Tulpaner i går och kaktusar i dag. Jag må agera helt i strid med klassiska feng shui-principer genom att numera ha såväl taggig svärmorstunga som kaktusar i arbetsrummet, men jag gillar dem. Och det jag gillar ger mig energi. Det var länge sedan jag kände för kaktusar, men nu tilltalar estetiken mig igen som jag skrev i min krönika om stämningar inför 2011. Om inte annat så får de representera mitt kaxiga jag som sticker ut ibland :)! Ha en fin söndag!
Bidrag till Fabrikens söndagsbild.
Fabrikens tisdagstema satte myror i huvudet på mig. Djur i inredningen? Da! Det kändes inte som om vi hade ett enda djur här hemma när jag först tänkte på det. Men sedan kröp de liksom fram ur vrårna. De gröna fåglarna flaxar under min frukost varje morgon.
De små elefanterna tog mig med storm för en himla massa år sedan. Jag hyser den största kärlek till dem fortfarande. Papperskniven fick jag i julklapp. Och lade fram snyggt på mitt skrivbord. Jag blir glad av formen. Mina barn gillade den också. Så mycket så att de gav den kärleksbett (!) på svansen när de jullovsspelade på min dator. Så nu har vi döpt min alligator till Arthur. Han är kompis med sonens August. Alligator även han. Och man får inte käka på vare sig Arthur eller August. Frid i floden. En trären häst från Dalarna. Och en katt av Lisa Larsson. Dottern skall skaffa sig en riktig den dag hon flyttar från sin allergiska mor. Och så har jag ju faktiskt alla fjärilarna och insekterna också som jag visade i går. Japp.
Bidrag till Fabrikens tisdagstema. Och på tal om att sträcka på sig. Jag når snart taket med mina sträckta 179 och en halv. Jösses så glad jag blir över länkkärlek och fina ord från Mrs Styling herself. You made my day!
Jag är kvar i mitt egna rum när jag tar mig an Fabrikens första tisdagstema för året – Recycling. När jag skrev min nyårskrönika funderade jag mycket på en aspekt av återvinning – arvegodsen. Det är liksom höjden av det personliga att omge sig med något som har nötts av generationer i de egna leden. Jag har inte alls mycket sådant. En förklaring är att jag länge var tämligen osentimental när det gällde det gamla. Jag ville skapa min egen historia med mina saker som jag valt ut. Med de grå håren märker jag att jag hyser en större respekt för det som en gång varit. En annan förklaring är att mina föräldrar satte bo på sjuttiotalet med folhemsbyggande IKEA. En och annan avlutad möbel skulle man ha, annars var det det nya som var i fokus. Och det nya skaffas på olika ställen beroende på bakgrund, intresse och plånbok. Om det inte finns en vind med staplade designklassiker, så finns det nu alla möjligheter ändå att skaffa sig historia genom auktioner, Blocket och Loppis. För recycla skall vi alla göra – på vårt vis.
Återvinning inom inredning kan vara många olika saker. Att plocka om bland sina saker kan göra att man ser dem på ett nytt sätt igen. Man kan helt enkelt recycla bland de egna leden för en ny känsla. Två favoriter som återvinner på olika sätt. Ett våningsfat från Crème de la Crème som tar tillvara gammalt porslin. Just nu har jag klämmor till min moodboard på mitt fat. Elin Tidbecks dalahäst som görs av gummiträd när trädet själv går till vila och som därmed sparar naturen. Och ett arvegods då. Från min gammelmormor Linnéas sida kommer en stor chiffonjé som sväljer det där “allt möjligt” i alla små lådorna. Först tyckte jag inte att den passade i vårt hus. Men sedan saknade jag den, eftersom den följt mig länge. Och nu vill jag inte vara utan den.
Bidrag till Fabrikens tisdagstema.
Visst kliar det lite i inredningsfingrarna när man har haft några slappa mellandagar? Tanken med gårdagens bokhylla i stegform var bland annat att slänga över lite kläder på kvällen. Det kan man möjligen göra fortfarande, men det är liksom som förgjort. Flera hyllplan på höjden lockar fram den där stillebennörden i mig som vill dekorera och pynta. Så fick det bli – just nu i alla fall. Fördelen med liknande arrangemang är att de är enkla att ändra på om man skulle vilja något annat. För nu konstaterar jag att vårt sovrum blir mer och mer rum. Jag stortrivs. Och lär få damma mycket mera därinne framöver…
Och så min första tassel från Tine K som jag köpte på nätrealisation. Jag har ett par stycken innan jag kommer upp i Hollywood-klass, men det kan också tänkas att jag nöjer mig med min enda :). En fin dag till er!
