Category Archives: Klassiker

Reijmyre glasbruk

3415reijmyre2I fredags kom nyheten att anrika Reijmyre Glasbruk är försatt i konkurs. Nu verkar det som att det finns en ny köpare i kulisserna som vill driva vidare. Det är väl bara att hoppas på att Reijmyre därmed får leva kvar. I vilket fall som helst är det sorgligt att de gamla klassiska bruksmiljöerna oftast nämns i termer av kris. Även om det talas mycket om att småskaligheten är på väg tillbaka, känns det inte alltid som vi är beredda för att betala priset för det. Bild: Antikvärlden 2/2010.

3415reijmyre1I somras var jag på besök i Rejmyre. Jag blev imponerad över det fina glasmuséet som drivs av Rejmyre Hembygdsförening. Vi fick en mycket kunnig ciceron som talade varmt om såväl glasets historia som framtid. I montrarna – speciellt Monica Bratts (1913-1961) –  glänste det av rubinrött, smaragdgrönt och koboltblått. Det var lätt att stå där och svepa fram med blicken över allt det vackra. Jag är mycket förtjust i Bratts former som är klassiskt enkla, men samtidigt stringenta och med det lilla extra som talar till en. Jag har några mindre föremål som jag funnit på loppis och som glädjer mig mycket.

3415reijmyreÄven om Reijmyre säljer någon av Monica Bratts kannor och även H55-kannor, så tycker jag att man kunde bli bättre på att förvalta arvet. Jag tror inte att jag är ensam om att tycka att mycket av t ex Björn Trägårdhs och Monica Bratts modeller är tidlöst vackra och något som mycket väl skulle kunna säljas även i dag. Reijmyre levererar till Svenskt Tenn – bland annat den välkända Hortuskrukan och man gör även mycket till restauranger. Annars när man tittar på sortimentet känns det kanske som om Reimyre skulle tjäna på att dels som sagt gräva i sina egna arkiv, dels ta till sig formgivare som förmår att nyttja kompetensen hos bruket till former som känns samtida. Ljuslyktan Bubbles känns som ett steg i rätt riktning. Glädjande nog har Skrufs Glasbruk visat på att det finns en framtid för hantverket och glaset med sina produkter av Carina Seth Andersson. Den stora vasen Pallo har onekligen blivit något som många vill ha i sina hem.

Jag vill tro att det finns en framtid för det svensktillverkade. Ett stilla hejarop kan väl vara i sin ordning, eller hur?!

signature

Klassiker: Kungalampetten

1015lampettNi minns kanske min julklappsönskan förra året? Det tog sin lilla tid, men nu sitter den vackra Kungalampetten hemma hos oss. Lampetten görs för hand i tenn och i mässing av Malin Appelgren Paulsson som lärt sig hantverket av sin morfar. Namnet Kungalampetten kommer av att Gustav V köpte de två första och gav bort i lysningspresent till prins Gustaf Adolf och blivande prinsessan Sibylla. Som sagt väggprydnader är stort igen och även om jag i teorin tycker mycket om alla vävda varianter som syns på många ställen nu, så passar den här klassikern bättre hemma hos oss.

1015lampett1När lampetten är tänd lyser den som en sol på väggen. Jag tycker särskilt om den i ett slingrande blomhav som här i vårt matrum. Även om vi går mot ljusare tider nu, skänker mässingen värme åt rummet på ett sätt som jag alltid har tyckt om. Tack tomten.

1015lampett2

signature

Klassiker: Mönster av Maria Åström

615mariaåström5Maria Åströms frodiga mönstervärldar är en favorit bland klassiker. I vår syns de lite extra på olika ställen, vilket jag hoppas bidrar till en välförtjänt skjuts. I Norrgavels pressbilder för våren spelar exempelvis textilierna Citron och Fiki som Ljungbergs trycker en huvudroll.

615mariaåström4Sedan kommer snart Cia Wedins bok om Maria Åström. Wedin använder ofta Åströms mönster i sina stylingar och har genom åren påmint om det klassiskt vackra i dem. 615mariaåström2“Maria Åströms mönster är inspirerade av naturens alla vackra blommor och blad. Designarbetet börjar med att Maria sitter och skissar, i trädgården eller på resa. Motivet är ofta en blomma eller ett träd som växer på platsen. Därefter gör hon en målning av mönstret, och arbetar fram en fungerande mönsterrapport.” Pressbild: Ljungbergs Factory.

