Category Archives: Höststämning

Novemberljus

4515ljusJag tänder ljus året om, men det går inte att förneka att den stora tiden för detta infaller nu när mörkret faller där ute. Som jag skrev i måndags, jag är inne på färgade ljus och tänker även mycket på material och tillverkning av ljusbärarna. Jag är flitig användare av Liljeholmens ljus och det var när jag skulle fylla på lagret med Kronljus som jag gick förbi Åhléns och bestämde mig för att ta en titt på deras sortiment. Jag blev förtjust i de långa Svanenmärkta kronljusen som finns i bland annat vackra milda toner av grått, brunt och grönt. Ett ljus kostar nio kronor, så man kanske inte fyller upp alla ljusstakar med dessa, men det är fint att blanda och ha några med kulör bland de vita.

4515ljus1Inne på Clas Ohlson bestämde jag mig även för att testa deras system för värmeljus. Jag köpte ett paket med två glaskoppar som man sedan byter stearinpuck till. Det är fint med den genomskinliga koppen och tanken är god ur miljösynpunkt, men de verkar lida av samma problem som övriga stearinvärmeljus som jag testat. Jag vill så gärna att de skall fungera fint, men det blir efter en stund ofta en liten, liten darrande låga som knappt orkar brinna. Jag får väl ge dem några chanser till så får vi se vad det blir för utfall. Jo då, jag fortsätter att piffa i min Adventsförväntan. Det här är pynt mer i den andan än rent julpynt tycker jag. En liten en slår an tonen, tillsammans med en klassisk krans från Svenskt Tenn och några änglar från Loppis.

4515ljus2Sedan har jag fyndat i mina egna förråd. När jag gick på staden tidigare i höstas, såg jag att man skyltade med Harri Koskinens Lanterna för Iittala igen. Jag köpte mitt exemplar vid en utförsäljning som måste ha skett ungefär när den lanserades – 1999. Den har stått lite undanskymd – framförallt förde den en tynande tillvaro när barnen var små och det inte var direkt läge att ha en hög glaspjäs med ljus på golvet. Nu påmindes jag om det vackra i den enkla lyktan och nu står den tänd i vardagsrummet nästan varje kväll. Summa summarum – det lönar sig alltid att tänka god design – förr eller senare finner den sin plats.

Kladdkakan av Ulrika Hoffer är en höstfavorit – se recept här. Två tips – det går lika bra att använda mandelmjöl som att mala mandel, samt att man är noga vid gräddningen och inte tar ut kakan för tidigt. Jag tror framförallt att det beror på äggstorleken hur luftig kakan blir och ibland kan den behöva längre tid än vad som är angett i receptet.

Fin onsdag!

signature

Tisdagseftermiddag

Ljus i vardagsrummetSen tisdagseftermiddag i soffan, höstens första förkylning, flera koppar te och mental snuttefilt i form av några gamla Mr Selfridge-avsnitt på Netflix. När huvudet är tungt vill jag inte utmanas, utan då är brittiskt kostymdrama i repris det som jag längtar efter. På bordet har jag en salig blandning av ljuskällor att tända upp när mörkret sänker sig lite till. Några av de senaste tillskotten är ännu oputsade från lördagens loppis – två snurrade från Gusums Bruk, en Tokyo-lykta av Carina Seth Andersson från Skruf/Le Kiosk och en glasbubblig tung sak som jag tycker är så vacker, även den från loppis.

Hörrni – jag måste tacka för alla de ord som jag fått av er efter mitt inlägg i går. Jag är så glad över er mina fina läsare som hänger med mig här i stort och smått. Från hjärtat – tack.

signature

Den första söndagen i oktober

4015söndagVi har haft en särdeles fin brittsommarhelg denna första i oktober. Även om värmen varit på visit nu, börjar det dra ihop sig därute. Min inspiration har dragit sig inåt och det är dags att samla ihop för säsongen. Jag glädjer mig åt två trädgårdsstolar som jag köpte på loppis. Sirliga med förhoppningar om det som komma skall. Sitsarna behöver ses över, men grunden är fantastisk vacker. Jag tänker mig dem i vårt växthus/uterum som faktiskt kan vara på gång till våren. Att vi skall är nog klart – nu måste vi bestämma vad och hur. En nog så angenäm uppgift att ägna sig åt under den kallare årstiden.

