Bland julgodis är Mozartkulor nummer ett för mig. Det gäller att bunkra upp i god tid innan jul – och inte äta för mycket ur askarna… De jag brukar köpa är ett antal steg bort från konditorn Paul Fürsts original som skapades i Salzburg 1891 i samband med Mozarts hundraåriga dödsdag. Då hette kulorna Mozart-Bonbon. Mandelmassan skall traditionellt vara grön av pistage. Jag har aldrig testat att göra egna – lite för pilliga moment för min smak – utan brukar köpa askarna till jul. I butiken är de rekvisita till säsongsting som Arthur Percys Reffla och Rubin. De röda skimrande glasassietterna har jag även själv, liksom delar av det vinröda Rubin med gulddekor. Jag har valt ut de finaste till butiken som en jardinjär eller stor skål med hänklar och en bonbonjär.
Mozartkulorna är dekorativa med sitt guldpapper och porträtt av tonsättaren. De får verkligen glänsa i den här skålen i klarglas från Reijmyre. Alltid svag för handens verk och en böljande kant. For the love of.
I år har jag inte riktigt kommit igång med julmusiken med ett undantag. Jag har lyssnat mycket på Weeping Willows skivor. Den röda kom 2014, EP:n med vackra A snowflake fell med Ane Brun 2017 och så den gröna ovan 2021. Det är möjligen ingen komplimang att tala om ljudkuliss när det gäller musik, men de här står ofta på i bakgrunden, senast vid adventsfikat i söndags. Fint så.
Det finns något fint med traditioner. När man köper sina kransar av samma försäljare på torget år efter år. Lite småprat. Alltid samma respekt och fascination över betvingandet av det vassa enriset. Det brukar räcka med att fästa det grå sammetsbandet för att få sin beskärda del. Enriset är så vackert, speciellt när ett och annat bär kommer med. Jag är förtjust i de lite yviga tjocka bundna kransarna som vi brukar köpa.
Jag lyssnade som vanligt på Billgren & Wood vid tisdagspromenaden. I dag är det jul och känslorna utanpå. Det är något med december som gör att det sköra ligger nära mitt bland all bjällerklang, lussekatter och förväntningar. Mitt i det kändes det fint med frisörens omsorgsfulla korkskruvslockar. En tisdag i december.
Det är en ros utsprungenljöd i kyrkan vid gårdagens adventsgudstjänst. I dessa tider är det svårt att motstå den vackra vita julrosen, även om den egentligen inte trivs så bra inomhus. Det brukar vara bladen som är problemet, vilket gör att det numera säljs varianter med många små blommor. Ute i trädgården har jag lila, men även några vita som är sparade från krukor. Om de klarar sig är det nämligen bara att plantera ut i vår.
För några år sedan köpte jag några fång med långskaftade orientaliska julrosor som fick ståta i ensam majestät i vas. De är inte alldeles lätta på snitt med sina mjuka skaft, men om man snittar om och sätter i lite varmare vatten kan de stå länge. Jag tycker även att det är fint att nypa av en liten vit från en kruka och arrangera med annat vitt och grönt. Här är det hyacint, skimmia och enris. Vackert i all enkelhet.
Det första ljuset är tänt. Adventssångerna har ljudit i kyrkan. Vi har ätit saffranssemlor. För oss är denna tradition snart femton år. Det är ingen önskan om att skynda på säsongen för den klassiska semlan, utan här är det frågan om ett säsongsbakverk. Vi äter dem på första advent och på julafton till Kalle Anka. Jo, visst handlar mycket av denna tid om traditioner.
Jag gör min vanliga saffransdeg och fyller med bröd, mandelmassa och lite mjölk som blandas ihop. Smaken av december här hos oss.
Denna andra december blickar jag mot alla våra fina museer. De blir ofta lite extra utsmyckade i säsong och erbjuder välbehövlig vila mot överdos av bjällerklang. Dessutom är butikerna idealiska för att finna personliga julklappar. Jag tycker fortfarande mycket om de bilder jag tog i december 2014 på ett av mina favoritmuseer – Millesgården. Här talar vi tidlös inspiration utan ett bäst före datum. Fint att skapa ett säsongsbord där växterna verkligen får ta för sig i olika nivåer. Det är tacksamt att tänka högt och lågt vid ett liknande arrangemang – slingrig murgröna och mossa grundar och sedan sticker tazetter och amaryllis i väg uppåt.
