Category Archives: Utvalt

Klassiker: Pierre Forssell för Skultuna

3715pierreforsellPå tal om gårdagens Estrid Ericson-utställning och att ha ögonen öppna när man far fram med blicken på andrahandsaffärer. Bukowskis visar upp Pierre Forssells (1925-2004) arbeten för Skultuna 10-13 september. Forssell var anställd på mässingsbruket under drygt trettio år och angav tonen för ett mer modernistiskt formspråk på 1960 och 70-talen. På den vackra bilden syns några av de kanske mest bekanta tingen av Forssell – de klassiska tulpanljusstakarna, Reflex-lampetten och ljuspendeln. Ljusstakarna är moderna klassiker och är eftertraktade på andrahandsmarknaden. De finns även fortfarande i produktion, liksom lampetten och ljuspendeln från 1955. Alla tre föremålen är varmt välkomna till vårt hem.

signature

Utvalt: Estrid Ericson i Hjo

Förra helgen var jag och mannen i väg på en miniweekend. Först tänkte vi oss lite längre bort, men sedan blev det ganska nära. Makens prioriteringar är god mat och att sova ut på hotell, medan jag planerar övriga aktiviteter. Denna gång sammanförde jag några utflyktsmål som jag velat besöka en längre tid. Vi började i fredags på Omberg med Ellen Keys Strand och tre rätters lunch på Ombergs Turisthotell. Här fokuserar man på lokalt och i säsong när man sätter samman menyerna och utsikten över landskapet är något extra. Rekommenderas varmt om ni har vägarna förbi. Sedan åkte vi till Gränna – en pittoresk liten stad i sig – och Andrémuséet. Efter min besatthet av Bea Uusmas Expeditionen var det spännande att se allt i verkligheten. Inte omöjligt att jag skriver mer om det framöver. Vi övernattade i Jönköping på Vox Hotel med betagande Vätternutsikt. På lördagen siktade vi bland annat på Hjo.
3715estridhjoHjo är födelsestaden för Estrid Ericson, grundaren av Svenskt Tenn. I Kulturkvarteret visas en permanent utställning om Ericson och Svenskt Tenn. Utställningen kan tyckas vara liten med sina två rum, men här går att förlora sig i otaliga detaljer, vilket jag naturligtvis gjorde. Ett rum är färgstarkt sprakande av Estrids elefanter jämte Josef Franks mönsterrika tyger – det andra rummet är avskalat med fokus på formgivning i tenn.

3715estridhjo1Lennart Nilssons vackra porträtt av Estrid Ericson hänger när man kommer in i det första utställningsrummet tillsammans med mässingsföremål i vitrinskåpet 2077. Det är en så otroligt fin möbel som förmodligen förblir blott en dröm, men Estrids tankar om glasskåp tar man lätt med sig. “En vitrin skulle rymma en blandning av ägarens mest älskade föremål och på så vis skänka åskådaren en rogivande och fängslande stund.”. Över skåpet hänger en spegel med mässingsram. En mindre variant finns hemma hos mig, upphittad på loppis för tjugofem kronor. Högt och lågt – precis som Estrid Ericson var en mästarinna på.

3715estridhjo2Det var otroligt roligt att se denna stora samling av tennföremål – en del i produktion nu, andra i arkiven. Som sagt, det gäller att gå nära och att titta på alla detaljerna. Jag har pratat mig varm om tennet som material i ett antal år här på bloggen, men om man undantar dessa högkvalitativa föremål med änglastämpeln i botten, så återfinns det mesta på loppisar. Det är så vackert och det går att göra riktiga fynd här.

3715estridhjo3Tre gröna i glas. Om den dag kommer då jag springer på något av de föremålen på loppis kommer jag garanterat att nästan svimma. En jardinär i Hortusmönstret, ett fat och den magiskt vackra asken i glas med tenninfattning. Jo tack.

