riktigt där på loppisen. Men när jag kom hem fick jag hjärtklappning. I dag fann jag inte mindre än två stycken kandelabrar av Josef Frank för Svenskt Tenn. Det är den här modellen. Och det här är en riktig loppisssaga – en sådan där som gör att man får kraft till alla fruktlösa besök – jag gav femtio kronor styck. Nu har jag säsongspiffat lite extra med ett vinrött band. I år känner jag mig mer peppad än någonsin till mer hållbara tankar i juletider i kontrast till kommersen. Att knyta ett litet band runt något räcker långt.

Vill du vara med i veckans utmaning i We decor life? Veckans ord är Mitt bästa loppisfynd. Tolkningen är fri. Länka till din blogg i inlägget till och med tisdag, så hittar vi varandra.

signature

Amaryllis, GP & J Baker och mönstermöten

De kära amaryllisarna ändrar sannerligen karaktär från de svällande knopparna som jag visade i torsdags, till fullt utslagna maximalistiska blommor med extra allt. Det är svårt att få nog av de aprikosa nyanserna, här klassiska Rilona. Mitt tips är att köpa de här varianterna tidigt på säsongen. Här hos mig är det i alla fall så att utbudet är djärvare nu än närmare jul, då handlarna satsar mycket på säkra kort som vita och röda blommor. Och där hänger den gardin som jag fyndade den här tiden förra året. Ett av mina bästa textilfynd, som jag inte gör speciellt ofta – uppsytt av ett äldre mönster från GP & J BakerEltham Hall.

Vi har haft samma enkla vita hissgardiner från det att vi flyttade in i huset för nio år sedan. Gardiner är klurigt tycker jag. Inte för att jag inte älskar textil och gärna omger mig med det, men det är så mycket mer med exempelvis upphängning, sömnad och att komma till skott att bestämma sig. Det är den stora fördelen med vintage. Mycket i beslutskedjan är redan klart. Nu beställde jag en enkel gardinstång från Kirsch och i går fick jag hjälp att sätta upp längden. Jag kan tro att detta är utmanande för ögat för många. Mötet mellan tapet och textil är möjligen inte självklart, men i min bok är det så ändå. Jag har många gånger skrivet om att för mig föder mönster mönster. Att tillsätta mer färg och mönster i detta sammanhang känns betydligt mindre dramatiskt än att föra in det i en vit miljö. Då blir den en accent – fint det med – här smälter den in. Och som alltid – det viktigaste av allt – saker som du själv tycker om finner alltid sammanhang.

Bidrag till We decor life – Vackrast just nu.

Med hopp om en fin start på veckan!

signature

We decor life: Vackrast just nu

Det råder ingen tvekan om vad jag finner vackrast just nu. Säsongens första snittamaryllisar såklart. De där svällande knopparna av favoriten Rilona bär allt det som jag tycker om denna årstid. Det är alltid något hoppfullt med knoppar. Amaryllisen skiftar från denna inneslutna skepnad med lite försiktiga strimmor av färg till att slå ut till överdådiga maximalistiska blommor. Den här sorten blir åt det aprikosfärgade hållet.

Jag blir alltid lite sakral i mitt uttryck efter höstens överdådiga färgkalas med alla pumpor och löv. I den andan passar en ljusstake som kommit till mig denna höst. Det är Walter Andersson som gjort den för Ystad Metall. Jag kommer att tänka på Jenny när denna skall tändas upp – det var hos henne jag såg den första gången.

Efter att ha varit lediga några veckor hoppas jag att ni är sugna på lite utmaningar igen inom ramen för We decor life. Veckans ord är Vackrast just nu. Tolkningen är fri. Vill du vara med? Länka till din blogg i inlägget till och med tisdag, så hittar vi varandra.

We decor life

signature

Tiden som går, the circle of life och vackert gammalt

Annelie på Blomster & Bakverk skriver så vackert med ord som går in och väcker tankar kring orden gammal/gammalt i We Decor life. “Trädgården får mig att se det där varje år. Den här tiden när det är så vackert att det nästan gör ont, så kommer ett par rejäla frostknäppar och i ett slag förändras allt. Första frostnatten lägger mest ett skimmer över alltsammans. Men efter andra, tredje natten så faller vingbenvedens färgsprakande blad och funkiornas gröna blad blir blekgula. Växtligheten vissnar ner undan för undan. Den vackra vita höstanemonen blir brun i kanterna, tappar något kronblad och drar ihop sig. Men fortfarande är det så vackert. Och ett tecken på att det är dags att vila men bara för att snart väckas till liv på nytt. Och så vi då. Som åldras. Tänker att jag ska göra det utan att gömma ålderstecknen. Att låta det synas; det nötta, skråmorna och tiden som gått”.

