Category Archives: Utvalt

Boställets vedugnsbageri

DETTA INLÄGG PRESENTERAS I SAMARBETE MED BOSTÄLLETS VEDUGNSBAGERI

Jag är sprungen ur myllan. Mina stigar gick runt de östgötska sädesfälten. Vägen till Klockrike ledde hem. De röda ladorna lyste som facklor i höstsolen när vi slättens barn tog bussen in till staden. Då längtade vi bort. Nu längtar jag tillbaka.

Ut från staden till små slingriga grusvägar som leder längre ut på landet. Om man kör in på en av dem ungefär två mil från Linköping, kommer man till Boställets Vedugnsbageri. Svenska folket mötte 2017 i sällskap med Mandelmanns gård i TV-soffan. Det blev ett slags manifest för den rörelse som känts länge nu – längtan till det lilla livet, jorden, det nära och de kära. Även om vi inte alla tar det steget fullt ut, så är intresset för utflykter till den miljön större än någonsin. Karin Lorin med familj gjorde resan. Efter ett tag började tanken komma om att försöka finna en verksamhet som kunde möjliggöra att arbeta hemifrån. Den stora röda ladan blev utgångspunkten för tankar kring bageri och café. Hösten 2011 öppnade Boställets Vedugnsbageri. Från att ha varit en småskalig rörelse har det utvecklats till något som drivs året runt.

På Bostället är säsongerna alltid närvarande. Omgivningen blir en del av upplevelsen när den milsvida utsikten över Östgötaslätten ändrar skepnad över året. De vidsträckta fälten bildar en fond där landskapets karaktär skänker stämning till platsen. När löven faller dras blickarna inåt igen och ladan får spela huvudrollen när utemöblerna tas in.

När man går in genom dörren möts man av doften av nybakat bröd. Ladan har en öppen planlösning, så här ser man rakt in till den stora vedugnen som är hjärtat i verksamheten och ger brödet en speciell karaktär.

Allt bröd är gjort från grunden med lokala råvaror. Handens verk är alltid närvarande och som cafébesökare ser man verksamheten på bakbordet när man beställer. I samspel med mer moderna inslag värnas det om de traditonella bakverken.  Årets Östgötadagsbakverk blev exempelvis en Arrakskrans, inspirerad av 50-talet, från Bostället.

I ladan där man nu sitter och fikar fanns mjölkkor till på 1950-talet. Namnskyltarna i taket minner om en annan tid, samtidigt som historien levandegörs. När vindarna tar tag utanför ladan känns det fint att värma sig med en kopp varmt med tilltugg i båsen där korna en gång huserade. Bostället har även utökat cafédelen med en vinterträdgård som erbjuder fler platser.

Sommar är mer av klassisk utflyktssäsong för många av oss. När det gäller ställen på landet är de även förknippade med att sitta ute i solen och äta bullar. Det är kanske ändå en regnig novemberdag som man behöver en utflykt som mest?

På Bostället serveras även lättare luncher i säsong – här färg- och smakterapi i form av en höstsallad med bröd.

För mer information om Bostället, aktuella öppentider och saker på gång besök hemsida, Facebook eller Instagram.

En fika är aldrig långt bort. Unna dig en utflykt till något fint ställe.

Fotografier: Weronica Fremenius

signature

Svenskt Tenn: Tre öar i Svarta Havet

Höstens stora utställning på Svenskt Tenn är namngiven efter mönstret Tre öar i Svarta Havet av Josef Frank. Textilen var en av de första som Frank formgav för firman 1936.

Som sagt, jag fascineras ständigt av de helt olika uttryck som dessa ting kan få beroende på omgivning. I höst är det svart för hela slanten som ackompanjerar den klassiska formgivningen. Min rensning har nått till en stor bokhylla här hemma. Där fann jag tidningsuppslag med den helvita utställning som Svenskt Tenn gjorde 1997. Den får nu sin motsats.

Utställningens stora stjärna är Carina Seth Anderssons klassiska Dagg-vas som nu kommer i svart. Jag kan tycka att trenden att mjölka ur produkter med att lansera dem i olika utföranden har gått lite väl långt. Här förankras dock vasen i ett sammanhang vilket gör att den känns mer rätt. Och man skall inte förakta vad denna glaspjäs har betytt för återkomsten för den svenska glaskonsten. Det om något är värt att applådera.

