Category Archives: Höststämning

Uppstammad pelargon, värmande ting och cirkeln sluts

Som sagt, jag har inlett det tämligen omfattande arbetet med att förbereda växthuset för kallare tider. I helgen fick några av doftpelargonerna flytta in, bland annat min uppstammade Doktor Westerlund som har växt på sig ordentligt under sin ettåriga levnad. Jag drev upp den här från en stickling förra hösten – i våras såg den ut så här och i somras så här. Växtkraften är enorm och den är lite extra stilig så här på liten stam tycker jag. Nu har den fått växa på ganska fritt, men till våren skall jag toppa den lite mer för att få till ännu mer form.

Jag är smått besatt av ting som värmer, men så är jag en frusen själ också. På helgens höstmarknad köpte jag bland annat ett par torgvantar i ull. Fotogenlamporna bärs in för att tändas upp här och korgarna får förvara ved denna säsong.

Klorofyll-hörna med ljusterapi när regnet slår på fönstren.

Det mesta går i vila nu i trädgården och det känns helt okej efter en säsong ute. Även jag behöver tid till återhämtning för att åter se med det gröna ögat igen efter årsskiftet. Men visst är det hoppfullt mitt i all mylla och vila att se spirande rötter?! Jag sätter ned några pelargonsticklingar i krukor för att påminna mig själv om att ljuset kommer att återvända. Allt har sin tid.

signature

Oktoberljus i växthuset

Oktober är en tid att fånga det där ljuset när det väl kommer till en. Det blir fortfarande varmt ute i växthuset när solen ligger på glaset. Här ute är det lite mellan säsonger. Jag har inte börjat bona in det för kallare säsong ännu, men har börjat ta in en del textilier och ljusstakar som vi använder inomhus istället. Det står saker lite huller om buller då en del utemöbler förvaras här inne. Pumporna kommer först på plats här. Det är tacksamt att ha en lekstuga för årstiderna.

Och ser man på. Jag tror att det blir fullt möjligt att skörda en citron alldeles snart. Jag vet inte vad jag skall göra för andäktigt med dem. Egna citroner har jag aldrig haft förut.

Jag planerar att ta in några doftpelargoner, medan de flesta får övervintra ute i bubbelplasttältet som skall upp här inne när frosten kommer.

Ett glashus ger onekligen ljusterapi när man vistas i det. Jag tycker mycket om hyllorna på kortsidan som ger lite rumskänsla mitt i allt alla stora rutor, samtidigt som det ger möjlighet att få upp krukor och andra finheter på väggen. Jag hade ganska stora planer för utsidan av växthuset i våras. Av det blev det – intet. Jag nöjde mig helt enkelt med att bara hänga här i år. Fint nog så.

Mina sticklingar som jag tog av Tomentosum i augusti har äntligen börjat få små rötter. Det tar tid, så ge inte upp om ni försöker er på det.

Säsongsbricka med ett försök att inspirera mig själv till att plantera tulpaner. Tänk att jag finner det lika trögt varendaste höst.

I år har jag en tanke om att försöka mig på krukodling inne i växthuset. När dahliorna utanför åker upp ur sina krukor, tänker jag sätta ned lökar i de stora betongkrukorna. Tänker att det kan bli fint att ha dem utanför huset när våren kommer. Och kanske lite lättare att få ned lökarna så? Vi får se. Oktoberljuset skänker välbehövlig energi i vilket fall som helst.

Bidrag till We Decor Life – Ljus

signature

We decor life: Inspiration till bords

Då är vi igång med We decor life. Jag har alltid lockats av det omedelbara i att arbeta med projekt i sociala media. En god idés förverkligande är inte längre bort än några tangentslag. Därmed inte sagt att jag inte har respekt för vad det krävs för att hålla liv i något som flammar upp. Det är något annat och kräver uthållighet, engagemang och livskraft framåt. Stort tack till er som redan så här första veckan gett förtroende med era bilder till taggen #wedecorlife på Instagram och till er som valt att deltaga med era bloggar. Jag hoppas att kunna erbjuda ett sammanhang som kommer ge inspiration och lust till gemensam kreativitet och genom det även ge mer till er som läser här.

Till bords

Denna vecka fastnade jag lite extra för den vackra dukningen som Karin på Vackert Naturligt bjuder oss på. Förutom den estetiska dimensionen tycker jag att man fick sig många bra tips till livs genom bidraget, påmindes om vackra svenska klassiker och hur tacksamt det är att ta med sig hösten utifrån in till det dukade bordet.

Arthur Percys fyrtiotalsservis Röd Rubin är en klassiker på loppisborden. Den här vinröda nyansen med dess sirliga gulddekorer är inte den som efterfrågas mest för tillfället. Formerna är vackra och även jag lockas mer när jag ser dem i svart eller grönt. Jag har dock lite vinrött i skåpen och när jag ser Karins dukning lyfta fram färgen i höstdukningen, slår det an en ton av att vara helt rätt i säsong.

