Category Archives: Inredning

Vallastaden

Det pågår en stor Bo- och samhällsexpo i min stad – Vallastaden 2017. Jag var besökare i fredags tillsammans med en vän. Känslan att komma ut i något av en fantasivärld var påtaglig när vi gick in på området. Även om det stod sparkcyklar utanför en del portar och att människor redan har börjat att flytta in, gick det inte riktigt att slå ifrån sig tanken om att det hela är på låtsas. Det säger kanske något om upplevelsen. Arkitekttävlingen som vanns av Okidoki efter preferenserna “brokighet, det oväntade och en möjlig experimentverkstad för framtidens samhällsbyggande” känns därmed mycket närvarande.

Vallastaden är en helt ny statsdel som anlagts från grunden. Genom hela området går ett vattendrag – Smestadsbäcken. Ett antal broar förbinder delarna med varandra. Det ger en speciell känsla med vattnet som ett pulserande hjärta med många planteringar i anslutning hit. Titta även på belysningen som intigreras i omgivningen med en vasskorg. Tjusigt.

Känslan av ett gemensamt område med många offentliga stråk är påtaglig. Gatsten har lagts i mönster av trasmattor för att understryka rummet och tanken om att alla är välkomna hit. Den här detaljen är fint utförd som en genomgående effekt i området.

Det bestående intrycket av området är en experimentell ådra när det kommer till utformningen av fasaderna. Här är det inte alls någon samstämmighet som i mer klassiska områden – tänk trädgårdsstäder och liknande – utan ingenting är något annat likt. Det känns individuellt och högt i tak, men ögat får svårt att fästa mellan alla intryck som kommer mot en. Den ena effektfulla fasaden efter den andra, gör på ett sätt att de tar ut varandra. Intrycket var också i många fall att mycket krut lagts på utsidan, medan det inre var tämligen ordinärt.

Området karakteriseras även av en blandning mellan flerfamiljshus och villor. Mitt bland de höga husen ligger här House for Mother – ett uppmärksammat plåthus som tyvärr inte var öppet vid mitt besök. Om jag ser mig själv boende i detta sammanhang? Nix, var min spontana reaktion när vi pratade om stadsdelen i fredags. Jag blickar snarare bakåt i tiden i min estetik och kände inte alls ett sug efter de mer moderna minimalistiska lägenheterna med öppen planlösning och stora ljusinsläpp. Jag ser mig själv inte heller bo så här “offentligt” utan vill snarare kunna bona in mig vid min härd.

Det gröna ögat fick sitt med den stora parken Paradiset där man anlagt fruktlundar och grönytor. Här finns också många odlingslotter som kan kombineras med boende i stadsdelen. Att odla ligger i tiden och sympatiskt med möjligheter till det även om man bor i lägenhet. Fördelen med att allt är skinande nytt är såklart miljömedvetenheten – alla solceller, sorteringsstationer, vattenrening med mera.

Det finns massor med hemutställningar att besöka på mässan. Jag har valt ut tre stycken som jag tyckte hade något extra. Först ut är Emma Olbers i samarbete med Residence – läs om projektet här.

Hemma hos kreatören är ett boende kombinerat med en kreativ ateljé. Temat är återvinning i stort och smått.

Vackra detaljer, en färgskala som känns mycket nu och många tankeväckande aspekter kring återvinning. Mycket tjusigt och fotovänligt.

Ett helt annat intryck finns på Hoffice inrett av Oddbirds Anna Starrén. Äntligen lite tapeter, färg och mer personlig inredning sade vi samstämmigt när vi kom in här.

Även om tapeten har gjort sitt intåg i hemmen igen, var det inte så mycket som märktes här. Det var mest målade väggar, gardinlösa fönster och eko. Jag har lite svårt att gå igång på det, men här hände det något för ögat. Det visar också att det går att göra saker med nyproduktion. Jag föll som en fura för kombinationen med tapet, affischer och sammetssoffa. Så en färgstark dahlia på det. Mums.

