Hemma hos: Vardagsrummet

hemmahos copy Välkommen in i vårt vardagsrum! Här levs mycket av livet i den stora familjesoffan. Här har jag även min läsfåtölj och min arbetsplats. Man kommer in till rummet från köket genom serveringsgången med alla praktiska skåp och min kokbokssamling.

Detaljer: Mirakel av Josef Frank och tändsticksask i tenn av Estrid Ericson för Svenskt Tenn. PS-matta från IKEA och dalahäst av Elin Tidbeck från Cosas. Chiffonjé som följt mig genom åren från min gammelmormors far. I detta rum tillbringas den mesta delen av tiden och även om jag längtar efter ett hus, så trivs jag verkligen här.

signature

Neonfeber!

neonfeber Modevärlden har fått neonfnatt. Modebloggarna hypar neonrosa nagellack och då får man räkna med att det snart syns på många händer. Frågan är man kan bära upp detta med värdighet när man redan har varit där en gång? Min bästa vän och jag samlade på plastörhängen i alla omöjliga färger. De är förmodligen klassade som åtråvärt vintage i all 80-tals hype som finns för tillfället. Hela min värld var ett stort utropstecken i neon!

Jag skall aldrig säga aldrig dock. Stor tveksamhet förbyttes till att gå med koralliga naglar hela förra sommaren. Blir det neonrosa i sommar? Jag är högst tveksam, men det kan mycket väl sluta med att jag går där med knalliga tånaglar. 80-tal utan all tonårsångest kanske är värt en minichans?

(Här ligger vi som vanligt i frontlinjen när det gäller trender. Dottern har ägnat förmiddagen åt att färdigställa armband och hjärtan med knalliga piprensare. Det bästa är att jag har fått hela skörden!)

signature

Favorit i repris: Skötbord till skrivbord

franskotbordtillskrivbord.jpg

Jag gav  upp när vi letade skötbord till dotterns ankomst. Det blev en hemmavariant som rekommenderas till alla! (Inlägget nedan plus bilder är favoriter i repris).

När Dottern låg i magen gav vi oss ut på jakt efter ett skötbord. Vi hittade inte något som passade våra behov. Samtliga skötbord var alldeles för låga för oss som är långa. De väggfasta som kunde monteras på valfri höjd var för små tyckte vi. Sicken tur att den blivande morfadern kunde hjälpa oss med en egen variant!

Vi köpte en skiva och benbockar på det stora varuhuset. Mittdelen snickrade morfar till. Nu hade vi en möbel som kom att bli oumbärlig under lång tid. På skivan har vi haft en skötbädd, korgar för stumpor, våtservetter med mera. Mittdelen har huserat korgar med barnens kläder. Krokarna på kortsidorna har fungerat som klädhängare. På benbockarna har vi bland annat förvarat blöjpaket. Mellan benbockarna har vi haft rullvagnar med handdukar en masse och annat smått och gott som småttisar behöver.

Nu är båda barnen blöjfria och det var dags för skötbordet att genomgå en makeover. Världens bästa morfar kom med sina snickargrejer och tog bort mittsektionen. Nu har barnen fått ett stort skrivbord till sitt gemensamma rum. Här tillverkas konstverk på löpande band och barnen är så stolta över sitt nytillskott. Här kan man verkligen tala om en flerfunktionell möbel som kan växa i takt med barnen.

signature

Barnfavorit: Klassisk söndagsmiddag

sondagsmiddag.jpg

Ibland går man över ån efter vatten när det gäller att vaska fram nya rätter att variera vardagsmaten med. Om mina barn fick bestämma skulle vi förmodligen äta sås och potatis nästan varje dag. Jag är själv uppväxt på konceptet med potatis, sås och kött. Min morfar vande sig för övrigt aldrig vid nymodigheter som ris och pasta. Om det inte serverades potatis till maten, så var det ingen riktig mat punkt. Men att göra en riktigt god sås är en konst i sig. Jag kämpade tappert många år innan jag fick stuns på en klassisk brunsås. Nu tycker barnen att den smakar NÄSTAN som mormors.