Jag har desto mer rött glas från Reijmyre. Det är inte helt ovanligt på loppisar här, förmodligen eftersom glasbruket ligger i mitt landskap. Det är fortfarande fyndläge på svenskt glas, eftersom så mycket är omärkt. Här gäller det att ha ögonen med sig och lära sig att känna igen kvalité.

Det här tycker jag är en fin idé. Servera flingsaltet från ett snapsglas.

När Nobelpriset firade 90 år 1991 togs det i en stor satsning fram en helt ny servis. Servisen är skapad av Karin Björquist.

En av mina käpphästar är att använda sina vackra saker och att inte bara ha dem i skåp. Jag tror generellt att vi har blivit bättre på det. Och vi kan tacka forna tiders generationers sparsamma användning och vård av det vackra för att det finns så mycket porslin vintage. Sedan tror jag att vi är bra på att blanda nu. Skålar från loppis får samsas med arvegods och mer dyrbara ting. Det tycker jag är sympatiskt och inte minst ger det liv.

Glasen och besticken till Nobelservisen är designade av Gunnar Cyrén. Inte för att jag någonsin känt behov av speciella fiskgafflar, men visst är den här designen galant?!

Som sagt – en dukning behöver inte betyda en stor blomsteruppsats. Ta vara på det som finns ute i naturen. Det är så tacksamt att dekorera med löv som faller, kastanjer, ekollon – det mesta som markerar säsong. En klassiker är att skapa en girlang mitt på bordet med kvistar och blad. Det är ett fint tips för att hålla ihop dukningen och placera ljuskällor kring.

Jag känner igen mig i det Karin skriver om att göra en snabb moodboard genom att fösa ihop saker som man fastnar för på bordet. Man kan exempelvis se det här på en midsommardukning som jag gjorde i somras. Det är ett sätt att vara kreativ och som ganska ofta leder en till andra vägar än de som man först trodde att man skulle hamna i. Evighetsdekorationer/Alexander Otlieb och favoritduk/H&M.

På Instagram blev jag påmind av @benitalarsson om den här klassiska soppan som är standard den kallare årstiden hos oss. En klassiker i vårt kök.

Och så ledde tonerna i detta inlägg mig till Höstens bästa interiörfärger hos Dagny Fargestudio. Jag står inte inför något “måla-om” projekt, men färger och nyanser inspirerar mig fullt ut ändå, exempelvis när det gäller dukning.

@mittsextiotalshus skrev i går till sitt bidrag till #wedecorlife: Vardag var dag. Jag försöker att se det vardagliga som det verkligen är. Själva livet helt enkelt. Här och nu. Att kunna glädjas åt en middag i all enkelhet en tisdagkväll skänker mig frid och glädje. Viktigt att påminna sig om. Det stora i det lilla. Varje dag.

Det har varit så roligt att ta del av alla era betraktelser kring temat Till bords! Kika in till Stiliga Hem för en fint uppdukad lördagsbricka, Emmas samling för en betraktelse om verkligheten vid bordet, Hannas stil som bjuder på lördagsmiddag – blir sugen på att testa detta recept, Karin A som öppnat upp sin blogg igen – hurra – och bjuder på frukost i fagert ljus och sist men inte minst Blomster & Bakverk som lagar frestande soppa.

We decor life

signature

Hur man gör en tedrickare glad

Ja, hur gör man en tedrickare glad? Jag är faktiskt förvånad över att te fortfarande i så hög utsträckning är styvmoderligt behandlat. Det här gäller etablissemang av varierande standard. Man kan bli förvånad över hur en del ställen som håller fanan högt i övrigt, fortfarande nöjer sig med ljummet vatten och några påsar med obestämt innehåll. Nej, gör om och gör rätt.

Att dricka te är något annat än att dricka kaffe. Nummer ett. Skaffa ordentliga tekoppar. Erbjud något annat än en liten kopp utan öron. Det som jag blir gladast över på ett café är att bjudas en kanna, men om det alternativet inte är aktuellt – satsa på koppar modell större som är avsedda för te. Nummer två. Se till att ha tempererat vatten – helst inte från en kaffemaskin. Det är inte roligt att sätta sig ned med ett fint bakverk och få ljummet tevatten till. Nummer tre. Viktigast på listan. Se till att erbjuda bra te. Som tedrickare blir man beklämd över att hänvisas till en påse Lipton English Breakfast… Om man inte vill tillhandahålla ett litet urval av löstéer – rekommenderas ändå att tänka över detta – så finns det massor av bättre ekologiska sorter på påse. Se till att det finns några varianter av bra svart te, gärna något som är smaksatt, till fikastunden. Ha inte bara Earl Grey som ett standardte som skall fungera till allt. Verkar detta klurigt och dyrt? Nej då. Tänk på hur många nöjda tedrickare som kommer tillbaka som ges i utdelning. Upp till kamp för bra te!

