Category Archives: Utvalt

I Lisbet och Gocken Jobs spår

Hettan ger sig inte denna sommar. I går snittade vi nästan trettiofyra grader här hos mig. I natt låg jag vaken av blixtar som gjorde att hela rummet lystes upp. Min åskrädsla som sitter djupt sedan barndomen lär aldrig gå över. Då tog jag och mina bröder våra sparhundar och mamma tog fotoalbumen ut till bilen som pappa körde runt oss i när ovädren var som värst. I dag är det lite svalare och mitt Instagramflöde är fullt av stiliga människor från Köpenhamns Modevecka. Är inte allt lite tjusigare över sundet? Jag tror minsann det. Jag har inte fått hem mina inköp från H&M:s GP J Baker-kollektion ännu, när samma mönstereufori möter mig från Rodebjers visning för vår och sommar 2019. Här kommer möjligheten att klä sig i ett av Gocken Jobs mönster. Prislappen lär inte bli lika modest som hos H&M, men så vackert! Fotografi: CFW/Rodebjer

Hösten innehåller ett boksläpp som även det sätter fokus på systrarna Jobs. De spirande mönstren och konstnärsskapet – först framförallt keramik, sedan textil sätts här in i ett stilhistoriskt sammanhang. De klassiska mönstren avbildar ofta den svenska floran naturalistiskt. Om man jämför med exempelvis Josef Frank som ofta tecknar fantasifullt och inte direkt avbildar verkligheten, bygger ett klassiskt Jobs-mönster – textilierna saluförs av Jobs Handtryck – mer på igenkänning av exempelvis rabarber, styvmorsvioler och pumpor. Jag tycker om att bläddra i designbiografier – några favoriter i genren är Pepis Flora om just Josef Frank och Mönsterträdgård om Maria Åström. Jag ser fram emot detta boksläpp i oktober.

Högst lämpligt då att jag i dessa tankar kring Jobs loppisfyndade en lampskärm i klassiska Trollslända. För systrarna Jobs innebar det ett stort genombrott 1945 med utställningen När skönheten kom till byn på NK i Stockholm. Trollslända var ett mönstren som trycktes för NK:s textilkammare. Ni har väl följt mitt råd och fyllt på kunskapsbanken inför loppisbesöken nu under sommaren? Det är alltid tillfredsställande att plocka fram en mental minnesbild och kunna identifiera en sak mitt bland hundratals andra, inte lika intressanta ting.

Man skall aldrig säga aldrig om vintagesvängen har jag lärt mig, även om många rundor i sommar varit fruktlösa för min del. Systrarna Jobs keramik är inte lika bekant som deras textilier, men lika blomstrande vackert. Möjligen ingen stor fyndchans här, men man vet aldrig som sagt.

Med all denna värme känns det som om sommarläsningen inte riktigt blev så jag trott. Jag får svårt att hålla fast i tankarna som vandrar iväg. Kanske jag skall tala om höstläsning istället? Nej, var alldeles lugna. Jag tänker inte vara den som börjar prata om höstlängtan. I vanlig ordning tycker jag att vi skall lära oss att vila i säsongerna och vara i det som är nu. Hösten den kommer, var så säkra. Jobs-mönstren syns lite här och där i böcker, tofflor , tapeter och servetter. Det är sannerligen något med alla dessa blommor och tanken om den eviga sommaren som drar.

Den börjar komma smygande lite grann – lusten att skapa rum inomhus. Inredningsinspiration känns roligt igen efter att mest ha haft blicken riktad ut till det gröna. Jag bläddrar i mina favoriturklipp och sparat från Instagram. Bilderna som Jenny tog på The Apartments utställning i Båstad med Märta Måås Fjetterström 2016 lockar ögat igen och igen. Mönstren mixas med säker hand – här med Gocken Jobs klassiska Rabarber. Jag har kommit så långt att jag hängt upp loppisköpta gardinlängder och satt upp den där lampskärmen. Jag får visa någon dag – mönster på mönster här med i vanlig ordning. Säsongerna skiftar. Fint det.

signature

Signe Persson-Melin: Tingen måste ha utstrålning!

