Med lite distans i bagaget från vår resa, samlar jag mig till en betraktelse över veckan på Kreta. Vi bokade resan efter att ha följt Kristinas Instagramflöde i höstas. Solresor är så inte min scen egentligen, men jag lät mig bevekas av det fina hotellet och de fagra omgivningarna på bilderna till övriga familjens glädje. Resan blev även en hägring under min detoxresa i våras och en målsättning på vägen till en gladare version av mig själv. En resa bland andra, men även en symbol för något lite större för mig, så Makrigialos kommer alltid ha en lite speciell plats.
Vår vecka formades mycket av vårt boende på Ocean Beach Club. Jag hade inte stenkoll på rummen och hur de såg ut när jag bokade, men läget i Clubhouse-byggnaden med delad privat pool och liten terass med egna solstolar var ett riktigt lyckokast. Vi bodde längre ner mot stranden och en nivå lägre än huvudbyggnaden. Det var mer privat här, lite mer lummigt och med en oslagbar närhet att vakna till ljudet av vågor varje morgon. Rummen uppe vid restaurangen har onekligen en mer imponerande utsikt, men vi trivdes himla bra nere hos oss. Vi blev skönt lata med detta rum. Barnen badade i poolen mest hela tiden. Vi satt på vår lilla terass och blickade ut mot havet. Med detta blev det mest en poolsemester för vår del. Maken tog morgondopp i havet. Barnen var nere några gånger – mest på kvällstid och hoppade i vågorna, men allra mest hängde de i vår pool.
Om man är ute efter en semester för lugn, ro och avkoppling rekommenderar jag absolut detta hotell. Vår norska granne sa när vi kom att detta hotell är perfekt för det finns absolut ingenting att göra och lite ligger det i det. Livet kretsar kring bad, mat och vila. Det finns en liten sömnig by, utflyktsprogram och ett grannhotell som man får utnyttja med shower och aktiviteter för barn – våra barn (10 och 11 1/2 år) var dock lite för stora för det, men detta är inget resmål man åker till om man vill uppleva massor av olika saker. Mot slutet av veckan sade Anna att nästa gång vill hon åka till London, vilket kanske säger lite om läget. Victory för denna mamma :).
Rummen är ljust fräscha med turkosa accenter. Det är inget extraordinärt, men mycket trevligt och fint inrett. Till poolen hörde utomhusduschar som användes flitigt. Barnen sov i bäddbara soffor, vilka inte var de mjukaste direkt, annars fungerade rummet fint till oss. Vi hade oroat oss en del för den långa transfern till hotellet från flygplatsen eftersom vi har en son som lätt blir åksjuk. Vägen dit gick dock galant – mycket att titta på, bra luftkonditionering och framförallt semesterpirr i hela kroppen. Vägen tillbaka till flygplatsen kändes betydligt längre med en mindre modern buss, men som tur var somnade Henrik och sov nästan hela vägen.
Som vanligt när det gäller hotell beläget vid strand, så är det ganska stora nivåskillnader. Vi fick gå i en rejäl backe när vi skulle upp till hotellets huvudbyggnad för att äta, men på det viset fick man lite motion också. Nivåerna gör att det blir en hisnande vacker utsikt. Flera av poolerna är läckert byggda så att de ser ut att stupa rakt ner i horisonten – ovan syns den stora hotellpoolen vid restaurangen. Här kunde barnen ta ett morgondopp, när vi satt kvar lite längre efter frukosten.
Det blev palmer denna midsommarafton, vilket kändes hur bra som helst. Värmen kom ikapp mig lite efter några dagar. Jag är en skuggans dam som aldrig solar, så soldiset en morgon var mycket välkommet för min del. Jag tyckte allra mest om de tidiga morgnarna nere vid stranden och tiden vid solnedgången på kvällen då ett magiskt ljus spred sig över Makrigialos.
Vackra vyer som man inte tröttnade på.
Min favoritplats på hotellet var denna innergård med lager- och olivträd. Stämningen med det marockanska golvet och alla lyktorna, gjorde detta till vårt förstahandsval vid middagen på kvällen. Här satt man även lite mer avskilt än ute på den stora terassen, där det var betydligt mer folk kvällstid. Det är mycket folk överallt naturligtvis, och de flesta är barnfamiljer, men jag upplevde sällan stället som trångt och att man kom för nära andra. Det fanns alltid utrymme och en privat sfär vilket jag uppskattar mycket. Denna resa hade vi valt All Inclusive, vilket gjorde att vi åt alla våra måltider på hotellet. Maten var helt okej. Barnen gillade sin buffé och att de kunde hämta glass efter behag. Frukost – och lunchbuféerna var medelbra med ganska mycket att välja på, även om man kände sig ganska mätt på utbudet efter en vecka. På kvällen serverades A la Carte-rätter från meny, där framförallt grillrätterna var lyckade. Jag hade gärna sett mer udd på maten, men det blir väl så när det skall passa många. Det jag uppskattade mest var att det alltid fanns välfyllda fruktfat att förse sig från. Servicen på hotellet var mycket bra.
Jag hade sett många bilder från hotellet innan och hade ganska höga förväntningar. Känslan när vi var där var att det faktiskt är så fint som på bilderna. Man får räkna med att det är de bästa vinklarna som kommer med i resebeskrivningarna, men det är himla, himla fint där på plats. Loungen är även den ljus och fräsch, liksom restaurangen i stort. Utsikten kvällstid från hotellbyggnanden är något alldeles extra. Om jag rekommenderar hotellet? Absolut om man är ute efter en lugn semester i stilla tempo i en vacker miljö med ett fint hotell som är barnvänligt. Vi känner oss mycket nöjda med vår vecka och framförallt med vårt rum med dess utemiljö som vi trivdes så bra i. Jag kommer att ta med mig den där sista morgonen på stranden lite extra. Ett sådant där magic moment att vårda i minnesbanken. Hjärta. Tack för oss, Makrigialos.
När det vackra vädret gick lite på paus under långhelgen, kom jag in i ett riktigt rensarflow. Det ligger lite i årstidsskiftningen som pågår nu. Man rustar för uteliv och vill ha less is more inomhus. Sommarlivet skall vara enkelt – bort med högar, tunga textilier, travar av tidskrifter, dammiga stilleben – in med en skir stämning som jag faller för precis som alltid denna tid på året. Jag är aldrig så romantisk i min inredning som just precis nu. Jag faller för det sirliga och det skira. Inte för att jag gör några större förändringar här hemma – det handlar mer om små subtila förskjutningar och säsongsmarkörer. Det är sådant som jag tycker om. Tre loppisfynd från senaste tiden har i denna anda kommit upp i sovrummet. Solspegeln – åh den är så fin – handlade jag på en Instagrambloppis, det lilla guldlövet och den maxade vasen fann sin väg till mig genom Myrorna förra veckan för fyrtio riksdaler för båda.
När jag går in i secondhandaffärer är det egentligen endast magkänslan som styr. Jag faller för vackra saker och allra bäst är det om jag redan från början kan se saken framför mig hemma hos oss. Jag tänkte mig det guldöverdragna brittiska porslinslövet i sovrummet som en förvaring för sådant lite på drift på nattygsbordet. Och där tycker jag om det.
Sängen har fått vita linnelakan. Jag har svårt att få nog av allsköns blomster – i vanlig ordning. Försommarblommor och sådant som jag plockar i trädgården och sätter i olika vaser – doften av luktärt och narcissen Thalia söver mig varje kväll.
Sol på väggen, även de molnigaste av dagar. Ett riktigt utropstecken är den, den lilla spegeln.
Med hopp om en fin start på veckan!
