Living by W

REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET

Bland julgodis är Mozartkulor nummer ett för mig. Det gäller att bunkra upp i god tid innan jul – och inte äta för mycket ur askarna… De jag brukar köpa är ett antal steg bort från konditorn Paul Fürsts original som skapades i Salzburg 1891 i samband med Mozarts hundraåriga dödsdag. Då hette kulorna Mozart-Bonbon. Mandelmassan skall traditionellt vara grön av pistage. Jag har aldrig testat att göra egna – lite för pilliga moment för min smak – utan brukar köpa askarna till jul. I butiken är de rekvisita till säsongsting som Arthur Percys Reffla och Rubin. De röda skimrande glasassietterna har jag även själv, liksom delar av det vinröda Rubin med gulddekor. Jag har valt ut de finaste till butiken som en jardinjär eller stor skål med hänklar och en bonbonjär.

I år har jag inte riktigt kommit igång med julmusiken med ett undantag. Jag har lyssnat mycket på Weeping Willows skivor. Den röda kom 2014, EP:n med vackra A snowflake fell med Ane Brun 2017 och så den gröna ovan 2021. Det är möjligen ingen komplimang att tala om ljudkuliss när det gäller musik, men de här står ofta på i bakgrunden, senast vid adventsfikat i söndags. Fint så.

Det finns något fint med traditioner. När man köper sina kransar av samma försäljare på torget år efter år. Lite småprat. Alltid samma respekt och fascination över betvingandet av det vassa enriset. Det brukar räcka med att fästa det grå sammetsbandet för att få sin beskärda del. Enriset är så vackert, speciellt när ett och annat bär kommer med. Jag är förtjust i de lite yviga tjocka bundna kransarna som vi brukar köpa.

Jag lyssnade som vanligt på Billgren & Wood vid tisdagspromenaden. I dag är det jul och känslorna utanpå. Det är något med december som gör att det sköra ligger nära mitt bland all bjällerklang, lussekatter och förväntningar. Mitt i det kändes det fint med frisörens omsorgsfulla korkskruvslockar. En tisdag i december.

Det är en ros utsprungen ljöd i kyrkan vid gårdagens adventsgudstjänst. I dessa tider är det svårt att motstå den vackra vita julrosen, även om den egentligen inte trivs så bra inomhus. Det brukar vara bladen som är problemet, vilket gör att det numera säljs varianter med många små blommor. Ute i trädgården har jag lila, men även några vita som är sparade från krukor. Om de klarar sig är det nämligen bara att plantera ut i vår.

För några år sedan köpte jag några fång med långskaftade orientaliska julrosor som fick ståta i ensam majestät i vas. De är inte alldeles lätta på snitt med sina mjuka skaft, men om man snittar om och sätter i lite varmare vatten kan de stå länge. Jag tycker även att det är fint att nypa av en liten vit från en kruka och arrangera med annat vitt och grönt. Här är det hyacint, skimmia och enris. Vackert i all enkelhet.

Det första ljuset är tänt. Adventssångerna har ljudit i kyrkan. Vi har ätit saffranssemlor. För oss är denna tradition snart femton år. Det är ingen önskan om att skynda på säsongen för den klassiska semlan, utan här är det frågan om ett säsongsbakverk. Vi äter dem på första advent och på julafton till Kalle Anka. Jo, visst handlar mycket av denna tid om traditioner.

Jag gör min vanliga saffransdeg och fyller med bröd, mandelmassa och lite mjölk som blandas ihop. Smaken av december här hos oss.

Denna andra december blickar jag mot alla våra fina museer. De blir ofta lite extra utsmyckade i säsong och erbjuder välbehövlig vila mot överdos av bjällerklang. Dessutom är butikerna idealiska för att finna personliga julklappar. Jag tycker fortfarande mycket om de bilder jag tog i december 2014 på ett av mina favoritmuseer – Millesgården. Här talar vi tidlös inspiration utan ett bäst före datum. Fint att skapa ett säsongsbord där växterna verkligen får ta för sig i olika nivåer. Det är tacksamt att tänka högt och lågt vid ett liknande arrangemang – slingrig murgröna och mossa grundar och sedan sticker tazetter och amaryllis i väg uppåt.

En klassisk dukning där det gröna är i fokus tillsammans med klarglas, snäckskal, tenn och detaljer med dekorerat porslin. Fint i adventstid där man inte går loss riktigt på juldukning.

Här rör vi oss lite mer åt julhållet med en mättad duk i kombination med statyer i brons. Tidlöst vackert.

Ingen som rör sig i sociala media med inredningsfokus har nog missat årets stora trend – rosetter som knyts i mängd överallt. Det är ett klassiskt knep att säsongsförankra. Aldrig är det väl så stilfullt som här med en enkel röd rosett på tjurens horn i stora ateljén.

Andra museer att besöka i juletid är exempelvis Hallwylska som har speciella dramatiserade julvisningar och Waldemarsudde som brukar ha fantastiska blomsteruppsättningar i säsong.