Det får bli lite mer Till bords under We decor Life:s flagg denna måndag – med Signe Persson Melin-tema. Kanna, kopp, teburk, coaster och en assiett ur serien Chess som jag skrev om i fredags. Viva Persson Melin! Jag är tämligen konservativ när det gäller smaker, men varierar lite efter säsong. Just precis nu kan jag rekommendera NK:s svarta höstblandning. Det är ganska fruktigt för att vara ett te som jag tycker om – citron, kanel, äpple och vanilj – men sötman balanseras friskt. På med handledsvärmarna – vilken ruggig start denna vecka fick.

signature

We decor life: Till bords

No time like the present. Eller något i den stilen. Stort tack för respons på mitt inlägg kring att skapa efter gemensamma teman igen. Roligt att vi är fler som tänker i samma banor. Jag vill att detta skall vara ett levande nätverk som drivs av lust och inte av krav. Jag tänker att jag försöker få ut ett tema på torsdagar. Sedan är temat öppet för bidrag till och med nästföljande tisdag. Om man vill vara med så kommenterar man med länk på torsdagsinlägget och skriver i sitt inlägg att det är ett bidrag till We decor life hos mig. Jag länkar här till deltagare. Kanske kan det bli en samlingsomgång för att se vad som kommit ur orden i text och bild med en sammanställning av länkar. Jag vill gärna att detta skall vara så interaktivt som möjligt. Jag tänker mig att man som deltagare är varmt välkommen att komma med förslag på ord som skall tolkas. Jag kommer också nyttja all den samlade kompetens och kraft som finns i bloggosfären och bjuda in till att presentera teman. Jag vill uppmuntra er läsare att komma med idéer om vad ni skulle vilja se för inlägg. Se det som en möjlighet till önskeinlägg. Önska på – stort som smått. Det är så roligt att höra från er.

Nu tar vi oss an det första temat i We decor life.

Till bords

Med det säger jag varmt välkommen hem till vårt matbord. Jag börjar med några enkla idéer för att få höstkänsla i dukningen. Ta in höstlöven som börjar skifta i färg därute. Jag knipsade av en förvuxen gren på vår schersmin som vi har utanför köksfönstret. Man behöver inte alltid ha flådiga blomsteruppsättningar – det här skapar en svårslagen säsongsstämning. Köp ett murrigt tygstycke på loppis och lägg på bordet. Här hade jag turen att fynda Sandersons klassiska Tally Ho. Slösa med ljus och fotogenlampor.

Låt maten bli mustigare och följa säsongen. En soppa är precis vad smaklökarna längtar efter nu. Till vardags äter vi ofta den här barnvänliga anrättningen tillsammans med något gott bröd. Om man vill lyxa till det så gör man en liten dessert med äpplen efteråt.

Jag fick en kommentar för några veckor sedan som jag har tänkt mycket på. Det där med att ha lämnat småbarnsåren bakom sig, att kunna ha saker framme på ett annat sätt, att få dricka te i fred och att ha tid till sina egna intressen. Nu när jag har allt det där, så saknar jag naturligtvis det som en gång var. Jag skall inte säga – ta vara på tiden, för den går så svindlande fort – men jag märker att jag tenderar att formulera mig precis så i tanken. Det är här vid matbordet som jag samlar på kvällar när barnen vill sitta kvar. När de bubblar av saker att berätta. När de visar videoklipp på Youtube och har musikquiz. Åh, som jag tycker om det. Jag vill bara ha dem kvar, länge, länge. De dagarna är mitt till bords som allra mest värdefullt.

We decor life

DELTAGARE I TEMAT

Stiliga Hem

Emmas Samling

Hannas stil

Vackert Naturligt

Karin A Fotografi

Blomster & Bakverk

signature

Lite höst i köket

Höstens ankomst leder till andra smaker och dofter i köket. Det är tid för soppa, mustiga grytor och lite tyngre mat. Jag finner mig själv bläddra mer i kokböcker än på länge. Längtan efter ny inspiration är stor. Och så äter jag äpplen. Efter förra årets rekordskörd för vårt träd fick vi i år inte en enda frukt. Jag hittade Alice i affären i går istället. De är tillsammans med Discovery favoriter bland de tidiga sorterna. Jag är förtjust i det där riktigt syrliga när man tar en tugga i det fasta fruktköttet. Det portugisiska bladfatet kommer från Arket. Jag köper så mycket vintage numera, så det känns nästan lite konstigt med sprillans nytt. Fint är det – och naturligtvis håller jag alltid ögonen öppna efter liknande redan brukade.