På vägen hem från Skåne stannade jag och min vän till i Värnamo och konst- och designmuséet Vandalorum. Om ni rör er längs med E4:an i den delen av landet, så ligger detta bara en avfart bort. Det visade sig vara ett mycket fint hus med en servering i hög klass. Jag rekommenderar ett stopp vid tillfälle och kanske framförallt nu när det är en stor utställning med en av mina favoritformgivare Signe Persson-Melin (pågår till 21/10). Att stiga in i den stora konsthallen med alla dessa föremål var närmast en sakral upplevelse. Ljuset var speciellt här och alla rullvagnarna i kombination med stål och trä signalerade såväl rörelse som beständighet.

Jag har skrivit om kvalitet och ögats slitage tidigare. I den här utställningen fastnade jag vid texten som ledde in i ladan. Så träffsäkert med estetisk hållbarhet! Det spelar ingen roll hur många bra tillverkade ting vi har runt oss om det inte är sådana som tål tidens tand och man sedan vill leva med. Hållbarhet håller på att bli ett slitet begrepp, vilket i sig är sorgligt och olyckligt. Jag tror att vi måste bli bättre på att vässa oss kring vad vi menar och här fick jag ord till mina tankegångar.

Signe Persson-Melin är en av våra mest kända keramiker och formgivare. Det stora genombrottet kom vid H55-mässan med kryddburkarna med stämplade dekorer som det finns en uppsjö av kopior på hos alla loppisar man besöker. Den egna keramikverkstaden var länge navet, men Persson- Melin blev även formgivare för glas- och porslinsfabrikanter som Boda, Höganäs och Rörstrand. 1985 utnämndes hon till Sveriges första professor i keramik-och glasformgivning. Persson-Melin är fortfarande verksam och den senaste tidens produktion är för bland annat Byarums Bruk. Om man tittar på de här bilderna kan det tyckas som ett ganska stort steg från min vanliga stil som mer är “brittisk trädgårdstant med idealet much is more”. Jag är dock svag för ett betydligt mer minimalistiskt formspråk a´la Ingegerd Råman, Carina Seth Andersson och just Signe Persson-Melin. Det är något med de självklara formerna som talar.

Utställningen är inte kronologiskt uppbyggd, utan utgår från olika teman – ytan, material och former – som återkommer hos Persson-Melin. Med ett stor produktion över lång tid är det tacksamt för betraktaren att se linjer som kommer tillbaka. Mycket av industriformgivningen säljs fortfarande till låga priser på loppis. På bilden syns glasservis för Boda, serien Härd för Höganäs och vaserna Boda Blom som togs fram tillsammans med trädgårdsprofilen Ulla Molin. Man kan säga att det är lätt att börja samla på sig ting här.

Växtkärlen för Byarums Bruk är så vackra! Tillverkningen i Sverige av återvunnen aluminium gör dock att priset på dessa pjäser är högt. Att se dem så här på rad är onekligen imponerande.

Att välja en favorit bland alla dessa ting är nästintill omöjligt. Barca-skålarna är fantastiska liksom de i genombruten dekor, men frågan är om det inte är tekannorna som får hjärtat att klappa hårdast. För en tedrickare som mig är det en fröjd att just Persson-Melin har en så stor produktion när det gäller kannor. Här står de på rad i olika glasyrer och med olika lock – Kinesen för Rörstrand 1986. Så fantastiskt vackra – här blev jag stående en lång stund. I det jag har skrivit har jag betonat estetiken, men för Persson-Melin står framförallt brukbarheten i centrum. När de komponenterna förenas kan man kanske börja tala om estetisk hållbarhet.

signature

H&M hjärta GP J & Baker

Det var länge sedan jag blev så där genuint peppad inför ett designsamarbete. Efter att ha känts exklusiva och som en härlig flirt mellan företagen, är de numera vardagsmat. När nyheten nu når mig om att H&M samarbetar med GP J & Baker och släpper en kollektion den andra augusti går jag dock igång på alla cylindrar. Framförallt beror det såklart på att det anrika brittiska textilföretaget grundat 1884 av bröderna Georg Percifal och James Baker, är en av mina stora favoriter. Tanken att gå runt i deras mönstervärld är lockande. Kampanjbilderna tycks fotograferade i en dekadent sommarhusmiljö vilket träffar rätt nu. På dynan syns Magnolia som jag har skrivit om här.