4015söndag1Kastanjer är höstromantik och barndomsminnen för mig. Jag hade inte de där dubbla Game and watch som jag drömde om, men vete sjutton om min plastpåse med kastanjer som insamlades på rasterna under det gamla trädet, inte kunde mäta sig med de flestas. Ihärdig har jag alltid varit och sedan dess är det som sagt nästan omöjligt att gå förbi ett träd utan att stoppa några bruna i fickan.

4015söndag2Tack ska du ha, första helgen i oktober. Du har varit fin.

signature

Den sista söndagen i september

3915söndagsbildSå var det söndagskväll igen efter en helg med min beskärda del av loppis (på bilden upphittad Rainmankaraff från Skruf som fick bli vas hos mig för fyrtio kronor) magasinsbläddrande, vän, skogspromenad, höstmat – viltfärsbiffar, gratäng och plommon bland annat, inköp av vinterskor till något motvillig son, lite höstfägring på trappan och liknande bestyr. Solen har värmt oss här. Tack för denna septemberhelg.

signature

Gunillaberg

gunillabergMötet med en plats formas av många olika faktorer. När jag gick uppför vägen till Tage Andersens Gunillaberg strilade regnet ner på mitt paraply. Grå tunga skyar omgav den gula herrgården och djuren i hagarna stod samlade för att söka skydd. På något vis kändes det som om jag hade varit här förut, eftersom jag har sett flertalet bildreportage. Det var en lördag i september veckan innan Gunillaberg slog ihop sina dörrar för säsongen. Det var då hösten kom.

gunillaberg1Den danske blomsterkonstnären Tage Andersen förvärvade den småländska herrgården Gunillaberg 2008. Herrgården är belägen i Bottnaryd, några mil utanför Jönköping i växtzon fem. Anläggningen består av utställningsdel i huvudbyggnaden, utomhuskonst, trädgårdsinstallationer, ett stort växthus, hagar med djur samt mindre byggnader med exempelvis försäljning av konst och ett café. Här träder man in i ett samlat konstverk skapat av en man som genom sitt uttryck bildar en egen värld.

gunillaberg2Där sitter han på väggen i herrgårdens utställningsdel. Herr Andersen himself. Om det kändes välbekant och helt i linje med min smak att tidigare denna dag träda in i Estrid Ericsons värld i Hjo, så var besöket på Gunillaberg en helt annan upplevelse. Här fick ögat något helt annat och sinnet fick sträckas ut, precis som det skall vara mellan varven. Man kan inte bara titta på saker som stämmer med ens egen estetik, utan man behöver få krockar och nya infallsvinklar.

gunillaberg3Mitt bestående intryck av Gunillaberg är spelet med kontraster. Hela herrgården och Andersens val att skapa denna värld mitt i den småländska urskogen är såklart grunden för detta. Det finns mycket formklippt här – inte minst magnifika lagerträd i vackra patinerade ektunnor. Stramheten där står i stor kontrast till andra uttryck som känns betydligt mer storvulna. I ett av husen säljs dyrbara konstverk vägg i vägg med en stia där vietnamesiska hängbukssvin ligger och snarkar. Stort och smått – allt känns otroligt medvetet genomfört.

gunillaberg4I trädgården finns flertalet konstverk där det gröna blir en basal del av installationen. Här syns ytterligare ett exempel på kontrasten med den svenska granskogen mot exotiska växter som Passionsblommor. Även om motsatserna är tydligt på platsen, får man ändå en helhetsupplevelse, där det ena är en förutsättning för det andra. Allt hänger ihop.

gunillaberg5Inne i herrgårdens utställningsdel får man ta del av upphängd konst och Andersens universum. Man kommer mycket nära när man går runt och även här är det påtagligt hur viktigt det gröna med växter och buketter är för gestaltningen av rummet.

gunillaberg6Tage Andersens blommande kamelior skall vara något alldeles extra på våren, men vi fick istället se parken med liljor i full blom. Konstraster som sagt. De starkt lysande rosa liljorna ser nästan lite overkliga ut i den svenska skogen.

gunillaberg7Magnifik installation med liljor inne i huset.

gunillaberg8En otrolig och nästan övermäktig doftupplevelse att vandra fram bland alla dessa blommande liljor.