615mariaåströmSådant här får mig att falla. Hårt. I vanlig ordning tycker jag att vi skall värna om den hantverkstradition som finns kvar i landet. En av schablonerna för handtryck av Åströms mönster Citron. Pressbild: Ljungbergs Factory.

615mariaåström3Det är svårt att välja ut en favorit av Åströms mönster, men vackra Fiki ligger bra till hos mig. Genom åren har även Åström samarbetat med IKEA. För tillfället finns en metervara och en kudde i Stockholmsserien i produktion.

615mariaåström6Det är lite känslan av den eviga sommaren som kapslas in i dessa prunknande mönstervärldar. Jag kan då inte få nog av dessa vackra klassiker. Pressbild: Norrgavel.

signature

Fokus: Bordslampor i glas

315ifokusglaslampfotJag tycks inte vara ensam om att fundera på belysning i dessa tider då ljusstakar och stjärnor förpassas in i förråden igen. Nu känner jag mig inspirerad av kombinationen glas och belysning. Som synes är det ingen lampfot på denna bild, men den vackra karaffen som bland annat säljs hos Artilleriet, har gått och blivit med belysningskusin. Det bubbliga glaset i lampform syns här hos Newport Home och med tanke på framgångssagor som denna med samma uttryck, tror jag att vi kommer att få se en hel del av dessa lampor framöver.

315ifokusglaslampfot1I min återvunna glädje inför att leta saker på loppis, spanar jag bland annat efter bordslampor i glas. Jag skulle mer än gärna exempelvis springa på en Carl Fagerlund från Orrefors. Så har inte varit fallet ännu, men skam den som ger sig. De här kristallpjäserna kan stå gömda bakom stora lampskärmar och är som små skatter om de får komma fram och glänsa i ett nytt sammanhang. Ja tack.

315ifokusglaslampfot2Josef Franks klassiska glasklotlampa från 1934 är minst sagt en riktig investering, men önska sig kan man alltid göra som min son brukar säga. Loppis, auktion, affären på fina gatan eller varuhusen – Glas i belysning inspirerar mig mycket i detta nu.

315lampfot

Glasfot från Hemtex – tack för tips uti Eidergrenskans skalle.

signature

En deckare till helgen?

215kriminalNej tack, inte för min del har jag sagt ett bra tag nu. Jag har helt legat av mig när det gäller spännande kriminalgåtor. Jag var förtjust förut, men nu var det länge sedan. I julhelgen hamnade jag framför Unge kommisarie Morse och när jag inte orkade resa mig från soffan, blev jag kvar. Och som vanligt är det det brittiska spåret som kan locka mig tillbaka. Sherlock Holmes, Adam Dalgliesh, Hercule Poirot – det är nivån gällande denna genre. Och The Fall som jag fastnade för förra året. Den är bra. Och brittisk. Så i morgon sätter jag mig nog ner för lite brott i England 1966. Och så blickar jag i vanlig ordning mot klassikerutgivningen hos Albert Bonniers där det är deckarklassiker i fokus i vår. Omslagen av pappersvirtousen Fideli Sundqvist är som små konstverk – se detaljer och lite bakom här. Fantastiskt fina och förmodligen det som får mig att greppa en deckare igen. Fin fredag till er!

signature

Klassiker: Mapp och Lucia

115mappandlucia2Om ni inte redan har sett det, så unna er att se årets bästa mellandagsunderhållning på televisionen – BBC:s  Mapp och Lucia. I kväll bänkar jag mig för att njuta av det sista avsnittet – de andra två ligger kvar några dagar till på SVT Play. Striderna i den övre sociteten i den idylliska brittiska staden Tilling utkämpas med verbala giftigheter på ett sätt som det är omöjligt att inte tycka om – i alla fall om man är en anglofil av min kaliber. Scenografin och miljöerna är fantastiska, liksom skådespelarna. Handlingen kretsar kring Lamb House – ett gregorianskt hus med karakteristisk tegelfasad och en klassisk engelsk trädgård (återuppbyggd till filminspelningen efter att ha bombats under Andra Världskriget). Här finns english cottage style-inspiration att hämta i massor från trädgården och i huset är det cosy brittiskt hela vägen. Lamb House har en intressant litterär historia som bostad till Henry James och inte minst till författaren av Mapp och Lucia-böckerna – E.F.Benson. Promotional Picture/Mapp and Lucia/BBC.

