Utvalt: Vackert på realisation

formreacosas-copy.jpg

En av mina favoritbutiker – Cosas – har februarirealisation och då gäller det att hänga på låset. Man fick tjuvtitta lite innan och vid ett gynnsamt pris siktade jag in mig på saker som jag tittat på länge. Jag hade tur och det vankades halva priset på det som jag ville ha. Freemovers blanka svenskttillverkade ljusstakar Ester är formvackra och tål att tittas på med eller utan ljus. Formverkets mönster av Barbro Tryberg har blivit något av en modern klassiker. Snart även i ett kök nära mig. Dagens formfynd!

Sockerkakor

Från det ena till det andra som sagt. Det är alltid spännande att se vad kokboksfloran kan tänkas att bjuda på. En bok som jag ser fram emot är Mia Öhrn och Claes Karlssons Sockerkakor som kommer i april på Natur & Kultur. Den klassiska mjuka kakan förtjänar att lyftas fram lite extra. Här kommer man att hitta såväl vanliga sockerkakor som de med twist. De vackra bilderna är tagna av Stellan Herner. Provläs lite här! Denna kommer säkerligen att återfinnas i min kokbokshylla under våren.

Poff igen

En sådan där utpoffad bubbelplast igen. Ledsen. Och arg. När det gäller ens barn sitter känslorna utanpå kroppen. Och med detta i bagaget reagerar jag instinktivt med ryggmärgen. Kanske ännu mer än vad jag skulle ha gjort annars. För det är viktigt att lyssna in barnet och dess perspektiv och inte bara komma inklampande med sin egen tolkning av saker och ting. För ibland kanske det är värre för en själv än för dem. För att man är olika personligheter som hanterar saker på olika sätt.  Men ändå. Jag blir så ledsen. Och arg. För det är så det brukar gå till. Att invagga någon i falsk säkerhet. Att lova något. Att få någon att tro att denne betyder något. Och sedan ritsch rycker man undan mattan. Mamma, hon sa att jag skulle blunda, men jag kikade ändå fram mellan fingrarna.  De skulle göra en rolig fest bara för mig. Annas kalas ute. Drick, sa hon, men jag såg att det var lera i muggen. Och så hade hon hämtat tvål. Sedan fick hon säga förlåt i samlingen.  Bara sådär, lite före starke mannen. Vi har inte fått veta något. Nu vill jag veta och kolla vad som har hänt. Det händer grejer i skolan såklart. Hela tiden. Konflikter. Ilska. Kastade grejer. Med mera. Men att höra en berättelse om den där mattan som rycks undan. Det skär i hjärtat. Jag vill inte att det skall hända mina barn. Inte att de står där och får den äckliga muggen. Inte att de räcker den där äckliga muggen till någon annan. Inte att de står och tittar på utan att göra något. Detta himla spel. Min lilla flicka.

Lördag: När jag slår på datorn är min första tanke att jag kanske skall ta bort inlägget. Det kanske blev för personligt denna gång. För utlämnande. För mycket skrivet i känslostorm. Men samtidigt – rubriken på det jag skriver under är En mammas dag. Det är allt detta i kombination med allt det vackra som jag skriver om. Det är lermuggen och den snygga kudden – samtidigt. Och kan det göra någon skillnad så får det stå kvar. Kan det få någon att tänka eller att känna igen sig så får det stå där. För det är så att vara mamma. Det är allt möjligt. Högt och lågt. Samtidigt. Och mitt i allt kärleken till barnen. Jag hoppas att min dotter fortfarande är så liten så att hon inte ser på situationen som jag gör med mina vuxenögon. Jag var inte där. Jag vet inte vad som hände. Jag fick bara ett litet utsnitt av en berättelse. Flickan fick sitta och skämmas i samlingen och be om ursäkt. Det var rätt åt henne, säger dottern. Och det var det ju på sitt sätt. Så jag tror att vi ser olika. Och jag vill inte göra stort. För jag vet hur det känns att sitta där och få massor av frågor om sådant man kanske inte vill prata om. Man vill tänka på det positiva och inte älta annat. Och det kanske inte var så stort. Det kanske bara var då. Det kanske var något som gick galet. Men jag vill ju ändå skona så mycket som möjligt. Just detta ritsch är så grymt oavsett hur man tolkar situationen och vad som har föregått händelsen. Alla kan inte bli bästa vänner. Men man måste ändå ha respekt för varandra.

Lördag eftermiddag: Tack för alla tankar. När man är mitt i ett känslomässigt skeende är det inte alltid så lätt att se klart. Förhoppningsvis lättar det hela när fler bitar faller på plats. För i grunden beundrar jag min dotter. Hon är otroligt stark, envis och väldigt osmidig. Hon hävdar alltid sin rätt att vara med. Hon är totalt orädd för att kasta sig in i saker och ting. Hon ringer och styr med människor som hon knappt känner. Hon armbågar sig fram i livet. Hon är i mångt och mycket fortfarande ett litet aningslöst barn som tror det bästa om andra och att allt hela tiden skall vara rättvist. För så är det ju inte riktigt. Jag var inte alls som hon när jag var liten. Det gäller att komma ihåg det.

