Category Archives: Utvalt

Krukor, krukor, krukor

Förra året hade jag redan inlett växthussäsongen så här dags. Denna gång ville vintern något helt annat. Att man kan stå så här och plantera växter om några veckor känns möjligen lite långt borta men det lär bli vår igen som det alltid blir. Innan dess samlar jag mig till ett långt inlägg om krukor. Jag har fått önskemål om att lista mina favoriter och med tanke på att inte mindre än sex (!) stycken syntes i gårdagens inlägg finns det fog att tro att jag har något att säga i ämnet. Här kommer många av dem att samlas. Jag fann två krukguider som Johanna och Maria gjort för några år sedan. Titta gärna in till dem också. Så, nu börjar vi. På bilden syns krukor från Mölle krukmakeri.

STUREHOFS KRUKMAKERI

En stor favorit sedan många år är krukorna från Sturehofs Krukmakeri. Tina Hellmans krukor med den karakteristiska kanten i såväl oglaserat som i glasyr är något som jag samlat under åren. Jag har dem både ute i växthuset och här inne. De är något av min ultimata pelargonkruka.

KEW GARDEN

Krukorna från Royal Botanic Garden i London med sin lite krackelerade glasyr fastnade jag för hos Slottsträdgården Ulriksdal för många år sedan. Den klassiska medaljongen på krukorna har fått många efterföljare, men det här är originalet.

PARADISVERKSTADEN

Öländska Paradisverkstaden har ett antal krukor i sitt sortiment. Jag är bland annat förtjust i de som finns i serien Relief. Och titta på den stora kronärtskockan som Eva Paradis håller i här! Det är förvisso ingen kruka, men en favoritvas som finns hos mig i mindre utförande.

VINTAGE

Jag är inte ensam om att ständigt ha blicken öppen för krukor vintage. Det finns alltid ett gigantiskt utbud av krukor. De flesta kommer dock inte från åtråvärda Upsala Ekeby, utan är direkt från närmaste stora blomcenter. Jag spanar alltid efter Gefle, äldre Steninge, Bo Fajans, Gustavsberg och andra anrika märken. Jag är även förtjust i Gunnar Nylunds krukor för Rörstrand – Olympia är särskilt elegant. Det skulle inte vara helt fel att trilla på en jugendkruka för tillfället.

BERGS POTTER

Den kruka som får mest glans för tillfället är danska Bergs Potter som gör sina krukor i Italien. De har lyckats med konststycket att förpacka den traditionella lerkrukan i en tidsenlig förpackning som uppdateras med moderna färgtillägg i glasyrer. Jag har några staplar ute i växthuset och även några här inne.

ÄLDRE LERKRUKOR

Lycka för en trädgårdsnörd är att finna gamla exemplar av lerkrukor som har den där åtråvärda patinan av ålder. Leran är ett levande material som får årsringar efter användning och många med mig tycker att det här är det vackraste som finns. Jag är lite extra glad över de gamla krukorna som kommer från makens farmor som jag nu planterar i.

GRÄNSFORS

En av mina största favoriter är lerkrukorna från svenska Gränsfors. Läs ett fint reportage från fabriken här. I vanlig ordning tycker jag att vi skall värna om det som finns i landet. Bergs Potter gör mycket fina krukor inte tu tal om det, men på flera ställen har jag sett hur Gränsfors klassiker har fasats ut till förmån för danskt som är mer trendigt för tillfället. Synd och jag fortsätter att heja på krukorna från Hälsingland.

MIKAELA WILLERS

Mikaela Willers gör mer dekorerade krukor på små fötter – som jag tycker om dem. De finns i många olika glasyrer och jag använder dem gärna även som vas.

WALDEMARSUDDEKRUKAN

Den klassiska Waldemarsudde-krukan är något av en svensk ikon. Det här var den första krukan som jag köpte mig på den tiden då jag inte hade några gröna fingrar överhuvudtaget. Man kan tro att jag med mitt intresse alltid vårdat blommor ömt, men jag har mängder med växter på mitt samvete… Den stora runda modellen köpte jag på Rörstrand för massor med år sedan och den använder jag gärna att göra blomsteruppsatser i.