Den enskilt största inspirationskicken fick jag i Nygårdsannas utställning Patina. Vi kom precis från en förevisning av en entusiastisk man som försökte få oss att förstå hur spännande det är med smarta hushållsapparater. Vi nickade lite artigt när han förevisade hur intelligenta kylskåp fungerar. Bara att ansluta en app så tar kameran i kylen en bild på innehållet så att du i affären vet vad som saknas. Behöver världen sådant? Suck, tyckte vi och hängav oss istället åt ett grusat golv. Äntligen hände det något! Äntligen något som var på riktigt!

Många vände i dörren vid åsynen av gruset, medan jag tyckte att det var fantastiskt. Det handlar ju inte om att kasta in stenar på sitt eget köksgolv, naturligtvis inte, utan mer att få en helhetskänsla för ett koncept och äntligen känna sig inspirerad ut i fingerspetsarna.

”Patina” är en hemutställning om hållbart mode i en hållbar stadsdel. Om att göra goda val med människan i centrum. Att ärva kläder – både uppåt och neråt i generationerna. Kläder gjorda för att användas, slitas, patineras och lagas. Tanken är enkel men samtidigt utmanande, med enbart naturmaterial och hantverk av högsta kvalitet. Om att välja bort hellre än att välja till och om att låta livet sätta vackra spår.

Här var vintagekänslan på riktigt efter att ha besökt andra lägenheter där patinan blev ett slags fernissa med några inkastade lastpallar och några pliktskyldiga staplar med äldre böcker.

Vallastaden Expo håller öppet till söndag. Jag rekommenderar absolut ett besök om ni har tillfälle!

signature

Triss i interiördetaljer

Jag har som sagt börjat köpa tillbaka en del av de äldre inredningstidningar som jag en gång rensade ut 2008 när vi flyttade ut till huset. Det är roligt att se hur bildminnet fungerar och att jag känner igen mycket. Jag rev ut de reportage som jag var speciellt förtjust i då. Det resulterade i att jag har många stadsvåningar sparade, inte alls mycket trädgård och hus. Då bodde vi i en tjugotalslägenhet mitt i centrala staden med djupa fönsterbrädor, fiskbensparkett, serveringsgång och målade väggpelare med guld och marmorering. Och det är något med de där detaljerna som alltid drar i mig, även om jag bor helt annorlunda nu. Det är en tidlös estetik som lyfter det mesta som ställs in i rummen.

Det är svårt att inte tycka om takhöjd som accentueras av stuckaturer och paneler. Klassisk fiskbensparkett likaså. Och den här kakelugnen! Här tycker jag att man skall göra precis som i denna våning – betona färgskalan och ta upp den i övrig inredning. Den här med överstycke och fris runt blir som ett smycke i rummet. Jag tycker inte helt oväntat om den klassiska inredningen med möbler och detaljer från Svenskt Tenn, den vackra fåtöljen Skrindan av Kerstin Hörlin Holmquist och utvalda konstverk. Engelbrektsgatan 41/Till salu genom Per Jansson Fastighetsförmedling. Tipstack till Seventeendoors.

Om man verkligen vill förlora sig i snickeridetaljer rekommenderas ett besök hos The Way We Play och deras senaste Small Talk hos Malin Glemme. Ack, ack, ack. Här finns allt – och lite till. Med den här typen av grund får rummen en stark identitet i sig själva, som är svårt att finna i nyare hus som är mer endimensionella när det gäller detaljer. Här är det lätt att tänka sig helt olika uttryck i interiören, men att grunden ändå får spela huvudrollen. Fotografi: Linda Alfvegren

Kan det vara den annalkande hösten, vindarna och regnet som faller som får mig att dras till den här mer mörka interiören? Förmodligen landar den lite extra bra precis i detta nu. Ännu en fantastisk kakelugn – denna gång inte mot vita väggar utan i ett möte med ett hav av Emma von Brömsens fåglar. Tänk vilket annat uttryck rummet och den distinkta eldstaden hade fått med ljusa väggar till. Här får samspelet med tapeten vara i fokus, istället för att betona kakelugnen som solitär. Vackert tycker jag. Timmermansgatan 8/Till salu genom Bjurfors. Tipstack till Husligheter.

