Godaste glassen

glasscollage-copy.jpg

Till påskaftonens eftermiddagsfika testade jag detta recept på chokladvåfflor med kokosglass. Mellan säsongerna lyckas jag alltid glömma att vi är ägare av världens sämsta våffeljärn, men förutom det så blev våfflorna goda. Men glassen! Ack glassen! Jag äter sällan glass, men denna vuxenvariant med naturlig sötma föll jag för direkt. Jag minns barndomens isiga hemmaglassar, men här fick man riktig glass i byttan. Det är bara att vispa massor med elvisp, så luften kommer in. Barnen var dock föga entusiastiska. De föredrog GB Bigpack…

I morgon är det våffeldagen. Gör glassen i kväll och servera med våfflor i morgon. Garanterat mums för en vuxen gom!

Dulton kökstimer från Cosas, Dualitvisp från Bagaren och Kocken samt Margretheskål från Frapp.

Påskdagen

collage-copy.jpg

Vilken isande kall påsk vi har fått! De första små vårblommorna för en dyster tillvaro i de snötäckta rabatterna. Barnen suckar åt att behöva bära vinterkängorna igen, efter några ystra dagar i gympaskor. Det är vacker vinter, men den kommer för sent. Nu längtar jag bara efter vår!

Vintriga bilder från dagen hos farfar och farmor. Jag skall snart krypa upp i soffan med te, praliner och Törnfåglarna. Jag garanterar – klassikern håller än. Den darrande passionen mellan Meggie och tjusige kardinalen förmår att engagera ännu en gång. Se om :-)!

Fotografier: Weronica – En mammas dag

Påskafton

riset1-copy.jpg

Solen och kameran leker med ljusstrålar och färgreflektioner i påskrisets Aaltovas och glasdroppar. Under vasen ligger en secondhandfyndad vacker virkad duk i gult, vitt och brunt.

En viss däst känsla infinner sig efter ett mycket gott påskbord som återföljdes av våfflor med glass. Barnen har redan slocknat, alldeles sockerstinna och i sviterna efter tidig uppgång för att titta om påskharen hade kommit. Och jo, mamma hade fixat grejer i år också. I kväll kryper jag upp i soffan och tittar på en av mina nya boxar. Jag tror att det blir klassiska Törnfåglarna. Glad påsk!

Nillas färgvecka avslutas som sig bör med gult. Tack för veckan!

Långfredag

svart-copy.jpg

Storhelgerna kommer i vanlig ordning med ett tungt os av köttbullsstekning. Barnen har rullat (och kladdat) i köket och efter provsmakning finns det lite kvar till morgondagens påskbord. Allt är som det skall vara med andra ord :-)!

Långfredagen minner om när jag var liten och televisionen sände de känsloladdade programmen om Jesus lidande. Jag grät stora floder och  gjorde ett tappert försök att bli religiös en påsk. Resultatet var inte bestående i alla fall.

Dagens svarta är essentiella ting. Jag är ett med mina glasögon och känner mig naken utan dem. Jag har aldrig ens övervägt synkorrigerande åtgärder. Det skulle nog bara kännas konstigt. Mina svarta Miklibågar trivs jag alldeles ypperligt i. Jag har gått hela vägen från lila stora plastbågar, till små stålbågar till dessa skönheter som känns som jag fullt ut. Sedan objektivskyddet då. Min kamera tar mig med på nya äventyr. Det har verkligen blivit ett stort intresse att fotografera. Jag vill lära mera och utvecklas vidare. Jag suktar efter nya objektiv. Just nu får jag gråa hår över fotografering av interiörer. Oj, vad svårt det är! Men det är bara att försöka. Man lär sig saker på vägen.

Ha en fin långfredag!

Nillas fredag är svart.

Skärtorsdag

paskram-copy.jpg

Alla fick medalj såklart. Och Anna med company var bäst såklart. Med världens bästa sång. En melodifestival i arla morgonstund är ett uppvaknande om något. Det inledande trumsolot satte tonen och sedan ökade det bara.

Och världens sötaste påskkärring är Henrik såklart. Han gick den traditionella påskparaden med rosa kinder – precis som min lilla påskbabuschka.

Ha en fin skärtorsdag!

I dag är Nillas färg rosa. Svart i morgon och gult på lördag. Jag hoppas hänga med då också. Till er som är på väg – Glad Påsk!