Jag tänker att det är viktiga ord, som behöver skrivas många gånger om i en värld där mycket skall putsas och förbättras i en antiage-förpackning. Jag förstår mig inte riktigt på det där. Som om livet man levt inte skulle få utrymme. När man har fått sin beskärda del av oro, smärta och livskriser, så framstår mycket yttre som tämligen ovidkommande. Jag brukar säga att jag älskar att bli äldre, för alternativet till det är att det skulle vara slut. Årsringar är vackra. Så är det bara.

När man lever nära årstidernas skiftningar, deltar man och görs ständigt påmind om den eviga cykeln. Mylla på hösten – livets återkomst på våren. Jag är alltid sen med att plantera tulpanlökar. Det känns alltid som en tyngd ligger över mig när jag redan gått in i vilocykeln och trädgården känns trött, bedagad och sliten. Men det slutar alltid med att jag gör det i alla fall. Det är det där hoppet i vanlig ordning. När det gröna bryter fram. Det skulle vara svårt att undvara.

Besök Annelie, Victoria och Emma för mer i det aktuella temat gammalt/gammal. Stort tack till Karin för att du ville vara gästpresentatör! Utmaningen går på höstlov en vecka, men är tillbaka nästa torsdag.

We decor life

signature

Karlbergare, gammalt och nytt

Tänker på det som jag har skrivit om förr. Att det tog lång tid för mig att till fullo uppskatta det redan brukade. Det var länge så viktigt för mig att bygga upp något eget. Det kan man på sitt sätt tycka är lite märkligt eftersom jag alltid varit så intresserad av historia. Nu har det dock nästan blivit det motsatta. Jag dras till det skavda, det som har varit med och det som berättar något. Jag har fått små gröna av den klassiska Karlbergaren av min mamma ett antal gånger. Hennes stora planta härstammar från ett skott hon fick när jag var liten. Först nu har jag lyckats med att få fram slingrande grönt. Kanske behövde tiden komma i kapp mig och ge utrymme för alla rottrådar bakåt.

Som bekant har jag blivit en hängiven vintage-jägare sedan några år. Det var inte så att jag inte gick på loppis innan, men detta stora intresse har tillkommit. Vårt hus var sprillans nytt 2008 och växthuset tillkom förra sommaren. Så det gamla i sammanhanget är ofta det jag samlar på mig. I och för sig – med tanke på hur fort inredningshjulen snurrar i vissa fall, kanske en del skulle hävda att våra möbler som vi köpte för tjugo år sedan bär på tydliga årsringar nu. Det där med gammalt är alltid relativt. Tre vackra vaser i alla fall med ett antal år på nacken. GAB Tenn, UE-lera med perfekt patina och pigg dansk keramik med rottinghandtag. Gammalt blir nytt. Fint så.

Bidrag till We Decor Life – Gammalt

signature

We decor life: Karin A Fotografi – Gammal/Gammalt

I dag har jag den stora glädjen att välkomna ännu en gästpresentatör till veckans tema i We Decor Life – Karin A Fotografi som finns på blogg här och på Instagram här. Jag har följt Karin länge och är förtjust i hennes fotografier och öga för ljuset. Nu är det även roligt att följa renoveringen av 1920-talshuset på @mildredsboning.

GAMMAL/GAMMALT

Som nybliven husägaren till ett hus från 1922 handlar de flesta tankar som går genom mitt huvud just nu om hus, renovering, inredning och allt annat som rör vårt blivande hem. Hur skapar vi ett trivsamt hem? Vad är viktigt för oss? Hur levde de tidigare ägarna i huset och hur kommer vi leva vårt liv där framöver? Vad vill vi prioritera, bevara och renovera?

Vi har valt att renovera huset varsamt och försöka bevara det som går (men givetvis moderniserar vi en del också). Det är fascinerande och ett privilegium att få upptäcka ett hus som är nästan hundra år gammalt. Ett hus som bär spår av åren som gått. Både en och två gånger har tanken slagit mig “tänk om väggar kunde tala”. Var sovrummet på övre plan tidigare ett kök? Varför sattes dörren på verandan igen? Och vad hände med kakelugnarna som tidigare stod i huset? Men det finns en charm i att inte veta också.

