Category Archives: Trädgårdsliv

Det är nästan som de där längd och viktkurvorna på BVC. Nu har vi ingen liten bebis framsteg att följa i tillväxttakt, så nu ägnar vi oss helhjärtat åt vår kära ligusterhäck istället :). Nu är den snart klippt för andra gången i år. (Bilder från i juni samt föregående år finns här.) Häcken är så duktig och har växt på sig ungefär trettio centimeter sedan förra augusti. Den har sina små svackor på några ställen, men där den är som finast ståtar den med ca 70 cm. Inte illa för en två år och tre månaders ;). 

Vilken fin sensommarkväll det blev i går. Det ryktas om att värmen är på väg tillbaka också. Favoriter i trädgården just nu är de vita Rudbeckiorna som sträcker på sig mot solen. I våras planterade jag höstanemoner som är på gång med blommor. Det är en härlig tid just precis nu.

Ha en riktigt fin lördag!

Sådärja. Efter gårdagens skyfall så börjar mina Ernst-krukor att bekänna färg. De har flyttat runt lite ute på trädäcket, men man får lov att bestämma sig när rosten kommer för det blir fläckar på underlaget. Jag trodde mig ha funnit den bästa platsen, men i går fick jag en ny idé när jag bläddrade i nya Lantliv (se bild med Rosmarin-sticka). Där på trappan har de en stor plåtkruka och vad skådas där om inte en större klätterväxt? Såklart. Så nu tänker jag mig krukorna på varsin sida om en öppning på altanen där något kan slingra sig uppåt och bidra till grönt på höjden. Idén får väl lov att bero till våren dock. Barnen tycker att krukorna är förskräckliga med all rost på. Men jag gillar det. Och krukor är min grej här hemma :).

Först tänkte jag plantera ner buxbomsklot i krukorna. Jag har några nyinköpta som står, men frågan är vad man skall tänka om buxbom nu? På trädgårdsbloggarna talas det massor om buxbomssjukan som tycks svepa fram över landet. Jag har tittat på mina klot och tror inte att jag sett något skumt, men säker är jag inte. Det får väl visa sig antar jag. Så tråkigt är det, med tanke på att buxbom är en riktig favorit i trädgården.

En oslagbar favorit just precis nu. Vita luktärtor. Nästa år är det jag som planterar ett antal till. De doftar fantastiskt. Tanken på att allt det där kommer ur små svarta stenhårda frö som vi planterade i maj är lite hisnande. De står i den finaste lilla bägaren från åsa Lindström. Jag har alltid varit för snål för de där små. Har tyckt att man får ju så mycket mer keramik om man lägger till lite penningar och tar en stor istället. Men i år slog jag till på en liten (och en stor). Så fin.

Fin måndag!

Jag är fortfarande krasslig, men det har kliat för mycket i arrangeringshänderna för att avstå, så jag antar att det finns hopp :). Vackra trädgårdsredskap från Joseph Bentley och Hemlängtan samlat i min mans farmors gamla korg. Jag tycker om att ha fina saker framme som bekant som inspiration och som installation – oavsett om det är arbetsredskap eller ej. Bakom syns även fina lanternor som jag fyndade från Cosas.

Så har jag fått en vacker agave av min mormor. Jag har nästan inga klassiska medelhavsväxter, men den där står fint ute på terassen. 

I trädgården blommar ringblommor, vit rudbeckia och luktärtor. Jag lovar att ta er med på en tur en annan dag. Hoppas att ni har det fint när min favoritmånad augusti nu har kickat igång!

Jamen såklart. En trädgårdsnörd i full blom börjar naturligtvis intressera sig även för redskapen. Och vissa är ju finare än andra. Jag tänker mig en liten korg med vackra och funktionella verktyg i. Redo att knipsa av en ros. Trädgårdsromantiskt så att det förslår. I dag var det istället krass realitet när vi grävde upp en totalt död och nedlusad schersmin. Det blir på något sätt balans alldeles automatiskt där ute. 

Webbutiken Hemlängtan firar två år med 20 % och fri frakt just i dag. 

Ni kanske minns att jag planterade två jätteverbenor i mitten av maj? Jag tittade med beundrande blickar bland annat på Elle Interiör chefredaktörs hem där stora lila var placerade i krukor.

