Category Archives: Personligt

Fading beauty

3416vissetLite visset. Det ena betydligt vackrare än det andra. I går kväll försökte jag och dottern vinna mot den ilskna vinden med en skrålande version av Känn ingen sorg för mig Göteborg. Jag tror banne mig att vi lyckades. Och jag sparar en fin stund för att plocka fram när den behövs som mest. For the love of dahlia, Hellström och tonåringar som stundtals låter en komma nära.

signature

Lite tisdag

3416tisdag– Vad ska vi äta? – Jo, ser ni. I dag blir det Dahlia till middag. White Perfection. Smaskigt va?!

Nej då. Såklart inte. Även om det skulle vara nog så smidigt för tillfället med tanke på tillgången ute i det gröna. De här varianterna kallas inte för intet dinner plate dahlias. Jag har en övervintrad variant som håller på att ta över odlingsplatsen. Så otroligt maffiga är de. Jag läste i och för sig att man en gång i tiden odlade dahlior för att äta dess knölar – som vi äter potatis – men riktigt så långt går jag kanske inte i min kärlek till denna blomma. Dottern log när hon kom hem i dag. I min fladdrande svarta skjorta som jag köpte i somras. Sonen hade fått tag på en ny Pokemon. Och så såg jag på telefonen att Håkan Hellström kommer hit i december. Biljettsläpp på fredag. Som jag vill ha en plats. Jag känner mig grå och lite förkyld. Vinden blåser in den omisskännliga doften av gödsel som spritts ut på en åker. Och solen den skiner. Tack för det, tisdag i augusti.

signature

Sista sommarlovsdagen

3316rosorI morgon börjar barnen skolan. Alla dagarna som låg där på ett pärlband är till ända. Jag är mamma till två tonåringar. Tiden rinner mellan mina fingrar som sand i ett glas. Jag försöker ta tillvara på allt som de ger mig. Jag har känslan av lånad tid. Som det är med barn som växer upp och blir mer och mer sina egna. Det har varit en sommar med meningsutbyten. Jag har fått lära mig nya ord, företeelser och att inte vara önskvärd. I dag går jag runt i trädgården. Många tankar. Stort och smått. Det är inget rosår alls i år tänker jag. Kylan under vårvintern gick hårt åt det mesta. Där det brukar vara frodiga buskar som aldrig sinar när det gäller blomsterprakt, är det tomt. Sedan tittar jag lite närmare. Lyfter undan några grenar. Och där, allra längst ner i det gröna ser jag en tapper Queen of Sweden som tittar fram. Jag blir så himla glad. Går vidare och plockar mig en bukett av det som ändå givits mig. Och så tänker jag på en kväll när hon till slut sade:  – Kom. Och så viskade hon en hemlighet i mitt öra. Och då påmindes jag. Om att vissa saker är för alltid. Om att minnas att titta nära. Och att aldrig glömma att i de små stunderna finns det stora.

signature

44

2816födelsedagVisst blir man en liten flicka igen på sin födelsedag? Förutom tacksamheten över att ha fått varit med ännu ett år, framskrider växthusbygget utanför fönstret – den allra bästa presenten det. Jag säger härmed hej och hoppas att ni har haft några fina sommarveckor.

signature

Gunnebo slott

2316gunneboPå vägen hem från Göteborg stannade vi till på ett utflyktsmål som jag länge har velat besöka – Gunnebo Slott – en av norra Europas främsta 1700-talsanläggningar. Det var Sveriges Nationaldag när vi var där och det var många människor som hade samma idé som vi denna dag. Slottet byggdes som ett sommarnöje till Göteborgs rikaste man – John Hall med familj. Tomten köptes in 1778, men byggnationen var inte färdigställd förrän 1796 enligt ritningar av arkitekten Carl Wilhelm Carlberg. På bilden syns den pampiga paradentrén till slottet. Det svindlar alltid lite när man tänker på vilka som gått i dessa trappor innan en själv. Det var möjligen den allmänna sinnesstämningen och sommarvärmen som bidrog till att jag klassar detta som ett av de mest minnesvärda utflyktsmålen på min lista.

