Boställets vedugnsbageri

DETTA INLÄGG PRESENTERAS I SAMARBETE MED BOSTÄLLETS VEDUGNSBAGERI

Jag är sprungen ur myllan. Mina stigar gick runt de östgötska sädesfälten. Vägen till Klockrike ledde hem. De röda ladorna lyste som facklor i höstsolen när vi slättens barn tog bussen in till staden. Då längtade vi bort. Nu längtar jag tillbaka.

Ut från staden till små slingriga grusvägar som leder längre ut på landet. Om man kör in på en av dem ungefär två mil från Linköping, kommer man till Boställets Vedugnsbageri. Svenska folket mötte 2017 i sällskap med Mandelmanns gård i TV-soffan. Det blev ett slags manifest för den rörelse som känts länge nu – längtan till det lilla livet, jorden, det nära och de kära. Även om vi inte alla tar det steget fullt ut, så är intresset för utflykter till den miljön större än någonsin. Karin Lorin med familj gjorde resan. Efter ett tag började tanken komma om att försöka finna en verksamhet som kunde möjliggöra att arbeta hemifrån. Den stora röda ladan blev utgångspunkten för tankar kring bageri och café. Hösten 2011 öppnade Boställets Vedugnsbageri. Från att ha varit en småskalig rörelse har det utvecklats till något som drivs året runt.

På Bostället är säsongerna alltid närvarande. Omgivningen blir en del av upplevelsen när den milsvida utsikten över Östgötaslätten ändrar skepnad över året. De vidsträckta fälten bildar en fond där landskapets karaktär skänker stämning till platsen. När löven faller dras blickarna inåt igen och ladan får spela huvudrollen när utemöblerna tas in.

När man går in genom dörren möts man av doften av nybakat bröd. Ladan har en öppen planlösning, så här ser man rakt in till den stora vedugnen som är hjärtat i verksamheten och ger brödet en speciell karaktär.

Allt bröd är gjort från grunden med lokala råvaror. Handens verk är alltid närvarande och som cafébesökare ser man verksamheten på bakbordet när man beställer. I samspel med mer moderna inslag värnas det om de traditonella bakverken.  Årets Östgötadagsbakverk blev exempelvis en Arrakskrans, inspirerad av 50-talet, från Bostället.

I ladan där man nu sitter och fikar fanns mjölkkor till på 1950-talet. Namnskyltarna i taket minner om en annan tid, samtidigt som historien levandegörs. När vindarna tar tag utanför ladan känns det fint att värma sig med en kopp varmt med tilltugg i båsen där korna en gång huserade. Bostället har även utökat cafédelen med en vinterträdgård som erbjuder fler platser.

Sommar är mer av klassisk utflyktssäsong för många av oss. När det gäller ställen på landet är de även förknippade med att sitta ute i solen och äta bullar. Det är kanske ändå en regnig novemberdag som man behöver en utflykt som mest?

På Bostället serveras även lättare luncher i säsong – här färg- och smakterapi i form av en höstsallad med bröd.

För mer information om Bostället, aktuella öppentider och saker på gång besök hemsida, Facebook eller Instagram.

En fika är aldrig långt bort. Unna dig en utflykt till något fint ställe.

Fotografier: Weronica Fremenius

signature

7 a week: Sista helgen i oktober

En liten påse med gott och blandat? Varsågod. Låt dig väl smaka. Även om hösten varit mild hittills, så märks det att nordanvindarna tar för sig allt mer. Dags att uppdatera klädkorgarna i hallen och fram med lite mer värmande ting.

Josefine Frida Pettersen aka Noora i Skam är på framsidan av danska Elle. Jodå, jag saknar serien, även om vissa tonårsproblem definitivt gör sig bättre på en skärm än i verkliga livet…

Snittamaryllisar i vackert sällskap i maffiga glasvaser – klassisk Adventsförväntan-känsla. Tjusig bild från H&M Home, men gå gärna till närmaste loppis och titta efter liknande vaser. Jag lovar att det finns skimrande glas i mängd där.

Som jag älskar att dela en annan värld med barnen. Nu har sonen och jag fastnat i Stranger Things på Netflix som Höstlovsunderhållning. Så bra skådespelare och åttiotalsscenografi. Än så länge har jag klarat mig från att bli vettskrämd – även om man får sin beskärda del av överraskningseffekter i mörka skogar… Jag hoppas att det fortsätter så.

Blommorna kommer alltid först i inspirationsskiften. Och smakerna. I dag åt vi traditionellt recept – Allahelgonafläsk – från Sanna Töringes Vintermat. I den skriver hon även om Cyklamen i vas som jag anammat. Enkelt vackert.