gunillaberg9Det stora växthuset på Gunillaberg dominerades nu av det gröna när blommorna gått i vila. En fantastisk rofylld plats denna eftermiddag då vi var ensamma inne i detta glashus.

gunillaberg10Växter som primadonnor på scenen, men här ges även konserter.

gunillaberg11En mycket vacker cafémiljö, där det denna dag var kyligt och ruggigt. Jag tog en kransekage på min assiett – enligt källan Andersens favoritbakverk – även om beskrivningen av karamelliserat wienerbröd fick mig att känna mig högst tveksam. Men om man är på ett ställe som detta, så skall man väl köra hela upplevelsen ut. Och vet ni? Där och då smakade det faktiskt en smula vidunderligt.

gunillaberg12Det var på Gunillaberg jag mötte hösten detta år. Ett minne att bära med sig.

signature

Morotskaka

morotskakaHösten innebär andra smaker för mig. I helgen resulterade det bland annat i morotskaka. Jag kände för att testa ett nytt recept utan socker och googlade min väg fram till detta vilket även är glutenfritt. Legendarisk benämns denna kaka i rubriken, vilket väl får sägas förpliktiga en aning. Och jo, jag tyckte mycket om den. Kakan är kryddigt god och blir saftig med hjälp av dadlar och morötter. Frostingen fick sting av citrus och sötas enligt behag med den mängd honung som man tillsätter. Jag rekommenderar en liten avlång brödform. Nästa gång drar jag nog ner värmen något steg och gräddar lite längre än de 30 minuter på 225 grader som den stod inne i går. Det lär bli fler gånger som denna morotskaka hamnar på en assiett hemma hos mig.

Hoppas att ni har haft en fin helg!

signature

Bananplättar

3815bananplättarFör mig finns begynnelsen i en stämning. Nog har jag inspirationsmässigt befunnit mig här ett tag, men denna gång härleder jag känslan till den där sjuttiotalskannan av Signe Persson Melin som jag köpte häromdagen. Härd från Höganäs har jag lärt mig. När den glaserade keramiken med sina distinkta former kom in i huset var det som om den krävde sitt sammanhang med de rustika tingen som jag gärna använder på hösten. Fram med gamla krus, gjutjärn och brun keramik. Fram med pumpor och mer ljus. Och så får jag ett sug efter bananplättar. Inte är de något nytt under solen, men nu var det länge sedan jag åt dem. Det känns gott med något varmt mellanmål när hösten är ett faktum. Jag mosar några bananer och vispar ihop med några ägg och en sked mandelsmör. Nu tänker jag mig äppelklyftor, kanel, lite honung och grekisk yoghurt till. Dottern har använt upp husets kokosolja till hårinpackning, så innan jag köper mer får jag fylla plättlaggen med något annat. Det har sin fördel att vara säsongsmänniska. Det finns alltid något nytt runt hörnet – och det bästa – en hel del gamla favoriter att upptäcka igen.

signature

Den andra söndagen i september

3715söndagDet känns aningen besvärligt med de där små korta ljusen som kallas för julgransljus. Det är kanske därför de syns mest till en högtid och får vila resten av året. Men när man tänker lite närmare på det, så är det kanske just den förhållandevis korta tid när lågan brinner som blir i fokus. Vi är vana vid stora blockljus, värmeljus och trenden med batteridrivna ljus som man inte behöver passa på precis hela tiden. Senaste tiden har dock flera ljusstakar avsedda för mindre ljus kommit min väg. I går fann jag exempelvis en klassisk propeller av Pierre Forssell för Skultuna som jag bloggade om i veckan. Femton kronor och en himla massa putsmedel senare så tände jag upp den i septemberkvällen. Faktum är att det blir lite av en stunds meditativ närvaro med dessa små ljus. Jag märkte att jag satt och tittade mer aktivt på lågan än jag brukar göra och beundrade blänket i ljusstaken mer. Det må låta aningen pretentiöst, men det bjuder jag på denna söndag. Faktum är att det kanske är dags att lyfta fram dessa små ljus lite som en motvikt till det som går fort runt omkring och som inte kräver närvaro av oss. Helgens meditativa lärdom – fram med en ljusstake med liten hållare – och tänd upp. Hoppas att ni har haft en fin helg!

signature