Fredagssvepet 39/17

På söndag har vi den första dagen i oktober. Må den månaden komma med ny energi och många fina dagar. Men först tar vi oss an ett fredagssvep i vanlig ordning. Håll till godo med veckans version. Hållbart mode är aktuellt hos de flesta aktörer. Kedjorna har sina premium quality-linjer, vilket är positivt. Jag tycker exempelvis mycket om H&M:s satsning där. Å andra sidan. Är det ett slags alibi för att fortsätta att prångla ut nyheter vecka efter vecka som vi knappast kan ha ett behov av?! Filippa K lanserar kampanjen #NotThatComplicated som går ut på att allt vi behöver är sju basplagg i garderoben. Frågan är vad som händer om människor verkligen lyder rådet – skaffar sig det mest basala, helst då av god kvalité som håller länge – och sedan är nöjda med det? Det blir spännande att följa konsumtionsmönstren framöver och om företagens “selling-point” kommer att förändras. Är vi för evigt fast i marknadsekonomins “köp-köp-köp” eller finns det en alternativ framtid? Stora frågor, men intressanta att tänka kring. Filippa K

Dubbelknäppt kavaj var ett tag sedan. För alltid förtjust i klassiska rutor. H&M

Skrufs glasbruk som blåser Daggvasen till Svenskt Tenn, gör nu även Carina Seth Anderssons Pallo i svart. Man får åttiotalsvibbar av såväl kavajen ovan som av det svarta glaset. Artilleriet

Vackert nautiskt tryck Hexacoralla/Artilleriet.

Och vad säger vi om alla klassiska mattpiskor som åter syns på tjusiga kroklister? En svunnen tid då allt skulle ut och få sig en omgång av husmodern en gång i veckan eller kommer vi att stå och piska dammet ur mattorna igen? Jag tror mest på att formen är vacker, att man gillar rottingen och att det skänker en viss nostalgi – även om det var ett tungt arbete att hantera hemmets textilier på det sättet. Jag nöjer mig med att fortsätta med min rensning här hemma. Det blir bland annat en stor laddning med böcker som skall skänkas vid helgens loppisturer. Granit

Veckans “ögon på” i vintagesvängen. Signe Persson Melins Multipot för Boda Nova är en klassiker på loppisborden. Jag spanar efter Persson Melinska ting i allmänhet – gärna serien Chess som är så vacker i den bruna varianten som syns på mittenskålen här. Bukowskis

 Görlev/Tillfällig kollektion hos IKEA

Som sagt, kokböcker blir mer och mer stående till förmån för digital inspiration. Jag faller ofta för det som Sofia Wood presenterar, bland annat att testa lite nytt på helgpizzan. Make it Last

Mistakes – Tove Styrke

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

We decor life: Till bords

No time like the present. Eller något i den stilen. Stort tack för respons på mitt inlägg kring att skapa efter gemensamma teman igen. Roligt att vi är fler som tänker i samma banor. Jag vill att detta skall vara ett levande nätverk som drivs av lust och inte av krav. Jag tänker att jag försöker få ut ett tema på torsdagar. Sedan är temat öppet för bidrag till och med nästföljande tisdag. Om man vill vara med så kommenterar man med länk på torsdagsinlägget och skriver i sitt inlägg att det är ett bidrag till We decor life hos mig. Jag länkar här till deltagare. Kanske kan det bli en samlingsomgång för att se vad som kommit ur orden i text och bild med en sammanställning av länkar. Jag vill gärna att detta skall vara så interaktivt som möjligt. Jag tänker mig att man som deltagare är varmt välkommen att komma med förslag på ord som skall tolkas. Jag kommer också nyttja all den samlade kompetens och kraft som finns i bloggosfären och bjuda in till att presentera teman. Jag vill uppmuntra er läsare att komma med idéer om vad ni skulle vilja se för inlägg. Se det som en möjlighet till önskeinlägg. Önska på – stort som smått. Det är så roligt att höra från er.

Nu tar vi oss an det första temat i We decor life.