MILLESGÅRDENS KRUKA

På Millesgårdens terass står de i storformat – här fint fångat av Emmas Vintage. I butiken är de betydligt mindre, men med samma karakteristiska relief. En vacker favorit.

GUSTAVSBERGS LILJEKONVALJKRUKA

Gunnar Wennerbergs klassiska liljekonvaljer i relief är så vackra. Jag köpte mina krukor på loppis, men de finns även i nyproduktion.

SVENSKT TENNS KRUKOR

Svenskt Tenn har många vackra krukor i sitt sortiment. På bilden syns de lerkrukor med mässingsfat av Erika Pekkari som lanserades 2011. Nu har de kommit i nya färger. En av mina favoriter bland alla krukor är klassiska Hortus.

NITTSJÖ

Med tanke på denna digra lista får man väl anse att jag knappast är i behov av blomkrukor, men om jag ändå får önska mig så tar jag dessa från Nittsjö.

SIGNE PERSSON MELIN FÖR NITTSJÖ

Och när jag talar om Nittsjö så får även denna kruka därifrån av Signe Persson Melin glänsa. Krukorna gjordes till ett jubileum i Trädgårdsföreningen i Göteborg 2008. I somras köpte jag Våg hos Form/Design Center i Malmö. Nu har jag sagt favorit om ganska många krukor, men den här är det något alldeles extra med tycker jag.

For the love of

signature

Vackra sidor

Som jag skrev i söndags – sidorna från Great Dixter i marsnummret av brittiska Harper´s Bazaar – är verkligen något alldeles extra. Missa inte heller att läsa om Jennys besök i den fantastiska trädgården. Tillfällen då jag går runt med Chaneldräkt i det gröna är icke existerande, men det är en ljuvlig spirande stämning som träffar alldeles rätt just precis nu.

Jag lär inte heller lägga mina blommor i en specialtillverkad Hermès-korg till det facila priset av 2 390 £, men inspirationen är i vanlig ordning fri. Så vackra färger och bukettkompositioner! Jag ser istället fram emot att tänka mig de första vårblommorna i den nyfyndade klyftvasen av Anna Lisa Thomson för Upsala Ekeby. En sådan har jag önskat mig länge – formen är fulländad – och nu fann jag den äntligen. Februariglädje med förhoppning om den vår som skall komma.

signature

Relansering av klassiker – Ivar Ålenius Björk

Nu ser vi ännu ett exempel på trenden att relansera klassisker. Skultuna tar fram en till produkt av Ivar Ålenius Björk i vår. Ålenius Björk (1905-1978) var skulptör och designade även en rad produkter för Ystad Metall – en inte helt okänd fabrik för oss som gärna letar saker i vintagesvängen. Om man vill läsa mer om det skånska företaget rekommenderar jag den här artikeln hos Stiliga Hem. Ystad Metall hade sin storhetstid från 1920-1960-talet och producerade många dekorativa föremål. Förutom Ålenius Björk är firmans mest välkända namn Carl Einar Borgström – se t ex dessa bokstöd och dessa ljusstakar och Gunnar Ander – se t ex den här vattenkannan som jag hade turen att finna för ett tag sedan och dessa kandelabrar.

Såväl Ystad Metall som Ivar Ålenius Björk är kanske mest känd för den ikoniska ljusstaken Liljan som designades för världsutställningen i New York 1939. Ljusstaken fick global spridning när den var med i TV-serien Mad Men. Den blev otroligt populär vintage och fick extra dragningskraft när mässingen kom tillbaka på bred front. Den relanserades för några år sedan av Skultuna i mässing, har sedan även kommit i försilvrad mässing och nu släpper man en vas som även fanns till originalmodellen.

