Category Archives: Personligt

På tal om gult

Ibland glömmer man att man faktiskt utvecklas och tillägnar sig nya kunskaper. Det känns som om man står och stampar. Man vill mycket mera, försöker och blir frustrerad när slutresultatet inte blir riktigt som man vill. Och det är det som ger drivet framåt, vilket är något positivt. För visst händer det saker på vägen ändå. Denna grå måndag fick jag för mig att titta tillbaka. Jag har snart bloggat i tre år, så det finns en del i diverse arkiv. På spaning efter gult skrev jag för nästan exakt två år sedan.

“Jag tänker gult inför våren och ger mig ut på spaning i hemmet. Barnrummet har en varm gul färg. Färgåtergivningen bakom Miffy gör inte tapeten rättvisa. Kiss (och Bajs) står på ett bord i hallen. På chiffonjen, som utgör min arbetsplats, står det en sirlig mässingsfot med en veckskärm i siden. Där siktas även en skrivbok i en saffransgul nyans. Min mugg av Åsa Lindström har vaniljgul insida och står på klassisk elefantbricka från Svenskt Tenn. Vid vår säng ligger Mairos Havstulpan i gult. Gult är inte fult!”

gultihemmet.jpg

Jo, jag har nog faktiskt blivit lite snitsigare gällande både fotografering och collageteknik :). Jag sliter mitt hår med interiörfotografering nu. Det är så svårt med ljus och bra vinklar. Men lite har jag nog ändå fått till på vägen, även om det finns ack så mycket att lära sig. Gult var det redan för två år sedan som sagt och lite kul att se vad som har hänt med de saker som jag visade då.

Lampskärmen ligger inne i mitt arbetsrum och väntar på en ny fot. Den gamla elanslutningen fungerade inte med våra uttag. Havstulpan-kuddarna ligger numera i vår soffa. Åsa Lindström-muggen dricker jag fortfarande vatten i varje dag. Elefantbrickan står ute i köket. I går möblerade vi om i barnens rum. Då hittade jag både Kiss och Miffy. Kiss hade fått en påmålad mun och Miffy var kladdig om tassen av intorkad pepparkaka. Nu ligger mjukisdjuren i en kartong i förrådet.

Saker förändras, men mycket består ändå :).

Bild från min gamla blogg Living by W januari 2007.

Vänner

smahjartan.jpg

Man glömmer aldrig

– hur hårt de där snöbollarna träffade- hur hjärtat slog innan man hittade en fristad- hur lång skolkorridoren kändes- hur vedervärdigt det var att stå i kön i trappan upp till matsalen- hur man gick med böjd rygg för att inte synas så mycket- hur ord kan träffa som en kalldusch- hur vuxna sa att vänta, det blir bättre sedanFör sen finns inte. Det är bara nu. Och det gör ont.[Angående kampanj i marginalen]

En sådan dag

rain.jpg

Men sicken makalös grå och dyster dag detta har varit! Det var först nu på slutet som jag tinade upp invirad i en sjal. Magen full med Spagetti Carbonara. Barnen och jag pusslar. Inget kiv. Denna dänga på hög volym på köksradion. Ett litet gnistrande ögonblick mitt i leran. 

Och så Sandra Jutos Rain på det. Detta blir jag glad av!

Rain av Sandra Juto.

Motivation

En blåsig och trött måndag gäller det att inte tänka utan bara göra. Ett steg i taget. Den ena foten framför den andra. Att traska på. Ändå. För jag vill inte bli den där säckiga apan igen. En stor vinst med skogen är hållningen. Att sträcka på sig ordentligt är undervärderat som allmän “Feelgood-about-yourself”. För jag har en tendens att sagga ihop. Och det mår jag icke väl av. Så sträck på dig och in i skogen med dig! Basta :)!

Human Skeleton Compared with That of a Gorilla från Allposters.