3715estridhjo4Jag har beundrat Estrid Ericsons öga för det estetiska så länge som jag har varit intresserad av inredning, så jag var möjligen den ideale besökaren här, men jag tror att det finns mycket att hämta även för andra. Om ni har vägarna förbi Hjo så stanna till här. Det var många som gick snabbt genom rummen och tyckte att utställningen var liten, men gå nära, läs och titta på detaljerna. Detta universum har mig för evigt fast.

signature

Utvalt: Säker stil

3615säkerstilJag flaggade för boken redan i juni, men nu är den på gång i bokhandlarna. Jag väntar ivrigt in mitt beställda exemplar. Innan jag bläddrar i den läser jag bland annat denna artikel , lyssnar och följer projektet på Instagram här där det ges dagliga stiltips i genren “skandichic” med den ultimata basgarderoben. Jag får lov att återkomma när jag läst, men känslan är god när det gäller tanken att bygga en garderob långsiktigt med klassiker som kryddas efter säsong. Pressbilder: Bonnier Fakta – Emma Svensson.

3615säkerstil1

signature

Utvalt: Home Stories av Ida Magntorn

3415idamagntornNästa vecka kommer Ida Magntorns nya Home Stories ut. Som jag har skrivit om förut – min blädderboksdetox är tämligen framgångsrik numera – men vissa böcker får jag lust att äga och vara den första som nypappersdoften slår upp mot. Begreppet personlig inredning får väl sägas ha blivit något belastat, men nog kan det fortfarande ha relevans. I denna bok utlovas hemmet som är “lite lagom bohemiskt och samtidigt har en stilren nordisk underton”. Jag skulle nog aldrig beskriva mig själv som bohemisk – möjligen i sinnet – men jag tycker mycket om Ida Magntorns bildspråk som det förmedlas på instagram @idamagntorn och på nya bloggen. Och så delar vi kärleken till dahlior. Så här fint kan det se ut genom hennes lins. Höstens första bok på önskelistan.

3415idamagntorn1Fotografi: Ida Magntorn

signature

Mönstervärldar

3415åströmAugustisolen värmer och bären smakar som godast. I vintras skrev jag ett inlägg om Maria Åströms textilier. En rabatt senare – ett klassiskt köpincitament för min del – och jag fick lite mer Åström i mitt liv. Jag har alltid tyckt om mönstervärldarna och få saker säger mig sommar som det kanske mest bekanta mönstret – Citrus Limon.

3415åström1Innan sommaren lockade Plaza Interiör med en strandväska från Tine K som jag tänkte skulle passa utmärkt för packning. När jag signade upp mig på nätet skulle det finnas trettio väskor kvar. Jag har flera månader senare inte sett röken av någon väska eller hört något om vad som hänt på vägen. Sådant tycker jag är lite dåligt. Tidningarna kommer dock i brevlådan och jag blev på aningen bättre humör av det senaste nummer nio där det finns med ett hemma hos just Maria Åström gjort av Cia Wedin och Anna Kern. Inspirationen från “vackra trädgårdar och gediget hantverk” gör att det är ett av de finaste jag sett i tidningsgenren på ett tag. Rekommenderas – och kanske får jag min prenumerationspremie lagom till hösten, vem vet.

signature

Reijmyre glasbruk

3415reijmyre2I fredags kom nyheten att anrika Reijmyre Glasbruk är försatt i konkurs. Nu verkar det som att det finns en ny köpare i kulisserna som vill driva vidare. Det är väl bara att hoppas på att Reijmyre därmed får leva kvar. I vilket fall som helst är det sorgligt att de gamla klassiska bruksmiljöerna oftast nämns i termer av kris. Även om det talas mycket om att småskaligheten är på väg tillbaka, känns det inte alltid som vi är beredda för att betala priset för det. Bild: Antikvärlden 2/2010.

3415reijmyre1I somras var jag på besök i Rejmyre. Jag blev imponerad över det fina glasmuséet som drivs av Rejmyre Hembygdsförening. Vi fick en mycket kunnig ciceron som talade varmt om såväl glasets historia som framtid. I montrarna – speciellt Monica Bratts (1913-1961) –  glänste det av rubinrött, smaragdgrönt och koboltblått. Det var lätt att stå där och svepa fram med blicken över allt det vackra. Jag är mycket förtjust i Bratts former som är klassiskt enkla, men samtidigt stringenta och med det lilla extra som talar till en. Jag har några mindre föremål som jag funnit på loppis och som glädjer mig mycket.