2316gunnebo1Vi gick en guidad visning av slottet, vilket alltid rekommenderas vid besök som dessa om möjligheten finns. Man får en helt annan inblick i historien bakom det vackra. Här får man dessutom inte gå runt själv, utan chansen att titta in i slottet är med guide – se fler bilder här. Mot den stora stilträdgården på baksidan med klassiska buxbomsinramade rabatter och labyrint hade familjen sin privata matsal, sitt mottagningsrum för gäster och fru Christina Halls sovrum. De magnifika statyerna över de fyra årstiderna är utförda av den italienske konstnären Gioacchino Frulli. Frullis båt förliste på väg till Ryssland på uppdrag att dekorera det kejserliga palatset i Ryssland, så han stannade i Göteborg, blev kär och gjorde konst till Gunnebo. Det fascinerar mig alltid att tänka på vilka livshistorier det finns bakom allt det som ögat ser.

2316gunnebo2Det var ett tag sedan jag var i en sjuttonhundratalsmiljö. Det är onekligen en estetik som är lätt att tycka om – förvisso utstyrt på sina ställen med rosetter och grannlåt – men framförallt symmetri, vackra dova färger och ljust.

2316gunnebo3Det som inspirerar mycket är tanken att återställa anläggningen i tidstypisk stil efter de bevarade ritningarna. Tydligen pågår en infekterad strid om vilken fasadfärg som är lämplig – det verkar svårt att avgöra hur Gunnebo en gång sett ut. På bilden syns orangeriet som har byggts upp igen på senare år.

2316gunnebobokI anslutning hit och bredvid finns en stor köksträdgård som förser slottets restaurang med råvaror där det ekologiska är i centrum. Vi åt lunch med tillhörande fika och allt var av högsta klass tyckte jag. Sedan får man en detaljnörd som mig på fall när man har två teblandningar som heter Herr och Fru Hall. Det är de små sakerna som betyder mycket för helhetsupplevelsen. Det var många barnfamiljer på plats. Tanken svindlar att detta en gång i tiden byggdes som ett sommarnöje för fyra personer och deras gäster med all denna yta – nu till glädje för de med små ben att springa på. Jag tyckte även om butiken, där några saker fick följa med hem, bland annat boken om Gunnebo från 2011. Jag har tittat på den tidigare då det är en sådan vacker bok med kombination av historia, restaurering och mat, men nu kändes det extra roligt när jag besökt stället.

2316gunnebo6Framförallt tog jag med min inspiration, vilket fick mig att börja leta i bokhyllan efter makarna Sjöbergs klassiker Det svenska rummet. Boken utkom 1994 och finns nog i mången svensk hem. På nittiotalet, då mitt eget stora inredningsintresse tog fart, inleddes sjuttonhundratalsboomen. Det blev supermodernt med detta stiluttryck – och där var Lars Sjöberg – se bilder här från ett av hans hus – en drivande kraft. Bildkälla

2316gunnebo5IKEA sålde stilmöbler med start 1993. Vi skall ha förrådsrensning i sommar och jag vet med bestämdhet att jag köpte två lampetter när serien såldes ut för många år sedan. De förtjänar definitivt ett bättre öde än att ligga i en flyttkartong.

2316gunnebo4Så måste jag se om den här pärlan en regnig sommarkväll. Guiden berättade om att Christina Hall försökte införa de offentliga påklädningarna på Gunnebo som det franska hovet påbjöd. Utvalda socitetsdamer från Göteborg kördes ut till Mölndal för att titta på när frun i huset kläddes. Familjen Hall fick en kort period på Gunnebo innan mer tragiska omständigheter tog över. Ägarna har kommit och gått över åren – nu är det till lyst för oss alla.

signature

Sommarweekend i Göteborg

Processed with VSCO with f2 presetVilken fantastisk weekend jag begåvades med i Göteborg. Tack livet. Vi gjorde samma sak vid konserten 2014 och det är en sådan speciell känsla att vara i Håkanland dessa dagar. Musiken hörs överallt och hela staden pulserar fram. Även vädergudarna bar sjömanskostym, vilket gjorde att allt sågs och upplevdes i sommarljus. Nu kan du få mig så lätt har väl aldrig passat så fint.

2316göteborg1En välkomstbukett på hotellrummet helt i min smak. Ljuva piontider.

Processed with VSCO with h3 presetHuvudsyftet med resan var inte att gå i affärer, utan mer att äta gott och koppla av. Stegen bar ändå till några ställen som jag ville besöka. Artilleriets köksavdelning var fin. De är sannerligen oerhört duktiga på att skapa scenografiska miljöer som säljer in det goda livet.