signature

Utvalt: Enfärgade tapeter från Svenskt Tenn

Det har säkerligen att göra med regnet som föll här i natt och känslan som alltid kommer så här års – jag dras till det mer ombonade. Tanken att kura in sig i en grön koja känns mycket tilltalande på alla vis. Svenskt Tenn lanserar enfärgade tapeter i höst. Till en början kan det tyckas som något överflödigt, men jag tycker om deras signatur-färger, bland annat denna gröna nyans. Tapeterna, som trycks av Sandbergs, har även lite linnekänsla efter förebild av tygerna i samma toner. Jag kan tänka mig att det ger ytterligare en dimension till upplevelsen.

Denna blå nyans är möjligen inte mitt förstaval bland kulörerna, men jag faller för kombinationerna i den här bilden med tennet, den buteljgröna sammeten och Aralia som hjärtat alltid klappar lite extra för när naturen ikläder sig höstskrud. In-redning var det nu ja.

signature

Tänker på: Inspiration

Sommaren är en tid för att tanka inspiration på olika sätt. Tiden finns att se sig om, läsa och även få lite distans till det vanliga flödet som man låter strömma mot sig i vardagen. Överst i några av mina sommarhögar har det legat äldre inredningstidningar. Så här i efterhand var det möjligen inte ett av mina bästa drag att göra mig av med alla mina årgångar av exempelvis Sköna Hem och Elle Interiör från mitten av nittiotalet, men man kan inte lagra allt. När vi flyttade ut till huset åkte mycket ut – jag sparade bara sådant som jag ansåg var riktigt inspirerande då. Nu köper jag dem igen – på loppis. Mitt bildminne är väl utvecklat – hjärnan har lagrat massor som känns bekant när jag bläddrar – men en del annat tycks inte ha fångat mitt intresse då. Då var det mer stadsvåningar och inte så mycket trädgård i mitt sinne.

Jag säger bara Elle Interiör nummer 4 2003. Ack, ack, ack. Möjligen var mitt omdöme något grumlat vid den första genomläsningen då jag var höggravid med min son, men det har jag tagit igen i sommar. Klassisk och tidlös inredning och trädgård som håller än i dag. När jag har suttit och bläddrat i de här magasinen och därmed valt bort mycket av det nya som kommit, har jag funderat mycket på varför jag söker mig tillbaka i tiden. Det är svårt att undkomma känslan av längtan efter något annat än mycket av det som produceras nu. Nostalgiskt skimmer? Ja, kanske det. Det finns för all del många tidsmarkörer även i dessa tidningar – hallå Aaltovas med tulpaner – men det är ändå något som drar mig dit med full kraft.

När dottern föddes 2001 lämnade vi in en rulle för framkallning på de första bilderna av henne. “Ta några bilder nu” sa jag omtöcknad till maken i förlossningsrummet. “Jag har ju redan tagit två” sa han. När sonen föddes 2003 fotograferade jag honom ur alla tänkbara vinklar på sjukhuset. En annan tid helt klart. Detta märks även i tidningarna och i de äldre trädgårdsböcker som jag också plöjt i sommar. Det digitala fotografiet, all redigering kombinerat med styling och tillrättaläggande av verkligheten och mängden visuellt som vi konsumerar har på alla sätt förändrat vårt sätt att se på bilder. Det är nog i princip omöjligt att gå tillbaka, men frågan är om vi inte har nått gränsen för vad som anses inspirerande?

Jag tror inte att jag är ensam om mina tankar – långtifrån. Trendenser skrev i går ett inlägg om Retuschfusket i inredningsbranschen som även snuddar vid liknande frågor. Frågan är hur vi finner en väg framåt som känns relevant och inspirerande. Att gå tillbaka till mörkrummen och att skippa Photoshop är knappast en möjlighet. Jag är inte heller mycket för stökbilder – de finns inte ens med i de gamla inredningstidningarna. Men när jag läser ett artikel som denna hos Residence – Före och efter: Så stylades hemmet till en designsäker dröm – så börjar jag längta bort igen. Jag förstår att det är speciella villkor på mäklarmarknaden där annat styr, men har vi inte sett nog av dessa prospekt som ofta verkar produceras för att kunna bli Hemnetspan i sociala media? Jag blir då bra mer inspirerad av originalinredningen – här benämnd som gammeldags med spretig stil. Åh, ljuva årsringar. Jag blir inte betuttad i allt det nya, utan tänker snarare vad fint det hade blivit om man hade arbetat med det befintliga och tagit utgångspunkt från det.

