Mina tio: Februari

Vi har den sista torsdagen i årets andra månad. Jag saluterar februari med Mina tio. I vanlig ordning blev månaden något av en övergångsrit. Jag startade med känslorna mitt i vintern och kommer nu ut på andra sidan med föraningar om att våren snart är här. Tack för denna gång, februari.

Om januari är mer neutral och kokong, så är min februari en långsam uppstartssträcka för sinnet. Hej, jag vill vara med och leka igen, liksom. I matrummet här hemma är det visserligen svårt att någonsin känna sig färglös numera, men man kan antingen go with the flowers eller tona ner. Nu är det full färgterapi. Inredningsmässigt kom Snö äntligen in i vårt hus denna månad, efter lång väntan. En möbel att leva med för all tid.

Jag brukar vara tidigare ute med mina sticklingar, men till helgen är det hög tid att väcka liv i vinterförvarade pelargoner. De där små gröna skotten är mina absoluta favoriter denna tid på året. En bricka full med hopp.

Valentineskort av Weekday Carnival.

Februari är månaden för alla lökväxter och kvistar. Här en av mina absoluta favoriter – kungsängliljan. Jag planterade ner massor av lökar ute i höstas och det ser ut som om många tappra är på väg upp. Det kommer att glädja mig mycket.

Bokrean har alltid varit viktig i mitt liv. Några av mina starkaste minnen är kopplade till just denna februarihändelse. Lyckan över att kunna köpa Den Svenska Historien i femton band för mina sparade slantar – ja den stannar där för alltid. I år har jag mest köpt klassiker – bland annat denna.

Jo då, det är som att ställa en klocka. De koralliga nagellacken kallar på mig just precis nu.

Februari är tulpaner och semlor.

Och lite love.

Och så slutar månaden i eftertänksamhet och det där fånga dagiga som man drabbas av lite extra ibland. När trista förkylningsvirus som aldrig tycks gå över denna månad känns som rena rama bagateller och när man betraktar dammråttorna i hörnen, den fyllda tvättkorgen och högarna på köksbänken med en försonande blick. För vardagen är alltid fin egentligen. I går tittade jag på Jills Veranda med Kristian Gidlund. Jag tycker som sagt så mycket om hela serien. I går berörde det lite extra. Ni måste se om ni inte redan har gjort det.

För jag är så himla glad över att vi förhoppningsvis får packa vår bil till bristningsgränsen (Gidlund pratade i programmet om sådant vardagsnära som han gärna skulle vilja ha gjort och som han aldrig skulle kunna få någon erfarenhet av) och fara till vår gamla vanliga lilla stuga som vi hyr på Gotland i sommar. Februari är planer för mig. Och när man tänker efter, är det ett sådant privilegium att få ägna sig åt sådana.

Mars – varmt välkommen!