Category Archives: Mina tio

Vi har den första torsdagen i april. Jag saluterar mars med Mina tio. Den låga energin i början av månaden, blev till ett klassiskt vårskrik på slutet. På bloggen tycker jag att ett av mina finare inlägg för månaden var detta med Min inspiration. Tack för denna gång, mars. April – jag välkomnar dig fullt ut.

Mitt blomfrossande fortsatte i mars. Såklart. De är min främsta frestelse, de där hinkarna med snittblommor. Allra roligast är att sätta ihop egna kombinationer. I mars blev det mycket vilt, oborstat och färgglatt i gladpiller till buketter.

Vi var sjuka en del. Sonen och jag. Vi låg med varsin padda och tittade på serier när vi inte mäktade med så mycket annat. Mitt främsta marsminne blir bekantskapen med den oemåtståndlige Doc Martin på Netflix, efter tips av Helena. Som sagt – “Jag älskar, älskar brittiska puttriga serier där tiden tycks stå stilla bland excentriska människor. Här har vi dessutom en vass doktor med en torr humor och livsfilosofi som gör det hela oemotståndligt. Put the Kettle on please! And bring me some scones!”

När man tar fram sin trenchcoat – ja, då är det vår! Jag älskar det klassiska plagget som aldrig går ur tiden. Jag var på gång att investera ett år i en med rutigt foder, men jag kom aldrig så långt. Men någon vår. Då skall jag slå till – och tömma mitt klädkonto…

Inredningsmässigt var detta månaden då Adnet och jag äntligen sa hej till varandra på riktigt. En utsmyckning för hemmet att leva med för all tid. Jag har fortfarande svårt att se mig mätt på den. Den är helt enkelt så himla fin där den hänger bland blommorna.

Tulpaner, tulpaner, tulpaner. I alla former och färger. Det är allra roligast nu när säsongen börjar närma sig sitt slut och man kan finna primadonnor mitt bland de enkla blombuntarna som säljs i hinkar i mataffären.

I mars firade jag årsdagen av min detoxavslutning förra året. Jag är så himla glad över att jag tog steget till denna livsstilsförändring. Ett år senare är jag kvar i flowet och där planerar jag att stanna resten av livet om allt vill sig väl. Så sant som det är sagt – Enjoy yourself. It is later than you think.

Några nya kategorier såg ljuset här på bloggen. Jag tänker alltid framåt. Om ni har några idéer kring vad ni skulle vilja se mer av – shoot. Det är alltid utvecklande och inspirerande att höra.

Månadens themesong kom sent, men oj så jag gillar den. Jag fortsätter att lyssna på den och tar till mig den våriga hoppfyllda texten som känns fin som ledord framåt.

Påskkänslorna började komma med våriga kransar till dörrarna. Nu brassar jag snart på med färgexplosion här hemma. Älskar påsken.

Vink. Vink. Du är så välkommen, kära vår.

För det var ju under den där sista helgen i mars som man fick hopp om livet igen. Våren kändes i varendaste liten del av kroppen. Ljuvligt.

Vi har den sista torsdagen i årets andra månad. Jag saluterar februari med Mina tio. I vanlig ordning blev månaden något av en övergångsrit. Jag startade med känslorna mitt i vintern och kommer nu ut på andra sidan med föraningar om att våren snart är här. Tack för denna gång, februari.

Om januari är mer neutral och kokong, så är min februari en långsam uppstartssträcka för sinnet. Hej, jag vill vara med och leka igen, liksom. I matrummet här hemma är det visserligen svårt att någonsin känna sig färglös numera, men man kan antingen go with the flowers eller tona ner. Nu är det full färgterapi. Inredningsmässigt kom Snö äntligen in i vårt hus denna månad, efter lång väntan. En möbel att leva med för all tid.

Jag brukar vara tidigare ute med mina sticklingar, men till helgen är det hög tid att väcka liv i vinterförvarade pelargoner. De där små gröna skotten är mina absoluta favoriter denna tid på året. En bricka full med hopp.

Valentineskort av Weekday Carnival.

Februari är månaden för alla lökväxter och kvistar. Här en av mina absoluta favoriter – kungsängliljan. Jag planterade ner massor av lökar ute i höstas och det ser ut som om många tappra är på väg upp. Det kommer att glädja mig mycket.

Bokrean har alltid varit viktig i mitt liv. Några av mina starkaste minnen är kopplade till just denna februarihändelse. Lyckan över att kunna köpa Den Svenska Historien i femton band för mina sparade slantar – ja den stannar där för alltid. I år har jag mest köpt klassiker – bland annat denna.

Jo då, det är som att ställa en klocka. De koralliga nagellacken kallar på mig just precis nu.

Februari är tulpaner och semlor.