På tisdag är det premiär för nya avsnitt av Det sitter i väggarna på SVT. Jag tittar gärna.

I dag frossade jag i pumpor vid dukningen till söndagslunchen. Nu tar andra stämningar vid. Det är en fin tid som väntar.

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 43/17

Den väntar alltid runt hörnet denna tid på året. Det handlar om ett tillfälle när den skall kicka in på allvar och göra att inspirationskompassen definitivt riktar in sig åt ett annat håll. Vad talar jag om? Min kära Adventsförväntan såklart. I går blev jag med en rumsgran. Den står där sida vid sida med några pumpor, men snart är det ensam majestät för detta spår. Innan jag hänger mig åt detta, firar jag av alla starka höstfärger i veckans svep. Håll till godo! Jenny skrev om en ny utgåva med en samling av P.D. James-noveller. Ack så fint omslag – som det går att läsa mer om här. Stämningsskapande till mörka kvällar i läsfåtöljen.

För nu är mörkret här på allvar. Vintertiden nalkas och klockorna justeras. Arne Jacobsen Århus Rådhus

Morris & co har kommit med en ny kollektion i höst med uppdaterade mönster – här Wandle vars originalmönster är från 1884.

Nästa vecka släpps H&M:s samarbete med Erdem – nu kan man titta på hela kollektionen online.

Sidensjalen Erdem hjärta H&M faller mig i smaken, liksom alla fagra Hermès som saluförs på Bukowskis Fashion-auktion. Jag har ingen sådan där osannolik vintagehistoria om att ha funnit en sådan här för tio kronor som man hör ibland. Det tycks inte vara vandringssägner säger vittnen, så kanske, kanske om blixten slår ned…

Every leaf speaks bliss to me. Fluttering from the autumn tree. Emily Brontë

Alla pratar om Stranger things vars andra säsong har premiär på Netflix i dag. Jag har inte sett den harig som jag är, men dras med i den populärkulturella hypen. Kanske skall man ändå? Kanske inte så läskigt ändå? Western är inte direkt min genre heller, men när Michelle Dockery tar på sig hatten i Godless som kommer i november kan jag nog inte motstå.

En av mina höstklassiker.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Tiden som går, the circle of life och vackert gammalt

Annelie på Blomster & Bakverk skriver så vackert med ord som går in och väcker tankar kring orden gammal/gammalt i We Decor life. “Trädgården får mig att se det där varje år. Den här tiden när det är så vackert att det nästan gör ont, så kommer ett par rejäla frostknäppar och i ett slag förändras allt. Första frostnatten lägger mest ett skimmer över alltsammans. Men efter andra, tredje natten så faller vingbenvedens färgsprakande blad och funkiornas gröna blad blir blekgula. Växtligheten vissnar ner undan för undan. Den vackra vita höstanemonen blir brun i kanterna, tappar något kronblad och drar ihop sig. Men fortfarande är det så vackert. Och ett tecken på att det är dags att vila men bara för att snart väckas till liv på nytt. Och så vi då. Som åldras. Tänker att jag ska göra det utan att gömma ålderstecknen. Att låta det synas; det nötta, skråmorna och tiden som gått”.

Jag tänker att det är viktiga ord, som behöver skrivas många gånger om i en värld där mycket skall putsas och förbättras i en antiage-förpackning. Jag förstår mig inte riktigt på det där. Som om livet man levt inte skulle få utrymme. När man har fått sin beskärda del av oro, smärta och livskriser, så framstår mycket yttre som tämligen ovidkommande. Jag brukar säga att jag älskar att bli äldre, för alternativet till det är att det skulle vara slut. Årsringar är vackra. Så är det bara.

När man lever nära årstidernas skiftningar, deltar man och görs ständigt påmind om den eviga cykeln. Mylla på hösten – livets återkomst på våren. Jag är alltid sen med att plantera tulpanlökar. Det känns alltid som en tyngd ligger över mig när jag redan gått in i vilocykeln och trädgården känns trött, bedagad och sliten. Men det slutar alltid med att jag gör det i alla fall. Det är det där hoppet i vanlig ordning. När det gröna bryter fram. Det skulle vara svårt att undvara.

Besök Annelie, Victoria och Emma för mer i det aktuella temat gammalt/gammal. Stort tack till Karin för att du ville vara gästpresentatör! Utmaningen går på höstlov en vecka, men är tillbaka nästa torsdag.

We decor life

signature

Klassiker: Gallerskålar

I söndags såg jag den här gallerskålen från Dandeliane i Trendensers söndagssummering. Jag har tidigare sett krukorna i flätat porslin, men det här fatet var en nyhet för mig. Tanken bakom kollektionen är att genom sammanflätningen av porslinet representera närhet i relationer – Intertwined. Fint så och även ett uttryck för en lång tradition inom porslinskonsten. 