Är det inte nog nu ändå? Efter tankar och krönikor hamnar man alltid i det klassiska You must be the change you wish to see in the world igen. Jag blir inspirerad att fortsätta fundera på dessa frågor och vad de innebär för mitt eget skapande kring bilder och inredning. Får ni några tankar?

signature

Sommar hos Svenskt Tenn

svenskttennuteplatsOm jag kan undgå att pynta mitt hörn på www med nya bilder från Svenskt Tenn denna regniga fredag? Såklart inte. Jag tänker vara förutsägbar hela vägen. Mitt hjärta klappar i vanlig ordning för den här världen. Jag slutar aldrig att imponeras av hur man förvaltar arvet och ständigt får produkterna att kännas aktuella i nya sammanhang. I denna bildserie har man lämnat de storslagna våningarna för att fotografera i en tegelvilla. Allt går i cirklar och jag har länge förutspått att teglet kommer att få en renässans. Jag hoppas innerligt att jag lyckades avråda den läsare som mejlade mig en gång och som ville ha tankar kring om hon skulle måla sin tegelvilla vit… Samtliga bilder: Svenskt Tenn

svenskttennmatplatsJag är alltid av åsikten att man skall arbeta med det man har. Det blir sällan lyckat att styra ut något i ett helt annat uttryck än det ursprungliga. Framhäv istället detaljer och arbeta med och inte emot.

svenskttenntegelTalet om trender säger att stilleben och samlingar är på väg bort för att istället låta enskilda objekt ta plats. Det må så vara, men trender är ju en gång för alla inga riktlinjer för hur man skall tänka kring sitt hem. Jag har alltid tyckt om att inreda på detta vis och det är tacksam terapi att plocka bland ting och skapa årstidsstämningar. Jag sätter upp detta snäckfat på min önskelista. Leve stilleben!

svenskttenndukningÅrets sommarutställning på Svenskt Tenn heter Bord duka dig. Grundaren Estrid Ericson hade ofta det dukade bordet i fokus och nu presenteras åtta samtida tolkningar.

svenskttennvardagsrumMed hopp om en fin helg!

signature

Drömmen om Gotland

1917gotlandsgårdMin dröm sedan många år om ett hus på Gotland har fått viss konkurrens av dito i Skåne. Vi semestrade alltid på ön under ett antal år, men nu ser det ut som om det inte blir Gotlandsluft i år heller. Så tittar jag genom bilderna på @sofienordenberger kalkstenshus från 1880 som är till salu och längtan slår till på alla växlar.

1917gotlandsgård1Det är den där steniga och karga delen av mitt maximalistiska jag. Det här är en stil som jag odlar i mitt växthus, men jag känner mig aldrig så hemma i den som när jag är på Gotland. Här i huset är det fint genomfört med vackra detaljer.

1917gotlandsgård2Jag vet inte om jag skulle lyckas avstå från ett mer dekorerat spår även om jag vore i den gotländska miljön, men det är något i denna estetik som passar så bra just här.

1917gotlandsgård3Till huset hör även en flygel som nu fungerat som gårdsbutik. Åh – tänk att få hålla till där med en kombinerad studio och liten Living by W-affär. Gotlandslängtan kickade in här igen. Det är något med ön som alltid drar mig dit. Fotografier: Bertwig Fastighetsförmedling.

signature

Tänker på: Eftertankens kranka blekhet – inredningsdetox

217tomtDet är med en viss förutsägbarhet som jag hamnar i en känsla av tomhet denna tid på året. Det brukar inledas när vi tar ut granen. Allt går i cirklar som bekant. Julens överflöd känns med ens långt borta och eftertankens kranka blekhet slår till i sinnet. Det är blanka blad i anteckningsböckerna, ljuset börjar så sakta att återvända och jag är aldrig mer minimalist än just precis nu. Allt är relativt som bekant. Ingen som trädde in i mitt hem skulle använda det begreppet om min inredning – men för mig är denna tid speciell. Jag tycker helt enkelt om att vila i den känslan en stund. Även om jag älskar gestaltning av hus och hem i grunden behöver mitt sinne en viss detox mellan varven.

