Category Archives: Trädgårdsliv

Klassiker: Sussex Trug

Jag håller ständigt ögonen öppna efter trädgårdsting i vintagesvängen – här skrev jag ett inlägg om det i somras. Det verkar det vara fler som gör, för det är svårt att finna. Det senaste tillskottet i genren fick alla mina gröna fingrar att darra lite. En perfekt patinerad liten Sussex Trug! Medan jag stod och bläddrade i gamla Floraböcker siktade min loppisvän korgen till mig, så jag kan inte tacka mina falkögon denna gång. Det är något speciellt med saker som redan har levt ett grönt liv och här talar vi om en sann klassiker.

Jag har några liknande korgar i växthuset, men inte en sådan här i hantverk med kastanjeträd. Företaget som gör dessa korgar, Thomas Smith, har en historia som sträcker sig bakåt till 1820-talet där Smith började tillverka korgar i Sussex – läs om hantverket här och här. Det är något med dessa korgar som genast gör mig till en brittisk trädgårdstant som går och klipper rosor till buketter.

Det är kallt, grått och ruggigt, men korgen och lite grönt skapar en stunds stämning ute i växthuset. Nu säger vi adjö till januari och siktar mot februari med frökataloger, sticklingar, bokrealisation, hjärtan, semlor, sportlov, snödroppar och det återvändande ljuset!

Luktärter

Förra veckan ägnade jag mig åt dahlior. Den blomma som jag annars har odlat längst i mitt gröna liv är luktärter. Den är essensen av sommarromantik a´la mormorsträdgård med sin karakteristiska doft som kan vara fullständigt bedövande. SenatorPurple PrinceLady Grisel HamiltonHeaven Scent och Piggy Sue.

Förra säsongen var den första som jag gav mig på fördrivning av luktärter i större skala, innan har jag direktplanterat i maj. Med ett växthus finns det mer plats för sådder och jag försökte mig på ett antal sorter.

Jag köpte alla mina fröer av Cecilia Wingård och följde också hennes odlingsråd till punkt och pricka med plastpåsar som en essentiell ingrediens.

Man kan möjligen tro på att jag är en hejare när det gäller att driva upp frö, men icke då. Jag har ett antal halvhjärtade misslyckade försök bakom mig. Jag blev alldeles lycksalig när jag fick små gröna trådar som sökte sig upp ur jorden på detta sätt!

När jag planterade isär de små gröna fick jag mängder av små plantor. Det gjorde under för mitt självförtroende som odlare och det var bra att ha en del att ta av, för alla små blir inte till stora plantor.

Men många blev det!

Den stora fördelen med att fördriva är att skörden tidigareläggs. Jag har då aldrig kunnat plocka luktärter i midsommartid, men det kunde jag förra sommaren. Det kändes otroligt lyxigt och allt pill med de små gröna plantorna belönade sig mångfalt. Jag odlade mot ett stort armeringsnät.

Och även i klassiska pyramider. De växer så vackert på detta sätt tycker jag.

Sensommarromantisk bukett med bland annat dahlior och luktärter. Snart blir det en beställning av årets fröer, för detta gav definitivt mersmak.

Dahlia, dahlia, dahlia

Jag går i trädgårdsvila på vintern och tänker inte alls speciellt många gröna tankar. Frökatalogen som anlände innan jul har jag inte öppnat ännu. Det kommer en brytpunkt senare när ögat vänds utåt igen, men för nu trivs jag bäst inomhus och riktar min energi dit. I år blev det dock ett undantag när det kom mejl om att årets dahliaknölar fanns ute till försäljning. Förra året ignorerade jag dem och tänkte vara förståndig och se vad som överlevt vinterförvaringen innan jag beställde nytt. Det visade sig vara ett stort misstag, då många sorter var slutsålda när jag kom till skott. Denna gång har jag tagit i med bombastiska visioner om en blomstrande sommar. Jag köpte inga snittblommor till jul och nyår utan satsade på sommarens fägring istället. Det känns också som något som jag vill stå för – hellre närodlat och i säsong än att köpa exotiskt och långväga från. Så jag hoppas på många sådana här blomkorgar i sommar genom att titta tillbaka på förra årets dahliabilder här på bloggen. Cornel Bronze, Offshore Dream, Miss Sophie, Islander, Gits Perfection, Arabian Night,  My Love, Sneeuwstorm och så Cafe au Lait som inte såg ut som den brukar göra. 