Jag bjuder inte på någon högoddsare direkt, när Fabriken manar oss att visa vår favoritmöbel. Ni har redan sett det många gånger och lär få göra det många gånger igen. En alldeles tom vägg fick ett platt paket från IKEA och levde upp som aldrig förr. För det spelar ingen roll om man tar hem saker som skall monteras ihop eller om man satsar sina slantar på den dyra designprylen. Om man inte inlemmar det i sitt hem och laddar det med hjärta så fungerar det inte. Det kan låta lite förmätet att säga att jag omger mig med sådana hjärtesaker i hemmet. Eller också slår jag samman de där grå håren och – host – faktiskt konstaterar att jag är lite äldre och lite mera lugn och säker i de val som jag gör. Därmed inte sagt att jag har slutat att önska mig saker. Nix. Men jag har med åren blivit bättre på att se det jag har och uppskatta det för vad det är. Mitt bord har även blivit en symbol för en mer kreativ sida av mig själv där jag på olika sätt utvecklat gestaltning. Se där vad det kan bli av ett platt paket :).
Bidrag till Fabrikens Tisdagstema.
Köksinredning. Tanken går tillbaka till den tiden då vi skulle få ihop ett hus på några månader. Det är ju inte riktigt klokt när man tänker på det så här i efterhand. Det var många, många snabba beslut där när man skulle utforma sitt nya hus. Jag känner mig lättad så här i efterhand att det blev så bra som det faktiskt blev. Det sägs ju att man skall bygga några hus för att få det där riktigt ultimata. Möjligen så om man har obegränsad budget och är på jakt efter perfektionen, men vi känner oss mycket glada över hur det blev och det vi har.
Köket var en sådan där riktig knäckfråga för mig när vi planerade huset. Jag fick inte alls ihop hur vårt kök skulle se ut i de öppna planlösningarnas tid. Tiden saluförde dels de klassiska lantköken, dels de hypermoderna glansiga vita handtagslösa köken. Vår köksleverantör HTH marknadsförde sig mest med den senare kategorin. Jag klurade och klurade och försökte förena praktiskt med fint i tanken. Det enda jag var riktigt säker på var en Virrvarrskiva. Till sist fann jag en bild av Gunilla Allards kök Torö för Marbodal som skänkte mig köksro. Bingo. Ett modernt intryck, men ändå fast förankrad i klassiska värden. Precis så jag tänker kring gestaltning av hemmet. Så fick det bli.
Vi flyttade ut från ett pyttigt tjugotalskök där vi satt och åt i den forna jungfrukammaren, till dessa moderna kvadratmetrar. Lycka. En favorit i köket är helt klart den utskjutande bänk som delar av köket och matplatsen. När jag får spunk på allt som ligger där (läs hårspännen, läxor, post, mobilladdare, Pokemonkort, tuschpennor, små lappar, DS-spel, reklamblad, teckningar, fruktburkar med mera, med mera = familjens uppsamlingsplats på nedre plan) då ser det så fint ut som på bilden. Där står jag och bakar på mormors gamla bakbord. Och där sitter Henrik på pallen och ojar sig över att det blir het gryta till middag. Och Kan vi inte få ta en glass? Snääääääääääääääälla? Säger Anna som gärna sitter uppflugen på själva bänken. Kära vän, gå ner, säger tjatmamman. Där tittar vi i familjekalendern för att packa gympapåsar på rätt dag. Där dukar vi upp julbordet. Livet vid en köksbänk.
Tisdagstema hos Fabriken: Köksinredning.
Stilleben är liksom min grej. Därför syns en hel del sådant här på bloggen. Jag föser ihop färger, former, saker och stämningar som jag gillar. Det vackra är viktigt. Jag är dock en estetisk nörd med selektiv blick. Som tur är kanske. Om jag har några ställen i rummen där jag känner harmoni och skönhet enligt mitt sätt att se på saken, så kan det andra vara lite på drift emellanåt. Jag är ingen pedant alls egentligen. Jag har alltid haft förmågan att se det vackra i det lilla. Men ibland får jag spunk och utbrott på alla som dräller saker omkring sig – typ. Och de andra kan för all del även bli lite matta på mina små installationer. Oftast får jag hållas, men ibland kommer gliringar om skrumpiga kastanjer och spröda löv som sett sina bästa dagar. Eller en sista liten grön pumpa på köksbänken. Förstår inte alls vad som avses :).
Tisdagstema: Stilleben hos Fabriken.
Nu har vi den riktigt grå november framför oss. Dock dags för vinterpynt med vita amaryllisar och ljusslingor. Och vår alldeles egna lysande novemberstjärna såklart. Anna kom till oss en mörk natt just denna månad. Och nytt att spilla på vid köksbordet är en riktig IKEA-ikon. Som vanligt när man lägger på en matta så står man och säger unisont – så ombonat det blev på en gång. Här stavar vi höstlov så det lär bli sällskapsspel för hela slanten med son. Rastlös dotter är ute på bygden och leker. Ha en fin inledning på veckan!