Grön

hastcollage-copy.jpg

Ännu ett av mina favoritting i hemmet – min dalahäst av Elin Tidbeck. Det första jag föll för när jag såg hästen, var det vackra tovade täcket med de virkade blommorna på. Jag tycker mycket om känslan och färgerna. I en tid av slit och släng känns det helt rätt med hantverk och det unika som man kan leva med länge. Jag börjar nog att bli gammal :-).

Nillas färgvecka har en grön onsdag.

Fotografi: Weronica – En mammas dag

Det nyckelfärdiga huset

nyckelfardigthus-copy.jpg

Family Living kör ett litet husspecial i numero tre. Innan vi kastade oss in i nybyggarbranschen var jag zero intresserad av likanande genomgångar, men nu läser jag naturligtvis allt med stort intresse. Det är roligt att läsa om en familj som byggt med Myresjöhus, precis som vi gör. Och så är det detta med nyckelfärdiga hus. När man surfar runt på hussidor eller läser husgenomgångar så framkommer en bild av husen. När man sedan ställs inför den faktiska husritningen och vad som egentligen ingår i det nyckelfärdiga huset, ja då ser verkligheten något annorlunda ut.

Jag får en del mejl från hoppfulla husaspiranter som ser att vi skall bygga ett Huvudskär.  De har tittat på den extremt extrautrustade villan som ligger på hemsidan och tror att det är den som man får. Jo då, det kan man visst få. Om man lägger upp massor med pengar såklart. Jag förstår att husföretagen vill sälja in en vision av huset, men visst är det stundtals mycket förvirrande och missvisande med dessa lockbilder.

Det magnifika allrummet med ryggåstak kostar sina beskedliga tusenlappar och den där altanen på framsidan vågar jag knappt tänka på vad den kostar. Vi har beställt ett skärmtak som bara sitter över entrén och det var inte direkt gratis. Spröjs på fönstren och pardörr är även de så kallade tillval, liksom en hel del annat i huset. Det mesta kostar – ganska mycket pengar.

Det nyckelfärdiga priset är en sak och slutsumman en helt annan. Det är såklart en resa väl värd att ge sin in på att bygga ett nytt hus. Det blir dock många prioriteringar på vägen. Men som sagt. Ett äventyr är det!

Bild på vår husmodell Huvudskär från Myresjöhus. Mina pilar visar lite av det som inte ingår i standard.

Tisdag

vitskalram-copy.jpg

Nej, nu ger jag upp mitt bildpillande. Anna har sovit sig frisk – tack en högre makt för det snabba förloppet. Torsdagens melodifestival på skolan verkar räddad och så även den samlade familjens sinnesfrid. Det är sålunda en piggelin dotter som tillverkar tamagotchiböcker på löpande band bredvid sin trista mamma som försöker att jobba lite mellan varven. Och så här får det bli för nu. Jag kanske pillar lite mer med bildformaten sedan, men för nu får Ni hålla tillgodo med dessa fotografier från i förmiddags.

skaldetaljram-copy.jpg

Nillas tisdag är vit och jag har fotograferat ett av mina favoritting i hemmet. Trogna läsare känner igen den vackra gallerskålen från Fide Fajans. Jag är mycket svag för vit glaserad keramik och här tas det till sin fulländning.

skalram-copy.jpg

Handens verk är direkt för att knyta an till bilden nedan. Man får det man ser i genuina material.

elektriskt-copy.jpg

Dagens tisdagstema är elektrisk. Jag hamnade i ett skåp där vi förvarar lampor som vi köpte för länge sedan, men som inte kommit upp på väggen. En av förtjänsterna med lamporna är den vackra textilsladden – trodde jag. En närmare titt ger vid handen att det handlar om en alldeles vanlig svart sladd med ett uppträtt nät i konstmaterial.

När man bygger ett nytt hus blir det elektriska mer påtagligt. Så småningom blir det en elritning där vi skall rita in hur elen skall dras i huset och var vi vill ha våra eluttag. Jag har haft en sväng med nostalgiska strömbrytare som vill göra vår moderna behov av el till något med skimmer av svunna tider. Nu har jag nog valt bort den vägen. Det elektriska måste ju få finnas och ibland kanske man inte skall göra något till något som det inte är. Det finns lite olika strömningar för tillfället. Dels de som vill gömma tekniken och som stoppar in tvapparater i gamla skåp, dels de som kör hightec-hemmet fullt ut. En sak är säker. Vi har aldrig ägnat så mycket energi och uppfunnit så många specialprodukter för att bygga bort alla sladdar som finns i våra hem. Jag är ambivalent, vilket även får representeras av mina nostalgiska sladdar.

Fotografier: Weronica – En mammas dag