Inte jag!

Åh, det hade varit same, same för ett tag sedan, men icke nu! Jag har fått min ranson av lekparker för en livstid. Att bo i staden och att vara hemma med barnen renderar många timmar i lekparken. I början av lekparkskarriären var det helt okej. När det var fint väder var det helt okej. Men regniga och ruggiga höstdagar – inte så himla kul. Och nästan varje dag – inte så himla kul det heller. Nej, nu avsäger jag mig lekparkslek för ett bra tag framöver som en förmån för den arbetande mamman. Lek på bara, Brad!

(Bild: JJ)

Nytt till necessären

accessora-copy.jpg

Passa på att fylla upp necessären när en av de stora nätbutikerna som säljer skön mammalyx – Accessora – firar två år. Till och med den 2 september shoppar man med fri frakt och rabatt på utvalda varor. Jag klickade bland annat hem produkter från Balm Balm. Jag är mycket nyfiken på deras 100 % ekologiska läppbalsam som doftar av ros och pelargon (!) I takt med isande vindar blir läpparna torrare och det skall bli spännande att testa denna prisbelönta multiprodukt.

Necessärerna kommer från Ceannis nya höstkollektion. Det skimrar och blänker ordentligt där!

Äntligen

Äntligen är det dags! I kväll är det sändningsstart för de sista nio avsnitten av Sopranos. Att följa en serie på söndagskvällar är en trevlig vana. Det blir ett avslut på helgen med tilltugg av överblivna scones från frukosten. Föremålen har växlat genom åren. Klassiska Bullen var förstås given på sin tid, liksom Cosby före långa Sportspegeln. Nu blir det amerikansk maffia för hela slanten med familjefadern Tony. Missa inte!

Psst: Fem Myror börjar repriseras på Bolibompa i dag också!

Fasader och kaos

Även om jag skrattade åt beskrivningen tidigare i veckan av mig själv, så är det nyttigt att reflektera över vem man är och vad man förmedlar av sig själv. I veckan fick Helena och jag en förfrågan om vi ville vara med i ett kvällstidningsreportage kring barn och konsumtion. Reportern ville ha en motbild till de konsumtionskritiska rösterna som menade att det var förkastligt att lägga pengar på en napp från Armani. Enligt reportern behövdes någon som kunde förklara tjusningen med dylika ting. Vi tackade nej. Är det den bilden som folk får av mig? Verkar jag inte lite smartare än så ändå?

Aftonbladet publicerade i veckan en intervju med Carina Nunstedt . Nunstedt kommer snart ut med sin nya bok 12 steg mot ett skönare mammaliv. Reportaget i Aftonbladet är uppbyggt som en traditionell artikel i livsstilsmagasinen Mama och Family Living (båda Nunstedst skötebarn). Även Nunstedt har det rörigt i sitt hem – 187 kvm ljus våning på Kungsholmen med designtapeter – med en enorm tvätthög. För det måste vara lite kaos i familjeidyllen, annars är det skumma ting och trist småborgerlighet på gång. Markörer av vanlighet i ett i andra ögons idylliskt liv? En enkel identifikationsstrategi? Vi må bo i en avundsvärd våning, men vi har samma stök som alla andra!

Linda Skugge går hårt åt genren i sin krönika Ett skådespel där alla ljuger. Idyllen spricker med Skugges vanliga saluförande av sjuka barn och ett hem i kaos. Inspirationen i de glassiga tidningarna är rutten och korrupt. Det ligger en dold agenda bakom med städhjälp och allmänt ljug kring det där hembakta brödet för att man skall framstå som präktig och lyckad.