Den här eleganta vasen med tre “pipor” då som kommer nu i vår? Visst är den elegant i sitt utförande. Den har sålts dyrt på kvalitetsauktioner. Det är onekligen något speciellt med ting som varit med ett tag och bär på en historia men det är ändå intressant att tänka på vad som händer med produkter på andrahandsmarknaden när de tas upp i nyproduktion. Förloras en del av glansen när det blir ett vanligare föremål som man kan gå till närmaste presentaffär och införskaffa? Eller blir det ännu tydligare så att det äldre materialet, patinan och “originaliteten” blir av större vikt? Det mest uppenbara exemplet är möjligen allt retroporslin som tillverkas igen – exempelvis Mon Amie hos Rörstrand och Stig Lindberg-serierna hos Gustavsberg. Det tycks inte ha mättat prisbilden på vintageporslinet. Vad tror du?

När jag skriver om Ivar Ålenius Björk måste jag även visa den här eleganta handspegeln. Även om man inte har några narcissistiska drag, kan de nog lockas fram av njutningen av detta föremål. Så vacker!

signature

Hommage till Josef Frank & botaniska mönster

I dag öppnar en ny spännande utställning på Svenskt Tenn där tio designstudenter från hela världen bjudits in för att tolka Josef Franks mönstervärld i Ten Textile Students. Josef Frank själv menade att det inte räckte med en naturalistisk avbildning när det gällde mönster – magin skulle då utebli.

Citatet är ur en text “Rum och inredning” som publicerades i tidskriften Form 1934. Jag har hämtat det från Kristina Wängberg-Erikssons eminenta bok Pepis Flora. Om ni är det minsta intresserade av Josef Franks mönster rekommenderar jag denna varmt.

Tre av bidragen har tagits upp i det ordinarie sortimentet bland annat min favorit Chintz av konstfackstudenten Lisa Englund. Englund har utgått från Frank-tyget Us Tree men istället för Nordamerikas lövträd har blickarna vänts mot Indiens textilier. Englund har inspirerats av de mönster som exporterades till Europa under 1600- och 1700 talet och ritat egna växter till stammen. Det får man väl säga hedrar Franks egen mönsterfilosofi med den personliga tolkningen och fantasin.

Jag förlorade mig genast i en sejour bland indiska textilier på nätet och hamnade bland annat hos Victoria & Albert Museum som haft flera stora utställningar i ämnet och hos en föreläsning på Youtube med otroligt dålig kvalité men så intressant av Rosmary Crill som skrivit böcker i ämnet. En historia om indiska blomsterälskande kejsare, magnifika mönstervärldar som förförde Europa vars textilier inte nådde upp till denna konstnärliga kvalitet, kompanier som seglade med dessa dyrbara laster och en kolonialmakt som förändrade förutsättningarna i grunden och gjorde Indien till mer av bomullsproducent och marknad för brittiska textilier. Googla får ni se på Indian Chintz – så makalöst vackra textilier att förlora sig i. Bild

Lisa Englunds Chintz för Svenskt Tenn. Det blir onekligen ett annat mer grafiskt uttryck när alla färgerna tas bort till förmån för svart och vitt.

Franks textilier förknippas framförallt med färg och slingrande världar och kanske är det så de är som allra vackrast, men det finns även några mer grafiska mönster som en av mina favoriter Aristidia och så Celotocaulis som började tryckas i grått för några år sedan.

Fler favoriter bland mer grafiska botaniska tryck – Maria Åströms Blad för IKEA 2004.

Rosa Centifolia av Maria Åström för Ljungbergs.

Maria Korrpis Tulpanlök för Ljungbergs.

Cecilia Halls Tulpaner för Jobs.

För några år sedan kom en av Josef Franks förebilder – William Morris – textilier och tapeter i mer grafiska färgskalor i kollektionen Pure som jag skrev om här. Vackert grafiskt, men här måste jag nog ändå säga att jag vill ta en färgkrita och börja fylla i blommorna.

