Category Archives: Höststämning

Autumn, the years last, loveliest smile

 

 

 

Efter att ha kommit hem från den vackraste av sensommarhelger i österlen, går jag runt i min trädgård och känner hur hösten är på väg. 

 

 

Det är en ynnest att kunna gå ut och göra en bukett av det som finns där ute. Det gröna har givit mig en sådan källa till glädje i livet.

 

 

Rosorna blir fler och fler. Här fantastiska Queen of Sweden tillsammans med Iceberg och några knoppar av New Dawn. De får samsas med luktärt, höstanemon, lavendel, ringblomma och krondill i detta lyckopiller till bukett. Kära små blommor. Som jag tycker om er.

 

 

Fotografi: Weronica Fremenius/En mammas dag.

signature

Sensommarweekend på Österlen

 

 När jag bokade vår weekendresa till österlen bad jag en stilla bön om att få uppleva en sådan där magisk sensommarhelg som är det allra bästa jag vet i livet. Och tänk. Precis så blev det. Jag är otroligt tacksam över att vi fick möta Skåne i denna skrud. Vi längtar redan tillbaka.

 

 

Ja du, Frida. Det är inte så svårt att förstå att ni bokar detta hotell gång på gång. Jag hade höga förväntningar på Kafferosteriet. Och alla infriades med råge. Det här är ett sådant där ställe där trivseln liksom sitter i väggarna. Att möta denna plats i fager sensommarskrud var fantastiskt.

 

 

Kafferosteriet präglas av en estetik där less is more och där det sitter i detaljerna. Möblerna från Norrgavel sätter sin prägel på hela stället, liksom tanken om lokala och ekologiska råvaror. Hotellfrukosten med noga utvalda små mumsbitar från traktens leverantörer är något extra. Det är inte en dignande buffé med överflöd, men precis det där som jag vill ha. Lobbyn är en av de mysigaste. Här sjönk vi ner, framförallt på kvällen efter att ha ätit pizza på restaurangen över gården. Att dricka en kanna te här medan mörkret sänkte sig utanför, ja det var något extra det. Och jag vill genast börja spara till Richters klassiska Länsstol :). 

 

 

Det är något med mig och innergårdar. Jag känner mig sällan så tillfreds med livet som jag gör när jag sitter på en kullerstensbelagd innergård. Här fick jag mitt lystmäte tillfredsställt under äppelträdet i strålande septembersol. Stunder att spara på.

 

 

Snart höst. Efter vistelsen här, känns det helt okej faktiskt.

 

 

Det här är ett ställe som man redan börjar tänka på när man kan åka till igen. även om jag stått i gluggarna på Glimmingehus och kikat ut som barn, så var detta mitt första riktiga besök på österlen. Som sagt. Det lär bli fler gånger.

 

 

Jag blev förälskad. I landskapet. I stämningen. I den höga luften. Och när allt är första gången, så blir man ivrig att se var nästa dörr leder. Nu var inte tanken med denna helg att boka in massor av aktiviteter, men vi hann med en del utflykter. 

 

 

Innergårdar som sagt. Jag kan omöjligt få nog av dem. Här satt vi under trädet hos Olof Viktors som blivit utsedd till Sveriges bästa café 2013. Jo, i solblänket i lördags eftermiddag var jag nog benägen att hålla med där. 

 

 

Så var vi ute hos Maria på Reunion Home i Ingelstorp som hade trädgårdsoutlet. Jag har handlat en del på nätet härifrån, så det var roligt att se allt i verkligheten. Jag doftade mig lycklig på ljus och fyndade några marockanska kannor. 

 

 

En vacker dag att titta på stenar.

 

 

Och att slå sig ner vid ett bord i Apotekarens trädgård  i Simrishamn. 

 

 

Vi köpte äpplen längs vägkanten. Och majs och pumpor. Skördetider ger en härlig känsla av rikedom. På Kiviks musteri serverades en kycklingsoppa med äpplebitar i. Den smakade alldeles ljuvligt. 

 

 

På vägen hem hamnade vi hos Mandelmanns trädgårdar där man sedan länge satsat på ekologiska odlingar. Vilket ställe. Här hade jag kunnat sitta en dag under fikonträdet och bara njutit av livet.

 

 

Nypressad must med en smörgås innan vi gav oss iväg hemåt med två rejäla påsar med grönsaker.

 

 

Tack för denna särdeles fina sensommarhelg, österlen! Jag hoppas att vi snart ses igen!

signature

Stockholm

 

 

 

Ack, så Stockholm levererade i går. Ljuvlig sensommar med glitter i Nybroviken. Vi har en fantastiskt vacker huvudstad, det är en sak som är säker. Jag ägnade mig bland annat åt ett innerstadsrace med inköp av present från maken för Fab 41 och bröllopsdag. Man tackar. Jag gick lite bananas på Svenskt Tenns realisation. För vilka fynd där fanns för halva priset! Jag har varit och kikat några gånger tidigare år, men det har mest varit udda varor där. Nu fanns det väskor, förkläden och annat i utvalda tyger. Och eftersom jag i princip tycker om allt slingrigt i den Frankiska mönstervärlden, så var det inte så svårt att finna finheter. Det är inte direkt vid varje huvudstadsbesök man har sådana påsar att bära på som ovan – nix -men det var skoj för en vacker dag i augusti :).

 

 

Jag är så glad att jag kom i väg på Liljevalchs utställning Home Sweet Home som rullar fram till den 15:e september. Gå och se den om ni har möjlighet! En salig inspirerande blandning av designhistoria, formgivare, klassiker, nött och nytt. Rekommenderas varmt.

 

 

Ute på Rosendal var det högsommarvärme. Jag skulle behövt en skir sommarklänning, istället för mina morgonkyliga kläder. Jag dras till växthus som en fluga till socker, även om det är varmt som i en bastu därinne. åh, så jag önskar mig ett alldeles eget.

