Category Archives: Hem kära hem

Bidrag till Fabrikens söndagsbild. 

Tisdagstemat kan man ju inte missa, så det gäller att släpa sig upp ur soffan för att finna några väl valda vinklar. Annars har jag mest legat i densamma sedan i torsdags kväll. Något elakt virus har intagit min kropp och jag är mest däckad. En sida av hösten som inte känns speciellt romantisk. Men nu kör vi förvaring.

Från mitt horisontella läge när jag byter från soffan till fåtöljen. Den ena kortsidan i arbetsrummet är täckt med en stor bokhylla. Den där lilla flickan som äntrade det kommunala biblioteket och fann himlen (och Katitzi) som sjuåring, har en aldrig sinande kärlek till böcker. I flickrummet sparade jag till böcker som sattes upp i en vit Billyhylla. I staden förverkligade jag en dröm om att låta mig själv omslutas av böcker i ett stort rum. Nu står de där stora bokhyllorna, monterade på ett lite annorlunda sätt, på olika ställen i huset. Henrik har en i sitt rum. Vi har en i allrummet på övervåningen. Och så har jag som sagt en stor sektion i mitt arbetsrum.

Böcker är livet! Jag har aldrig riktigt förstått det där med att allt skall smälta samman. Färgkoordinerade ryggar är tjusigt på sitt sätt, men är inte alls min grej. Det är väl fantastiskt med alla dessa färger och uttryck som studsar emot en? Som får en att vilja dra ut och bläddra lite? Och här får det lov att vara lite rörigt. Böcker man vill läsa. Böcker man precis har läst och inte riktigt vill skiljas från ännu.  Böcker som man har köpt för att läsa någon gång, men som envist står kvar. Såklart att jag har klassikern i den genren: På spaning efter den tid som flytt. Jag har läst ettan på universitetet :). Eller vältummade pocketexemplar av en favorit som hängt med hela livet. Som Karin Boyes samlade dikter som jag på ungdomligt svärmerivis använt en neonrosa överstrykningspenna för att ge de visa orden särskild tyngd. Uppslagsverken som man sällan tittar i längre. Men de finns där i hyllan. Och det känns fint.

Tisdagstema: Förvaring på Fabriken.

Kuddar – don´t get me started som det heter på ett annat språk. Jag älskar kuddar. Det är den där slitna inredningsklyschan om att några kuddar på ett lätt sätt ändrar säsong och uttryck på ett rum. Mina två oranga sammetskuddar från H&M Home skänkte höst och uppdatering åt vårt vardagsrum tidigare i höst. De övriga möblerna köper man för att leva med länge och det rör sig om stora investeringar. En kudde kan man alltid få med sig för en mindre peng och hemma i soffan blir man riktigt inredningstillfreds med en nypuffad bakom ryggen.

Två kuddfavoriter i hemmet då. Vi har en hel hög med jeanskuddar från H&M Home som jag fyndade förra vintern. De används till allt möjligt – framför TV:n, framför brasan och till sommarens uteliv. De är helt enkelt ett riktigt bra kuddköp.

Och så min bruna elefantkudde som var något av det första jag köpte på Strandvägen 5. Trampet av de små elefanterna har följt mig under många år. Jag tycker fortfarande lika mycket om dem.

Bidrag till Fabrikens tisdagstema.

När vi flyttade ut i huset var det ett mål att mer skapa en vuxen reträttplats med sovrummet. I staden hade vi länge ett stort skötbord med förvaring för barnens kläder inne hos oss. Dessutom hängde det ibland kläder på tork från tvättmaskinen i badrummet som låg precis bredvid. I staden hade vi vitt. Och det var så där småbarnsrörigt med tröttheten i väggarna som man får när man har ständig sömnbrist. Jag ser allt detta när jag tänker tillbaka, men naturligtvis drar det fram ett skimmer också. När vi stod därinne och packade för att åka till Stockholm och gifta oss. Den där första natten med Anna när vi kom hem från BB. Min gamla vagga som stod bredvid sängen när båda barnen var pyttisar och som liksom blockade vägen in i garderoben ?

Ett helt annat uttryck nu. Upp med Franks Krysantemer på väggarna. Det är blommorna som gör rummet. Inredningstidningarna talar ofta om att man skall ha ett vilsamt lugn i sovrummet för att kunna njuta natten gott. Men man kan ju vända på det. En kulen morgon när man skall väcka kroppen för att ta sig an en ny dag. Vad behöver man då? Kanske lite glada blommor.

Mrs.

Fondväggar är inte för mig. Det är allt eller inget. Så blommorna breder ut sig överallt. Och det blir livgivande mönsterkrockar med mer Frank, knalliga sänglinnen och staplar av barnböcker. För det är ofta här som dagen får sitt slut. I mitten en stor och på varsin sida två små. Och en trave böcker. Och när de är riktigt trötta får jag sjunga våra vaggvisor.

Det är trångt och knöligt och armbågigt och “sova ute på kanten”. Men när inte de tassande stegen kommer, saknar jag det. Såklart. De börjar bli stora de små.

Mr.

