Category Archives: Personligt

Här går jag och fotograferar mina nejlikor och i går hittade jag mina första grå strån i håret. Jag har alltid föreställt mig själv som en grå powerkvinna som stolt bär upp sin åldrade man, men nu? Trettiofem, snart trettiosex – tja – nu var det dags helt enkelt. Vad gör man med det där nästan vita hårstråt? Bebislockarna gullas det med, men detta? Jag tog bort två hårstrån och lade dem i min lilla vackra skål. Inte som en gömma, utan mer som ett lite ömt konstaterande. En påminnelse om tiden. Och att försöka ta till vara det stora och det lilla. Alltid.

Fotografi : Weronica – En mammas dag

Och så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där?! Jo, i Kleveland Ords vackra almanacka som hänger på hedersplats i köket hittar vi detta.

* Joggingrundor – nix. Men däremot en ambition att powerwalka många långa rundor.* Rosévin ute på balkongen – nja. Gärna lite bubblande rosa, men inte på vår pyttiga balkong. Jag har blivit höjdrädd på gamla dagar och tycker att det är lite småläskigt att kolla ned mellan pinnarna. Och sedan är jag urless på alla stadsfläkttrummor…* Grillpremiär – ja! Den är så god den där första grillningen. Premiären var hos morfar och mormor dock. Vi har trasslat ut vår elgrill på balkongen några gånger, men nej. Nu blickar vi framåt. Egen grill är guld värd eller något i den stilen.* Försommarvärme – ja! Nu längtar jag och vi efter värmen. Barnen köpte sandaler i går, så nu är det bara att vänta.* Dags att smida semesterplaner – ja. Barnen längtar efter att få bada ute. Jag längtar efter att få andas Gotlandsluft. Två veckor på ön blir det även i sommar. Sedan blir det förhoppningsvis riktigt varmt så vi kan åka till vår barnplaya där vi gärna sätter ned pålarna en hel dag.* Picknick i det gröna – ja. Nu är det dags för den röd och vit-prickiga filten som jag köpte från Semper när Anna var pyttis. Nu är det dags för hushållsrullar, smulor och små boxar med plock.* Grow Curiousity – ja. Mest nyfiken är jag såklart på vårt hus som kommer i slutet av månaden.* Äntligen ljusa kvällar – ja. Men mest längtar jag till de ljusa kvällarna i huset. Ljusa kvällar i staden är sådär. Det blir mest innesitteri efter Bolibompa eller tjafs på balkongen om vem som skall sitta var. Men nästa maj – DÅ :-)!

Jag hoppas att Ni alla har en fin första majdag!

Och just nu gillar jag cerise som accent i köket. Rostvål, vackra Kusmiburkar och lite annat smått och gott livar upp.

På tal om prickar och stil…

I söndags sände trean klassikern Pretty Woman. Min bästis och jag såg den två gånger på biografen och förundrades över allt glam. När man nu ser filmen är det omöjligt att inte tänka kvinna-man-makt-klass, men då var det mest kläder. Vi älskade när Julia shoppade loss med kreditkortet. Vi hänfördes av hur vacker Julia var i sin brunprickiga klänning som hon hade på hästpolon. Det var möjligen inte samma känsla i våra H&M-klänningar, men ack så tjusiga vi kände oss då.

Sara vill fara kör en nostalgiutmaning där man uppmanas att visa upp bilder från förr. Mina bebisbilder är i tryggt förvar hos mina föräldrar, men när jag plockade lite i en av mina lådor hittade jag den där brunprickiga klänningen. Där ser Ni (host) min bränna och mina Rayban utan styrka som jag snubblade runt i. Och mitt (och alla andras) signaturläppstift i ljust rosa tillsammans med tandställning. Jag var på kärlekssemester med min blivande man som jag hade träffat ett halvår tidigare. Jag, men ett helt annat liv.

Hej du, lilla flicka i prickig klänning. Det känns länge sedan. Du ser glad ut.  Vi har haft det rätt bra på vägen, visst?!

Jo, visst tarvar denna dag vissa pukor och fanfarer. Jag har befunnit mig i bloggosfären i hela två år. Tiden går fort när man har roligt. Jag började med min egna Living by W på blogg.se. Jag blev snabbt en flitig bloggare som Mamma W, nyförälskad i formen och i skrivandet. Färden gick sedan genom Living by C&W med Cecilia, till en tredje bloggbebis där jag blev Weronica och Living by W igen. I juni slog jag ihop mina påsar med bästa Helena på En mammas dag. Det har varit en spännande tid på många plan och jag hoppas och tror på en fortsatt utvecklande framtid.

Men i dag firar vi! Som en gest till Er – kära läsare – kommer jag att förära en av Er med en excellent överraskningsbox med saker som jag tycker mycket om. Det blir hägring, fägring och vardagslyx à la W. Jag utlovar bland annat te från Kusmi, praliner i strut, vårens vackraste bok, den ultimata kärlekssagan och en bok för Mammas viktiga tankar. Tanken är att fortsätta att fylla boxen – bara jag kommer utanför husets väggar igen :-).

Vill Du vara med? En bra början är förstås att mingla lite med mig på högtidsdagen. Jag vet att det finns många trogna tysta läsare därute. Hör av er på min födelsedag! Skicka sedan ett mejl (märk med W-box) till mig på weronica@enmammasdag.com. Fjäsk lönar sig såklart, liksom utvecklande kritik. Skämt åsido, skriv precis vad Du själv vill. Det skulle vara roligt att veta vem just Du är och varför Du läser min blogg. Ris och ros mottages tacksamt till mig som kommer att agera enväldig domare gällande W-boxen.

Till sist ett stort tack till Er kära läsare! Utan Er hade denna resa inte varit så givande. Nu kör vi vidare!

Den sista tappra nejlikan kämpar fortfarande på, men nu börjar den att bli vissen. Och det är same, same med mig. I dag har jag dock bestämt mig för att ha en riktig sjukdag. I morse satte jag på detta det första jag gjorde, istället för att gå direkt till datorn när resten av familjemedlemmarna lämnade huset. Så i dag är det sick mama i soffan som gäller. Solen värmer utifrån. Bort med bacillerna – in med energin. Snart är det mars.

Fotografi: Weronica – En mammas dag

Det blev praliner för ynkliga mig. I dag lever jag dekadent sjukliv under min filt, medan barn och make är hos farfar och farmor. Utanför fönstret är det ilsken småsnö som virvlar runt av vinden. Jag tar en pralin till och bläddrar vidare i tidskriftshögen. Det blir möjligen en titt på vackra Marie Antoinette sedan. Konfektyren har jag, men icke glamouren. Man känner sig sällan så oglammig  som när man släpar ut sitt sjuka anlete med mössan långt neddragen, mitt i den uppklädda lördagsrusningen på staden. Dags att krypa ned under filten igen.

Ack, vad snabbt det vänder ibland. I går sken solen på mig när jag var ute på min runda. Livet kändes sådär självklart som det gör sällsamma stunder. I dag har jag spenderat större delen av dagen under en filt. Lagom till helgen kickar kroppen igång en lurande förkylning. Men, men. Vi har fått hoppfulla offerter angående framtida projekt som förhoppningsvis tar fart den närmaste tiden. Snart får jag dessutom sällskap under filten av två små barn. Sedan hoppas jag att maken har köpt med sig praliner till mig. Sämre kan man ha det. Ha en fin helg!

Från gårdagens Darriga dagar  av favoriterna Berglins. De är alltid träffsäkra med en förmåga att plocka upp det allmängiltiga till en annan nivå. Humor i min smak :-)!