En annan klassiker från Svenskt Tenn är möbeltyget Vägen som Estrid Ericson skapade tillsammans med Margit Thorén 1949. Det har en vacker lyster och kommer nu i en svart nyans.

Black is b[l]ack

signature

Vallastaden

Det pågår en stor Bo- och samhällsexpo i min stad – Vallastaden 2017. Jag var besökare i fredags tillsammans med en vän. Känslan att komma ut i något av en fantasivärld var påtaglig när vi gick in på området. Även om det stod sparkcyklar utanför en del portar och att människor redan har börjat att flytta in, gick det inte riktigt att slå ifrån sig tanken om att det hela är på låtsas. Det säger kanske något om upplevelsen. Arkitekttävlingen som vanns av Okidoki efter preferenserna “brokighet, det oväntade och en möjlig experimentverkstad för framtidens samhällsbyggande” känns därmed mycket närvarande.

Vallastaden är en helt ny statsdel som anlagts från grunden. Genom hela området går ett vattendrag – Smestadsbäcken. Ett antal broar förbinder delarna med varandra. Det ger en speciell känsla med vattnet som ett pulserande hjärta med många planteringar i anslutning hit. Titta även på belysningen som intigreras i omgivningen med en vasskorg. Tjusigt.

Känslan av ett gemensamt område med många offentliga stråk är påtaglig. Gatsten har lagts i mönster av trasmattor för att understryka rummet och tanken om att alla är välkomna hit. Den här detaljen är fint utförd som en genomgående effekt i området.

Det bestående intrycket av området är en experimentell ådra när det kommer till utformningen av fasaderna. Här är det inte alls någon samstämmighet som i mer klassiska områden – tänk trädgårdsstäder och liknande – utan ingenting är något annat likt. Det känns individuellt och högt i tak, men ögat får svårt att fästa mellan alla intryck som kommer mot en. Den ena effektfulla fasaden efter den andra, gör på ett sätt att de tar ut varandra. Intrycket var också i många fall att mycket krut lagts på utsidan, medan det inre var tämligen ordinärt.

Området karakteriseras även av en blandning mellan flerfamiljshus och villor. Mitt bland de höga husen ligger här House for Mother – ett uppmärksammat plåthus som tyvärr inte var öppet vid mitt besök. Om jag ser mig själv boende i detta sammanhang? Nix, var min spontana reaktion när vi pratade om stadsdelen i fredags. Jag blickar snarare bakåt i tiden i min estetik och kände inte alls ett sug efter de mer moderna minimalistiska lägenheterna med öppen planlösning och stora ljusinsläpp. Jag ser mig själv inte heller bo så här “offentligt” utan vill snarare kunna bona in mig vid min härd.

Det gröna ögat fick sitt med den stora parken Paradiset där man anlagt fruktlundar och grönytor. Här finns också många odlingslotter som kan kombineras med boende i stadsdelen. Att odla ligger i tiden och sympatiskt med möjligheter till det även om man bor i lägenhet. Fördelen med att allt är skinande nytt är såklart miljömedvetenheten – alla solceller, sorteringsstationer, vattenrening med mera.

Det finns massor med hemutställningar att besöka på mässan. Jag har valt ut tre stycken som jag tyckte hade något extra. Först ut är Emma Olbers i samarbete med Residence – läs om projektet här.

Hemma hos kreatören är ett boende kombinerat med en kreativ ateljé. Temat är återvinning i stort och smått.

Vackra detaljer, en färgskala som känns mycket nu och många tankeväckande aspekter kring återvinning. Mycket tjusigt och fotovänligt.

Ett helt annat intryck finns på Hoffice inrett av Oddbirds Anna Starrén. Äntligen lite tapeter, färg och mer personlig inredning sade vi samstämmigt när vi kom in här.

Även om tapeten har gjort sitt intåg i hemmen igen, var det inte så mycket som märktes här. Det var mest målade väggar, gardinlösa fönster och eko. Jag har lite svårt att gå igång på det, men här hände det något för ögat. Det visar också att det går att göra saker med nyproduktion. Jag föll som en fura för kombinationen med tapet, affischer och sammetssoffa. Så en färgstark dahlia på det. Mums.

Den enskilt största inspirationskicken fick jag i Nygårdsannas utställning Patina. Vi kom precis från en förevisning av en entusiastisk man som försökte få oss att förstå hur spännande det är med smarta hushållsapparater. Vi nickade lite artigt när han förevisade hur intelligenta kylskåp fungerar. Bara att ansluta en app så tar kameran i kylen en bild på innehållet så att du i affären vet vad som saknas. Behöver världen sådant? Suck, tyckte vi och hängav oss istället åt ett grusat golv. Äntligen hände det något! Äntligen något som var på riktigt!

