Category Archives: Höststämning

Boställets vedugnsbageri

DETTA INLÄGG PRESENTERAS I SAMARBETE MED BOSTÄLLETS VEDUGNSBAGERI

Jag är sprungen ur myllan. Mina stigar gick runt de östgötska sädesfälten. Vägen till Klockrike ledde hem. De röda ladorna lyste som facklor i höstsolen när vi slättens barn tog bussen in till staden. Då längtade vi bort. Nu längtar jag tillbaka.

Ut från staden till små slingriga grusvägar som leder längre ut på landet. Om man kör in på en av dem ungefär två mil från Linköping, kommer man till Boställets Vedugnsbageri. Svenska folket mötte 2017 i sällskap med Mandelmanns gård i TV-soffan. Det blev ett slags manifest för den rörelse som känts länge nu – längtan till det lilla livet, jorden, det nära och de kära. Även om vi inte alla tar det steget fullt ut, så är intresset för utflykter till den miljön större än någonsin. Karin Lorin med familj gjorde resan. Efter ett tag började tanken komma om att försöka finna en verksamhet som kunde möjliggöra att arbeta hemifrån. Den stora röda ladan blev utgångspunkten för tankar kring bageri och café. Hösten 2011 öppnade Boställets Vedugnsbageri. Från att ha varit en småskalig rörelse har det utvecklats till något som drivs året runt.

På Bostället är säsongerna alltid närvarande. Omgivningen blir en del av upplevelsen när den milsvida utsikten över Östgötaslätten ändrar skepnad över året. De vidsträckta fälten bildar en fond där landskapets karaktär skänker stämning till platsen. När löven faller dras blickarna inåt igen och ladan får spela huvudrollen när utemöblerna tas in.

När man går in genom dörren möts man av doften av nybakat bröd. Ladan har en öppen planlösning, så här ser man rakt in till den stora vedugnen som är hjärtat i verksamheten och ger brödet en speciell karaktär.

Allt bröd är gjort från grunden med lokala råvaror. Handens verk är alltid närvarande och som cafébesökare ser man verksamheten på bakbordet när man beställer. I samspel med mer moderna inslag värnas det om de traditonella bakverken.  Årets Östgötadagsbakverk blev exempelvis en Arrakskrans, inspirerad av 50-talet, från Bostället.

I ladan där man nu sitter och fikar fanns mjölkkor till på 1950-talet. Namnskyltarna i taket minner om en annan tid, samtidigt som historien levandegörs. När vindarna tar tag utanför ladan känns det fint att värma sig med en kopp varmt med tilltugg i båsen där korna en gång huserade. Bostället har även utökat cafédelen med en vinterträdgård som erbjuder fler platser.

Sommar är mer av klassisk utflyktssäsong för många av oss. När det gäller ställen på landet är de även förknippade med att sitta ute i solen och äta bullar. Det är kanske ändå en regnig novemberdag som man behöver en utflykt som mest?

På Bostället serveras även lättare luncher i säsong – här färg- och smakterapi i form av en höstsallad med bröd.

För mer information om Bostället, aktuella öppentider och saker på gång besök hemsida, Facebook eller Instagram.

En fika är aldrig långt bort. Unna dig en utflykt till något fint ställe.

Fotografier: Weronica Fremenius

signature

Tiden som går, the circle of life och vackert gammalt

Annelie på Blomster & Bakverk skriver så vackert med ord som går in och väcker tankar kring orden gammal/gammalt i We Decor life. “Trädgården får mig att se det där varje år. Den här tiden när det är så vackert att det nästan gör ont, så kommer ett par rejäla frostknäppar och i ett slag förändras allt. Första frostnatten lägger mest ett skimmer över alltsammans. Men efter andra, tredje natten så faller vingbenvedens färgsprakande blad och funkiornas gröna blad blir blekgula. Växtligheten vissnar ner undan för undan. Den vackra vita höstanemonen blir brun i kanterna, tappar något kronblad och drar ihop sig. Men fortfarande är det så vackert. Och ett tecken på att det är dags att vila men bara för att snart väckas till liv på nytt. Och så vi då. Som åldras. Tänker att jag ska göra det utan att gömma ålderstecknen. Att låta det synas; det nötta, skråmorna och tiden som gått”.

Jag tänker att det är viktiga ord, som behöver skrivas många gånger om i en värld där mycket skall putsas och förbättras i en antiage-förpackning. Jag förstår mig inte riktigt på det där. Som om livet man levt inte skulle få utrymme. När man har fått sin beskärda del av oro, smärta och livskriser, så framstår mycket yttre som tämligen ovidkommande. Jag brukar säga att jag älskar att bli äldre, för alternativet till det är att det skulle vara slut. Årsringar är vackra. Så är det bara.