3415reijmyreÄven om Reijmyre säljer någon av Monica Bratts kannor och även H55-kannor, så tycker jag att man kunde bli bättre på att förvalta arvet. Jag tror inte att jag är ensam om att tycka att mycket av t ex Björn Trägårdhs och Monica Bratts modeller är tidlöst vackra och något som mycket väl skulle kunna säljas även i dag. Reijmyre levererar till Svenskt Tenn – bland annat den välkända Hortuskrukan och man gör även mycket till restauranger. Annars när man tittar på sortimentet känns det kanske som om Reimyre skulle tjäna på att dels som sagt gräva i sina egna arkiv, dels ta till sig formgivare som förmår att nyttja kompetensen hos bruket till former som känns samtida. Ljuslyktan Bubbles känns som ett steg i rätt riktning. Glädjande nog har Skrufs Glasbruk visat på att det finns en framtid för hantverket och glaset med sina produkter av Carina Seth Andersson. Den stora vasen Pallo har onekligen blivit något som många vill ha i sina hem.

Jag vill tro att det finns en framtid för det svensktillverkade. Ett stilla hejarop kan väl vara i sin ordning, eller hur?!

signature

Fyrtal: Brittiskt på TV

3315fyranSåg ni Retro i går? Brittisk Romcom var i fokus med de tre klassikerna Fyra bröllop och en begravning, Notting Hill och Love Actually. Hugh Grant bakom den blå dörren såg jag för inte alltför länge sedan och som premiärminister är han tradition inför varje jul. Fyra bröllop var dock länge sedan jag såg och efter programmet i går måste jag naturligtvis se om den snarast. Det här är en ack så svår genre tycker jag, men faktum är att alla dessa tre är riktiga klassiker för mig. Grant i all ära, men det är även biroller som stannar – framförallt den lite sorgsna och otroligt stilfulla Kirsten Scott Thomas som Fiona med sina stora hattar i Fyra bröllop och så den där bitterljuva sagan med Sarah och Karl i Love Actually. Jag kan inte låta bli att hoppas lite varenda gång jag ser filmen.

3315fyran1På lördag är det dags för sista delen av Indian Summers. Serien om den brittiska kolonialmakten i begynnande fall i 1930-talets Indien är förvisso en snygg kostymproduktion som jag alltid älskar, men här får man även ett vasst manus med tuggmotstånd och riktigt bra skådespelare. Det sägs vara klart för en andra säsong. Hurra för det.

3315fyran3På onsdagar sänds Catastrophe – boy meets girl – men med ett antal bump on the road med brittisk humor när den är som bäst. Det är inte det där gapskrattet, utan fullt av intelligenta underfundigheter och allvar som jag tycker så mycket om. Samtliga sända program ligger kvar på SVT Play – passa på att se den.

3315fyran2Och så har jag sett säsong två av The Fall på Netflix. Första säsongen blev jag riktigt begeistrad i – inte minst när det gällde Gillian Anderssons garderob som jag skrev om här. Vete sjutton vad man skall göra av slutet denna gång, men jag lär se även den tredje säsongen när den dyker upp. Och det är mycket siden även denna gång.

Denna dag när sonen börjar skolan igen, har vi sommar.

Augustivärme – den bästa.

signature

Inspirationen

Processed with VSCOcam with f2 presetJag har tänkt mycket på den i sommar. Den där kära inspirationen. Så härligt naturlig när den finns med en, så saknad när man inte känner den. Det är enkelt att säga – och många säger det – att bildflödet som kommer mot oss i tidskrifter, på bloggar och i olika sociala media är likriktat och att det är “samma” överallt. Jag känner starkt för att inte ens säga det, utan att i så fall försöka visa något annat. Det är det där hederliga You must be the change you wish to see in the world igen. Jag tänker inte samla mig till några stora tankar i detta nu. De kanske kommer framöver – vem vet. För nu nöjer jag mig med att säga att mycket av den inspiration som jag konsumerat i sommar kommer från äldre tidskrifter. Jag har bläddrat i gamla urklipp. En och annan gång har jag sagt förbaskat om att jag slängde alla mina gamla Sköna hem och Elle Interiör från 1995 och framåt när vi flyttade. Jag har botaniserat på loppis bland högarna med tidningar. På bilden syns antikhandlarvåning från Antik & Auktion 2006, omslag Sköna Hem 1994, favoriten Ingegerd Råman som binder buketter i Antik & Auktion 2004 och Reijmyreglas från Antikvärlden 2010. Det är även lite befriande med en tid i de äldre magasinen innan styling och bildbehandling var så gängse och minutiöst utfört som det är numera. Tidlös inspiration. Det brinner jag för i vanlig ordning.

signature