We decor life: Karin A Fotografi – Gammal/Gammalt

I dag har jag den stora glädjen att välkomna ännu en gästpresentatör till veckans tema i We Decor Life – Karin A Fotografi som finns på blogg här och på Instagram här. Jag har följt Karin länge och är förtjust i hennes fotografier och öga för ljuset. Nu är det även roligt att följa renoveringen av 1920-talshuset på @mildredsboning.

GAMMAL/GAMMALT

Som nybliven husägaren till ett hus från 1922 handlar de flesta tankar som går genom mitt huvud just nu om hus, renovering, inredning och allt annat som rör vårt blivande hem. Hur skapar vi ett trivsamt hem? Vad är viktigt för oss? Hur levde de tidigare ägarna i huset och hur kommer vi leva vårt liv där framöver? Vad vill vi prioritera, bevara och renovera?

Vi har valt att renovera huset varsamt och försöka bevara det som går (men givetvis moderniserar vi en del också). Det är fascinerande och ett privilegium att få upptäcka ett hus som är nästan hundra år gammalt. Ett hus som bär spår av åren som gått. Både en och två gånger har tanken slagit mig “tänk om väggar kunde tala”. Var sovrummet på övre plan tidigare ett kök? Varför sattes dörren på verandan igen? Och vad hände med kakelugnarna som tidigare stod i huset? Men det finns en charm i att inte veta också.

Något som också är roligt är att se hur idealen har ändrats över tid och upptäcka att det som var modernt för hundra år sedan också är högst gångbart idag. Jag suckar lite varje gång jag hittar en tapetrest från 20- eller 30-talet. En av sakerna vi föll för i huset är den ståtliga kakelugnen i vardagsrummet. Den överlevde de renoveringar som gjordes i mitten av förra seklet (då flera andra kakelugnar revs ut). Kakelugnen är en viktig del i hemmets historia och själ och den kommer att vara både ett smycke och samlingspunkt för oss.

Överallt i vårt hus finns spår av tidens tand. Jag kan därför inte låta bli att välja gammal/gammalt som veckans tema för We decor life. Gillar du gamla saker? Vad betyder historia för dig och vilka spår av tidens tand finns i ditt hem?

Vill du vara med i utmaningen? Länka till din blogg här så hittar vi varandra. Jag återkommer under nästa vecka med ett inlägg.

We decor life

signature

Coola kvinnor, rosa och #Metoo

@hem_och_garderob är en cool kvinna som jag följer på Instagram. Join in ni med om ni inte redan har upptäckt henne. Så här skriver hon om veckans tema i We decor life –  rosa.

“Inspirationen denna grå morgon kom från @livingbyw å hennes veckoutmaning som har #rosa som tema i #wedecorlife i veckan. Rosa pga ljuvlighet, rosa som i kampen mot bröstcancer, rosa som i jag väljer själv vilka färger som gör mig stark å grym. Jag blev hur som sugen på lite more is more (tom strumporna blev rosa) och tänkte att den här blusen gillar både jag och nog även Weronica som roddar @livingbyw. Men så blev den här morgonen till dag och till den här kvällen å det blev så att jag också måste säga #MeToo, som så många andra medsystrar gjort idag (å genom tidernas evig-jävla-het känns det som). Tänker på mycket ikväll, bl a att jag å så många fler med mig utvecklat en särskild talang för att slingra sig ur situationer som tenderar att gå åt fel håll. En hand som sträcks ut, ett handslag som hålls för länge…en kommentar som är på väg att bli olämplig. Vi parerar så bra … ställer inte till med scener å håller på, ler krampaktigt å artigt medan vi backar ur situationen väl medvetna hur olämpligt det kan bli om vi vänder ryggen till”.

Ja, min sista dahliabukett från trädgården i tema rosa gled liksom över i alla tankar kring #MeToo som kommit de senaste dagarna. Den klassiska tjejfärgen. Som jag absolut inte ville ha på min dotter när hon föddes. Nej, hon bar brunrandigt när vi åkte från BB. Och blå overall så att jag riktigt kunde gotta mig åt alla fördomsfulla som antog att det var en pojke. Jag förstod väl även då och ännu mer nu att det handlar inte om färger i grunden. Men ändå – det där rosa täcket är förtvivlat svårt att frigöra sig från. Jag tänker på alla lager som läggs på oss – precis som på Karins veranda som hon håller på och restaurerar. Vi är på så många sätt fortfarande fast i strukturer och normer. Vi trasslar in oss i förklaringsmodeller baserade på olika bedömningsramar för män och kvinnor. Makten ges inte alltid till dem som förtjänar den och förmår att bruka den rätt. Jag vill så förtvivlat gärna tänka mig att det finns en grundläggande förändring som väntar runt hörnet. En tagg som alla pratar om kanske kan vara en början ändå.