Och lite love.

Och så slutar månaden i eftertänksamhet och det där fånga dagiga som man drabbas av lite extra ibland. När trista förkylningsvirus som aldrig tycks gå över denna månad känns som rena rama bagateller och när man betraktar dammråttorna i hörnen, den fyllda tvättkorgen och högarna på köksbänken med en försonande blick. För vardagen är alltid fin egentligen. I går tittade jag på Jills Veranda med Kristian Gidlund. Jag tycker som sagt så mycket om hela serien. I går berörde det lite extra. Ni måste se om ni inte redan har gjort det.

För jag är så himla glad över att vi förhoppningsvis får packa vår bil till bristningsgränsen (Gidlund pratade i programmet om sådant vardagsnära som han gärna skulle vilja ha gjort och som han aldrig skulle kunna få någon erfarenhet av) och fara till vår gamla vanliga lilla stuga som vi hyr på Gotland i sommar. Februari är planer för mig. Och när man tänker efter, är det ett sådant privilegium att få ägna sig åt sådana.

Mars – varmt välkommen!

Vi närmar oss slutet av årets första månad. Jag saluterar januari med Mina tio. Jag tänker mig ett slags Throwback Month a´ la de sociala mediernas Throwback Thursday den sista torsdagen varje månad. Lite såhär var januari för mig.

Jag älskar alltid att sätta upp nya kalendrar den första dagen på året. Det är något lite magiskt i att vara på den där första rutan igen. Förväntan. Hopp. Och lite ängslan och brist på ljus i mörka januari. Förra året motsvarande tid ägnade jag mig åt avancerad soulsearching och detox – i år känner jag mig lugnare både till kropp och själ. Det känns mer som att bida sin tid, än att bara gå på vänteläge i livet. Kalender från Frankie Magazine.

Januari är realisationernas tid. Jag älskar rea, det gör jag. Inte sådan där hysterisk rea med femtio före i kön till provrummet och fysisk kamp om prylarna – nej, det är inte riktigt min scen längre. Det får lov att vara lite mer stillsamt om jag skall tycka om det hela. Jag har fyndat mycket på nätet min vana trogen, men även en del på staden. Bästa fyndet i år? Interiört ligger vår Tolixpall i badrummet bra till – inte ofta man får 50 % på klassiker – och till garderoben har jag funnit många fina basplagg som kommer hålla länge. Den här kavajen som jag önskade mig i december ser jag fram emot att använda i vår. Bild från NK.

Januari är den månad då händerna doftar apelsin. Jag äter minst två blodapelsiner varendaste dag – såklart med min patenterade kombination mandelsmör-kokosflingor-chokladnibs . Jag skalar clementiner till barnen. Jag skär apelsiner till kålsallader. De där som smakar riktig sol, de väntar jag dock fortfarande på.

Så många fina tips jag fick om att tillaga Savoykål i måndags. Stort tack för dem. Nu är det bara att skrida till verket och inte bara använda kålen till köksbänkspynt.

Januari är, som sagt, den månaden som jag tillbringar mest tid i sovrummet. Kokongen är ett faktum. Januari är en mjuk månad för mig. Det är att ge efter för minsta motståndets lag. Att gå och lägga sig tidigt. Att bädda in sig med lakan som man trivs i. Det kommer andra tider sedan, då man vill göra mer. Denna januari var vi förhållandevis förskonade från högar av näsdukar på nattygsbordet och hinkar bredvid sängen och då blir denna vy mumma för kropp och själ.

Mina inköp av snittblommor slår i taket just denna månad. Så svårt att låta bli blomsterterapi. Singlande flingor ute, välfyllda vaser inne. Just can´t get enough.

Januari är även månaden då jag förlorar mig i seriernas garn. Jag plöjer avsnitt på avsnitt mörka kvällar när mitt ansikte lyses upp av skenet från Ipaden. Just nu tittar jag på Sons of Anarchy. Stundtals ack så brutalt, men med intressanta karaktärer och ett berättande som ändå håller mig fast. Hörlurar från Urbanears.

Januari är månaden för de mjuka och varma tröjorna.

Jag ritar många pilar i januari. Hit och dit. Kors och tvärs. Jag försöker se samband och riktningar. Tankar.  Planer. Drömmar. För tillfället har jag fått en hangup på årstidsjournalerna (en liten bok för varje månad) som franska Calepino tagit fram i samarbete med Playtype. Mina pilar skulle göra sig fint i dem, det är jag övertygad om.

Så pimplar jag te. I vanlig ordning, men kanske lite extra mycket just i januari. Ett annat fynd väntas hem – Bloomingvilles kanna i järn. För många testunder framöver. Även när det inte är januari.

Så. På ett ungefär. Blev det i år. Mot februari!