 

 

Jag tycker om Rosendals ruffa, lite bohemiska stil där man presenterar hela konceptet på ett sätt som är omöjligt att inte falla för. 

 

 

Eftermiddagste på ett solsprakande Zetas

 

 

Lökhuset var öppet med fägring för våren. 

 

 

På Zetas är de alltid grymt duktiga på att presentera tingen. Man kommer lätt in i en Hellströmsk gingel om att "Nu kan du får mig så lätt". För det är liksom roligare att handla vårlök här.

 

 

Tack för mig denna gång. Vi ses snart igen hoppas jag, kära, kära Stockholm.

signature

It´s Friday!

 

 

 

Nu är den här. Sensommaren. Som jag älskar. äLSKAR. Om jag måste välja en period på hela året, så är det just denna. Det mentala startskottet är det där pirret i kroppen om nystart, den högre luften och havet av Dahlior på torget. När man köper hem det första fånget av de ståtliga bollarna tillsammans med solrosor och bigarråer, ja då vet man. Tips på denna tröja hos Lindex – snygg lite oversize passform – och med löften om den där perfekta sensommardagen när solen fortfarande värmer, men när man ändå behöver en tröja på sig. Sa jag att jag älskar sensommaren? Japp.

Härligt med helg efter bara två skoldagar för barnen. Henrik på tråden i går efter första skoldagen. Hur har du haft det? Hur har det gått? Frågor bubblar från mamman som får till svar – Vi tar det sedan, mamma. På väg. Och i dag såg jag honom, så där på behörigt håll, uppflugen i ett träd på sin nya skola tillsammans med kompisar. Det blir bra det här. Måste bara vänja mig lite först. Att min minste är tio år och går i fyran nu :).

 

Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Orange stämning

 

 

Vi kör höstlov här med skraltig mamma. Hushållet uppvisar inte en enda liten pumpa i år. Förra året frossade jag dock, så jag recyclar en bild från då. 

 

Återvinner även detta: "Sanna Töringe har skrivit en av mina säsongsbiblar. Hon har ett så fint sätt att beskriva hösten med den stämning som finns nu. Så har jag inte tänkt förut, men detta tar jag till mig. Som en saga".

Ett ansikte lyser i mörkret, en mask med tomma ögonhålor. Det är höstens nya tecken, tecknet på förgängelse – en pumpa! Askungen fick en gyllene vagn som var gjord av en pumpa och dragen av råttor, som ett bloss i mörkret som sedan försvann.

 

Fin kväll!

 

signature

Fabriken: Höstens moodboard

 

 

 

Jag märker att jag söker i marginalerna. Efter det ofärdiga och det skavda. Det där som skorrar och som bekymrar mig lite. Som inte riktigt passar in. Det oväntade i en mönsterblandning. Kontrasterna. Det där som vid första anblicken inte alls går, som blir alldeles för mycket, men som på något sätt ändå finner fram. Sådant där som jag trodde aldrig om, men som ändå fyller ut sprickorna. Jag märker att jag tycker om det vissna. Det bedagade. Det lite blekta. Jag har blivit mer förlåtande. 

 

 

Ett lite böjt och blekt vykort stod där i stället på Ellen Keys Strand vid foten av Omberg. Ellen och hunden Wild 1911. Innan hade jag gått på guidad tur genom huset och dröjt vid detaljer som etsat sig fast. Den intima stämningen i Keys allra mest privata rum. Vingslagen av att titta på hennes skrivbordsalmanacka där hon skrivit ner tider att passa. Den sista noteringen dagarna innan hon dog. Alla dessa människor. Alla dessa historier. Jag tror att jag börjar få tillräcklig distans till mig själv, för att intressera mig fullt ut för andra.

 

 

Jag läser biografier och livsberättelser. Jag blir otroligt fascinerad och inspirerad av Edmund de Waals Haren med bärnstensögon. Alla dessa saker, allt detta överflöd, dessa tavlor, figuriner, utmejslade keruber i taken, dock alltid med en viss reservation. Den sköra linjen mellan allt det som vi tar för givet och hur snabbt det kan vändas till något annat. Det ärvda 1700-talsskrivbordet med förgyllningar som de framstormande nazisterna vräker ut ur fönstret den 11 mars 1938 från den judiska familjen Ephrussis palats i Wien. Breven som ligger i skrivbordet sprids för vinden. Jag börjar tro att tiden är kommen för mig att läsa Proust. Volymerna har stått där länge. Jag har aldrig läst dem. Men det kanske är dags nu. På spaning efter den tid som flytt.

 

 

Jag dras till det sinnliga denna höst. Det taktila. Det man kan känna med handen. Dofter. Rosknopp. Te som dragit lite för länge. En dammig gammal bok. Mina sovande barn. 

 

 

Omgiven av de slingrande pilbladen i mitt arbetsrum, inspireras jag återigen av William Morris. De fantastiska mönstervärldarna – ovan Golden Lily – som gör rummen på ett så självklart sätt. Som att sitta innesluten i en grönskande kokong. Mitt i den föränderliga världen.

 

 

Jag önskar att jag kunde måla. Eller spela ett instrument. Jag dras till penseldragen. Impressionisternarnas duttande med färg, skenbart enkelt men ytterst komplicerat, som blir till en annan värld. Eller Prerafaeliternas bombastiska uttryck. Jag tycker om Monet igen. Och hans näckrosor. Bara en sådan sak.

 

 

Det dunkla, det gömda, det fördolda, det glömda. Det lockar mig nu. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg, men jag vet att där jag har varit, där har jag varit tillräckligt länge.

 

 

Bidrag till Fabrikens torsdagstema

signature