Utvalt: De sötaste askarna

muffinsaskar-copy.jpg

Yes please! Jag kunde då inte motstå dem denna sista dag måndag i mars med viss sommartids-lag i kroppen. Jag siktade askarna i det stora landet i väster i somras och jag kan bara upprepa det jag skrev då. Det är något oemåtståndligt med glaserade amerikanska Cupcakes som gör att man faller. Jag skall ha småplock i mina lackade askar som jag föreställer mig står på rad i köket – eller kanske i badrummet. Illsöta, som Helena skulle ha uttryckt saken :-).

Bilder från Designista.

Hero

Nu kommer den obarmhärtiga vårsolen som alltid värmer mycket skönt, men som alltid får en att känna att de varma vinterkläderna har passerat bäst före för länge sedan. Man ser helt plötsligt den där knappen som inte har suttit på plats under de grå dagarna. Man ser behovet av att putsa de väl ingångna skorna. Och om man har fokuserat på andra saker ett tag, så blir behovet akut. Vad skall jag ha på mig?

Läget kändes ännu mer akut, efter att ha bevistat stadens torg med familjen och tittat på fullblodsproffset Perrelli. Jag skulle ha behövt lite av gnistret från glammam som spred sig utanför den uppbyggda scenen framför Lindex. Det gäller att kunna växla mellan högt och lågt i den branschen – respekt.

bast-och-pest-copy.jpg

Jag har blivit utmanad av Linda att visa bäst och pest i hemmet. Bäst är utan tvekan alla detaljer i vår 20-talsvåning som jag kommer att sakna sedan. Det blir inte samma känsla i ett nybyggt hus. Jag älskar vår serveringsgång med alla skåpen, takrosetterna runt lamporna, fiskbensparketten och portalen med sirliga gulddetaljer. Det blir något helt annat sedan. Framförallt en trädgård! Pestigt är inte svårt att utse denna dag. Jag längtar ihjäl mig efter en husvägg att njuta av vårsolen mot – inte vår balkong som är lika bred som en trätrallsplatta. Gå inte för nära räcket barn! Luta er inte över!  Håll er vid dörren! Pestigt så det förslår när det börjar bli varmt nu. Men andra tider stundar. Halleluja :-)!

Fotografier: Weronica – En mammas dag

Jag utmanar såklart min kompanjon Helena , min vän Anette och en favorit bland byggahus-bloggarna Mamma Mia.

Utvalt: Äpple av Lotta Kühlhorn

kulhornsapplen-copy.jpg

Efter att ha legat utslagen i feber tidigare i veckan, är Henrik pigg som en mört i dag. Men gå ut? Icke då. I går blev det en klassisk muta med en Spindelmannen-tidning som renderade en liten promenad. Vi får se hur desperat jag blir senare under eftermiddagen…

Jag har stått och fingrat på Lotta Kühlhorns äpplen på Designtorget, men det har inte blivit något inköp. Jag har istället köpt en sådan här – till mig själv. Jag är urdålig på att teckna, men jag kan inte motstå vackra saker som inspirerar. En pigg skärbräda med riktigt retrokänsla skulle dock göra sig utmärkt i köket. Dagens favorit.

Ha en fin helg!

Update: Jodå, det var värt en plastspindel att få lite luft…

Bilder från Favoritsaker

Sommarflicka

rosasommar-copy.jpg

Ack, jag hade en nästan likadan när jag var i Annas ålder. Nostalgifaktorn inför den rutiga klänningen med vitt band och rosetter är således mycket hög. Det är sista rycket nu för Anna och storlek 128 i den stora kedjans kläder. Stilsteget upp till 134 känns inte alldeles bekvämt, så det gäller att passa på medan det går. Anna tycker lika mycket om klänningen som jag, vilket sannerligen tillhör ovanligheterna numera…

Hasbeens retroträskor har blivit mycket uppmärksammade och finns även i barnstorlek. Anna tjatar ihjäl mig om klackskor. Jag är dock inte helt säker på att träskor kvalar in i det konceptet. Det är kanske bättre att jag satsar på ett par till mig själv? Snygga är de, det är en sak som är säker.

Efter ännu en sjukvecka, är det bara att se framåt mot varmare dagar. För de kommer snart, eller hur?!

Klänning från H&M och träskor från Hasbeens.

Minne

tisdagstemaminne.jpg

Att flytta innebär att gå igenom massor av ting som följt en på vägen hittills. Vad skall man göra med barnens första småttiskläder, alla deras teckningar, min halva avhandling, makens gamla Fantomentidningar och den lila blåsan som jag hade på mig när mannen och jag träffades? Vissa saker skall sparas såklart, men annat måste offras. För jag är tveeggad här som i så mycket annat. Ena halvan av mig är en riktig hamster som har svårt att skiljas från mina gamla universitetsanteckningar – tänk att bara kasta dem i en soppsäck – jag ryser lite. Den andra halvan av mig är dock en rationell hänsynslös utrensare som, när jag är på det humöret, gör mig av med massor av gammalt bagage. En ekorre spar och har, men får leva med bördan av allting. En kastare får leva med rädslan att kanske ångra sig en gång. Jag grämer mig fortfarande lite över att min pappa en gång övertalade mig att kasta alla mina samlade årgångar av Starlet. Jag vet inte riktigt vad jag skulle ha dem till, det är nog mer en känsla av att veta att de skulle finnas där. Problemet är ju bara var man skall ha allt. Och jag har ingen lust att proppa förråden i det nya huset fulla av gamla grejer. Fortsättning lär följa.