Kika in till Hanna, Karin, Emma, Annelie och Karin för mer rosa.

We decor life

signature

På spaning efter rosa, blinkande dam och stunder att spara på

Jag går på spaning efter rosa. Men det är lite som de där gängliga Mårbackapelargonerna som mest står och väntar på vintervilan i fönstren med sina torkade blomstänglar. Pastelltiden är förbi för i år och kommer tillbaka med hoppet om vår. Hos mig är det rosa mer mättat på hösten istället för det skira och det ljusa. En del är för alltid. Jag sparar på stunder med dottern när hon dricker te i den rosa muggen med mycket honung i. Att få ge sina ord till någon som vill lyssna och ha en där igen känns så stort, så stort.

Så kom hon upp på väggen, den blinkande Fornasetti-damen. Jag har önskat mig så länge, haft svårt att bestämma mig och har nu haft henne i ett halvår innan hon kom upp. Jag tänker att hon får påminna mig om det lekfulla i inredning. Att allt inte behöver vara på så stort allvar. Blink, blink.

Think pink

signature

7 a week: Tredje helgen i oktober

Oktobersolen värmde oss gott i dag när trädgårdslivet stod i fokus. Växthuset är på väg att vinterrustas, rabatterna förbereds för vila och jag har i alla fall tänkt tanken att plantera tulpanlökar. Äppelpajen smakade gott efter uträttat värv. Det är andra tider på ingång och det känns fint på sitt sätt. Lusten att bona om mer här inne finns igen, efter att blicken bara varit fästad ut. Vackert vilsamt från H&M i Relaxed Elegance. Genom Inredningshjälpen.

Det må vara för och nackdelar med att kylan kryper mer och mer inpå, men en ljusglimt är att det åter är tid för polotröjor. Polo är mitt signaturplagg höst- och vinter och har väl aldrig varit så tjusigt som på Ali MacGraw i sjuttiotalsklassikern Love Story.

Gummistövlar på. Vackert reportage hos klassiska Hunter som fotograferat på Färöarna.

Tips på en perfekt söndagsfilm? Farligt begär från 1988 som numera finns på Netflix.

I helgen har jag bläddrat i Peter Ødegaards böcker. Ljus och skugga är en favorit som jag inte öppnat på ett tag, men nu åter föll in i. Detta föranledde mig att googla och jag hamnade här med vackra bilder från Casa Ødegaard som man kan hyra i Lissabon. Helgens inspirationskick!

Det tog ett antal år att bestämma mig för vilken tallrik jag skulle använda mina presentmynt till. Sedan tog det ytterligare ett halvår innan den kom upp på väggen. Men plötsligt händer det!

Vemod ändå. När dahliorna grävs upp och man inte längre kan ta klivet ut och plocka sig en bukett. Men de behöver vila efter lång och trogen tjänst. Ses i vår igen.

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 41/17

Fredag! Och svep! Håll till godo med veckans version. Jag tittar såklart på Top of the lake: China girl som sänds hos SVT för tillfället. Det är en förbryllande historia med många bottnar som utmanar betraktaren och inte alltid är så lättfångad. Kvalitén i genomförandet slår mycket annat på fingrarna. Elisabeth Moss är i vanlig ordning fantastisk. Och Nicole Kidman. Så bra hon är när hon får roller att bita i. Elisabeth Moss i Elle.

Danska The Apartment är på gång med en ny utställning av Terry Ellis med fokus på japanskt hantverk – Mingei. Varför skall man titta lite extra på Tina Seidenfaden Busck – här på Instagram –  och hennes koncept? Hon har en stilbildande fingertoppskänsla för vad som är nu, men är samtidigt klassiskt förborgad i ett uttryck som jag finner tilltalande på många plan. Det är knappast några loppispriser på de exklusivt utvalda vintageföremålen, men inspiration är alltid fri.

Helgfrukost a´la Karin på bloggen Karin A Fotografi. Missa inte att följa en spännande renoveringsresa med ett hus från 1922 på @mildredsboning.

Nu kommer filmen om stadens son. Jag bor ju i den där tätorten på slätten där kyrktornet sträcker sig mot himlen. Jag lyssnar mycket mer nu än då, då många andades Winnerbäck. Jag vet inte varför jag inte trillade dit. Vemodet borde gripit tag i mig. Texterna är som gjorda för att kliva in i en blåsig Linköpingskväll. Det är lite samma som med Kent. Jag borde ha blivit frälst. Allt låg där öppet som en bok och borde passat mig som handen i handsken. Men musik finns kvar. Tills man hunnit ikapp.

Jag har inte varit och tittat på nya Hay-kollektionen hos IKEA. Det känns inte riktigt som något för mig, men tvätten måste såklart få lite mer finstämda färger att bäras i. Tjusigt från IKEA/Livet Hemma.