Drygt två månader senare kan man konstatera att jätteeffekten har infunnit sig. Man blir ju full av respekt inför denna lilla gröna planta som har allt detta i sig. Mina plantor fyller lätt ut varsin gummikruka och bidrar till lite höjd ute på altanen. Nästa år vill jag ha fler. Ett växttest med mersmak med andra ord. Min tidigblommande lavendel Hidcote Blue klipptes ned och sjuter nu många nya skott. Det händer mycket ute i trädgården just nu. I går käkade vi egen sallad för första gången. Det är lätt att vara trädgårdsnörd just precis nu.

Missa inte Ann Heberleins krönika i DN i dag om det som hänt i Norge. Tänkvärt och hoppfullt mitt i allt det mörka.

Rostiga ytor är en het trend inom trädgårdsdesign just nu. När vi tidigare har sett lite bekymrade ut åt de klassiska armeringsjärnen, så får de nu ståta i trädgårdens finrum. Inte mig emot alls. Rost är vackert. Jag kan tycka att det ruffar till ett nybyggt hus där allt är just nytt och inte slitet. Materialmöten i vanlig ordning. På Leva Kungslador på Gotland har de satt upp rostiga träd med stenar i. De passar inte riktigt hos oss, men i den miljön på Leva är de så fina.

Snyggt mot den kalkade väggen.

På språng. Såklart.

Den gode Ernst har ett ord med i vad våra hjärtan bankar för i vanlig ordning. Mitt intresse har kommit och gått mellan åren – man får lov att filtrera lite med intrycken kan jag tycka – men i år tittar jag med stort intresse framförallt gällande utemiljön till det gamla huset. Det är mycket som är fint där, bland annat humlestörarna. Vi har några störar bakom garaget, men längre än så har vi inte kommit. Nu väntar jag in några fyndade Ernst-krukor i alla fall för lite rostig feeling. Jag tänker mig ett Kirchsteigigt och Weronicigt möte mellan dessa, betong och sten. Fortsättning följer. Och i kväll tittar vi såklart på Ernst igen klockan 20.oo :). 

Det är numera med vissa blandade känslor som man beger sig från hemmet en längre period. På tisdag är det dags för två veckor på Gotland, vilket jag naturligtvis ser fram emot massor. å andra sidan kommer jag att sakna livet i trädgården mycket denna gång och att kunna följa allt på nära håll. När allt är nytt, så blir varje blomma av vikt. Förra året hade allt växt massor när vi kom hem från Gotland – inte minst ogräsen som var en formidabel djungel på vissa ställen med öppen jord. Man får visserligen vara glad över allt som växer, men man hejar ju på i olika grad så att säga :). Detta är min första sommar som riktig trädgårdstant. Jag har sagt det förut. Sedan det gröna ögat öppnades för mig, så berikades livet i allra högsta grad. Vackert visset bakom garaget en sommarkväll.

Jag har klippt bort visset på lavendeln. Nya skott och blommor bryter fram, så kanske en lite mindre blomning lite senare. 

Tid för att tvätta, börja tänka på packning och få iordning lite innan vi åker. En fin lördag till er!

Nu är dagboken i gång. Klicka på det lilla hjärtat i marginalen för att komma in. Tanken är att vara lite mer "un-cut" där med inte bara glimtar ur livet i stort, utan även saker, reor, fina bilder och sådant som jag surfar på och som inte kommer med i bloggen. Ett litet inspirationsflöde med gott och blandat. Varmt välkomna in!

Heja vår kära ligusterhäck! Man vill ju så gärna att den skall växa sig stark och fin, så att man nästan står där och pratar med den ibland :). Nåja, häcken är framförallt makens skötebarn. Nu är den precis nyklippt – tät och fin –  och uppdriven till en höjd på ca 55 cm. Nu skall den gödslas för andra gången för säsongen. Trots ligusterns rykte om att ta lång tid på sig att växa upp så är vi väldigt nöjda hittills. Det är klart att man helst skulle vilja ha en tät grön mur runt hela tomten bums och det lär vi få vänta på, men ändå. Fotografi taget på kvällen 22.25. Ljuva sommar!

Det är nyttigt att gå tillbaka i arktivet för att se att det faktiskt händer en hel del i tillväxt, även om det känns pyttigt när man har nyanlagt. I augusti förra året klipptes häcken till ca fyrtio cm och den har sannerligen ökat såväl på höjden som på bredden sedan dess.

Och så här såg den ut för drygt två år sedan, när den nyplanterades. Så hopp finnes!

Vilken tokvarm och härlig dag vi har haft i dag! äntligen, äntligen lite sommar igen – och jag skall inte klaga en sekund på värmen!