Mitt förkläde som jag hade som barn med handtryckta katter och fåglar, tjänstgör numera när Henrik är påskkärring. Ett minne som skall sparas.

Tisdagstema: Minne

Barnrum

Jag vet inte om andras barn föds med god smak. Mina har dock inte gjort det. I inredningstidningarna är det det ena snygga barnrummet efter det andra. När barnen var pyttisar gick det finemang att inreda efter eget behag med designade leksaker och mammatittgodis. Sedan kom den egna smaken – och väl är väl det i och för sig. Anna skulle helst tapetsera sitt kommande rum med tamagotchis och prinsessor. Henriks val är Spindelmannen och Dinos. Jag är ambivalent i frågan. Det är självklart att de skall få inreda efter hur de vill ha det, samtidigt skiftar intressena snabbt ibland. Visst kliar det i mina inredarfingrar även när det kommer till barnrummen. Men jag vill inte vara militant mama som bara låter dem ha en enda affisch med hjälten, precis som det står i en brittisk bok om barnrumsinredning. Om barnen älskar Babar (han är ju i alla fall snygg att titta på…) låt dem ha en tavla med elefanten på och inte hela rummet. Men som barn är man ju alldeles för mycket i perioder. Jag minns mitt rum som nioårig nybliven Carolafan. Det var tapetserat med affischer – och ser man på, det blev ju en estet av mig till slut i alla fall :-). När det gäller rummets grundelement och planering behövs nog mammas tankar, men utsmyckningen blir nog à la more is more i barnens rum. Hur ser Ni på barnrumsinredning? Dela gärna med er!

cromolampa-copy.jpg

Föga förvånande är rosa färgen i Annas värld. Vi tittar på tapeter på nätet och jag försöker att scrolla förbi de med ballerinaskor på… Rosa lär det dock bli i någon form. Cosas kör lite storstädning och dagens superfynd blev två vackra Cromolampor till barnens kommande rum. Jag tycker mycket om de klassiska lamporna. Dessa kvalar nog definitivt in i kategorin mamma-väljer, men med den där tuggummirosa färgen så kan det nog uppstå gemensamt tycke.

Bild från Cosas.

Tidlös form

oteglas-copy.jpg

När glasen Ote av Aleksi Perälä lanserades av Iittala förra året, väcktes mitt intresse. Jag tycker mycket om klassisk vardagsdesign i tidlös form, vilket bland annat manifesteras i de Iittalaglas som vi redan har och använder varje dag. I år firar klassikern Kartio femtio år. Iittala lanserar samtidigt Peräläs Ote som en arvtagare inom genren allglas under sloganen Bestående design mot slit-och-släng. Ett budskap som är högaktuellt i dessa tider och som jag sympatiserar mycket med.

När Family Living nu kör ett erbjudande med butiken Inneonline, passade jag på att beställa några vin- och vattenglas. De kommer snart att ingå i varjedag-bordet som även innehåller Sassabrassas urbra underlägg med vändbar Virrvarr, Genses Ranka-bestick och tallriken ur Ostindia från Rörstrand. Jag gillar mötet mellan den utsmyckade tallriken och de mer moderna uttrycken i de andra tillbehören. Dagens lärdom – mixa istället för att matcha : )!

Min käre make lyfter oftast inte ur soffan när det gäller inredningsdetaljer som jag visar på dataskärmen. I går gällde saken vilken storlek vi skulle ha på Ote-glasen. Mm, hördes det hummande från soffan. Precis innan jag skulle somna i går, kom han in och sade – Vi tar 29 cl. Det är true love det – eller något i den stilen :-).

Vi bygger hus: Tapeter

I går var vi och tittade på våra vänners hus som stomrests i förra veckan. Det känns fortfarande som om jag håller på med ett litet modellhus när jag pillar i ritningarna. Att se ett rest hus gjorde det hela aningen mer konkret. Men när vi sedan gick ned till vår tomt, så återkom overklighetskänslan. Skall vi bo på den där plätten? I snöyran med motorvägens susande ljud i bakgrunden, kändes det hela väldigt långt borta. Så jag fortsätter i mitt lilla dockhus så länge.

tapetmorrisfranked-copy.jpg

Jag är mycket inne på tapeter för tillfället. Jag tycker om tanken att omges av de sirliga mönstervärldarna i rummen och att rummen får en egen karaktär. Det blir förmodligen en del vitmålade ytor, men jag känner att jag vill få bort lite av den “nya” känslan i huset genom en del tapetval. I arbetsrummet har jag nu bestämt mig för William Morris klassiska pilblad. Och som den sanna frankofil jag är,  blir det förmodligen Franks Krysantemum från Svenskt Tenn i vårt sovrum. Tapeterna känns i min värld som säkra kort. Det känns som en förutsättning eftersom jag inte är någon ombytlig typ när det kommer till inredning.

Jag har tidigare skrivit om Franks klassiska inredningsfilosofi som jag sympatiserar med. I senaste Drömhem och trädgård  finns en inspirerande sida med designern och stylisten Ann Charlotte Ridderstolpe. Hon står och lutar sig mot bland annat krysantemumen och säger så kloka saker. Jag blir väldigt inspirerad. Ibland behöver man ruskas om lite, våga och tänka lite nytt. Eller kanske bara bekräfta det man redan känner. I dockhuset är det 1-0 till lite mer vågade väggar just nu :-).

Bilder från Engelska tapetmagasinet och Svenskt Tenn.