Vi är kanske mest vana att se gallerskålar dekorerade – och kanske inte alltid så smakfullt som på denna fajans från Rörstrand från andra hälften av 1700-talet. Ett tag producerades mängder med flätat porslin som nu finns på vintagehyllorna – gärna i korgform utsmyckade med diverse frukter.

Triss i favoriter här hemma. Jag har alltid varit mycket svag för den här typen av porslin. En av mina större investeringar från en gotländsk keramiker är en sådan här skål av Ingela Karlsson från Fide Fajans för många år sedan. Jag har även fått en med tunnare flätning i present. Så tidlöst vackra och något som mitt öga aldrig tröttnar på. Fotografi: Fide Fajans

Vintage letar jag alltid efter äldre tyskt porslin – här Max Roesler – och jag har funnit lite genom åren. Det värderas högt när man finner det hos de som har en mer lantlig stil, men annars är det ofta struntsummor för det här vackra.

Något gallerfat har jag inte från Royal Copenhagens mest ikoniska servis – Musselmalet – men väl flätat i mindre vaser.

Med precis två månader till julafton börjar en tid av önskningar. Om du har en sådan här gallerskål av Signe Persson Melin i säcken kära tomte, tänk på mig. Jag skulle bli överlycklig.

For the love of

signature

Karlbergare, gammalt och nytt

Tänker på det som jag har skrivit om förr. Att det tog lång tid för mig att till fullo uppskatta det redan brukade. Det var länge så viktigt för mig att bygga upp något eget. Det kan man på sitt sätt tycka är lite märkligt eftersom jag alltid varit så intresserad av historia. Nu har det dock nästan blivit det motsatta. Jag dras till det skavda, det som har varit med och det som berättar något. Jag har fått små gröna av den klassiska Karlbergaren av min mamma ett antal gånger. Hennes stora planta härstammar från ett skott hon fick när jag var liten. Först nu har jag lyckats med att få fram slingrande grönt. Kanske behövde tiden komma i kapp mig och ge utrymme för alla rottrådar bakåt.

Som bekant har jag blivit en hängiven vintage-jägare sedan några år. Det var inte så att jag inte gick på loppis innan, men detta stora intresse har tillkommit. Vårt hus var sprillans nytt 2008 och växthuset tillkom förra sommaren. Så det gamla i sammanhanget är ofta det jag samlar på mig. I och för sig – med tanke på hur fort inredningshjulen snurrar i vissa fall, kanske en del skulle hävda att våra möbler som vi köpte för tjugo år sedan bär på tydliga årsringar nu. Det där med gammalt är alltid relativt. Tre vackra vaser i alla fall med ett antal år på nacken. GAB Tenn, UE-lera med perfekt patina och pigg dansk keramik med rottinghandtag. Gammalt blir nytt. Fint så.

Bidrag till We Decor Life – Gammalt

signature

7 a week: Fjärde helgen i oktober

Får det lov att vara lite virtuellt smågodis så här på söndagen? Jag börjar med bordstabletterna från Svenskt Tenn som står på min önskelista. Jag förstår tanken med de kraftigare underläggen som är tänkta att vara länge, men jag kan inte låta bli att sakna de lite mer praktiska plasttabletterna som salufördes tidigare. Hej, hälla ut glas med mjölk och fingrar som pillar på det laminerade pappret…

Nyfiken på den här med gladgult omslag.

Halloween är på ingång. Det är inte en av mina favorithögtider direkt, men barnen är uppväxta i ett sammanhang med maskerader, spindlar och läskigheter. Pumpor gillar jag dock – i alla dess former. Den här butternut-pumpan blev exempelvis bedårande med ögon och mun av Helena Lyth som samlat massor av pyssel om man är begåvad med sådana talanger. Jag nöjer mig nog med att ugnsrosta pumpan – en höstfavorit. Bara klyfta upp den efter att ha skalat och tagit bort kärnor, vänd i olivolja, på med lite vitlök, salt och peppar. Kör i ugn 250 grader cirka 25 minuter. Mums som tillbehör till det mesta denna årstid.

Jo då, jag köper böcker efter omslag ibland. Speciellt när det gäller klassiker och på loppis. Virginia Woolfs romaner har jag i diverse utgåvor. Det här är en av de senaste. The Albatross var nytt för mig – ett tyskt förlag som grundades 1932 och som vad jag förstår var först med massproducerade pocket. Jag är otroligt svag för just den här typen av omslag med grafik, färgkodning efter genre – välkänt för brittiska Penguin Books som övertog många av idéerna från The Albatross.