När man lever nära årstidernas skiftningar, deltar man och görs ständigt påmind om den eviga cykeln. Mylla på hösten – livets återkomst på våren. Jag är alltid sen med att plantera tulpanlökar. Det känns alltid som en tyngd ligger över mig när jag redan gått in i vilocykeln och trädgården känns trött, bedagad och sliten. Men det slutar alltid med att jag gör det i alla fall. Det är det där hoppet i vanlig ordning. När det gröna bryter fram. Det skulle vara svårt att undvara.

Besök Annelie, Victoria och Emma för mer i det aktuella temat gammalt/gammal. Stort tack till Karin för att du ville vara gästpresentatör! Utmaningen går på höstlov en vecka, men är tillbaka nästa torsdag.

We decor life

signature

På spaning efter rosa, blinkande dam och stunder att spara på

Jag går på spaning efter rosa. Men det är lite som de där gängliga Mårbackapelargonerna som mest står och väntar på vintervilan i fönstren med sina torkade blomstänglar. Pastelltiden är förbi för i år och kommer tillbaka med hoppet om vår. Hos mig är det rosa mer mättat på hösten istället för det skira och det ljusa. En del är för alltid. Jag sparar på stunder med dottern när hon dricker te i den rosa muggen med mycket honung i. Att få ge sina ord till någon som vill lyssna och ha en där igen känns så stort, så stort.

Så kom hon upp på väggen, den blinkande Fornasetti-damen. Jag har önskat mig så länge, haft svårt att bestämma mig och har nu haft henne i ett halvår innan hon kom upp. Jag tänker att hon får påminna mig om det lekfulla i inredning. Att allt inte behöver vara på så stort allvar. Blink, blink.

Think pink

signature

Ljus, höststämning och musik

Emma på Emmas samling skriver så här om veckans tema – ljus –  i We decor life: Vissa ord har så många bottnar att mitt ordförråd på alla sätt och vis är undermåligt. Språket finns inte i mig och meningarna går inte formulera. Ljus är ett sådant ord. Utan ljus – inget liv. Ljusets återkomst på våren. Brinnande solnedgångar över västerhav. Kura skymning när hösten omfamnar. Vinterns snö som ger ljusterapi eller bara samlingen med ljusstakar. Så många tankar om ljus och så många stunder i livet som helt är beroende av ljuset. Fint tycker jag. Och som hon kan fånga ljuset med kameran, Emma. Jag blir lika betagen och inspirerad varje gång.

Ann-Charlotte fångar skymningsljuset och påminner om Pär Lagerkvists vackra dikt. Ljuset är så påtagligt denna årstid. Hur det sakta rinner från oss, men med löfte om att komma tillbaka.

Jag lyssnar på min höstmusik som är mer stillsam, melankolisk och eftertänksam än övriga året. Först ut på listan är Eva Cassidy.

Sedan kommer Billie Holiday.

Billie får mig alltid till denna känsla på hösten. “Det var en sådan kväll när man längtar men man inte vet vart” Det där som drar i en. Kanske utan riktning och mål, men känslan av att man vill något är stark. Bild är från ett besök hos Astrid Lindgrens Nääs förra hösten. Citat från Draken med de röda ögonen av Astrid Lindgren.

Jag finner mig själv sitta med fuktiga ögon när jag lyssnar till Ane Bruns nya coverplatta Leave me Breathless. Sniff, så fint, så fint. Och så rätt det landar hos mig mitt i oktober. Always on my mind.

Varmt tack till dig, Johanna [kreatör till bilden ovan] för fint tema och bilder! Titta även in till Vackert naturligt för ont-i-ögat vacker soluppgång, Karin A för reflektioner kring ljus och fotografi, Bara för att jag vill för morgonljusterapi och Blomster och Bakverk för fint samlingsinlägg kring ljuset.

We decor life

signature

Uppstammad pelargon, värmande ting och cirkeln sluts

Som sagt, jag har inlett det tämligen omfattande arbetet med att förbereda växthuset för kallare tider. I helgen fick några av doftpelargonerna flytta in, bland annat min uppstammade Doktor Westerlund som har växt på sig ordentligt under sin ettåriga levnad. Jag drev upp den här från en stickling förra hösten – i våras såg den ut så här och i somras så här. Växtkraften är enorm och den är lite extra stilig så här på liten stam tycker jag. Nu har den fått växa på ganska fritt, men till våren skall jag toppa den lite mer för att få till ännu mer form.

Jag är smått besatt av ting som värmer, men så är jag en frusen själ också. På helgens höstmarknad köpte jag bland annat ett par torgvantar i ull. Fotogenlamporna bärs in för att tändas upp här och korgarna får förvara ved denna säsong.

Klorofyll-hörna med ljusterapi när regnet slår på fönstren.