Dessa tankar sammanföll denna gång med att jag läste en av mina favoriter av kratörer och konstnärer – Cilla Ramnek. Ramnek är möjligen inte känd för att vara minimalist hon heller. Jag älskar det här myllret i sommarhuset, utställningar med anknytning till Svenskt Tenn och oförglömliga Home Sweet Home på Liljevalchs. Ramnek var tidig med tanken att design borde “handla mycket mer om att träna blicken, att göra urval och att sätta samman saker. Att inte förvänta sig så mycket av de enskilda föremålen.” Jag inspireras alltid av kombinationen av högt och lågt och att försöka få ihop det hela till ett eget uttryck.

217tomt2

Cilla Ramnek i Residence 2014

Hur hamnade jag då hos Ramnek i min kranka blekhet? Jo, genom en intervju på Betonggruvans blogg här. Josefine Halfwordson som har butiken Betonggruvan, intervjuar här med fokus på att trivas i hemmet. Ett citat är detta:

217tomt1Utan tvivel tänkvärt. Orden landar i mig i detta nu som en slags vaccination mot konsumtionsrubriker som surrar i januari som “så finner du sakerna som ersätter julmyset i hemmet” och “detta är vårens inredningstrender”. I sammanhanget får jag väl kategoriseras som en slags ambivalent maximalist – sakletare som jag är. Någon minimalist lär jag aldrig bli men det är otroligt nyttigt och välgörande att ta fram dessa tankar i ljuset. Att exempelvis fundera på frågan om saker och identitet och vad som kommuniceras i våra olika digitala flöden. Lite så far mitt sinne kring i början av året. Känner du igen dig eller tänker du på något helt annat?

signature

Tidlös inredning och SKAM

vackerthemI går påmindes jag om det här vackra hemmet av en vän. Jag kan ibland ångra att jag kastade mängder av inredningstidningar när vi flyttade, men samtidigt lite ohållbart i längden att hålla fast vid alla de årgångarna. Det här hemmet finns dock representerat i en pärm av särskilt utvalda sidor att återvända till. När jag nu fick länk på telefonen slogs jag igen av dess tidlösa skönhet. Ägaren citeras med de oemotståndliga orden att han “bejakar gärna sin inre engelska tant”. Jag också! Jag känner mig hemma i detta soffhörn med den beiga sammeten, färgernas samspel och mattan på golvet. Lite så ser det ut i en av mina hörnor som jag skall visa en annan dag.

vackertmariefredJag är också i vanlig ordning svag för siktdjup, blandade uttryck i modernt och äldre ting och stilleben.

vackerthemmariefredJag känner mig helt enkelt hemma i den här detaljrika inredningen. Tidlös inredning när den är som bäst. Alltid aktuell och aldrig daterad. Här kan man se hela reportaget Av: Saša Antić  Text: Kristin Insulander Ekberg  Foto: Idha Lindhag

För det är det där med hörnor. Att sjunka ned i bekväma fåtöljer och fullständigt förlora sig i något. På Nyårsdagen skrev jag på Instagram att jag fick se om jag skulle börja att rensa i ett skåp eller lägga mig ned i soffan och titta på Ivanhoe. Det blev ingetdera. Jag hamnade istället i ett maraton av tre säsonger av norska SKAM. På SVT finns det två säsonger – den tredje finns att se på NRK om man inte håller sig till tåls på fredag då den släpps här med svensk text. Se om ni inte har gjort det! Det är förvisso en ungdomsserie, men talar till publik oavsett ålder tycker jag. Det här är helt enkelt riktigt bra. Jag blev speciellt förtjust i den tredje säsongen med sina fina karaktärer och lite oväntade vändningar. Om att vara människa helt enkelt. Tips!

signature