Vår klassiker utgår oftast från fläskfilé eller fläskkotletter. Fläskfilén bryns i panna och eftersteks i ugnen. Fläskkotletterna steks i panna för att sedan sjudas i vatten en stund. Potatis skalas och kokas. Min brunsås görs enligt följande: Lite smör- och rapsolja i en gryta. Tre matskedar siktat dinkelmjöl. Vispa runt till en massa. Slå i fem dl sky (vatten) från köttet. Vispa. Slå i ca 1 dl matlagningsgrädde av valfri fetthalt. Låt koka upp. Smaka av med Touch of Taste kalvbuljong, lite colloritsoya samt salt.

Halva nöjet är att mosa potatisen och gegga ihop det hela med sås. Köttet är av underordnad art. Ovan syns sonens tallrik. Och ja, inte en grönsak så långt ögat når. Den kräsmagade lilla sonen äter för tillfället endast innanmätet av körsbärstomater – “skalen” ges till pappa… Klassisk sås och potatis är en riktig barnfavorit hos oss och ja, det är riktigt gott!

signature

Spaning: Retrovågen bland barnkläder

retroklader.jpg

När det gäller barnkläder är trenden solklar – retro regerar. Några år tillbaka i tiden kändes retroinspirerade barnkläder annorlunda och i frontlinjen trendmässigt. De exklusiva barnaffärerna fylldes med de hippa danska märkena. Det var (och är) brunt, gult, grönt, äpplen, frotté och stora tryck. 70-talist-föräldrarna med modeintresse (som dessutom gärna drog på en orginalbarnvagn) tycktes aldrig få nog av att klä sina små telingar som en reinkarnation av den ideala 70-tals-looken. Nu är retron inte exklusiv längre. De stora kedjorna hakar på med elefanter (både H&M och Lindex har sina varianter) och klädpartykedjan Me & I lanserar frottékläder med hjärttryck som vårnyhet. Svenskarna är som vanligt tämligen ense om vad som anses vara gångbart för tillfället.

Moderådet spår en snar nedgång för retrolooken för vuxenkläder och att vi istället kommer att se ett stort skifte mot en mer avskalad linje. 90-talets minimalism är på stark frammarsch igen. En gissning är att barnkläderna kommer att följa efter på sikt. Ett annat inte alltför djärvt antagande är att när retron blir folklig blir den inte längre så attraktiv för de som vill ligga längst fram när det gäller trender. Och barnkläder är trend i dag! Blir det kanske ekologiska enkla kläder som ersätter de färggranna trycken? (H&M hakar även på ekotrenden med en kollektion som lanseras i mars).

Vad är ni på Retroskalan? Hiss eller diss? Och vad tror Ni om retrovågen?

(Bilder från H&M, Polarn och Pyret samt Me & I)

signature

Trend: Bebisfilmer på nätet

skrattandebebis.jpg

Ingen kan väl ha missat denne skrattande lille William? Den senaste löpelden på nätet är filmsnuttar på bebisar. Aftonbladet har exempelvis en egen bebistopp där läsarna får rösta på den bästa filmen. Har du också en charmig bebis är frågan. Exponering av hjärtegrynen är inget nytt. En klassiker är t ex läsarbilderna i Vi föräldrar. Succen var även given när webbisarna lanserades av vissa landsting. Där kan man titta på nyfödda bebisar. De stora familjesajterna har även de bilder på nyfödda.