Till bords

Med det säger jag varmt välkommen hem till vårt matbord. Jag börjar med några enkla idéer för att få höstkänsla i dukningen. Ta in höstlöven som börjar skifta i färg därute. Jag knipsade av en förvuxen gren på vår schersmin som vi har utanför köksfönstret. Man behöver inte alltid ha flådiga blomsteruppsättningar – det här skapar en svårslagen säsongsstämning. Köp ett murrigt tygstycke på loppis och lägg på bordet. Här hade jag turen att fynda Sandersons klassiska Tally Ho. Slösa med ljus och fotogenlampor.

Låt maten bli mustigare och följa säsongen. En soppa är precis vad smaklökarna längtar efter nu. Till vardags äter vi ofta den här barnvänliga anrättningen tillsammans med något gott bröd. Om man vill lyxa till det så gör man en liten dessert med äpplen efteråt.

Jag fick en kommentar för några veckor sedan som jag har tänkt mycket på. Det där med att ha lämnat småbarnsåren bakom sig, att kunna ha saker framme på ett annat sätt, att få dricka te i fred och att ha tid till sina egna intressen. Nu när jag har allt det där, så saknar jag naturligtvis det som en gång var. Jag skall inte säga – ta vara på tiden, för den går så svindlande fort – men jag märker att jag tenderar att formulera mig precis så i tanken. Det är här vid matbordet som jag samlar på kvällar när barnen vill sitta kvar. När de bubblar av saker att berätta. När de visar videoklipp på Youtube och har musikquiz. Åh, som jag tycker om det. Jag vill bara ha dem kvar, länge, länge. De dagarna är mitt till bords som allra mest värdefullt.

We decor life

DELTAGARE I TEMAT

Stiliga Hem

Emmas Samling

Hannas stil

Vackert Naturligt

Karin A Fotografi

Blomster & Bakverk

signature

Svenskt Tenn: Tre öar i Svarta Havet

Höstens stora utställning på Svenskt Tenn är namngiven efter mönstret Tre öar i Svarta Havet av Josef Frank. Textilen var en av de första som Frank formgav för firman 1936.

Som sagt, jag fascineras ständigt av de helt olika uttryck som dessa ting kan få beroende på omgivning. I höst är det svart för hela slanten som ackompanjerar den klassiska formgivningen. Min rensning har nått till en stor bokhylla här hemma. Där fann jag tidningsuppslag med den helvita utställning som Svenskt Tenn gjorde 1997. Den får nu sin motsats.

Utställningens stora stjärna är Carina Seth Anderssons klassiska Dagg-vas som nu kommer i svart. Jag kan tycka att trenden att mjölka ur produkter med att lansera dem i olika utföranden har gått lite väl långt. Här förankras dock vasen i ett sammanhang vilket gör att den känns mer rätt. Och man skall inte förakta vad denna glaspjäs har betytt för återkomsten för den svenska glaskonsten. Det om något är värt att applådera.

En annan klassiker från Svenskt Tenn är möbeltyget Vägen som Estrid Ericson skapade tillsammans med Margit Thorén 1949. Det har en vacker lyster och kommer nu i en svart nyans.

Black is b[l]ack

signature

We decor life

Vi närmar oss oktober. Det är traditionellt sett en månad av kreativitet för min del. Jag har varit med och ordnat fotoutmaningar på Instagram och i samband med det startat upp projekt med Tina. Decor Life var en intensiv förälskelsefas, men förmådde kanske inte riktigt att ta steget till den kontinuerliga kärleken som kräver underhåll och näring för att växa. I grunden är det dock en sådan god idé. Jag tänker att den här oktober kan få vara den månad då jag gjuter liv igen tillsammans med er. Någon fotoutmaning för varje dag i månaden blir det inte i nuläget, däremot känner jag att jag skulle vilja prova med veckoteman såväl på blogg som på Instagram. Dels behöver jag själv en spark i baken för att göra fler interiörinlägg som jag fått önskemål om, dels saknar jag den gemenskap som mycket fanns förr med levande nätverk. Jag vill tro att det finns ett intresse för att åter samverka och skapa tillsammans. Vad säger ni?