Så blev detta inlägg från Svenskt Tenns pressmeddelande, Franks mönsterfilosofi, genom indiska tyger och till mer grafiska botaniska textilier. Hoppas att ni fick lite sammanhang till vackra Chintz av Lisa Englund. Det skall bli spännande att följa henne som textilformgivare framöver.

signature

TV-serier

Kul att ni kommer in med önskningar på inlägg! Jag har fått flera mejl om jag inte kan tipsa om TV-serier som jag har sett. Kanske är behovet extra stort nu med mörker och förkylningar? Jodå, visst kan jag det. Jag får fila på en lista med mina stora favoriter över tid, men bjuder i dag på de serier (utan länkar eftersom eminenta Google finns alldeles nästgårds) som förekom här på bloggen under 2017. Jag kan nästan lova att du kommer att finna något du gillar bland dessa tjugosju. Håll till godo!Året inleddes med Homelands (SVT, Netflix) sjätte säsong. Det är fortfarande spännande och förmår att gjuta liv i aktuella frågor, men inte är det riktigt som i början. Jag såg inte de första säsongerna när de sändes på TV, men streamde ettan och så köpte jag min kanske sista DVD:box för att kunna se säsong två innan trean skulle sändas på SVT. Ack, ack så bra det var då! Men jag håller kvar och bänkar mig snart till den sjunde säsongen. * Fenomenet SKAM (SVT, NRK) nådde även mig – minst sagt. Jag snärjdes in i den norska ungdomsserien och såg den fjärde och sista sängen i realtid med klipp från NRK. Nu kommer en rad nya efterföljare i andra länder – först ut är den franska varianten. * Poldark (SVT) är en klassisk brittisk kostymproduktion som fångade mig i den första säsongen med mer komplexa karaktärer och lite mer svärta än det brukar vara i genren. Den andra säsongen som sändes förra våren var möjligen inte lika fängslande. Hur mycket krut kan man lägga på att skildra en gruvas uppgång och fall? Hur många ridturer längs med kustlinjen kan man filma? * Sherlock (Netflix) – en av mina stora serie-crusher med Benedict Cumberbatch som detektiven! Briljant i sina finaste stunder – jag rekommenderar den alla dagar i veckan.

Big Little Lies (HBO) var en av vårens stora snackisar när det gällde tv. Surret har fortsatt med prisregn över skådespelarna hela säsongen. Tre mammor med skolbarn och deras komplicerade liv i flådiga Monterey i Kalifornien med en mordgåta som motor. Ja, detta är bra och Nicole Kidman och Alexander Skarsgård är värda alla priser. Nästa år kommer fortsättningen med bland annat Meryl Streep!

Billions (HBO) – amerikansk maktkamp mellan skrupelfri kapitalist på den ena sidan och en rättfärdig (?) åklagare på den andra – rullade på med sin andra säsong. Bra skådespelare med bland annat svenska Malin Åkerman. * Girls (HBO) gick i graven med sin sista säsong. Stilbildande och utmanande i genren med Lena Dunhams signum – riktigt bra. * This is Us (TV3) Karolina Fjellborg – tvkrönikör på Aftonblandet kallade den “en snyftmysig tv-serie att tröstäta glass direkt ur paketet till”. Jo, ungefär så – och trevlig i sina bästa stunder. * Syskonen Baudelaires olycksaliga liv (Netflix) – sevärt för hela familjen med lite större barn. Mystiskt, stundtals märkligt och välgjort. * Feud (HBO) – dramatiskt om verkliga händelser mellan Hollywoodaktriserna Joan Crawford och Bette Davies. Jag har inte sett klart denna, vilket möjligen tyder på lite bristande engagemang. Snyggt minns jag och kanske skulle jag se färdigt. * The Good Wife (Netflix) Jag fastnar gärna i mastodontserier där hjärnan inte behöver jobba så mycket när jag är sjuk. Förra vintern blev det denna advokatserie. Jag har sett någon säsong på TV, men nu plöjde jag hela. Det kom även en spinoff The Good Fight (HBO) som är riktigt bra. * The Halcyon (SVT) fick ganska direkt duka under för ambitionen att göra nästa “Downton Abbey”. Synd tycker jag för här fanns potential med tjusiga brittiska miljöer och den inneboende dynamiken på ett hotell. Det finns inte så mycket tålamod i Tv-branschen längre. * Badehotellet (TV 4) är möjligen min puttrigaste serie kring ett danskt pensionat, men jag klarade ända till slutet. Vem kan motstå danskt hygge i sommarmiljö?