Det tar sin början här när april anländer. Då är det dags att titta till de övervintrade knölarna som befinner sig inslagna i tidningspapper i förrådet. De kan se bra eländiga ut och några brukar stryka med. Det värsta för knölarna är om de torkat upp och är hårda, annars finns det oftast hopp.

Jo, det är lite pyssel med knölarna med upptagning på hösten och vinterförvaringen, men om man lyckas så premieras man med stora plantor som växer på sig år från år. Här syns växelbruket i pallkragarna som är en av mina odlingsplatser för dahlior. På våren odlar jag tulpaner här som blommar över lagom tills det är dags att plantera ut dahliorna. För mer om plantering, uppdrivning och skötsel har jag skrivit ett långt inlägg Allt om dahlia där det mesta finns samlat.

Förra året var något av en prövningens säsong för oss dahliaentusiaster. Det skavde i mig varendaste gång när jag såg perfekta Café Au Lait – dahliavärldens fixstjärna – på softade Instagrambilder. Jag köpte åtta knölar, varav det blev något av sju. När de väl började blomma visade sig att det var fel sort… Jag kände mig enormt snuvad på konfekten efter att ha gullat med plantorna sedan i april. Det är ju så med knölar. Man vet inte riktigt hur de kommer att se ut förrän de slår ut och då är det för sent för att driva upp fler det året. Efter ett antal år som odlare vet jag att det förekommer naturliga variationer. Såklart, det är ju blommor vi talar om. Men när det är helt andra sorter, då är det något galet. Även om jag hoppas på bättre utdelning i år är ett gott råd att kalkylera med viss marginal. Dahlior är ofta starka i färgerna, medan det är ett mer softat ideal som gäller med mjuka pasteller. Tänk på att bilder redigeras. De tjusiga motljusbilder man ser på Instagramkonton är en sak. Verkligheten hemma hos sig själv är en annan. I alla fall ibland. På bilden syns Platinum Blonde som hos mig blev starkt gula istället för den där softade cremefärgen.

Och utanför växthuset syns mina varianter av Café Au Lait som sannerligen inte var rätt sort. Vad jag däremot tyckte om var att odla i kruka. Det blir det mer av i år, förutom pallkragar, odlingsland och fler lådor bakom växthuset som måste bli verklighet med tanke på hur många knölar jag beställt…

Några ord på vägen när man sitter och förförs av alla bilder på dahliasajterna. Jag odlar mest för att kunna göra överdådiga arrangemang och buketter på sensommaren. Därför tänker jag mycket på färg, storlek på blomman och art t ex näckros, pompom, kaktus, anemon och jättedahlor. Jag tycker om att blanda och det blir mer levande när blommorna har lite olika uttryck tycker jag.

Rent praktiskt är det bra att ha lite koll på plantans höjd så att man sätter dem rätt om man t ex odlar i pallkrage mot vägg som jag gör. Det är inte så bra om en mindre planta kommer i kläm mellan några jättar. Numera sprider jag gracerna lite också och förlitar mig inte bara på några få plantor. Knölarna har alltid lite olika kvalité och det kan hända saker på vägen med plantan. Jag förstår om man har begränsat med plats, men för mig är det bättre att sätta fler plantor än att bara förlita mig på några få.

Fördelarna med dahlior tycker jag är att de är så blomvilliga och att de blommar så sent på säsongen när så mycket går i vila. Jag har glädje av dem ända tills frosten kommer. Även om det är en del pyssel med att fördriva och att ta upp knölarna på hösten, så uppväger det definitivt.

Nackdelar – peppar, peppar, ta i trä – jag har inte drabbats av sniglar ännu. Det är möjligen en tidsfråga, men än så länge har jag klarat mig. Annars vet jag att många talar om dahlian som att odla snigelmat… Det är också en del pyssel med uppbindning när plantorna blir stora och tunga framåt hösten. Jag måste bli bättre i år och fixa med större pinnar i t ex armeringsjärn som förmår att skydda mer mot hårda vindar.

En av mina ivrigast blommande stjärnor förra året – Ottos Thrill. Jag hade en övervintrad planta som blommade något helt makalöst. Var hittar man fina arter att inspireras av? Surfa runt, titta på taggar på Instagram – inte minst hos min gröna vän @jennysplockochpinaler, kika in hos Floret Floret och känn efter vad du själv tycker om och skulle vilja ha i din trädgård. Jag har ett antal övervintrare i förrådet – får återkomma till dem – och det är mest vita klassiker som jag använder som bas i buketter. De nya jag har beställt är i en mustig ton som känns fint som komplement. Jag har pinnat ett urval här. Jag har i vanlig ordning beställt från Bulbs och Lökar & Knölar.

