Living by W

I växthuset kommer ingen vind in. Det doftar jord och Doktor Westerlund. Jag försöker att inte ta med mobilen ut hit. Jag tränger mig ned på en stol med fårskinn på bredvid övervintringstältet. Lera på skorna från skogen. Luktärterna reser sig mot glastaket. I huvudet försöker jag få in frekvensen med Håkan Hellström istället för kvällstidningarnas liveflöden. Ibland lyckas jag. Ibland inte. Jag kisar mot solen. Det är snart april. Artilleriet.

Jag klickar vidare mig från länk på Trendenser om ett Per Albin-hus i Bromma. Ett av de K-märkta radhusen – Sveriges funkisstoltheter – är till salu genom Historiska Hem. Jag fastnar för utomhusbilderna. Det är något särskilt med det vi bär ut nu så här tidigt på säsongen. Det känns hoppfullt med ett möblemang som liksom står på vänt till varmare tider. Och kommer vi att få en värmepuff till påsk så att vi kanske kan umgås utomhus över generationerna? Kanske ett påskbord fullt påklädda med säkerhetsavstånd? Vi lever i speciella tider nu.

Förra årets påskbord med rutig duk, citroner, vinbärskvistar och stor snäcka mitt på bordet. #hemmapåsk blir ingen större utmaning för oss.

Missa inte det nya numret av min favorit – Trädgårdsliv. Många fina reportage denna gång!

Visst erbjuds man eskapism och flytt in i ett annat tjugotal av brittiska Peaky Blinders. Nu är jag med på banan med persongalleriet och det sotiga och brutala Birmingham. Sällan har jag sett en serie där musiken spelar så stor roll. Det finns ett soundtrack såklart. Och man måste tycka lite extra om gangsters som dricker te.

Virtuellt loppisinköp från helgen och bästa @bigfootsloppis som min kompis Carina har. Denna lilla oljemålning av Ragnhild Nordensten tänker jag skall pryda hemmet inom sinom tid när vi träffas igen.

Ta hand om er i den nya veckan.

♡

I helgen kändes det som om våren kom på allvar. Mycket är förlamat av oro nu, men det finns ändå något hoppfullt i naturen som trots allt ändå står redo. Som den alltid gör. Jag har tillbringat mycket tid ute i växthuset med luktärter och dahlior. Mina nya knölar har inte kommit ännu, men de gamla har fått lite jord om tassarna så att de inte skall torka ut i förrådet. Jag brukar säga att man skall vila i säsongerna så mycket man bara kan och njuta här och nu, samtidigt gör denna situation att man blickar fram mot sommaren på ett annat sätt. Kanske är allt lite bättre då när man står och plockar blommor mitt i dahliahavet i augusti.

Jag fastnade i genomgången av ikoniska Vogue-omslag. Här oktober 1945 av James de Holden Stone. “I’ve been looking at a lot of the wartime issues of Vogue recently, for obvious reasons, and this is just so good. I can’t even imagine what it was like to live through nightly bombing raids, how fearful people must have been for the future. The simplicity of this image, conceived by Vogue’s art director James de Holden Stone, with the beautiful colours, the calm skies… It really offers a moment of peace after chaos. Looking at this, I feel we will push through and prevail.”

I helgen startade jag taggen #aktiveraskåpen på Instagram. I den community jag rör mig är det mycket loppisfynd vilket är mycket roligt. När vanorna ändras – även om jag i princip tycker att man skall stötta välgörenhetssecondhand så mycket man kan nu också – kanske vi kan titta mer i våra skåp och ta fram sådant som inte fått glänsa på ett tag. The more the merrier. Kul om du vill vara med.

Den här eleganta haren får definitivt komma fram ur skåpet nu. Det var inte många som såg åt den på Erikshjälpen några dagar innan jul – av förklarliga skäl. Nu i påsktider känns den finare än någonsin förr här hemma. När barnen var små kan det hända att jag ibland sade att jag skulle ringa till Påskharen när kaoset blev för stort. Den här ståtliga porslinsfigurinen från danska Bing & Gröndahl får påminna om en tid när barnen trodde att haren fanns där på direktlinje.

Åttiotalssnitt hos Other Stories. Så fint med volym i ärmarna på detta sätt tycker jag och fyndchans secondhand.

H&M:s Conscious-kollektion kommer denna vecka. Fina kampanjbilder där vurmen för Antiken som synts mycket har slagit genom i mosaikmönster och stiliserade statyer. Inspirationen är hämtad från äldre exklusiva tågresor – framförallt Le Train Bleu som gick till Franska Rivieran för hundra år sedan. Resfebern finns inte alls, men ett par sådana där solsängar skulle jag gärna ha utanför växthuset här hemma.

Om man mäktar med en serie med ett lite allvarligare tema som kanske känns extra aktuellt just nu – hur saker kan få andra vändningar på kort tid verkar The plot against America hos HBO lovande. Philip Roths roman om hur Roosevelt förlorar makten till Charles Lindbergh i USA på 1940-talet och fascismen får fart – speglad genom en judisk familj – berör. Det andra avsnittet släpps i dag.

Ta hand om er i den nya veckan.

♡

Sinnet letar sig till oro. Liknelsen med den regntunga mörka himmelen med apokalyptiska stämningar i torsdags, har nu över helgen gått till att överskugga det mesta i talet om tiden. Allt annat blir smått och oväsentligt. Med rätta skall sägas. Jag försöker ändå att rikta blicken mot det vackra och det som ger, med Keats klassiska A thing of beauty is a joy forever. Man får ta emot om man vill och orkar.

I helgen vårpyntade jag mina björkris. En av årets uppsättningar fick pastellfärgade band, torkade solbollar, några tennhängen och mina glasdroppar. Det där vackra som sagt.

När sinnet är tungt vänder jag mig ofta till naturen. Det finns alltid något hoppfullt i det gröna som vaknar och kommer att spira även denna vår. Att sätta frön nu är att försöka blicka framåt till något annat. I helgen börjar jag med mina luktärter.

Mer hopp och att blicka framåt. Ett Traderaköp från förra veckan – Maria Åströms Pioner. Duken till det första utefikat är härmed bestämd.

Kommer vi få se fler digitala satsningar överlag nu när utställningar på museer och andra kulturella evenemang kanske inte är genomförbara på samma sätt? I London har National Gallery öppnat en stor Cecil Beaton exposé. Beaton (1904-1980) var fotograf inom framförallt mode, inredare, dekoratör och allmän stilikon. Utställningen fokuserar på Mellankrigstiden i England ur de unga och glamourösas perspektiv och Beatons kameralins. I helgen blev jag också mycket inspirerad av Luke Edward Halls besök i Beatons sommarhus som finns att läsa [Läsning fungerar för mig om jag googlar Financial Times Luke Edward Hall Cecil Beaton] här. Utställningskatalog.

Silande solljus och rosa kostym/Other Stories

Inte mycket nytt på seriefronten för min del, då jag fastnade i Homeland senast jag var sjuk och nu har sett om hela rasket från början. Jodie Comer är på brittiska Vogues omslag och i slutet av april återvänder Killing Eve. Nu funderar jag på att ta mig an Peaky Blinders som jag faktiskt inte har sett.

Anrika Royal Copenhagen har anlitat Rob France Illustration för att göra illustrationer till sin nya katalog. I helgen kunde man se många av dem på deras Instagram Stories. I och med att de kungligt danska mönstren är så kända, fungerar det med teckningar. Jag blev mycket inspirerad och tycker att det är så fint.

Ta hand om er i den nya veckan.

♡