För den där tanken om att många blommar tillsammans är fin tycker jag. Dahlia, Syrénhortensia, Höstanemon, Tandpetarsilja, Ros Iceberg, Rosenskära och Eucalyptus från trädgården får en antydan av försommar med de sista blommande Stjärnflockorna. En lite romantisk, skir känsla mitt bland alla sprakande höstfärger.

Med hopp om en fin start på veckan!

signature

7 a week: Sista helgen i september

Den där ljuva sensommarfeelingen som det talades om nådde inte riktigt hit till oss. Molnskyarna gjorde sitt bästa för att hålla solen borta. Jag hoppas att ni andra fick lite av känslan när den gick mig förbi. Jag dyker ned i en klassisk fåtölj istället med en hög av sammetskuddar. Det talas mycket om sammet som trend och visst är det onekligen så, men för mig är det ett klassiskt material som alltid känns aktuellt. I vanlig ordning är jag förlorad i GP & J Bakers mönstervärldar. Hydranga Bird är ett av de mest välbekanta mönstren – målad av William Turner 1917 inspirerad av ett fragment av en kinesisk tapet. Nu lanseras tyget i en lite ny färgställning i kollektionen East to West.

Lite så här har min helg varit.

Om man vill känna sig mer peppad inför höstens intåg rekommenderar jag ett besök hos Emma på bloggen Emmas Samling. Hon skriver så vackert om känslan ackompanjerad av hänförande bilder. Jag fastnade för dessa ord – Ja, när oroliga röster höjs för att mörkret redan är här försöker jag förstå. Försöker känna den där saknaden efter en sommar som aldrig kom. Försöker och misslyckas. Känner istället lugnet som mörkret sprider om kvällen. Och trivs i omfamningen det ger. 

Genom Readly läste jag senaste numret av Femina som har ett stort bokspecial om Margret Atwood. Elisabeth Moss fick en mycket välförtjänt Emmy för sin roll i HBO:s Handmaid´s Tale, romanen av Atwood,  – se den om ni inte har gjort det. I november kommer nästa filmatisering av en Atwoodbok genom Netflix – Alias Grace. Handlingen är inspirerad av verkliga händelser när en irländsk immigrant blir anklagad för mord på sin arbetsgivare. Jag blir nyfiken på att utforska mer av Atwoods författarskap.

I helgen har jag ägnat mig åt att rensa och fixa i kökets alla skåp och lådor. Det var mycket välbehövligt efter att – host – ha upptäckt saker som legat där sedan vi flyttade in i något skrymsle… Sedan kan jag konstatera att jag hade mycket svårt att motstå estetiskt tilltalande kokböcker under en period. Nu skänker jag ytterligare en hög till loppis och skall väl därmed inte ens andas om ett nytt släpp inom genren. Green Kitchen at Home. På någon annans kökshylla än min då.

Så vacker höst från min bloggkollega Jenny. Dahlior, en liten prydnadspumpa och en av de vackraste böckerna någonsin – Denise Grünsteins 59 buketter från min trädgård.

Mer dahlior i Lottas vackra inlägg på Think Organic från Dahliadagen på Sofiero. Även fint inne hos Odds & Ends.

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 38/17

Höstdagjämningen är här och det är väl bara att konstatera att ljuset försvinner mer och mer där borta vid horisonten. Det gäller att försöka omfamna säsongskiftet i största möjliga mån, även om jag önskar mig fler soltimmar för att få upp energinivåerna. Kanske till helgen? Vi hoppas på det. Håll till godo med veckans fredagssvep. Jag lockades in på Byggfabrikens sida med anledning av deras tjugoårsjubileum. De har alltid utgjort en inspiration med sina tidlösa tankar kring kvalité. När jag fick in på deras blogg kom det upp ett vackert reportage från restaurangen Bastard i Malmö. Byggfabriken har varit med och restaurerat bland annat pudra-näsan-faciliteterna här. Jag faller för kombinationen av mörk träpanel, klinker med fris och den orientaliska mattan. Fotografi genom Byggfabrikens blogg.