Det mesta går i vila nu i trädgården och det känns helt okej efter en säsong ute. Även jag behöver tid till återhämtning för att åter se med det gröna ögat igen efter årsskiftet. Men visst är det hoppfullt mitt i all mylla och vila att se spirande rötter?! Jag sätter ned några pelargonsticklingar i krukor för att påminna mig själv om att ljuset kommer att återvända. Allt har sin tid.

signature

Oktoberljus i växthuset

Oktober är en tid att fånga det där ljuset när det väl kommer till en. Det blir fortfarande varmt ute i växthuset när solen ligger på glaset. Här ute är det lite mellan säsonger. Jag har inte börjat bona in det för kallare säsong ännu, men har börjat ta in en del textilier och ljusstakar som vi använder inomhus istället. Det står saker lite huller om buller då en del utemöbler förvaras här inne. Pumporna kommer först på plats här. Det är tacksamt att ha en lekstuga för årstiderna.

Och ser man på. Jag tror att det blir fullt möjligt att skörda en citron alldeles snart. Jag vet inte vad jag skall göra för andäktigt med dem. Egna citroner har jag aldrig haft förut.

Jag planerar att ta in några doftpelargoner, medan de flesta får övervintra ute i bubbelplasttältet som skall upp här inne när frosten kommer.

Ett glashus ger onekligen ljusterapi när man vistas i det. Jag tycker mycket om hyllorna på kortsidan som ger lite rumskänsla mitt i allt alla stora rutor, samtidigt som det ger möjlighet att få upp krukor och andra finheter på väggen. Jag hade ganska stora planer för utsidan av växthuset i våras. Av det blev det – intet. Jag nöjde mig helt enkelt med att bara hänga här i år. Fint nog så.

Mina sticklingar som jag tog av Tomentosum i augusti har äntligen börjat få små rötter. Det tar tid, så ge inte upp om ni försöker er på det.

Säsongsbricka med ett försök att inspirera mig själv till att plantera tulpaner. Tänk att jag finner det lika trögt varendaste höst.

I år har jag en tanke om att försöka mig på krukodling inne i växthuset. När dahliorna utanför åker upp ur sina krukor, tänker jag sätta ned lökar i de stora betongkrukorna. Tänker att det kan bli fint att ha dem utanför huset när våren kommer. Och kanske lite lättare att få ned lökarna så? Vi får se. Oktoberljuset skänker välbehövlig energi i vilket fall som helst.

Bidrag till We Decor Life – Ljus

signature

We decor life: Inspiration till bords

Då är vi igång med We decor life. Jag har alltid lockats av det omedelbara i att arbeta med projekt i sociala media. En god idés förverkligande är inte längre bort än några tangentslag. Därmed inte sagt att jag inte har respekt för vad det krävs för att hålla liv i något som flammar upp. Det är något annat och kräver uthållighet, engagemang och livskraft framåt. Stort tack till er som redan så här första veckan gett förtroende med era bilder till taggen #wedecorlife på Instagram och till er som valt att deltaga med era bloggar. Jag hoppas att kunna erbjuda ett sammanhang som kommer ge inspiration och lust till gemensam kreativitet och genom det även ge mer till er som läser här.

Till bords

Denna vecka fastnade jag lite extra för den vackra dukningen som Karin på Vackert Naturligt bjuder oss på. Förutom den estetiska dimensionen tycker jag att man fick sig många bra tips till livs genom bidraget, påmindes om vackra svenska klassiker och hur tacksamt det är att ta med sig hösten utifrån in till det dukade bordet.

Arthur Percys fyrtiotalsservis Röd Rubin är en klassiker på loppisborden. Den här vinröda nyansen med dess sirliga gulddekorer är inte den som efterfrågas mest för tillfället. Formerna är vackra och även jag lockas mer när jag ser dem i svart eller grönt. Jag har dock lite vinrött i skåpen och när jag ser Karins dukning lyfta fram färgen i höstdukningen, slår det an en ton av att vara helt rätt i säsong.

Jag har desto mer rött glas från Reijmyre. Det är inte helt ovanligt på loppisar här, förmodligen eftersom glasbruket ligger i mitt landskap. Det är fortfarande fyndläge på svenskt glas, eftersom så mycket är omärkt. Här gäller det att ha ögonen med sig och lära sig att känna igen kvalité.

Det här tycker jag är en fin idé. Servera flingsaltet från ett snapsglas.

När Nobelpriset firade 90 år 1991 togs det i en stor satsning fram en helt ny servis. Servisen är skapad av Karin Björquist.

