Det har varit en offline helg. Vi har saknat uppkoppling och med saknat menar jag saknat. Jag är värst förstås. Jag har inte så många uttalade beroenden, men det är ju bara att krypa till kors. Jag vill gärna sitta och surfa en stund även på helgen. Bara kolla mina favoritsidor. En liten stund. Och kanske blogga. Bara en liten stund. Kanske kolla upp något som jag hittat. Och äntligen beställa de där skyltarna till vår brevlåda. Kolla IKEA:s lager. Och ett telefonnummer. Det mesta finns därute. Jag blir ordentligt stressad av att den där lilla ikonen med de två datorerna längst ned är överkorsad. Jag kan liksom inte acceptera läget utan kollar med jämna mellanrum om det hela har kommit igång. När jag inte har tillgång till dator, då är det lugnt. Men när den står där, då vill jag ha möjlighet att titta ibland. Jag är totalt obegåvad i datorernas teknikska värld. Jag använder dem bara. Och därför blir jag så maktlös när det är något fel. Kan ingenting. Vill bara att det skall funka.
Sedan blev jag fånigt glad i dag. Och ringde till barn och man och sa att det fungerar nu. Mamma är glad igen! – Funkar datorn?. – Glöm inte att äta frukost bara. Jo, frustrerade beroende mamman och hustrun är glad när allt flyter på igen :). Barnen skall få spela Tungan efter skolan. Vi lever i onekligen i nätvärlden.