115mappandluciaNu måste jag såklart förkovra mig i böckerna för att stanna kvar i denna känsla. Sedan spinner jag tankar om att företa en resa bland alla brittiska slott och herresäten som man blivit bekant med i litteratur och film. Rule Britannia hela vägen liksom med mysiga Bed and Breakfast och Afternoon Tea så att man bara storknar. Följer ni med?! Men vi börjar väl i kväll med våra tekoppar – 19.55 på SVT 2. Fin söndag!

115mappandlucia1

signature

Klassiker: The Houndstooth

514klassikerhundtand6Veckans klassiker har sitt ursprung i en blus som jag fann och tyckte om. Modellen är fin, men blickarna dras även till mönstret. Här talar vi om en sann klassiker – i aningen olika varianter – men ändå en och samma Houndstooth. Från Skottland under senare delen av 1800-talet till ett mönster som alltid finns med, men som känns mer aktuellt ibland. I vinter har det synts en del och det tas även med in i vår- och sommarmodet.

514klassikerhundtand1För mig är det så med klassiker. De finns alltid med där med som en möjlighet. En del har en lång historia, medan andra har tillkommit senare. De har förmågan att uppdateras genom att infogas i nya sammanhang, ses på med nya ögon och på så sätt få möjlighet att leva vidare. Other Stories fotograferade sina hundtänder i New York med Michelle Harper och Jenny Shimizu med rubriken A love Story.

514klassikerhundtand3Coco Chanel sent 20-tal med Houndstooth-jacka.

514klassikerhundtandUr svenska Dagmars pre-spring kollektion 2014.

514klassikerhundtand4Modehuset Diors ikoniska sko från 1959.

514klassikerhundtand2x

80-tals revival i The Edit/Net A Porter med kavaj från Balmain.

514klassikerhundtand8Diors klassiska förpackning till Miss Dior Cherie.

514klassikerhundtand10Reklamkampanj för Saint Laurent S/S-2014. Notera för övrigt logoväskornas comeback.

514klassikerhundtand7Inredningsmässigt är vi möjligen vana att se hundtanden i lite mer traditionella sammanhang. Här bild från Ralph Laurens Apartment N0. 1 en klassisk amerikansk lyxinredning inspirerad av brittiska tronföljarparet William och Kate. Vi får möjligen tro att liten prins George får det aningen mer lättsamt hemma än idealet i den kollektionen, men en och annan Houndstooth är nog inte helt osannolikt att han får växa upp med.

For the love of.

signature

Klassiker: L´amour Fou – Yves Saint Laurent et Pierre Bergé

414klassikerlaurentDet är lätt att man fastnar i alla serier på Streaming-tjänsterna, men det finns även många sevärda dokumentärer. Senast i raden såg jag L´amour Fou (2011) på Netflix om modeskaparen Yves Saint Laurent (1936-2008) och Pierre Bergé. En otroligt fascinerande och välgjord film om geniet Saint Laurent, hans plats i modehistorien, men navet är förhållandet med Bergé och deras gemensamma hem. Filmen väjer inte för livets upp- och nedgångar. Man blir berörd på fler än ett sätt här.

414klassikerlaurent1I år kommer inte mindre än två spelfilmer om Saint Laurent, så jag rekommenderar att värma upp med dokumentären. Saker som stannar länge är Saint Laurents berömda avskedstal till modet i januari 2002 – se hela talet här. Han formulerar sig så elegant om livet med referenser till såväl sin favorit Proust som Rimbaud. Det är också rörande att, efter Saint Laurents död, se Bergé samla ihop deras hem som byggts upp under lång tid, för att skingras för vinden hos Christies vid en grandios auktion 2009. Det är estetik på hög nivå och inredning extraordinär minst sagt, men det man kan ta med sig efter att ha tittat på alla vackra saker, är deras gemensamma tanke om att låta saker växa fram. Gestaltningen i hemmet kommer ofta till av tillfälligheter för vad hjärtat börjar klappa för – en sympatisk filosofi som jag instämmer i oavsett om man investerar i Picassotavlor eller mer modesta tillägg till sitt hem. Om ni är det minsta intresserade av mode, estetik – och för all del den eviga kärleken – ta en titt på L´amour Fou. Mina varmaste rekommendationer.

signature