En klassisk dukning där det gröna är i fokus tillsammans med klarglas, snäckskal, tenn och detaljer med dekorerat porslin. Fint i adventstid där man inte går loss riktigt på juldukning.
Här rör vi oss lite mer åt julhållet med en mättad duk i kombination med statyer i brons. Tidlöst vackert.
Ingen som rör sig i sociala media med inredningsfokus har nog missat årets stora trend – rosetter som knyts i mängd överallt. Det är ett klassiskt knep att säsongsförankra. Aldrig är det väl så stilfullt som här med en enkel röd rosett på tjurens horn i stora ateljén.
Andra museer att besöka i juletid är exempelvis Hallwylska som har speciella dramatiserade julvisningar och Waldemarsudde som brukar ha fantastiska blomsteruppsättningar i säsong.
Som en hommage till en av mina favoritböcker denna tid – Decemberdage av Birgitta Wolfgang Drejer och Dorrit Elmquist från 2004. En julkalender med smått och gott från min horisont. Varmt välkommen! Jag börjar med den klassiska jultallriken. En tid var den högvaluta som samlarområde och sattes upp på väggen. Nu har den fått ett nytt användningsområde som dekorativa assietter och serveringsfat i december.
Bland mina favoriter finns Stig Lindbergs tallrikar för Gustavsberg som utkom mellan 1981-1985. Det är något alldeles speciellt med gult saffransbröd på de blå tallrikarna!
Jag är även mycket förtjust i tallrikarna från Royal Copenhagen. De är lite mindre och passar utmärkt som assietter. Här kan man läsa om tallrikarna och se alla. Det här är den senaste som jag har köpt till min samling. Jag är mycket förtjust i motivet med den lilla ängeln som håller upp ett ljus.
Och är det månne en renässans på gång på allvar för dessa tallrikar? Royal Copenhagen har nämligen dukat upp med såväl årets tallrik som äldre från arkivet i aktuell juldukning. Så fint att blanda med annat porslin. Foto: Royal Copenhagen
Och ser vi dem snart på väggen igen? Andra typer av tallrikar har kommit tillbaka för att dekorera. Här låter Royal Copenhagen julen möta andra uttryck i en samlad färgskala mot effektfull gul bakgrund. Kan det vara något? En sak är säker. Äldre tiders jultallrikar förtjänar sannerligen att få glänsa igen! Foto: Royal Copenhagen
Det känns fantastiskt roligt att säga att jag numera har ett nytt sammanhang för min kära butik Bara vackra ting. All min tid har gått åt till att göra Morrisrummet tillgängligt för en butik som i sinom tid skall kunna öppnas för bokade besök. Jag väljer att se möjligheterna i att erbjuda en personlig hemmiljö till min handplockade vintage. Jag lovar att visa runt i pilbladsrummet framöver. Det känns så kul att kunna skylta och ställa ihop på ett helt annat sätt än förut.
I dag har jag släppt de första vackra tingen. Stilen är i vanlig ordning klassisk med uttryck som varar över tid.
Här syns bordet som går i vitt, grönt, mässing och tenn. Varmt välkommen in till @baravackrating på Instagram.
Premiären får prydas av ett fång av de vackraste av amaryllisar. Ica Maxi här i staden har ett sådant fint system med “Rädda blomman” där det lite utslagna får leva vidare. De här rodnande primadonnorna har gjort denna grå och lite skraltiga novembervecka bra mycket trevligare. Om jag har börjat lyssna på julmusik i butiken för att komma i stämning? Svar ja. Weeping Willows skivor är favoriter som inte är bjällerklang i november, utan mer vintrigt.
Tre fina tips på en fredag. I veckan såg jag Tryffeljägarna från Piemonte som finns på SVT Play. Lågmält om jakten på det vita guldet, samtidigt som det är en historia om livet självt på många sätt. Mina varmaste rekommendationer.
Nu kan man börja ta in lite av säsongens smaker tycker jag. Några askar med Mozartkulor är säkrade. En nyfunnen favorit är Ica:s egna choklad med smak av apelsin. Några rutor till koppen med kvällste är numera standard. Mina varmaste rekommendationer även där. Fantastisk målning av Arthur Percy som finns på auktion nu.
Avslutningsvis säljer Blomsterlandet hyacinter för en guldpeng denna vecka. Kanske något att ge bort till Fars dag i en fin kruka?
Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!