2 februari

 Skridskoänkan skriver om bloggvärldens happy, happy, happy och att vi är dåliga på att visa upp mörkare sidor. Vi är duktiga på att dela glädjen, men kanske sämre att visa oss som hela människor med allt som hör till. Man kan först vara överens om en sak. Härom tänker man olika och man har säkerligen olika bevekelsegrunder för att skriva. Personligt, men inte privat brukar det heta. Var gränserna går för det är säkerligen olika för olika människor, liksom vad man väljer att dela med sig av. För i grunden skapar vi oss själva i detta forum. Vi väljer vad vi visar och skriver om och därmed blir vi till några som vi själva har valt att bli. Karbonpapper gäller inte för människor. Vad tycker jag då? Det varierar lite med dagsformen. I dag när jag sitter i sängen med Annas bärbara och har drabbats av den influensa light som övriga familjen haft före mig, känner jag att det kanske blir svårt att klämma fram något inspirerande på bloggen i dag. å andra sidan kan jag känna att det vore himla skoj att surfa på något riktigt fint att dela med sig av, för då finns det något annat utanför min lite ynkliga verklighet som kan pigga upp. Ibland när livet är lite skakigt kan det kännas bra att ha en reträttplats där allt får vara fint och vackert och där man på ett sätt kan hitta kraft. Ibland kan det kännas helkonstigt att blogga om kuddar, när man har ont och är i uppror och inte är det minsta inspirerad på något håll. Men på något sätt blir det en balans – i alla fall för mig. Sedan har jag ju denna dagbok som en liten bakficka till den stora bloggen och det känns bra just nu. Det kan säkert förändra sig över tid det med. Saker och ting gör ju det. Tankar?

7 comments

  1. Alla bloggar är inte happy happy. Många berör ångest, sorg, sjukdomar, ensamhet och tragik. Men jag förstår hur hon menar. På min bloglovin väljer jag att lägga till bloggar som ger mig glädje, inspiration, goda recept, träningsmotivation, tips och vänlighet. När jag fastnat för en blogg, för bilderna, orden och för människan där bakom, räknar jag mig som en bloggvän, och då gör det mig inget om en del inlägg är mörkare än andra. Som bloggvän vill man ju vara med, både bland kuddar och influensa <3

  2. Jessica: Alldeles sant. Det finns massor av olika bloggar. Jag läser mest inrednings och "lifestyle" och där är det möjligen inte de mörkaste av tankar som får utrymme. Kul att höra från dig och läsa om dina tankar!

  3. Jag tycker att det är en intressant diskussion. Jag kan förstå att man väljer att bara skriva om det ljusa- särskilt som man faktiskt inte vet exakt vem som läser och med vilka syften så att säga. Jag fick fundera riktigt hårt på det under en period då jag blev svårt sjuk och vi höll på att gå under som familj på grund av detta. Jag skrev om fina tröjor och en tjusig vas medan livet var kaos…Det funkade inte för mig så jag öppnade mig lite mer även om jag såklart fortfarande inte berättar allt. Jag vill inte att min blogg ska vara en sjukdomsblogg, men jag vill samtidigt visa att jag är en människa och så här kan livet se ut. Jag har fått se båda sidor av det då jag fått ett underbart stöd men också fått reda på att det finns illvilliga människor som läser. Det jag kan tycka är trist är väl att många bloggare skriver så extremt ytligt, det känns som om när de ska beröra nåt tråkigt så skriver de mest att "livet är tungt eftersom…" och så inget mer. Inga tankar, inga känslor. Då tröttnar jag. Gärna inredning och glädje men ibland behövs det där ärliga också för att jag inte ska tappa intresset. Som exempel kan jag ta en bloggerska som mest skriver om det vackra, det ljusa men som en dag skrev att hon var irriterad på sin man som inte städat när hon var bortrest. Så enkelt men ändå så skönt att höra. Äntligen lite mänkligt liksom. Sen att läsa att någon har feber är inte direkt att dela med sig, att öppna sig. Inte i min värld. Det är ju liksom bara ett konstaterande. Men det är så långt vissa är beredda att gå. Det tycker jag är lite synd. Även en mode/inredningsbloggare kan behöva visa sina mänskligare sidor ibland för att det ska bli intressant att följa…

  4. Jag gillar din bakficka!Den är en rå och avskalad textuell kompis till den mer putsade och bildliga huvud-bloggen.Vi är alla både och! Upp och ner. Sött och salt. Det gäller nog både bloggaren och alla läsarna.Din bakficka skapar helt enkelt en skön balans tycker jag….//Sara

  5. Tanja: Det är helt klart en balans, där den enda som kan känna vad som är rätt är du själv. Jag kan känna att ibland går det att koppla bort, ibland inte. Jag tycker att det finns utrymme även för svårigheter, utan att man får den sakens skull tappar fokus på vad som är bloggen och dess huvudsakliga inriktning. När man tycker riktigt mycket om en blogg, så gillar man liksom allt som man får av den som skriver och det kan såklart vara en blandning av det mesta. Vissa har renodlade ämnesbloggar där de inte skriver så mycket om sig själva, medan andra skriver mer personligt. Jag gillar båda på olika sätt.Intressant att höra om förväntningar och hur man ser på de personer som man följer. Detta med "verklighet" har diskuterats tidigare på olika sätt. Jag vet inte om någon blir glad av att se min smutstvätt, men kanske det blir det där med identifikationen då. Även intressant att läsa om hur du resonerade kring att skriva om sjukdom och hur det togs emot. Starkt av dig och positivt med respons som man kan ta till sig och få energi av.Tack för tankar!Sara: Precis så känner jag just nu. Och jag gillar också min backficka som den fungerar i detta nu. Men ibland får jag lite hicka över kontrasten mellan tjusigheter på stora bloggen och så smärtångest här i dagboken, men som sagt – det är ju lite så livet är. Det innehåller lite av allt möjligt – samtidigt.

  6. Intressant att du skriver om det här, jag har också gått och funderat på precis samma sak under en tid. Om inläggen blir för ytliga och bara visar en positiv samt "städad" livsstil.Nu är det ju absolut inte så som det alltid förmedlas, livet går upp och ned men frågan är om jag vill använda min blogg till att förmedla detta. Jag kan tänka mig att börja göra det i lagom dos. Det beror nog helt som du skriver på dagsformen och var man befinner sig i livet för stunden. Bloggen för mig är en plats där jag vill förmedla inspiration och livstil, så kanske att man ska skaffa en bakficka som du gjort, den tycker jag är toppen!Hoppas influensan ger med sig snart! Krya-kram!

  7. Annixen: Precis, man behöver ju inte bli det ena eller det andra, utan det man skapar gör man ju på olika bevekelsegrunder. Jag tycker att det är helt ok om man väljer att köra en inspirationsblogg rakt av, där man själv som person står i bakgrunden. Gränser sätter man själv och man måste göra det som känns bra för en själv. En intressant diskussion!

Leave a Reply to Weronica - En mammas dag Cancel reply

Your email address will not be published.