När man har en klassisk Boeuf Bourguignon puttrandes på spisen med dofter som fyller hela huset, då vet man att hösten är här på allvar. Jag har i alla år använt receptet från den Rutiga Kokboken. Så gott!

Miraklernas tid är inte förbi. Samtliga tulpanlökar är i jord! Halleluja! I vanlig ordning har jag köpt mycket nu när affärerna säljer till halva priset – titta runt för fynd. Tulpanlökar är inte så känsliga och många sorter är engångsblommande, så det är alltid tacksamt om man inte är ute efter någon speciell sort som kanske säljs slut snabbt. Jag odlar mest för att plocka – har gett upp att plantera i rabatter för nu. Det blev pallkragar i år också och för första gången försöker jag mig på krukodling i växthuset. Det skall bli spännande att se hur det lyckas – för tips se bland annat här och här. Bild – Zetas Trädgårdar.

Efter att ha fixat massor ute och i växthus är jag inlindad i värmande ting – en sådan där iskyla som sätter sig i märg och ben. Jag planerar att tina upp i min hörna. Just nu tycker jag allra mest om orange på hela året. Svenskt Tenn

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 42/17

Oktober ger och tar i vanlig ordning med stormvindar, frostnätter och soliga dagar mellan varven. Barnen har nedräkning till höstlovet som stundar om en vecka. Det märks att det är lite av en mellanperiod inspirationsmässigt. Jag är inte redo för att förmedla julbilder ännu, även om det är de som dominerar flödet för tillfället. Men vänta bara. Pumpor och lövhögar först. Sedan blir det Adventsförväntan för hela slanten här. Håll till godo med veckans svep! Frukost på sängen i helgen? Det är en av de där sakerna som ser så mysigt ut på bild. I verkligheten kan jag nog räkna på ena handens fingrar när jag ätit så, förutom när det gäller sjukbrickor. Praktiskt tråkigt? Kanske det. Möjligen dags att ge konceptet en chans igen. Om man inte blir alltför nervös av den där rinniga bärsirapen på lakanen… Midnatt och Sofia Wood.

Entreprenören Babba Canales är aktuell i reklamkampanj för Lindex läs mer här. Om man känner för att frossa i flådiga bröllopsbilder rekommenderas ett besök hos Vogue med allt från när Canales gifte sig med Carl Waldekranz.

Finaste reportaget i aktuell tidskriftshög? Senaste Gård och Torp ligger bra till med reportage av Mari Strenghielm och Lina Östling. De har besökt Britas hus – ett orört äldre hus innan viss renovering skall utföras för att kunna verka som ett året runt boende. En liten pärla att titta in i.

Farrow & Ball har kommit med en ny tapetkollektion. Jag fastnade för stylingen av Hegemone där allt det samstämmiga i bilden poppar till med valet av blommor i fönstret. Tipstack till Seventeen Doors.

Bukowskis stora höstauktion Contemporary Art & Design närmar sig. Ett av mina absoluta favoritfotografier finns med – Denise Grünsteins 21 maj. Jag lär få fortsätta att nöja mig med att bläddra i boken. Jag tycker numera om att bläddra i auktionskataloger för inspiration och för att tillägna mig kunskap. Precis som Louise Wrede, specialist på Bukowskis säger om konstverken: “Konstverken är gjorda av oftast nu levande konstnärer som avbildar vår samtid, och saker många kan relatera till, vilket ger den energi. Vissa föredrar äldre måleri för att det avbildar något skönt, medan samtidskonst snarare får en att tänka till och på många sätt utmanar betraktaren.”

Millesgården rustar för en stor utställning om Den moderna kvinnan som öppnar den 28 oktober. I centrum står fyra kvinnliga konstnärer ur den finska konsthistorien, Ellen Thesleff, Elga Sesemann, Sigrid Schauman och på bilden ovan Helene Schjerfbeck. Jag hoppas få möjlighet att se utställningen framöver. Helene Schjerfbeck, Självporträtt med svart fond, 1915. Finlands Nationalgalleri/ Konstmuseet Ateneum. Foto: Hannu Aaltonen.

Entrén till detta hus på Haga Kyrkogata 28 B – numera även känd genom SVT:s Vår tid är nu – gör mig alldeles knäsvag. Så vackert. Alvhem förmedlar en lägenhet på adressen här.

Även Johanna Bradford säljer sin lägenhet genom Alvhem. Johanna slår nog inofficiellt bloggrekord i antal flyttar. Jag önskar varmt lycka till mot vidare äventyr.

Denna dimmiga oktoberfredag hamnade jag i en SKAM-playlist på Spotify och nu sprids tonerna av denna här i rummet.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

 

signature