Något som också är roligt är att se hur idealen har ändrats över tid och upptäcka att det som var modernt för hundra år sedan också är högst gångbart idag. Jag suckar lite varje gång jag hittar en tapetrest från 20- eller 30-talet. En av sakerna vi föll för i huset är den ståtliga kakelugnen i vardagsrummet. Den överlevde de renoveringar som gjordes i mitten av förra seklet (då flera andra kakelugnar revs ut). Kakelugnen är en viktig del i hemmets historia och själ och den kommer att vara både ett smycke och samlingspunkt för oss.

Överallt i vårt hus finns spår av tidens tand. Jag kan därför inte låta bli att välja gammal/gammalt som veckans tema för We decor life. Gillar du gamla saker? Vad betyder historia för dig och vilka spår av tidens tand finns i ditt hem?

Vill du vara med i utmaningen? Länka till din blogg här så hittar vi varandra. Jag återkommer under nästa vecka med ett inlägg.

We decor life

signature

Coola kvinnor, rosa och #Metoo

@hem_och_garderob är en cool kvinna som jag följer på Instagram. Join in ni med om ni inte redan har upptäckt henne. Så här skriver hon om veckans tema i We decor life –  rosa.

“Inspirationen denna grå morgon kom från @livingbyw å hennes veckoutmaning som har #rosa som tema i #wedecorlife i veckan. Rosa pga ljuvlighet, rosa som i kampen mot bröstcancer, rosa som i jag väljer själv vilka färger som gör mig stark å grym. Jag blev hur som sugen på lite more is more (tom strumporna blev rosa) och tänkte att den här blusen gillar både jag och nog även Weronica som roddar @livingbyw. Men så blev den här morgonen till dag och till den här kvällen å det blev så att jag också måste säga #MeToo, som så många andra medsystrar gjort idag (å genom tidernas evig-jävla-het känns det som). Tänker på mycket ikväll, bl a att jag å så många fler med mig utvecklat en särskild talang för att slingra sig ur situationer som tenderar att gå åt fel håll. En hand som sträcks ut, ett handslag som hålls för länge…en kommentar som är på väg att bli olämplig. Vi parerar så bra … ställer inte till med scener å håller på, ler krampaktigt å artigt medan vi backar ur situationen väl medvetna hur olämpligt det kan bli om vi vänder ryggen till”.

Ja, min sista dahliabukett från trädgården i tema rosa gled liksom över i alla tankar kring #MeToo som kommit de senaste dagarna. Den klassiska tjejfärgen. Som jag absolut inte ville ha på min dotter när hon föddes. Nej, hon bar brunrandigt när vi åkte från BB. Och blå overall så att jag riktigt kunde gotta mig åt alla fördomsfulla som antog att det var en pojke. Jag förstod väl även då och ännu mer nu att det handlar inte om färger i grunden. Men ändå – det där rosa täcket är förtvivlat svårt att frigöra sig från. Jag tänker på alla lager som läggs på oss – precis som på Karins veranda som hon håller på och restaurerar. Vi är på så många sätt fortfarande fast i strukturer och normer. Vi trasslar in oss i förklaringsmodeller baserade på olika bedömningsramar för män och kvinnor. Makten ges inte alltid till dem som förtjänar den och förmår att bruka den rätt. Jag vill så förtvivlat gärna tänka mig att det finns en grundläggande förändring som väntar runt hörnet. En tagg som alla pratar om kanske kan vara en början ändå.

Kika in till Hanna, Karin, Emma, Annelie och Karin för mer rosa.

We decor life

signature

På spaning efter rosa, blinkande dam och stunder att spara på

Jag går på spaning efter rosa. Men det är lite som de där gängliga Mårbackapelargonerna som mest står och väntar på vintervilan i fönstren med sina torkade blomstänglar. Pastelltiden är förbi för i år och kommer tillbaka med hoppet om vår. Hos mig är det rosa mer mättat på hösten istället för det skira och det ljusa. En del är för alltid. Jag sparar på stunder med dottern när hon dricker te i den rosa muggen med mycket honung i. Att få ge sina ord till någon som vill lyssna och ha en där igen känns så stort, så stort.

Så kom hon upp på väggen, den blinkande Fornasetti-damen. Jag har önskat mig så länge, haft svårt att bestämma mig och har nu haft henne i ett halvår innan hon kom upp. Jag tänker att hon får påminna mig om det lekfulla i inredning. Att allt inte behöver vara på så stort allvar. Blink, blink.

Think pink

signature