En av mina käpphästar är att använda sina vackra saker och att inte bara ha dem i skåp. Jag tror generellt att vi har blivit bättre på det. Och vi kan tacka forna tiders generationers sparsamma användning och vård av det vackra för att det finns så mycket porslin vintage. Sedan tror jag att vi är bra på att blanda nu. Skålar från loppis får samsas med arvegods och mer dyrbara ting. Det tycker jag är sympatiskt och inte minst ger det liv.

Glasen och besticken till Nobelservisen är designade av Gunnar Cyrén. Inte för att jag någonsin känt behov av speciella fiskgafflar, men visst är den här designen galant?!

Som sagt – en dukning behöver inte betyda en stor blomsteruppsats. Ta vara på det som finns ute i naturen. Det är så tacksamt att dekorera med löv som faller, kastanjer, ekollon – det mesta som markerar säsong. En klassiker är att skapa en girlang mitt på bordet med kvistar och blad. Det är ett fint tips för att hålla ihop dukningen och placera ljuskällor kring.

Jag känner igen mig i det Karin skriver om att göra en snabb moodboard genom att fösa ihop saker som man fastnar för på bordet. Man kan exempelvis se det här på en midsommardukning som jag gjorde i somras. Det är ett sätt att vara kreativ och som ganska ofta leder en till andra vägar än de som man först trodde att man skulle hamna i. Evighetsdekorationer/Alexander Otlieb och favoritduk/H&M.

På Instagram blev jag påmind av @benitalarsson om den här klassiska soppan som är standard den kallare årstiden hos oss. En klassiker i vårt kök.

Och så ledde tonerna i detta inlägg mig till Höstens bästa interiörfärger hos Dagny Fargestudio. Jag står inte inför något “måla-om” projekt, men färger och nyanser inspirerar mig fullt ut ändå, exempelvis när det gäller dukning.

@mittsextiotalshus skrev i går till sitt bidrag till #wedecorlife: Vardag var dag. Jag försöker att se det vardagliga som det verkligen är. Själva livet helt enkelt. Här och nu. Att kunna glädjas åt en middag i all enkelhet en tisdagkväll skänker mig frid och glädje. Viktigt att påminna sig om. Det stora i det lilla. Varje dag.

Det har varit så roligt att ta del av alla era betraktelser kring temat Till bords! Kika in till Stiliga Hem för en fint uppdukad lördagsbricka, Emmas samling för en betraktelse om verkligheten vid bordet, Hannas stil som bjuder på lördagsmiddag – blir sugen på att testa detta recept, Karin A som öppnat upp sin blogg igen – hurra – och bjuder på frukost i fagert ljus och sist men inte minst Blomster & Bakverk som lagar frestande soppa.

We decor life

signature

Hur man gör en tedrickare glad

Ja, hur gör man en tedrickare glad? Jag är faktiskt förvånad över att te fortfarande i så hög utsträckning är styvmoderligt behandlat. Det här gäller etablissemang av varierande standard. Man kan bli förvånad över hur en del ställen som håller fanan högt i övrigt, fortfarande nöjer sig med ljummet vatten och några påsar med obestämt innehåll. Nej, gör om och gör rätt.

Att dricka te är något annat än att dricka kaffe. Nummer ett. Skaffa ordentliga tekoppar. Erbjud något annat än en liten kopp utan öron. Det som jag blir gladast över på ett café är att bjudas en kanna, men om det alternativet inte är aktuellt – satsa på koppar modell större som är avsedda för te. Nummer två. Se till att ha tempererat vatten – helst inte från en kaffemaskin. Det är inte roligt att sätta sig ned med ett fint bakverk och få ljummet tevatten till. Nummer tre. Viktigast på listan. Se till att erbjuda bra te. Som tedrickare blir man beklämd över att hänvisas till en påse Lipton English Breakfast… Om man inte vill tillhandahålla ett litet urval av löstéer – rekommenderas ändå att tänka över detta – så finns det massor av bättre ekologiska sorter på påse. Se till att det finns några varianter av bra svart te, gärna något som är smaksatt, till fikastunden. Ha inte bara Earl Grey som ett standardte som skall fungera till allt. Verkar detta klurigt och dyrt? Nej då. Tänk på hur många nöjda tedrickare som kommer tillbaka som ges i utdelning. Upp till kamp för bra te!

Det får bli lite mer Till bords under We decor Life:s flagg denna måndag – med Signe Persson Melin-tema. Kanna, kopp, teburk, coaster och en assiett ur serien Chess som jag skrev om i fredags. Viva Persson Melin! Jag är tämligen konservativ när det gäller smaker, men varierar lite efter säsong. Just precis nu kan jag rekommendera NK:s svarta höstblandning. Det är ganska fruktigt för att vara ett te som jag tycker om – citron, kanel, äpple och vanilj – men sötman balanseras friskt. På med handledsvärmarna – vilken ruggig start denna vecka fick.

signature