Den andra stora snackisen förra våren var definitivt The Handmaids Tale (HBO). Jag fastnade i denna dystopi efter Atwoods roman med Elisabeth Moss. Jag är förtjust i när man förmår att skapa en ny värld som man går in i – här dessutom filmat i ett speciellt ljus. Det här är otäckt, omskakande och på samma gång oemotståndligt om kvinnor som tvingas bli reproduktionsslavar i diktaturen Gilead. Den andra säsongen kommer i april – det ser jag fram emot!

Game of Thrones (HBO) är en av världens största serier och ett populärkulturellt fenomen. Det tog ett tag innan jag började att titta, men sedan fastnade jag även om det finns mycket att diskutera gällande skildringen av våld och kvinnor. Den sjunde säsongen var definitivt ännu mer grandios, vilket inte alltid var till seriens fördel. Men svårslaget som äventyrlig fantasy med en produktionsbudget som slår allt. * The Keepers (Netflix) är en i raden i den populära True Crime-genren. Den här gick under huden på mig – stark och oförglömlig. * Unge Kommissarie Morse (SVT) är ungefär så mycket mordgåtor som jag klarar av numera. Jodå, jag ser även på Bron (SVT) som rullar nu, men med åren har andelen kriminaldraman som jag tittar på sjunkit drastiskt. * House of Cards (Netflix) bjöd i vanlig ordning på Robin Wright i högform även under sin femte säsong. Det här var en serie som verkligen fångade mig de första säsongerna – nu är den svagare – och blir väl aldrig sig lik efter Kevin Spaceys fall…

Grantchester (SVT) är en av mina favoritserier som gick mot sitt slut 2017. James Norton gör en så fin rolltolkning av prästen som lider diverse kval och löser kriminalfall i samarbete med den lokala kommissarien i femtiotalets brittiska landsbygd. * Top of the Lake (SVT) av mästerregissören Jane Campion och med Elisabeth Moss är briljant i sin första säsong. I höstas gick uppföljaren China Girl. Stundtals lysande skådespeleri, men på det hela taget blev det för magstarkt med för många tematiska trådar. Ettan dock – så bra!

The Deuce (HBO) utspelar sig kring sjuttiotalets framväxande porrindustri. Brutalt om livet på gatan, perfekt tidskänsla och Maggie Gyllenhaal är så bra i sin roll! * Outlander (Netflix) är något av min quilty pleasure när det gäller serier. Egentligen inte alls min grej med tidsresor och Harlekin-romantik, men ändå svår att låta bli. * Vår tid är nu (SVT) är det stora svenska eposet som när det är som bäst skildrar tidsandan och den eviga kärleken, när det är som sämst är det förutsägbart och stolpigt. Men sevärt – ja då. * Godless (Netflix) är kvinnlig western med Downton Abbey-Mary. Jag började att titta förra året, men än återstår det avsnitt. * Stranger Things (Netflix) där jag kom in i andra vågen av nördar när den andra säsongen släpptes. Jag trodde att den skulle vara alldeles för läskig för mig, så avstod att titta, men nu blev det höstlovsunderhållning för mig och sonen. Älskar att dela upplevelser även med större barn! Åttiotalsnostalgi – och även om jag är otroligt harig – så läskig är den faktiskt inte. * Alias Grace (Netflix) är ännu en Atwood-filmatisering om ett rättsfall på 1800-talet med en kvinna som blir anklagad för ett mord – psykologisk historia.

The Crown (Netflix) – utsökt in i minsta detalj med historielektioner och kungliga bestyr. Jag slukade serien på en helg med massor av te. Till den tredje säsongen skall stora delar av rollbesättningen bytas – spännande, spännande. En av mina favoriter!