Kollektionen består av några mer grafiska moderna mönster, men bygger framförallt på klassikerna Magnolia, Hydrangea Bird och Oriental Bird. Som jag hoppas på fina modeller i kvalitéer som kan hänga med i garderoben.

signature

Triss i nytt hemma

Jag tänkte spara den här massiva boken tills en regnig dag och bläddra andaktsfullt i den, men solen fortsatte att stråla och jag kunde inte hålla mig. Så fin är den – biografin över Estrid Ericson. Hon är som bekant en av mina husgudar och upphör aldrig att fascinera mig. Entreprenören, affärskvinnan och framförallt estetikens självklara drottning – jag är en hängiven beundrare av hennes livsverk Svenskt Tenn sedan många lång år.

Jag håller alltid ögonen öppna för lampor i vintagesvängen. Det är helt enkelt en överlägsen kvalitet för vad man får för pengarna. Prissättningen är ofta godtycklig och inte alltid logisk. Man får vända på många lättviktiga mässingsfötter innan man finner guldkorn som denna tunga pjäs från Fagerhults belysning. Skärmarna brukar inte alltid vara så roliga, men den här sidenskärmen får sitta kvar. Sextiotre kronor betalade jag när det var halva priset på belysning. Fyndigt värre. Det må myllra av Josef Franks blommor på Strandvägen nu, men min senaste investering är ett av hans endast tre mönster som inte har ett växtmotiv – Terrazzo. Det är nästan ännu finare på nära håll när man ser alla detaljerna.

Pionfrossa sa vi ju! Snart är de överblommade, så det gäller att njuta!

signature

Pionbuketter, loppistips och antik & auktion

Det går undan i det gröna i år och det är inte lätt att hänga med. Pionerna är så tidiga, så många, så fantastiskt vackra och så kortlivade. Jag plockar och njuter dem tillsammans med klas♡sikern daggkåpa, löjtnanshjärta, klematis och årets första luktärter som slog ut i går. Den här buketten gjorde jag i ett av förra årets favorit-loppisfynd – en tennvas från GAB år 1934.

Tenn är ett av mina tips i senaste Antik & Auktion där jag fått äran att vara med i deras stora special Sommartider, loppistider. Jag tipsar även om formgivare som jag spanar efter – på bilden magnifikt lövfat av Arthur Percy för Gefle Porslinsfabrik. Det känns lite extra roligt att få vara med i den här tidningen som var en av de första jag började läsa när designintresset tog fart på allvar i tjugoårsåldern. Då fanns det inte så många tidskrifter i genren och det här var en av de första som jag började prenumerera på. Jag hoppas kunna återkomma till många sommarfynd i år – om inte annat tipsar jag om min loppisguide som jag skrev förra sommaren. Med hopp om en fin loppissommar!

signature

Klassiker: Herbarium av Gunilla Lagerhem Ullberg

Med åren märker jag att min materiella önskelista blir mer och mer reducerad. Jag har förvisso en stående klassikerlista, men i övrigt handlar jag numera nästan uteslutande vintage och slumpen får styra vad som kommer hem. När jag såg  bilderna som Babes in Boyland tagit för Design by Gunilla Lagerberg Ullhem påmindes jag dock om det tidlöst vackra i dessa Herbarium. Jag sätter härmed upp en kudde på ting som gärna skulle förgylla här hemma.

Gunilla Lagerhem Ullberg (1955-2015) var chefsdesigner på Kasthall under många år. Hon anställdes 1987 för att ansvara för den konstnärliga utvecklingen och blev den som satte mattan på kartan formmässigt under 1990-talet.

Den stora fixstjärnan inom mattor som mode blev den numera klassiska Moss från 1998. Det var svårt att inte falla för tanken att gå runt på gräs inomhus.

