Category Archives: Höststämning

It´s Friday!

 

 

 

Nu är den här. Sensommaren. Som jag älskar. äLSKAR. Om jag måste välja en period på hela året, så är det just denna. Det mentala startskottet är det där pirret i kroppen om nystart, den högre luften och havet av Dahlior på torget. När man köper hem det första fånget av de ståtliga bollarna tillsammans med solrosor och bigarråer, ja då vet man. Tips på denna tröja hos Lindex – snygg lite oversize passform – och med löften om den där perfekta sensommardagen när solen fortfarande värmer, men när man ändå behöver en tröja på sig. Sa jag att jag älskar sensommaren? Japp.

Härligt med helg efter bara två skoldagar för barnen. Henrik på tråden i går efter första skoldagen. Hur har du haft det? Hur har det gått? Frågor bubblar från mamman som får till svar – Vi tar det sedan, mamma. På väg. Och i dag såg jag honom, så där på behörigt håll, uppflugen i ett träd på sin nya skola tillsammans med kompisar. Det blir bra det här. Måste bara vänja mig lite först. Att min minste är tio år och går i fyran nu :).

 

Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Orange stämning

 

 

Vi kör höstlov här med skraltig mamma. Hushållet uppvisar inte en enda liten pumpa i år. Förra året frossade jag dock, så jag recyclar en bild från då. 

 

Återvinner även detta: "Sanna Töringe har skrivit en av mina säsongsbiblar. Hon har ett så fint sätt att beskriva hösten med den stämning som finns nu. Så har jag inte tänkt förut, men detta tar jag till mig. Som en saga".

Ett ansikte lyser i mörkret, en mask med tomma ögonhålor. Det är höstens nya tecken, tecknet på förgängelse – en pumpa! Askungen fick en gyllene vagn som var gjord av en pumpa och dragen av råttor, som ett bloss i mörkret som sedan försvann.

 

Fin kväll!

 

signature

Fabriken: Höstens moodboard

 

 

 

Jag märker att jag söker i marginalerna. Efter det ofärdiga och det skavda. Det där som skorrar och som bekymrar mig lite. Som inte riktigt passar in. Det oväntade i en mönsterblandning. Kontrasterna. Det där som vid första anblicken inte alls går, som blir alldeles för mycket, men som på något sätt ändå finner fram. Sådant där som jag trodde aldrig om, men som ändå fyller ut sprickorna. Jag märker att jag tycker om det vissna. Det bedagade. Det lite blekta. Jag har blivit mer förlåtande. 

 

 

Ett lite böjt och blekt vykort stod där i stället på Ellen Keys Strand vid foten av Omberg. Ellen och hunden Wild 1911. Innan hade jag gått på guidad tur genom huset och dröjt vid detaljer som etsat sig fast. Den intima stämningen i Keys allra mest privata rum. Vingslagen av att titta på hennes skrivbordsalmanacka där hon skrivit ner tider att passa. Den sista noteringen dagarna innan hon dog. Alla dessa människor. Alla dessa historier. Jag tror att jag börjar få tillräcklig distans till mig själv, för att intressera mig fullt ut för andra.

 

 

Jag läser biografier och livsberättelser. Jag blir otroligt fascinerad och inspirerad av Edmund de Waals Haren med bärnstensögon. Alla dessa saker, allt detta överflöd, dessa tavlor, figuriner, utmejslade keruber i taken, dock alltid med en viss reservation. Den sköra linjen mellan allt det som vi tar för givet och hur snabbt det kan vändas till något annat. Det ärvda 1700-talsskrivbordet med förgyllningar som de framstormande nazisterna vräker ut ur fönstret den 11 mars 1938 från den judiska familjen Ephrussis palats i Wien. Breven som ligger i skrivbordet sprids för vinden. Jag börjar tro att tiden är kommen för mig att läsa Proust. Volymerna har stått där länge. Jag har aldrig läst dem. Men det kanske är dags nu. På spaning efter den tid som flytt.

 

 

Jag dras till det sinnliga denna höst. Det taktila. Det man kan känna med handen. Dofter. Rosknopp. Te som dragit lite för länge. En dammig gammal bok. Mina sovande barn. 