Babes in Boyland visar loppisfynd i vackert septemberljus. Det var det där med den där skulpturen…

Alexander Skarsgård och Nicole Kidman blev belönade med varsin Emmy för sina rollprestationer i HBO:s miniserie Big little Lies. Jag skrev om serien i våras då den sändes. Ett tips till tv-soffan om ni inte har sett den.

Jag har svårt att ta in julinspiration för tillfället, även om det börjar synas mycket sådant nu hos bloggare som ligger i framkant när det gäller nyhetsrapportering. Jag nöjer mig än så länge med denna bild från danska Tine K med mer höstkänsla i. Ljus med snurr känns tjusigt. Genom Trendspanarna.

En säsongsfavorit är Maria Åströms Kastanj för Ljungbergs som kom 2015. De bruna lena i fickan är oersätterliga som säsongsmarkörer i september.

Fagert från H&M

Favoritskådespelerskan Judi Dench gör rollen som drottning Victoria i filmen Victoria och Abdul. Filmen bygger på en bok från 2009 om den oväntade vänskapen mellan drottningen och hennes indiske tjänare. Recensionerna tycks lite blandade – det talas bland annat om romantisering av kolonialismen – men en snyggt producerad brittisk kostymfilm kan nog ändå locka mig till biografen.

Dags att fylla på ljusförråden. Jag använder förvisso mycket levande ljus även på sommaren i växthuset, men nu märks det att åtgången är en annan i och med mörkrets intåg.

Ane Brun – Hero

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Tänker på: Att konsumera vintage

Jag rensar. Hösten innebär att blickarna riktas inåt igen. Helt plötsligt ser jag saker som ögat inte stannat på när blicken varit riktad mot utelivet. Det plockas – behålla eller inte – och lådorna packas för att skänkas vid nästa loppisbesök. Det blir tydligt att jag är en del av ett kretslopp av ting. När jag står där med sakerna blir jag minimalist för en stund, men jag vet ju att det lyckas jag aldrig vara speciellt länge. En tom yta fylls snart av mina högar och stilleben av olika slag. Jag är helt enkelt en maximalist som tycker om att omge mig med vackra saker. Man kan säga att detta drag hos mig har blommat ut med mitt intresse för vintage. Jag funderar över det där ibland. Om att byta ut ett konsumtionsmönster mot ett annat. För jag konsumerar ju fortfarande i allra högsta grad, även om det nu mest är redan brukat. Det är onekligen mer hållbart och betydligt billigare att köpa sådant som redan finns, men innan jag själv utvecklade vintage som ett intresse vet jag att jag funderade mycket över att den här typen av shopping friskrevs lite när det gällde överkonsumtion. Kan man vara maximalist och tala om behov? Det är svårt. Behovet av saker i sig är mycket begränsat – jag skulle kunna överleva utan mycket av det jag omger mig med – men själen och kreativiteten får även näring i detta spår för min del. Emma på Emmas Samling funderar också i liknande tankebanor här. När äger sakerna mig istället för tvärtom?

Jag funderar mycket på hur vintagespåret har förändrat min konsumtion och mitt sätt att se på saker.