Har man diskvalificerat sig för att uttala sig om barnspyor om man publicerar muffinsrecept? Kan man inte göra både och? Har man ingen rätt att beklaga sig om man lever ett i andras ögon priviligierat liv? Blir man patetisk i samma andetag som man pratar om sin morgonyoga innan frukost när barnen ligger och sover? Är man mindre sann om man inte har någon speciell “skit” att fixa med eftersom man har läget under kontroll? Döljer man något om man går runt och trivs med sin tillvaro? Är det mer sant och mer värdefullt att saluföra sitt familjekaos – att visa hur det verkligen är – (vad som nu är verkligt när det gäller skrift och bild…)?! Och är vi läsare inte så smarta så att vi kan se att livet är komplext oavsett vad man väljer att visa? Gör vi inte sedan det som passar oss i våra liv efter våra egna förutsättningar?

Jag har inga svar, men det är onekligen intressant att fundera på ämnet! Vad tycker Du?

Detta skrivet under just kaos! Lördagsförmiddagar är ingen tid att tänka i fred och det skall det väl inte vara heller. Barnen springer runt runt och surrar om allt mellan himmel och jord. – Jag vill bara avsluta det här! – Buhu ingen hjälper mig någonsin med mina tofsar! Jag kommer att få vänta i tusen år! -Men pappa då? – Han gör inga bra tofsar! Buhu!

Zzzzzzz

Helg efter den första veckan i vardagen. Nya tider, nya sammanhang, nya rutiner, men den gamla vanliga fredagströttheten. Familjen brakar ihop i soffan till brillianta Häxan Surtant som nu repriseras. Anna tappar sin femte tand. Katastrofen är nära. Mannen har av misstag hällt ut vattnet med tanden i slaskhon. Tanden återfinns sedan i soptunnan. Anna ställer en pall vid sin säng  i väntan på tandfen. Fredagsfriden sänker sig. Jag somnar som ett litet barn när jag lägger huvudet på kudden.

Ha en riktigt fin helg!

(Bild: Celebrity Moms.  Lilla Suri powernappar på mamma Katies axel i Paris. De är söta när de sover!)

Högtidsstund

supershow.jpg

Nu vankas högtidsstund för högläsningen. Jag är en stor beundrare av det mesta som kommer från mor och dotter Wirséns pennor. Barnen tycker mycket om alla små finurliga detaljer som finns att utforska i bilderna och sedan rimmas det mycket! Snart kommer den nya boken Super Show! med Rut & Knut & lilla Tjut. Boken verkar vara en spinoff på Annas absoluta favoritspel just nu – Kalas med Rut & Knut. I spelet, som handlar mycket om siffror och bokstäver, är höjdpunkten att samla ihop bilder som gör att Rut & Knuts show sätter i gång.

I skolstartstider vill jag puffa för den fantastiska ABC-boken . I somras kom även Lilla ABC. Pedagogiskt och lärorikt utan att för den sakens skull bli tråkigt. Rekommenderas varmt!

(Pressbild från Rabén och Sjögren)

Neverending Story

mushus-copy.jpg

Detta bedårande lilla mushus från Maileg vann inte det prestigefyllda Formland Design Award som det var nominerat till. Pris eller ej – en vinnare hos mig!

Vårt husprojekt har länge liknat neverending story. Nu är det två år sedan vi tecknade oss på tomten. Området har ritats om några gånger. Överklaganden har harvats i diverse instanser. Nu är det väntan på Miljödomstolens utslag. De förväntas säga att det inte finns någon grund för anspråken i överklagan. Deras besked skulle komma efter semestrarna enligt mäklarna. Nu är budet att utslaget kommer om ungefär två månader. Det skall göras utredningar. Det skall skrivas papper. Det skall fattas formella beslut. Allt tar – TID.

Mannen vill avvakta denna process, eftersom projektet är svårt att släppa mentalt. Fine, det ligger där och gnager i bakhuvudet på mig också, men ibland måste man vidare ändå. Eller inte? Vad är två månader om hundra år? Eller ännu en sommar i staden? Vi är de enda patetiska stackarna som är kvar från den första teckningen, så nu får vi välja tomt igen. Hurray – om bara husen byggs någongång! Det är kvav sensommar och perfekt läge för ett tröttigt meningsutbyte om saken i alla fall…