Hoppas att ni hittar något ni gillar!

signature

Små gåvor i juletid

I dag väljer jag ut några favoriter för de små gåvorna. Vissa har julklappslotterier, andra har som tradition att köpa en liten sak för en mindre summa. Ibland är det lätt att det blir varken hackat eller malet med detta – det är svårt att finna något för en liten slant som kan tilltala många. Här är mina förslag som alla kostar runt hundralappen – några får man lägga till en femtiolapp på. Jag skulle bli glad för varenda en i juletid.*Det är alltid tacksamt att tänka ät- eller drickbart. Här har jag med en fin förpackning te, men det finns såklart mycket i denna genre. * En ljuslykta – här Ittalas Kastehelmi – är en present som passar de flesta och som kan komma till användning i hemmet. * Böcker är alltid en klassisk gåva – varför inte några mysterier som passar lite extra bra till jul? * Med alla diskussioner om plastpåsens vara eller icke vara så är väl en nätkasse en av årets julklappar? * Små ting från Svenskt Tenn är en klassisk gåva – här nyckelband och lavendelkudde – eller kanske ett presentmynt? * Ett kuddfodral i lin till soffan? * Jag tycker ofta att de julgrupper som erbjuds är tråkiga och överprissatta. Satsa istället på en fin kruka som fortsätter livet efter jul och sätt i en liten hyacint eller ge bort några sticklingar. * En upplevelse i det lilla – kanske ett fint kort som säger fika i mellandagarna, ett biobesök efter nyår eller barnvakt för en kväll? En fin tanke att ge av sin tid istället för något materiellt – och skänka en slant till välgörande ändamål istället.

signature

Önskningar i juletider: Rosa drömmar

Det går mot juletid. Jag har fått önskemål om att sätta samman collage inför jul med tips på sådant att sätta upp på lista till tomten. Jag tänker mig att det kan bli en blandad kompott av sådant som jag själv gärna skulle vilja ha under granen, personliga favoriter och klassiker i en mix i olika teman. Här hamnade jag i rosa toner tillsammans med mönster och röda inslag i någon slags sovrumskokong.

Påslakan/Hemtex, sidennattskjorta och tofflor/H&M, Virginia Woolf/Novellix, fotogenlampa/Karlskrona Lampfabrik, kudde – GP J Baker/Svenskt Tenn, tekopp – Kerstin Tillberg/Tehuset Java, bricka – Manuel Canovas/Engelska Tapetmagasinet och te/A. C Perchs.

signature

Fyrtal: Onsdagskväll

Mina planer för denna onsdagskväll i slutet av november: Titta på filmen Mudbound på Netflix. Dramat om två familjer i Missisippideltat på 1940-talet har fått bra kritik – och skådespelarna skall vara fantastiska. Mary J Bliges stämma har satt sig – hon har även en roll i filmen, liksom Carey Mulligan som pryder omslaget på Harpers Bazaars decembernummer.

En filt ingår såklart när man rustar för filmvisning denna årstid. Jag har inte sprungit på en Lena Rewell-filt på loppis – den här knalliga cerisa säljs på Svenskt Tenn – men det vore något. Rewell designade även för svenska Tidstrand, men efter reportaget om filtarna som stoppades i giftbad känns inte de så lockande längre. Moralpanik jag vet – det finns ju hur många människor som helst som värmt sig med dessa filtar – men kar med gift kändes ändå aningen magstarkt för mig.

Min fyndade Tidstrandfilt är förpassad, men den skimrande klassiska skålen Sofiero av Gunnar Cyrén står på hedersplats sedan jag köpte den vintage. Jag har sedan jag började intressera mig för inredning och vackra ting varit förtjust i slipad kristall. Det är något alldeles speciellt med hur ljuset bryts i den.

Tantvarningen kompletteras med att lägga hårt godis som barnen ratar i kristallskålen. Jag har ju alltid varit tant, så det passar mig utmärkt. Anthon Bergs påskägg är en klassiker för mig och nu förpackar de samma koncept till julen och kallar det snöägg. Jodå, det fungerar det med.

Press – play. Jag önskar fin kväll!

signature