En man i nöd

termometer.jpg

I går höll min baktermometer på att gå ett hårt öde till mötes. Det finns nog få som är så väderintresserade som min käre make. Han mår bra under väderprognoser och mätningar av vattenmängd under en rejäl regnskur. När jag gömmer mig under värsta åskvädren, står han och tittar fascinerat på ljusspelet på himlen. Gotland med regnrekord var sådär kul vill jag minnas, men väderrapporterna på kvällen fann somliga riktigt intressanta att följa. Jag sticker mer ut näsan och konstaterar att det är kallt. Men det gör inte han. Frustrationen är därför stor i dessa kalla tider, eftersom huset fortfarande saknar en utomhustermometer. Man tager därför vad man haver av typen baktermometer. Den låg ju ändå bara och skräpade i en låda. Nej du, det gjorde den inte alls ;).

Så vi må bliva med en termometer. En vacker variant återfinns hos Georg Jensen. Jag kan tänka mig att det finns många att välja på hos järnhandlare och andra affärer i den genren. För vi måste ha en. Snarast! Har Ni andra husägare några termometertips?

Bild från Georg Jensen och Miss Home.

Steg

walkingskor-copy.jpg

Jo för all del. Titta på vår fina ektrappa, som jag är väldigt nöjd med att vi vände på, efter tips från någon av er läsare. Titta på vår fina kalksten i entrén som slukar såpa och nu får anses vara någorlunda mätt. Titta på vår fina svarta Tolixpall – funktion förenad med en kärv, klassisk estetik som är svår att motstå. Men Ni ser väl något annat också? På världens bästa dörrmatta står de. Gå-skorna. I dag åkte de på och runt spåret i skogen gick de. Tre rundor konstituerar icke någon vana alls, men det blir himla svårt att hitta på ursäkter med ett elljusspår några hundra meter från vårt hus. Trogna läsare känner igen mina starter i spåren. Hur det fungerar hur bra som helst ett tag. Jag känner flytet. Tills det händer något. En magsjuka. En envis förkylning. Eller något annat skoj i den genren. Sedan säger det ofta stopp. Min största utmaning är att hålla fast. Trots att det blir en bump på roaden. Är Ni duktiga på det? Finns det några mentala trix? Det är ju bara att göra och inte tänka, men jag har ack så svårt att hålla det där jämna flödet över tid vet jag. Men försöka duger – ännu en gång :)!

Nytt

nyatag.jpg

Jag känner mig underbart knäpp som bloggar som aldrig förr på den trötta nyårsdagen. Energin och inspirationen finns nästan alltid att finna när man minst anar det. Det är bara mitt tangentknapprande från pilbladsrummet som hörs och det svarta utanför lyses upp av byggbarackernas strålkastare. Frid i sinnet :).

Traditionella nyårslöften ligger inte för mig. Man skall vara snäll mot sig själv mitt i mörka vintern. Men jag behöver gå i den där skogen många fler gånger. Stegen skall föra mig framåt, istället för Gwyneths soppor och kokosvatten. Var och en blir lycklig på sin grej – den saken är helt klar.

Bild från Mimou. Hyacinterna har sett sina bästa dagar. Dags för påsar med nya krukväxter!

2009

nyarsdagen.jpg

En dag som denna är det väl ändå fullt legitimt med återbruk. Det är samma champagneglas detta år, men de står på en annan diskbänk nu. Jag känner mig helt redo för en dag i soffan med klassiskt riddarepos på eftermiddagen. Barnen har blivit lovade hamburgare från Max och lyckan äro därmed fullständig ;). Solen skiner den första dagen på det nya året. Välkommen 2009 – det kommer att bli ett bra år!

Egen bild från Nyårsdagen 2008. Tack för alla hälsningar och gladmejl som jag har fått! En bloggares lön är läsarnas ord och den senaste tiden har jag fått mycket. Tack! Det gör mig glad och sporrar vidare mot kommande stordåd :)!