Om ni har några frågor så svarar jag gärna utifrån mina erfarenheter. Väl mött dahliaåret 2018!

Det börjar bli höst därute

Jo visst går det mot höst i trädgården. Jag är en frusen själ och har tagit fram mitt survival-kit för kallare årstider. I somras köpte jag mig handstickade handledsvärmare när vi besökte Gunnebo Slott. Alltså hur i hela världen har jag klarat mig utan sådana?! När jag tar på mig de här och kombinerar med ull kring halsen värms hela lekamen upp snabbt. Vid trädgårdsliv lär de bli oumbärliga nu.

Dahliorna är ett lyckopiller så här sent på säsongen. Jag är förtjust sedan många år och det glädjer mig åt att blomman nu fått en renässans. Här odlar jag i två dubbla pallkragar plus ett stort odlingsland som omges av trästockar. Jag blandar gärna färg och form som synes.

En favorit i år att hålla utkik efter är Jowey-dahlior som finns i många varianter. De har varit de mest hållbara för mig i år – se bland annat den orange blomman högst upp till vänster i bild. Jag vill gärna ha fler varianter till nästa säsong.

Den vackraste deadheadingen i trädgården.

Vi har börjat ställa in trädgårdsmöbler för vinterförvaring. Det är alltid med ett visst vemod som stolarna staplas på varandra i väntan på varmare tider.

Syrenhortensian Limelight blommar för fullt och är en favorit i den tidiga höstträdgården. Jag gjorde en snabb trädgårdsbukett för att den skulle få lite sällskap. I med hönsnätet i en gammal hink som jag fyndade för ett tag sedan. Rost och höst är extra fint tycker jag. Här blev det mina vita dahlior tillsammans med två gamla och två nya favoriter. Jag sår numera alltid minisolrosen Italian White och rosenskäran Double Click Snowpuff. I år har jag även sått Tandpetarsilja – en perfekt skir växt som passar i alla buketter samt dahlian Cornel Bronze – båda med inspiration från Jenny. Jag tar med mig alla fyra till nästa säsong. Men allt har sin tid. Även om vemodet är påtagligt nu när allt börjar gå till vila, behövs det även en tid när inspirationen riktas mot ett annat håll. Som jag brukar säga – det bästa med att vara en människa som lever i samklang med säsongerna, är att det alltid väntar något nytt att glädjas åt.

De rosa dahliorna på parad

Det har varit något av en märklig säsong med dahliorna i år. Den svala sommaren gjorde att de var svårflirtade att ta sig från knopparna. När de väl gjorde det var det många som såg helt annorlunda ut än vad som förväntats. Som jag tidigare skrivit – mest besviken blev jag över mina åtta Café Au Lait-knölar som visade sig vara en helt annan blomma. Denna grå dag får fem av mina rosa visa upp sig. Tre av dessa är övervintrare – Otto´s Thrill, Gitts Perfection och Miss Sophie, medan Islander och Breakout är nya för i år.

Det är inte alltid alldeles enkelt att göra buketter med dahlior. De har ofta tämligen korta stjälkar – speciellt om man vill spara på alla knoppar. De  sorter som är stora som tallrikar fogar sig inte riktigt heller i samspel med andra blommor. Ett alternativ är att göra låga arrangemang – jag har visat ett här. Ett annat är att sätta dem som solitärer i en samling av mindre vaser.

Här fick jag tillfälle att ta ut en del av min samling av rubinrött glas från Reijmyre. Det här glaset är kanske det mest kända från vårt östgötska bruk – gärna i formgivning av Monica Bratt. Det händer något i mötet med det röda skimrande och alla de rosa lagren i dahliorna. Jag tycker om det sprakande i samspelet mellan färgerna. Det andas tidig höst med föraning om det fyrverkeri som naturen snart kommer att bjuda på.

Växthuset i augusti

Augusti är en månad av överdåd i trädgård och även i växthus. Pelargonerna är stora som buskar och tar över hörnor därinne. Citronträden växer så att det knakar. Kryddväxterna har tripplat sin storlek – minst. Men det är även oundvikligen början till slutet. En del krukodlat som varit med länge börjar ha sett sina bästa dagar. Det är dags att titta på lite höstfägring – men jag är inte redo riktigt än. Den sedvanliga avlusningen av nämnda citronträd tar vid utomhus innan det är dags för vinterförvaring. Mot väggen syns min vision om maffiga solitärer av stjärndahlian Café au Lait. Nu fick jag en helt annan sort, men för all del – dahlior som sticker upp där bakom i krukor blir det nog även nästa gång i någon form. Det gröna tar och ger i vanlig ordning.