Det är fortfarande hopp i säng såklart. Och handduk i garderoben för att lägga i sängen till ynkliga små med het panna och mage i olag. Vissa perioder ligger överkastet som en knölig hög på sängbänken dag som natt. Och visst sjutton kan vakna av att man känner en Ben 10 gubbe bland sina kuddar. Det är ju vi gubevars :)!

Fabrikens tisdagstema: Sovrum.

Jag kan inte låta bli att ha Less is More av Douglas Wilson just precis där. Bokstäverna är pyttiga och man får gå riktigt nära för att se vad det egentligen står. Vilket såklart är en del av poängen. Och därför blir det en maxad effekt mot den stormönstrade tapeten som breder ut sig på våra sovrumsväggar. För tapeten är allt annat än Less. Den är snarare mycket. Väldigt mycket. Det är en tapet som tar för sig och som inte lämnar någon oberörd. Jag älskar att vakna mitt i detta varje morgon. Spänningen mellan Less is More och blommorna är lite som livet själv. Och jag. Jag är inte de stora yviga rörelserna. Jag trivs bra med att stå och lyssna och iakttaga. Å andra sidan kan jag vara en riktig dramaqueen emellanåt. Och om jag får utrymme så tar jag även plats. Och jag är inte rädd för att kämpa för saker och ting. Less och Much – is More :).

Fabrikens Tisdagstema: På väggarna. Tapeten är Krysantemer från Svenskt Tenn.

Loppis och jag gillar egentligen varandra. Jag finner stort nöje i att aktivera min sökarblick. Men jag går sällan på loppis. Hittar inte riktigt de rätta ställena. Och för all del. Jag letar väl inte så aktivt heller. Väntar mer på att jag skall ramla in på något guldställe längs vägen. De loppisar som jag hamnar på är ofta skräpsamlingar. Sådant där löst plock som ingen med minsta goda vilja skulle karakterisera som fynd. Bara utplockat lågkvalité som ingen tycks vilja ha. Och på disken står det Lisa Larsson-figurer som är så högt prissatta så att man baxnar. Folk är så medvetna i dag. De gånger jag har tittat har jag inte funnit något speciellt. Förutom en gång. Då fick jag den där adrenalinrushen som jag antar driver alla som går på loppis. Att helt plötsligt efter allt hopplöst letande så står den där saken med stort S där. Och tänk att man fann den först! Att ingen annan hann före. Lycka. För mig var det en lampskärm från Svenskt Tenn. Helt plöstligt i en sådan där överfull gigantisk lada så stod den där. Foten lämnade jag kvar. Skärmen kostade mig tjugo kronor.

Den stora händelsen här hemma just nu. Anna tycks ha inlett en olycklig tradition att ställa till sin lilla kropp en gång varje höst. Förra gången var det en bruten arm. Nu är det en kraftigt stukad fot. Så nu kör vi foten på ärten i soffan. Och hoppandet med kryckorna är fortfarande nytt och kul. Må det så förbli ett litet tag till i alla fall.

Tisdagstema Loppisfynd hos Fabriken.

Det blir ofta en förändring i det som visas i bloggosfären. En ny sak. En ny färg. En ny stämning. Eller önskningar om hur det skulle vara. Men även om saker och ting förändras i hemmet, så är ju det mesta samma lika. I alla fall hemma hos oss. Så jag får lov att ge min tisdagsröst till det där gamla vanliga. Som det alltid ser ut. Den där vinkeln som jag visat många gånger förut. De där stolarna som hängt med i många år nu. Milleniumskifte. Oljad ek regerar. R.O.O.M är kungen i möbelbranschen. Då köpte vi våra åtta R15. Klädd sits med tickingrand. Innan barnen. Efter barnen. En dag blev stolsbenen dekorerade med kritor. Och vad det har spillts på stolarna. Såklart. Men ändå. Jag är lika glad för dem i dag. De åldras med behag. Går att slipa på, olja in och fixa till. Överdragen har hållt för många tvättar. Jag får lov att klappa på dem lite extra i dag efter denna hyllning :). Med fortsatt hopp om ett långt förhållande mellan familjen och stolarna.

Tisdagstema hos Fabriken: Stolar

Det här blir ett ode till en lampa. En enkel hyllning till ett sådant där ting som är så mycket mera än sin funktion. En betydelsebärande symbol för något som finns inne i en. Själva essensen av den där duktiga flickan som kanske till slut blev något annat. Så många små kataloger och tidningar med hundöron i. Så många besök i den posha inredningsbutiken. Tänk om. Tänk när. En sådan fulländad form. Basalt, men genialt. Och själva kronan på verket i drömmen om A Room of Ones Own. Till slut tog jag mina sparade slantar och köpte mig en när vi flyttade in i huset för snart två år sedan. Nu står den där på skrivbordet och sprider ljus. I början kändes den som en gäst på besök, men nu är den en vän i vardagen. Bara en lampa. Men även en del av min berättelse.

Tisdagstema i Fabriken = Belysning. Och i solskuggan i tavlan en annan ljuspunkt i tillvaron. Min dotter :).