Vantar i återvunnen Cashmere/Arket.

Som jag skrev om tidigare, det känns som om bukettvindarna är på väg att ändra riktning om man vill vara trendig och blickar mot danska blomsterkreatörer. Lite så här/Artilleriet.

Sofia på Mokkasin har flyttat in hos Femina och påminner så här vackert om ekollonsäsongen. Förra året lyckades jag driva fram mina första små mini-ekar. På det i år igen!

H&M hjärta Erdem.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

We decor life: Rosa

Veckans tema i We Decor Life är rosa. Oktober färgas traditionellt lite mer skär med Rosa Bandet – skänk gärna en slant. Mitt bidrag blir en av de sista dahliasymfonierna från trädgården. I centrum står primadonnan Otto´s Thrill. Den har korta stjälkar på hösten här hos mig och passar därför utmärkt i låga arrangemang. Här har jag utgått från den här klassiska krukan med hönsnät i. I krukan syns även vita blandade vita dahlior, hortensia Lime Light, några rosknoppar av Madame Boll samt kvistar av myrten.

Vill du vara med i utmaningen? Länka till din blogg i inlägget till och med tisdag, så lägger jag upp dig och återkommer även under nästa vecka.

 We decor life
signature

Ljus, höststämning och musik

Emma på Emmas samling skriver så här om veckans tema – ljus –  i We decor life: Vissa ord har så många bottnar att mitt ordförråd på alla sätt och vis är undermåligt. Språket finns inte i mig och meningarna går inte formulera. Ljus är ett sådant ord. Utan ljus – inget liv. Ljusets återkomst på våren. Brinnande solnedgångar över västerhav. Kura skymning när hösten omfamnar. Vinterns snö som ger ljusterapi eller bara samlingen med ljusstakar. Så många tankar om ljus och så många stunder i livet som helt är beroende av ljuset. Fint tycker jag. Och som hon kan fånga ljuset med kameran, Emma. Jag blir lika betagen och inspirerad varje gång.

Ann-Charlotte fångar skymningsljuset och påminner om Pär Lagerkvists vackra dikt. Ljuset är så påtagligt denna årstid. Hur det sakta rinner från oss, men med löfte om att komma tillbaka.

Jag lyssnar på min höstmusik som är mer stillsam, melankolisk och eftertänksam än övriga året. Först ut på listan är Eva Cassidy.

Sedan kommer Billie Holiday.

Billie får mig alltid till denna känsla på hösten. “Det var en sådan kväll när man längtar men man inte vet vart” Det där som drar i en. Kanske utan riktning och mål, men känslan av att man vill något är stark. Bild är från ett besök hos Astrid Lindgrens Nääs förra hösten. Citat från Draken med de röda ögonen av Astrid Lindgren.

Jag finner mig själv sitta med fuktiga ögon när jag lyssnar till Ane Bruns nya coverplatta Leave me Breathless. Sniff, så fint, så fint. Och så rätt det landar hos mig mitt i oktober. Always on my mind.

Varmt tack till dig, Johanna [kreatör till bilden ovan] för fint tema och bilder! Titta även in till Vackert naturligt för ont-i-ögat vacker soluppgång, Karin A för reflektioner kring ljus och fotografi, Bara för att jag vill för morgonljusterapi och Blomster och Bakverk för fint samlingsinlägg kring ljuset.

We decor life

signature

Uppstammad pelargon, värmande ting och cirkeln sluts

Som sagt, jag har inlett det tämligen omfattande arbetet med att förbereda växthuset för kallare tider. I helgen fick några av doftpelargonerna flytta in, bland annat min uppstammade Doktor Westerlund som har växt på sig ordentligt under sin ettåriga levnad. Jag drev upp den här från en stickling förra hösten – i våras såg den ut så här och i somras så här. Växtkraften är enorm och den är lite extra stilig så här på liten stam tycker jag. Nu har den fått växa på ganska fritt, men till våren skall jag toppa den lite mer för att få till ännu mer form.

Jag är smått besatt av ting som värmer, men så är jag en frusen själ också. På helgens höstmarknad köpte jag bland annat ett par torgvantar i ull. Fotogenlamporna bärs in för att tändas upp här och korgarna får förvara ved denna säsong.

Klorofyll-hörna med ljusterapi när regnet slår på fönstren.

Det mesta går i vila nu i trädgården och det känns helt okej efter en säsong ute. Även jag behöver tid till återhämtning för att åter se med det gröna ögat igen efter årsskiftet. Men visst är det hoppfullt mitt i all mylla och vila att se spirande rötter?! Jag sätter ned några pelargonsticklingar i krukor för att påminna mig själv om att ljuset kommer att återvända. Allt har sin tid.

signature