Utanför gör jag blombad i Signe Persson Melins Kvadrat för Byarums Bruk som samsas med gamla snäckor som förr i tiden prydde grusgångar. Så fann jag några äldre trädgårdsredskap med den rätta patinan förra veckan. De blir en fin kontrast till det nya växthuset och fungerar som prydnad.

Jag samlar på mig äldre korgar som jag använder till det mesta vid växthuset. Även här tycker jag om hur de samspelar med det nya. Och några av mina finaste vintage – agave som kommer från ett stort gammalt gårdsexemplar. Agave är en klassisk växt vid glashus. Den ger karaktär med sina flikiga blad och friska färg. Här har jag en hel rad som jag drivit upp från små sticklingar.

Nu har vi haft växthuset i ett år. Jag känner mig fortfarande tillfreds med de val som vi gjorde. Det verkar pågå något av en glashusboom i riket. Mitt bästa råd är att låta det ta tid med valen, vara realist i sina drömmar och tänka på hur man vill använda huset. Jag glädjer mig åt vårt varendaste dag.

Lite mer vintagefint till växthuset – äldre trädgårdslitteratur, fotogenlampor, spridare till gamla zinkvattenkannor, äldre redskap och såklart patinerade krukor. Det är roligt att hålla ögonen öppna efter sådant här tycker jag, men jag kan inte säga att jag finner massor – förmodligen många fler som tycker om denna estetik.

En ny vecka – hoppas att den blir fin!

For the love of dahlia

Det är njutningstider – sensommarens pioner – dahliorna är här! I år verkar det dock som om många med mig blir prövade i vår kärlek. Jag är väl medveten om variationer när det gäller blommor, men i år är det helt andra sorter som kommer upp. Det hela känns mycket skumt och efter att ha gullat med knölarna sedan i april känner man sig delvis snuvad på konfekten. Men ändå. Det som kommer. Är jag så väldigt glad för. Och jag njuter med fullt påslag.

Dahliorna har ofta korta stjälkar när man tar av dem, vilket gör det tacksamt att arrangera dem lågt. Här har jag använt min kära kompis hönsnätet för att kunna få till denna symfoni av blommor.

När jag fyllde fyrtiofem i somras fick jag en riktig önskegåva – Signe Persson Melins Palissad från Byarums bruk. Persson Melin är en av mina formgivaridoler och allt blir vackert i den här krukan.

Några av årets sorter nya som övervintrade – Cornel Bronze, Breakout, Miss Sophie, Islander, Gits Perfection, Arabian Night – här nästan svarta – My Love, Sneeuwstorm och så Cafe au Lait som inte ser ut som den brukar göra. 

I dag har jag ljuv sensommar här hos mig. For the love of.

Luktärtor

luktärtorsommarEn kär syssla dessa kvällar i juli – gå och klippa av de luktärtor som slagit ut under dagen. Om man älskar buketter är detta den ultimata växten att odla – ju mer man plockar, desto mer blommar den. Man bör också ta av blommorna regelbundet för att luktärtorna inte skall gå i frö.

luktärtorarmeringsnätJodå, jag är ganska mallig över min blommande vägg ute i trädgården. Jag har aldrig haft så många och fina luktärtor. Jag har heller aldrig lyckats med försådd innan. Så här såg det ut i växthuset i slutet av mars. Efter omskolning planterade vi ut dem i slutet av maj eftersom våren var så kall.

luktärtorodlingEn klassisk luktärtspyramid i en gammal zinkbalja.

luktärtorbukett Senator, Purple Prince, Lady Grisel Hamilton, Heaven Scent och Piggy Sue.

luktärtorsenatorJag är lite extra betuttad i Senator med sina strimmor i lila toner. Jag har köpt samtliga fröer från Cecilia Wingård och även följt hennes odlingsråd.

luktärtorlandLuktärtorna strävar uppåt på den stora odlingsplatsen där jag även har solrosor på gång, ringblommor och framförallt många dahlior.

dahlianplatinumblondeFörst ut i år bland dahliorna är Platinum Blonde som är ny för mig.

luktärtorrosaJag har även odlat de rosa Primadonna och Miss Wilmott – två äldre sorter som doftar sommar upphöjt i kubik.

Dags att ge sig ut med saxen igen. Leve luktärten!