En ny favorit när det gäller tvålar är denna från Urtekram. Inte ett dugg “gammal-apotekarflaska-look” men riktigt bra, ekologisk och med god doft.

Vi kom inte längre än till Mandelmanns lilla butik i år under Skånesemestern. I år började de med förbokningar av trädgården och det var fullt sedan länge när jag tittade. Väl unt att bli idoler – tur att man hann uppleva det hela innan TV-programmet slog an en ton i vintras. Jag har tidigare haft en affisch med kål – nu varierar jag med en med äpplen. Jag tycker att Tora Mandelmanns illustrationer som även är med i kokboken är så fina.

Lite blått och grönt i köket. Jag plockar in humlekottar och sätter lite varstans – tycker att de är så vackra när de ser ut så här. Sedan står det sticklingar på många ställen efter den enorma Tomentosumen ute i växthuset. Jag dricker bara te, men använder bland annat små udda kaffekoppar till sticklingar. Vem kan motstå Arthur Percys Blå hyacinter? Inte jag i alla fall. Pelargonerna som stått i köksfönstret sedan i våras börjar bli höga och rangliga. Det  är snart dags för vintervila. Allt har sin tid.

signature

Det börjar bli höst därute

Jo visst går det mot höst i trädgården. Jag är en frusen själ och har tagit fram mitt survival-kit för kallare årstider. I somras köpte jag mig handstickade handledsvärmare när vi besökte Gunnebo Slott. Alltså hur i hela världen har jag klarat mig utan sådana?! När jag tar på mig de här och kombinerar med ull kring halsen värms hela lekamen upp snabbt. Vid trädgårdsliv lär de bli oumbärliga nu.

Dahliorna är ett lyckopiller så här sent på säsongen. Jag är förtjust sedan många år och det glädjer mig åt att blomman nu fått en renässans. Här odlar jag i två dubbla pallkragar plus ett stort odlingsland som omges av trästockar. Jag blandar gärna färg och form som synes.

En favorit i år att hålla utkik efter är Jowey-dahlior som finns i många varianter. De har varit de mest hållbara för mig i år – se bland annat den orange blomman högst upp till vänster i bild. Jag vill gärna ha fler varianter till nästa säsong.

Den vackraste deadheadingen i trädgården.

Vi har börjat ställa in trädgårdsmöbler för vinterförvaring. Det är alltid med ett visst vemod som stolarna staplas på varandra i väntan på varmare tider.

Syrenhortensian Limelight blommar för fullt och är en favorit i den tidiga höstträdgården. Jag gjorde en snabb trädgårdsbukett för att den skulle få lite sällskap. I med hönsnätet i en gammal hink som jag fyndade för ett tag sedan. Rost och höst är extra fint tycker jag. Här blev det mina vita dahlior tillsammans med två gamla och två nya favoriter. Jag sår numera alltid minisolrosen Italian White och rosenskäran Double Click Snowpuff. I år har jag även sått Tandpetarsilja – en perfekt skir växt som passar i alla buketter samt dahlian Cornel Bronze – båda med inspiration från Jenny. Jag tar med mig alla fyra till nästa säsong. Men allt har sin tid. Även om vemodet är påtagligt nu när allt börjar gå till vila, behövs det även en tid när inspirationen riktas mot ett annat håll. Som jag brukar säga – det bästa med att vara en människa som lever i samklang med säsongerna, är att det alltid väntar något nytt att glädjas åt.

signature

De rosa dahliorna på parad

Det har varit något av en märklig säsong med dahliorna i år. Den svala sommaren gjorde att de var svårflirtade att ta sig från knopparna. När de väl gjorde det var det många som såg helt annorlunda ut än vad som förväntats. Som jag tidigare skrivit – mest besviken blev jag över mina åtta Café Au Lait-knölar som visade sig vara en helt annan blomma. Denna grå dag får fem av mina rosa visa upp sig. Tre av dessa är övervintrare – Otto´s Thrill, Gitts Perfection och Miss Sophie, medan Islander och Breakout är nya för i år.

Det är inte alltid alldeles enkelt att göra buketter med dahlior. De har ofta tämligen korta stjälkar – speciellt om man vill spara på alla knoppar. De  sorter som är stora som tallrikar fogar sig inte riktigt heller i samspel med andra blommor. Ett alternativ är att göra låga arrangemang – jag har visat ett här. Ett annat är att sätta dem som solitärer i en samling av mindre vaser.

Här fick jag tillfälle att ta ut en del av min samling av rubinrött glas från Reijmyre. Det här glaset är kanske det mest kända från vårt östgötska bruk – gärna i formgivning av Monica Bratt. Det händer något i mötet med det röda skimrande och alla de rosa lagren i dahliorna. Jag tycker om det sprakande i samspelet mellan färgerna. Det andas tidig höst med föraning om det fyrverkeri som naturen snart kommer att bjuda på.

signature