Många vände i dörren vid åsynen av gruset, medan jag tyckte att det var fantastiskt. Det handlar ju inte om att kasta in stenar på sitt eget köksgolv, naturligtvis inte, utan mer att få en helhetskänsla för ett koncept och äntligen känna sig inspirerad ut i fingerspetsarna.

”Patina” är en hemutställning om hållbart mode i en hållbar stadsdel. Om att göra goda val med människan i centrum. Att ärva kläder – både uppåt och neråt i generationerna. Kläder gjorda för att användas, slitas, patineras och lagas. Tanken är enkel men samtidigt utmanande, med enbart naturmaterial och hantverk av högsta kvalitet. Om att välja bort hellre än att välja till och om att låta livet sätta vackra spår.

Här var vintagekänslan på riktigt efter att ha besökt andra lägenheter där patinan blev ett slags fernissa med några inkastade lastpallar och några pliktskyldiga staplar med äldre böcker.

Vallastaden Expo håller öppet till söndag. Jag rekommenderar absolut ett besök om ni har tillfälle!

signature

Lite höst i köket

Höstens ankomst leder till andra smaker och dofter i köket. Det är tid för soppa, mustiga grytor och lite tyngre mat. Jag finner mig själv bläddra mer i kokböcker än på länge. Längtan efter ny inspiration är stor. Och så äter jag äpplen. Efter förra årets rekordskörd för vårt träd fick vi i år inte en enda frukt. Jag hittade Alice i affären i går istället. De är tillsammans med Discovery favoriter bland de tidiga sorterna. Jag är förtjust i det där riktigt syrliga när man tar en tugga i det fasta fruktköttet. Det portugisiska bladfatet kommer från Arket. Jag köper så mycket vintage numera, så det känns nästan lite konstigt med sprillans nytt. Fint är det – och naturligtvis håller jag alltid ögonen öppna efter liknande redan brukade.

En ny favorit när det gäller tvålar är denna från Urtekram. Inte ett dugg “gammal-apotekarflaska-look” men riktigt bra, ekologisk och med god doft.

Vi kom inte längre än till Mandelmanns lilla butik i år under Skånesemestern. I år började de med förbokningar av trädgården och det var fullt sedan länge när jag tittade. Väl unt att bli idoler – tur att man hann uppleva det hela innan TV-programmet slog an en ton i vintras. Jag har tidigare haft en affisch med kål – nu varierar jag med en med äpplen. Jag tycker att Tora Mandelmanns illustrationer som även är med i kokboken är så fina.

Lite blått och grönt i köket. Jag plockar in humlekottar och sätter lite varstans – tycker att de är så vackra när de ser ut så här. Sedan står det sticklingar på många ställen efter den enorma Tomentosumen ute i växthuset. Jag dricker bara te, men använder bland annat små udda kaffekoppar till sticklingar. Vem kan motstå Arthur Percys Blå hyacinter? Inte jag i alla fall. Pelargonerna som stått i köksfönstret sedan i våras börjar bli höga och rangliga. Det  är snart dags för vintervila. Allt har sin tid.

signature

Tisdagsläsning

Denna grå dag är det mest filt, ljus som snart tänds och en liten bit äppelpaj från helgen som återfanns långt in i kylen. Det kan vara en liten skatt det en vanlig tisdag i september. Så läser jag om Johanna i Family Living. Tidningen kan fortfarande få mig nostalgisk för att den en gång i tiden kändes så rätt för mig. Av detta skäl sparade jag länge samtliga nummer, men i takt med att barnen växte och att livet förändrades, skiljdes jag till slut från alla årgångar med färgglada ryggar. Nu läser jag digitalt om något intresserar mig och med Johanna på framsidan måste jag såklart tillgodogöra mig sidorna. Jag har följt henne länge, länge och delar mycket av den stil som hon tycker om. Jag kan känna mig gammal när jag läser om småbarnsåren och energin till att ständigt skapa hem har jag inte, men inspiration står över det. Heja dig, Johanna. Det är ett riktigt fint reportage. Ta er en titt vid tillfälle.

signature

Utvalt: Enfärgade tapeter från Svenskt Tenn

Det har säkerligen att göra med regnet som föll här i natt och känslan som alltid kommer så här års – jag dras till det mer ombonade. Tanken att kura in sig i en grön koja känns mycket tilltalande på alla vis. Svenskt Tenn lanserar enfärgade tapeter i höst. Till en början kan det tyckas som något överflödigt, men jag tycker om deras signatur-färger, bland annat denna gröna nyans. Tapeterna, som trycks av Sandbergs, har även lite linnekänsla efter förebild av tygerna i samma toner. Jag kan tänka mig att det ger ytterligare en dimension till upplevelsen.