Jag besökte fabriken i Kinna för många år sedan och minns hur jag gick och strök med händerna på alla vackra mattor. Jag fick med mig en brun Lagerhem Ullbergsk String från andrasorteringen och den är still going strong här hemma. Kasthall stylat av Lotta Agaton 2012.

Herbarium var ett projekt med “kaleidoskopinspirerade mönster av pressade blommor och växtdelar” som ställdes ut i form av papperstryck på Rosendal 2011 och 2014. Ett rum till/Elle Decoration. Ett av mönstren blev även en matta 2012. Jag vet att det såldes tryck ett tag och att Malmstensbutiken har kuddar i sortimentet.

Jag såg tavlorna på Millesgårdens stora blomutställning 2015. De är helt enkelt så fantastiskt vackra! Herbarium 38/Gunilla Lagerhem Ullberg.

Efter Lagerhem Ullbergs bortgång har hennes barn tagit över företaget och nu finns Herbarium tillgängligt i kuddar, bricka och duk. På önskelistan!

signature

Gamla kassan i Landskrona

Joakim Bengtsson, känd profil från bland annat Antikrundan, säljer nu sitt hem i Landskrona. Gamla kassan är inte vilket hus som helst, utan ett stort residens som byggdes 1754 och som i dag består av fyra lägenheter med bland annat källarvalv för större sällskap och ett gammalt bageri. Hemmet har varit med i flera magasin över åren och har varje år huserat en julmarknad. Jag kom in i denna stämning med flera årgångar av Gods & Gårdar som jag fann på loppis och som har varit helgläsning ute i växthuset. Tanken flyger fritt kring bilderna på huset och hur det skulle vara att bo där historien bokstavligen sitter i väggarna. Innergården! Jag och innergårdar har ett livslångt kärleksförhållande. Det här får väl anses vara Crème de la Crème i genren. Den patinerade fasaden i den lejongula färgen möter de grå detaljerna och de lindblomsgröna trädgårdsmöblerna på kullerstenarna. Även om få av oss har de förutsättningarna så kan man ta med sig färgsättning och detaljer till ett annat sammanhang.

Magnifika siktdjup och kryssvalv i entrén.

Hemtrevligt kök med höga skåp och rutmålat golv. Här bor en samlare av rang och det är ingen tillfällighet att det i ett av rummen ligger en kudde med texten “Less is Boring”.

Vilken salong skall vi dricka Afternoon Tea i dag? Måhända den gula?! Klassisk textiltät inredning med stoppade möbler, hissgardiner och porträttsamling på väggarna. Jag är så svag för biblioteksstegar. Det ser alldeles oemotståndligt ut med alla böcker på hög.

I gårdshusets lägenhet är det mer sparsmakat med vitt mot Morris klassiska pilblad.

Härligt att drömma sig bort en stund inte sant?! Bilder från Residence Fastighetsmäkleri.

signature

Blomst by Royal Copenhagen

När den danska porslinsgiganten Royal Copenhagen lanserar en ny servis i sin ikoniska blåvita stil så väcks definitivt min nyfikenhet. Man har kunnat följa nedräkningen till lanseringen med diverse filmer och tolkningar på sociala media, vilket visar den vikt som företag lägger i dag på att skapa förväntningar och berätta en historia.

Uppdraget har gått till den holländske konstnären Wouter Dolk som skall fånga det essentiella i den utvalda blomman. Utgångspunkten var den klassiska dekoren Blå Blomst, men det hela utvecklades till en ny design med olika blommor i fokus. De handmålade svepande linjerna i dekoren kontrasterar fint mot de mer geometriska formerna i porslinet.

Det är fascinerande att titta på processen bakom den färdiga produkten. Här tycker jag att man gör helt rätt i att visa mycket av arbetet med skisserna.

Mina favoriter är kanske inte helt överraskande muggarna. Örat ser spännande ut och som sagt – jag tycker om mötet mellan form och måleri. Ingen trogen läsare blir speciellt förvånad att jag hoppar högt när det gäller tanken att dricka te i luktärtsmugg eller kanske ännu mer personligt utmärkande – en dahliamugg! Den sätter jag upp på önskelistan inför sommaren – så fin!

signature