Utvalt: Inspirerande utställning

utstallningsvenskttenn.jpg

Jag är mycket inne på arbetsrum för tillfället som har synts här på sidan. Jag känner starkt för att omge mig av saker som jag tycker om och som inspirerar mig. Jag känner också för den lite “murriga känslan”. Det lite kojliknande ombonade rummet med böcker, mörkt trä, läder, kristall, frodiga textilier och vackra ting. Känslan är lite av det klassiska herrummet, men utan de unkna värderingarna från den tiden och cigarröken. Mitt rum är som jag tidigare visat grönt med gula accenter. Nu blickar även en Mademoiselle på mig från fåtöljen vid bokhyllan. Jag blir i samklang med detta mycket inspirerad av att bara titta på en liten sneakpeak från den kommande utställningen (3 februari – 22 mars) på Svenskt Tenn. Jonny Johansson från Acne står bakom Ateljé där Svenskt Tenns klassiska föremål tas in i ett nytt sammanhang. Det är just det här som är en del av Tennets bärkraft. Tingen är så tidlösa och fungerar alltid. Och där står de igen. Alfa och Omega. Någon gång…

Dirty Dancing

Jag börjar närma mig slutet på mitt förråd av boxar och filmer. Nu väntar jag på fjärde säsongen av Herrskap och Tjänstefolk och BBC:s Vanity Fair. Förra våren drabbades jag av nostalgica och köpte ett antal klassiska filmer när de fanns på DVD-realisation. Bland dem fanns Dirty Dancing från 1987. Det är således snart tjugotvå år sedan jag satt i den där biosalongen och såg filmen för första gången. Tjugotvå år! Tanken svindlar lite. Efter att ha sett den många gånger då, var det nu många år sedan. Allt var bekant fortfarande och visst är det lätt att förstå vad som fängslade då. Klassisk flicka möter pojke med twist. Om man köper genren och den förenklade storyn, blev jag förvånad över hur bra det fortfarande håller. Hungry Eyes  och Baby i sina vita Keds, japp – trettiosex blir femton igen på ett kick :).

Favorit i repris: Apelsinsallad

apelsinsallad-copy.jpg

Förra fredagen inleddes en ny artikelserie i Svenska Dagbladets Min helg. Tanken är att varje vecka presentera en aktuell råvara som är i säsong. Jag vill äta mera säsongsanpassat och tänkte inleda en utmaning med mig själv för att försöka få in fler sådana varor i vårt kök. I fredags presenterades blodapelsinen. Jag bad maken köpa hem några stycken under förra lördagens snabbhandling. Det var möjligen inte de italienska delikatesserna som avsågs i artikeln som återfanns i affären, utan snarare några halvt bortglömda exemplar från en orange frukthög. Men jag har ätit en blodapelsin i veckan i alla fall :). Jag kom att tänka på en dessert som jag åt mycket under förra vintern. Apelsinsallad med choklad och valnötter – en mycket god kombination som jag först såg hos Ingela. Det skall jag nog hacka till mig i kväll!

Vilsamt

fatoljskrift-copy.jpg

Mitt i trista viruslandet fick jag en liten gåva häromdagen som gjorde mig mycket glad. Jag har bläddrat i Choklad av Elisabeth Johansson, men det har inte blivit något inköp. Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen. Elisabeth Johansson är en av mina favoriter bland kreatörerna i den digra kokboksfloran. Hon får det svåra att bli enkelt. Det är fokus på bra råvaror och inte en oändlig lista på ingredienser. Slutresultatet blir alltid bra. Den lilla chokladboken är en naggande god liten pralin att bara sitta och bläddra i. Det blir inget bakat nu med tanke på den samlade konsumtionen av pappersnäsdukar, men jag blir ordentligt sugen på att prova chokladpajer, skorpor och lyxiga chokladbollar. Rekommenderas varmt!

En av mina favoritplatser i hemmet – min väl insuttna Howardfåtölj.

Min fröken

mademoiselle-copy.jpg

Jag har ett antal inlägg i bloggen där Lisa Bengtssons Mademoiselle nämns. Sedan första gången jag såg trycket tidigt i höstas har det funnits på näthinnan. Jag har bara inte kunnat bestämma mig för var och vilken färg. Det är något med den där blicken som fängslar mig. Nu börjar jag med en kudde i natur och vitt till Laminofåtöljen i arbetsrummet. Beige är möjligen inte mitt förstaval i vanliga fall, men just i detta rum bland andra starka uttryck tror jag att det kommer att passa utmärkt. I går hittade jag till Tyghuset i Taberg som har ett stort fraktfritt sortiment av Mairo online. Skoj! Här finns även förvaringsboxarna som jag bloggade om för ett tag sedan [till Lo].

Nu skall jag intaga soffläge och fortsätta titta på den här. Tidlös kvalité som man alltid kan återvända till.