 

 

Omgiven av de slingrande pilbladen i mitt arbetsrum, inspireras jag återigen av William Morris. De fantastiska mönstervärldarna – ovan Golden Lily – som gör rummen på ett så självklart sätt. Som att sitta innesluten i en grönskande kokong. Mitt i den föränderliga världen.

 

 

Jag önskar att jag kunde måla. Eller spela ett instrument. Jag dras till penseldragen. Impressionisternarnas duttande med färg, skenbart enkelt men ytterst komplicerat, som blir till en annan värld. Eller Prerafaeliternas bombastiska uttryck. Jag tycker om Monet igen. Och hans näckrosor. Bara en sådan sak.

 

 

Det dunkla, det gömda, det fördolda, det glömda. Det lockar mig nu. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg, men jag vet att där jag har varit, där har jag varit tillräckligt länge.

 

 

Bidrag till Fabrikens torsdagstema

signature

Förra höstens moodboard

 

Fabriken kommer alltid med roliga utmaningar. Denna vecka är det tema höstens moodboard. Det är alltid av värde att stanna upp och se var man hämtar inspirationen. Förra året var det samma tema på hösten och då publicerade jag bilderna ovan. I eftermiddag är jag i gång med ett aktuellt moodboard för publicering i morgon. Min idé är ungefärligen den samma som då. Ett blankt underlag och sedan hämta dit saker som hjärtat klappar för, för att se var blicken fäster när man tittar på detaljerna. Jag känner starkt för något annat. Det liksom kliar inspirationsmässigt om ni förstår hur jag menar. Man vet inte riktigt var man är på väg fullt ut, men man vet att där man har varit, har man varit tillräckligt länge. Det är inga tvära kast i min värld direkt, eftersom min stil är tämligen grundmurad klassisk med mina stående favoriter, men ni vet de där små sakerna, de där små glidningarna, kan vara stora för en själv ibland. Fortsättning följer. Såklart. 

signature

Röda frukter

 

Som tidigare noterats, det kan hända att jag någon gång – host – har köpt te för den fina förpackningens skull. Ibland blir det dock lyckträffar som i fallet med de röda frukterna från LØVE Organic. Det är ett lite sötare eftermiddagste med hallon och jordgubbssmak som jag gillar. Jag köpte min burk hos Systrarna Voltaire i huvudstaden. Någon som nätshoppar dessa och vet fler inköpsställen? För nu är min burk snart slut. Kvällens blädder blir nya Kinfolk som kom i dag – älskar fotot i den. Inspiration på hög nivå. Fin kväll!

Och så lyssnar jag på Loreens nya. Himla bra. 

 

signature

Fabriken: Porslin

 

 

 

  Fabriken har tema porslin denna torsdag. Att påstå att jag tycker om porslin är ett understatement. Jag älskar porslin. Passionerat. Min stora svaghet är vitt glaserat, men i köket ryms mycket annat framförallt i blåvita toner. Jag har samlat i prioder. En finservis med guldkant från Hackefors. Rörstrands Ostindia. Jag har helt enkelt en hel del stående i skåpen. Jag har dock blivit mycket bättre på att använda allt. Att ha fina saker stående känns förlegat. Fram med allt istället för glädjefull användning. Och våga mixa och matcha. Udda blir jämt och till ett sammanhang om man ställer fram sådant som man tycker är vackert. I dag föser jag ihop sådant som jag tycker om till en mustig löksoppa.

 

 

Timjan på loppisfyndat fat med brittiska herresäten. Lök på fat på fot från lokala Ledbergs Krukmakeri samt på fat från Sthål. Salt i svart liten handgjord ask med silverknopp av Helena Hättestrand/K2 Keramik.

 

 

Liten lila kalla i mugg från Åsa Lindström. Loppisassietter från Gefle.

 

 

 

Soppskålar från Pillivuyt.

 

Porslin.

For the love of.

 

Bidrag till Fabrikens torsdagstema. Recept på löksoppa finns här.

 

signature