Denna blå nyans är möjligen inte mitt förstaval bland kulörerna, men jag faller för kombinationerna i den här bilden med tennet, den buteljgröna sammeten och Aralia som hjärtat alltid klappar lite extra för när naturen ikläder sig höstskrud. In-redning var det nu ja.

signature

Arket & Soieries F. Ducharne

Jag antar att jag inte är ensam om att ha signat upp mig för Arkets nyhetsbrev och därmed fått tillgång till webbutiken i går med en liten rabatt. Det var länge sedan något var så förhandshypat som denna lansering från H&M-koncernen. Efter att ha tittat runt lite står det klart att det framförallt är den svala nordiska stilen som skall ut på bred front. Höstens trend-alert? Kålskålarna såklart. Made in Portugal har börjat uppvärderas i vintagesvängen – inte minst efter dessa skålars exponering hos Artilleriet Kitchen. Arket har köpt in från samma tillverkare – Bordallo Pinheiro – och ja, visst är det fint och lite svårt att hålla fingrarna borta från.

Jag inser att detta är uttänkt för sådana som mig att gå i gång på och jag kan meddela att det fungerar fint. Det blir helt enkelt lite mer intressant när det finns en historia bakom en produkt. Arket har valt att ta fram skatter ur franska Soieries F. Ducharne arkiv. Firman grundades 1920 och var en av världens mest inflytelserika leverantörer när det gäller sidentyg. Ducharne samarbetade med många formgivare, gjorde mer avancerade textilier och levererade mycket till dåtidens haute couture som Givenchy och Chanel.

Möjligen ingen högoddsare att jag faller som en fura för denna klänning i ett fantastiskt botaniskt mönster mot svart bakgrund. Den finns inte att tillgå ännu, men skall komma in i butik under de närmaste veckorna. Så vacker.

I min varukorg hamnade bland annat denna sidenscarf med små tusenskönor. Ett klassiskt köp för min del och användbar nu när säsongerna skiftar och man vill börja ha något lite tunnare kring halsen igen. Arket – jo då, vi kommer nog att ses igen.

signature

Utvalt: Hannu Sarenströms hus till salu

Det här är en välbekant vy om man är intresserad av trädgårdsinspiration -Posseska gården på Kinnekulle där trädgårdsprofilen Hannu Sarenström skapat många av sina böcker. Nu är huset med tillhörande ägor till salu – se prospekt och bilder här. När man klickar runt här är det mycket lätt att börja spinna tankar om att få ynnesten att ta hand om ett liknande ställe. Det här är tämligen långt från vårt hus från 2008, men ack, ack – visst är det något särskilt med falurött kombinerat med en ockragul dörr?! Samtliga bilder: Mäklarhuset Lidköping

Det sitter i väggarna är en klyscha som ofta kommer fram när det gäller äldre hus – det här är från 1921. Det är vackra ljusinsläpp och gedigna material. På bilderna är hemmet utsmyckat med dill och kräftmånar. Även om jag klarar mig utan kräftorna i sig, är estetiken kring dukningen, dofterna och de mustiga färgerna något som inspirerar denna tid.

För att inte tala om skördetiderna nu. Ett hörn som detta sätter tonen – även om man inte har platsen att köra detta fullt ut är det inspirerande att fösa fram solrosor och alla grönsaker som kommer nu med kål i spetsen.

Och värmen börjar komma i fokus igen efter sommaren. Tankar på sprakande brasor lockar, liksom ljusfrossa såväl inne som ute i växthus.

Missa inte heller Hanna Wendelbos blogginlägg från denna plats. Hon var här på Öppen trädgård för ett tag sedan och har skrivit så fint om huset, trädgården och känslan av att lämna en plats man skapat efter många år. Nu blir jag inspirerad att gå till hyllorna och ta fram Sarenström som skapat fina kokböcker, men även mycket om trädgård – ett urval här.

Nu ut och njuta sensommarkväll hos mig själv. Ha en fin ni med!

signature