Vi har förmodligen bara sett början på denna trend. Själv kan jag tycka att det är harmlöst och roligt, men betygssättning känns sådär. Allas småttisar är naturligvis allra charmigast och det blir lite konstigt med en tävling i charmighet. Jaha, min bebis hamnade längst ned på filmtoppen. Flipp och flopp redan i vaggan på något märkligt sätt. Vad tycker ni?

signature

Spaning: Flickor och bilar

flickorochbilar-copy.jpg

Formexmässan presenterade Mairo och Elin Cavallin den nya textilien Fartdårar. Tyget presenteras som något för tuffa tjejer och killar som tröttnat på pastellfärger. Den röda bilen rattas av formgivaren själv med en hästsvans som viner i fartvinden. Produktbilden från Mairo är mycket intressant. De leeende flickorna med tofsar har inga typiska flickkläder på sig, utan här är det praktiska snickarbyxor som gäller. Kritiken mot hur leksaker marknadsförs brukar rikta in sig på passiva flickor och aktiva pojkar. Pojkar porträtteras som vanligt med fläkt och fart, medan flickorna håller till i hemmets lugna vrå. Mairos kampanj är vid första anblicken modern och något nytt. Vid andra anblicken kommer frågorna. Har man inte gjort flickorna mer “pojkiga” med klädvalet? Är inte flickorna som vanligt leende objekt som inte leker med de utplacerade leksakerna, utan snarare håller dem i ett tämligen distanserat grepp? Anledningen till att man väljer flickor i kampanjen måste vara att man vill utmana schabloner och att visa att man tänker nytt. Frågan är om det hade blivit samma bild med två pojkar? Och hade man då grymtat om det traditionella i bilden? Intressanta frågor som tål att tänkas på!

Andra tecken i tiden: Händiga Hanna är Titti Knutssons författardebut. Boken kom 2005 och handlar om driftiga Hanna som tycker om att skruva på saker. Med stort självförtroende griper hon sig an olika tekniska utmaningar. När boken kom bemöttes den mycket positivt just ur ett genusperspektiv. Jag kan bara hålla med om att det känns befriande med en flicka som är intresserad av teknik. De flesta småttisar har säkert en klassisk plastbil från anrika Viking Toys. Även här har flickorna letat sig in i produktbilderna. Ovan syns också tavlan Tut från Isa Form som finns i en “flickvariant”. Och vi minns väl alla den mycket uppmärksammade kvinnobilen från Volvo?

Bilen får väl anses som ett av de mest klassiska manliga attributen och därför reagerar man fortfarande över flickor i produktbilder med bilmönster. Företaget blir nyskapande i sina produkter och vi som gillar att man tänjer på gränserna klappar händerna. Frågan är vem som får Fartdårar i sina rum? Intressant att höra era tankar kring detta!

signature

Spaning: Smurfen – nästa figur på gång?

smurf.jpg

När man tittar in i en webbutik som säljer ting för barn är det en sak som är säker. Du kan nästan vara säker på att du hittar en Barbapapa i någon form! Vi tycks aldrig få nog av den gemytlige rosa storpappan som tar hela världen i sin famn. Återlanseringen av Barbapapa var ett genialiskt drag när alla nostalgiska 70-talister blev föräldrar. Japp, vi har samtliga små plastfigurer, ett antal böcker, krokar i hallen, en väska och tallrikar i melamin. Sedan en tid har dock en rejäl mättnad infunnit sig, vilket ofta blir fallet när något syns överallt. Det enda hotet mot Barbapapa är elefanten Babar som är på frammarsch som motivbild på barnting. Men är det dags för något annat nu? Kommer de klassiska smurfarna att bli den nya heta figuren?

80-talsvibbarna har varit många inom modet de senaste åren. Smurfarna var stora på slutet av 70-talet och framförallt en bit in på 80-talet och ja, jag och mina bröder var smurfsamlare som små. En ny föräldrageneration behöver snart någon annan än Barbapapa att bli nostalgiska över. Smurfhits var stora under en period på 90-talet, annars har det varit tämligen tyst när det gäller smurfar och design för barn. Det har snarare varit de vuxna samlarna som har synts. Men är det dags nu igen? Är vi redo för lite mer grälla färger än de softade retrofärgerna? Det skall bli spännande att följa utvecklingen! Vad tror Ni? Redo för smurfar?

(Sparbössa Smurfkungen från Inreda.com)

signature