    • Jag har blivit mer av en sakrelativist. Rotationen på prylar på ställen som jag bevistar gör att det alltid finns något nytt att titta på. Det får en att fundera på ens förhållande till ting och hur viktigt det egentligen är att äga en speciell sak. Jag har tidigare talat mig varm för att omge sig med ett fåtal utvalda ting som verkligen skänker glädje – så tänker jag fortfarande – men nu märker jag att saker är mer föränderliga och deltagare i ett kretslopp av ting.
    • Intresset för loppis gör att jag har renodlat den kvalitetslinje som jag även haft tidigare när det gäller andra inköp. Antingen investerar man i något för livet, annars köper man något billigt på loppis som i grunden är mer utbytbart. Spontanshoppingen sker uteslutande vintage för min del. Där kan jag testa en stil, en färg och vara mer experimentell. Sådana inköp av nya saker förekommer i princip inte längre. Om jag köper nytt har jag tänkt länge. Tålamodet har sträckts ut ytterligare, istället för att tillfredsställa tillfälliga nycker med nytt.
    • Jag har blivit ännu mer kvalitétssnobb och det är lättare att vara det vintage. Det finns så otroligt mycket fina genuina saker – handblåst glas, tenn, linnetyger, keramik – sådant som nytillverkat kostar stora summor. Man får helt enkelt betydligt mer för pengarna second hand. Efter hand har jag blivit mycket mer kräsen även vintage. Lärdomen är att det finns en uppsjö av vackra prylar här i världen. Jag behöver inte äga dem alla. Och med tiden blir sakerna att rensa ut färre och färre, eftersom inköpen blir mer och mer övertänkta.
    • Jag tycker att det i grunden känns sunt med att överskottet från sakernas försäljning går till att göra gott. Jag har följt ett antal trådar på Instagram nyligen om att människor tycker att välgörenhetsaffärerna har blivit alldeles för dyra. I grunden är det ju bra att de kan sätta upp sakerna och ändå få köpare till dem, eftersom det ger mer pengar till den sociala verksamheten. Jag kan i och för sig hålla med om att det finns en risk med detta, då intresset riskerar att minska på sikt. En balansgång på många sätt.
    • Jag tycker fortfarande att det är så roligt att gå på rundor. Det har blivit ett intresse och jag har lärt mig så mycket på vägen. Vanliga affärer har svårt att konkurrera med det oförutsägbara med vintage. Konsumtion har blivit mycket mer av upplevelse för mig och det kräver sin kontext för att få mig lockad. Det räcker inte att bara ha hyllor efter hyllor med de rätta prylarna. Man måste göra något mer med ett helhetskoncept för att få mig att bli intresserad och inspirerad.
    • Behovet då? Är vintage endast ännu ett spår i konsumtionens ekorrhjul? Uppmuntrar jag bara till mer och mer när jag bloggar eller instagrammar mina senaste loppisfynd? Är det rimligt att köpa saker efter att ha lämnat in ett antal påsar innan man går in i lokalen? Jag tycks svara ja här – även om det naturligtvis är nyttigt att ta sig en tankeställare över sakernas liv i ens hem.

Jag kanske skall ta ett varv till i skåpen?! Får du några tankar?

signature

Vallastaden

Det pågår en stor Bo- och samhällsexpo i min stad – Vallastaden 2017. Jag var besökare i fredags tillsammans med en vän. Känslan att komma ut i något av en fantasivärld var påtaglig när vi gick in på området. Även om det stod sparkcyklar utanför en del portar och att människor redan har börjat att flytta in, gick det inte riktigt att slå ifrån sig tanken om att det hela är på låtsas. Det säger kanske något om upplevelsen. Arkitekttävlingen som vanns av Okidoki efter preferenserna “brokighet, det oväntade och en möjlig experimentverkstad för framtidens samhällsbyggande” känns därmed mycket närvarande.

Vallastaden är en helt ny statsdel som anlagts från grunden. Genom hela området går ett vattendrag – Smestadsbäcken. Ett antal broar förbinder delarna med varandra. Det ger en speciell känsla med vattnet som ett pulserande hjärta med många planteringar i anslutning hit. Titta även på belysningen som intigreras i omgivningen med en vasskorg. Tjusigt.

Känslan av ett gemensamt område med många offentliga stråk är påtaglig. Gatsten har lagts i mönster av trasmattor för att understryka rummet och tanken om att alla är välkomna hit. Den här detaljen är fint utförd som en genomgående effekt i området.

Det bestående intrycket av området är en experimentell ådra när det kommer till utformningen av fasaderna. Här är det inte alls någon samstämmighet som i mer klassiska områden – tänk trädgårdsstäder och liknande – utan ingenting är något annat likt. Det känns individuellt och högt i tak, men ögat får svårt att fästa mellan alla intryck som kommer mot en. Den ena effektfulla fasaden efter den andra, gör på ett sätt att de tar ut varandra. Intrycket var också i många fall att mycket krut lagts på utsidan, medan det inre var tämligen ordinärt.