Processed with VSCO with f2 presetEfter att ha frågat om vägen några gånger fann jag även omskrivna Artilleriet Studio. Den stilbildande butiken firar fem år genom att visa upp en inredd våning. Lokalen är fantastisk med välbevarade detaljer, ljusinsläpp som inte är att leka med och takhöjd att bli lite avundsjuk på. Hela stället är fotogeniskt och konceptet är genomfört in i minsta detalj vilket man måste beundra. Jag blir inte minst inspirerad av allt det gröna. Det här är dock tämligen långt från min egen stil och “unga-trendiga-storstadsmänniskor-barometern” slår onekligen i taket när det gäller hela Artilleriet. Jag rekommenderar ändå ett besök här såklart, om inte annat för en pulsmätare på tidsandan i Kinfolk-land.

Processed with VSCO with f2 presetEn rostant som jag känner mig onekligen mer hemma här i Trädgårdsföreningens Rosarium. Här är blomningen i full gång och det är en ren njutning att gå runt och känna dofterna strömma mot en. Parken myllrade av människor dessa dagar, men det går alltid att finna en liten plats att sitta ned på. Jag var även inne i det vackra Palmhuset förstås.

Processed with VSCO with f2 presetVi bodde på Hotell Bellora omgivna av vajade palmblad. Det var, inte helt oväntat, mycket högt tryck på hotellet dessa dagar. Det är en tämligen ung publik med hög ljudnivå – inget hotell att ta in på för lugn och ro på tu man hand kanske en helg som detta. Vi hade det bra på den sjunde våningen. Hotellet skall vara känt för sina frukostar. Det förstår jag – fina råvaror framförallt gällande bröd, charkuterier och frukt – men även här märktes det av att hotellet var fullbelagt med långa väntetider och mycket som tog slut. Så här blir det såklart en exceptionell helg som denna.

Processed with VSCO with f2 presetFör det var ju det här som jag och drygt 140 000 andra väntade på. Vi hade biljetter till den andra konserten på söndagen. Och Håkan. Kära Håkan. Jag blev så glad att du sjöng Aprilhimlen för mig. Det här var något utöver det vanliga.

Processed with VSCO with f2 presetInnan vi åkte hem hann vi med en utflykt till, men den återkommer jag till. För nu avslutar jag med den påtagliga känslan att det är nu som det börjar. Tvärs genom ett bedövande vackert landskap med vajande lupiner och fält av hundkex. Hela sommaren ligger framför oss som ett pärlband. Din tid kommer. Min tid kommer. Vår tid kommer.

signature

Tänker på: Att läsa

1716läsandetI dag har jag varit med sonen på sjukhuset. Han har opererat bort en platta. Den sattes in i hans arm när han bröt den i höstas efter att ha cyklat omkull. Det blir alltid mycket väntan vid tillfällen som dessa. Jag har tagit som vana att lägga ned en bok i väskan när jag vet att jag kommer att få tid. I vårt digitala samhälle blir det tydligt att en bok är något speciellt. Då blir jag fröken tvärtemot som tar det som en princip att sitta och läsa istället för att blicka ned på en skärm. Jag tänker att kanske får det någon att tänka till och bli inspirerad – och framförallt kommer jag själv till skott med läsning av pocketböcker som blivit liggandes här hemma. Om jag bara får en ingång till en bok, så fortsätter jag att läsa hemma. I dag hann jag en bra bit in i Samantha Ellis Mina hjältinnor – riktigt bra – speciellt när man som jag gärna läser om klassiker under livets olika faser. Dagens tips blir alltså läsning på offentliga platser. Jag tror på att synliggöra boken på alla möjliga sätt. Målning av Mikael Peter Ancher.

signature

Cirkeln

Jag är lika förutsägbar varendaste år. Jag börjar året i min kokong, innesluten i mig själv och mina filtar. Sedan börjar det tina upp och den där skarven mellan årstider gör sig gällande. När allt känns skört och skakigt, dammigt, slitet och bedagat. Önskan att ömsa skal för att komma i samklang med det nya. Solens skarpa vårstrålar kan inte riktigt få fart på det grå och det trötta.

1116börjanOch så en dag börjar man vakna ur sitt ide. Man sträcker på sig lite försiktigt och kisar mot solen. Den stora vårrensningen tar vid. Konkret i skafferi, garderober och gömmor i lådor – mentalt i nya tankebanor. Än samlar jag mig inte för mitt vårskri, men världen känns lite ljusare igen. Som sagt. Cirkeln. Ett varv till.

signature