Området karakteriseras även av en blandning mellan flerfamiljshus och villor. Mitt bland de höga husen ligger här House for Mother – ett uppmärksammat plåthus som tyvärr inte var öppet vid mitt besök. Om jag ser mig själv boende i detta sammanhang? Nix, var min spontana reaktion när vi pratade om stadsdelen i fredags. Jag blickar snarare bakåt i tiden i min estetik och kände inte alls ett sug efter de mer moderna minimalistiska lägenheterna med öppen planlösning och stora ljusinsläpp. Jag ser mig själv inte heller bo så här “offentligt” utan vill snarare kunna bona in mig vid min härd.

Det gröna ögat fick sitt med den stora parken Paradiset där man anlagt fruktlundar och grönytor. Här finns också många odlingslotter som kan kombineras med boende i stadsdelen. Att odla ligger i tiden och sympatiskt med möjligheter till det även om man bor i lägenhet. Fördelen med att allt är skinande nytt är såklart miljömedvetenheten – alla solceller, sorteringsstationer, vattenrening med mera.

Det finns massor med hemutställningar att besöka på mässan. Jag har valt ut tre stycken som jag tyckte hade något extra. Först ut är Emma Olbers i samarbete med Residence – läs om projektet här.

Hemma hos kreatören är ett boende kombinerat med en kreativ ateljé. Temat är återvinning i stort och smått.

Vackra detaljer, en färgskala som känns mycket nu och många tankeväckande aspekter kring återvinning. Mycket tjusigt och fotovänligt.

Ett helt annat intryck finns på Hoffice inrett av Oddbirds Anna Starrén. Äntligen lite tapeter, färg och mer personlig inredning sade vi samstämmigt när vi kom in här.

Även om tapeten har gjort sitt intåg i hemmen igen, var det inte så mycket som märktes här. Det var mest målade väggar, gardinlösa fönster och eko. Jag har lite svårt att gå igång på det, men här hände det något för ögat. Det visar också att det går att göra saker med nyproduktion. Jag föll som en fura för kombinationen med tapet, affischer och sammetssoffa. Så en färgstark dahlia på det. Mums.

Den enskilt största inspirationskicken fick jag i Nygårdsannas utställning Patina. Vi kom precis från en förevisning av en entusiastisk man som försökte få oss att förstå hur spännande det är med smarta hushållsapparater. Vi nickade lite artigt när han förevisade hur intelligenta kylskåp fungerar. Bara att ansluta en app så tar kameran i kylen en bild på innehållet så att du i affären vet vad som saknas. Behöver världen sådant? Suck, tyckte vi och hängav oss istället åt ett grusat golv. Äntligen hände det något! Äntligen något som var på riktigt!

Många vände i dörren vid åsynen av gruset, medan jag tyckte att det var fantastiskt. Det handlar ju inte om att kasta in stenar på sitt eget köksgolv, naturligtvis inte, utan mer att få en helhetskänsla för ett koncept och äntligen känna sig inspirerad ut i fingerspetsarna.

”Patina” är en hemutställning om hållbart mode i en hållbar stadsdel. Om att göra goda val med människan i centrum. Att ärva kläder – både uppåt och neråt i generationerna. Kläder gjorda för att användas, slitas, patineras och lagas. Tanken är enkel men samtidigt utmanande, med enbart naturmaterial och hantverk av högsta kvalitet. Om att välja bort hellre än att välja till och om att låta livet sätta vackra spår.

Här var vintagekänslan på riktigt efter att ha besökt andra lägenheter där patinan blev ett slags fernissa med några inkastade lastpallar och några pliktskyldiga staplar med äldre böcker.

Vallastaden Expo håller öppet till söndag. Jag rekommenderar absolut ett besök om ni har tillfälle!

signature