Dags för syskrin igen? Att lappa och laga kläder

Denna vecka har jag @alexanderssonhanna som gästpresentatör inne på mitt konto @baravackrating i veckoutmaningen där. Temat är SKAPA OCH FÖRÄNDRA MED ENKLA MEDEL. Så roligt att se alla kreativa tolkningar i #minavackrating – alla är så duktiga – men långt ifrån ett drömtema för egen del. Jag är mer av en kompositör av tingen. Jag arrangerar, ser potential och kan få till sammanhang. Men jag är ingen klassisk DIY-person – alls. Det är dock alltid bra att utmana sin tanke och det har jag sannerligen fått göra denna gång. Jag hamnade i att jag har blivit mycket bättre på att använda nål och tråd sedan jag började köpa kläder vintage. Det är möjligen inget skapande att sy ihop saker, men jag tänker ändå att det är en förändring att få till något som kan få leva vidare med enkla medel.

Med detta inte alls sagt att alla kläder man köper vintage är i behov av nål och tråd. Det är långt ifrån sanningen skulle jag vilja säga. Däremot kan man med små medel fixa till en lite sliten söm, en slits som är lite för hög eller ett stickat plagg som uppenbarligen tagit fäste i något och fått en liten reva. Jag tror att vi genrellt behöver lära om när det gäller att laga och vårda det vi har, istället för att avfärda det. Jo, gamla generationers kunskap behöver gå in ett varv till. På gårdagens loppisrunda tittade jag på ett klassiskt syskrin. Kanske dags för en återkomst där? Om jag tittar till mig själv så har jag haft något av ett trassligt ormbo av trådar och nålar styvmoderligt behandlat i en låda. Nu tänker jag att samla allt på ett ställe och i lite angenäm förpackning så att startsträckan inte behöver bli så lång när man skall skrida till verket.

Den här kvalitetströjan i merinoull från Acne fann jag för ett tag sedan. Halsringningen hade släppt på ett ställe och långt ned på framsidan fanns antydningar till ett litet hål i det stickade. Ett annat ställe som är lite känsligt på stickade tröjor är armhålorna där det kan gå upp i sömmen. Jag kan säga att det var en minimal arbetsinsats som krävdes för att sy ihop detta. Syskrinets återkomst? Varför inte! I hållbarhetstider blir det fokus på gamla generationers kunskaper och vi behöver bli bättre på att ta hand om det som redan finns.

signature

Fredagssvepet 42/19

Så har vi fredag igen och efter gårdagens explosion i färg och form tycks ögat letat sig till mer lugna nyanser denna dag. Hösten har det inneboende i sig. Dels allt färgsprakande som solen träffar, dels det kompakta grå när det inte blir ljust på dagarna. Och här blir det lite av varje i vanlig ordning. Som jag skrev i onsdags – jag känner mig mer modeinspirerad än på länge helt tack vare second hand-spåret. Det är det kreativa i det som lockar mig och utmaningen att plocka ihop finheter från olika håll. Nu tycker jag att det kan vara roligt att titta in på sidor som Net A Porter igen och deras stilporträtt. För med vintage gäller det överhuvudtaget inte att finna just det speciella plagget, utan snarare att ha blicken för hur man kan få till en liknande stil om man blir inspirerad. Därför tycker jag att mode är kul igen.

Tryck från danska Aure – October #01 hos Artilleriet. Motiven är baserade från teckningar av deras mormor från 1941. Fin i all sin enkelhet tycker jag.

När man lever nära årstidernas skiftningar, deltar man och görs ständigt påmind om den eviga cykeln. Mylla på hösten – livets återkomst på våren. Jag är som jag skrev i tisdags alltid sen med att plantera tulpanlökar. Det känns alltid som en tyngd ligger över mig när jag redan gått in i vilocykeln och trädgården känns trött, bedagad och sliten. Men det slutar alltid med att jag gör det i alla fall. Det är det där hoppet i vanlig ordning. När det gröna bryter fram. Det skulle vara svårt att undvara.

Så det är bara att ta på den största tröjan och ge sig ut i trädgården i helgen. Vi skall nås av några solstrimmor i morgon sägs det, så bättre förutsättningar för lökplantering än så får man inte. Nygårdsanna

Jag funderar på de här ljusstakarna på tillfälligt besök hos IKEA. Behjärtansvärt med att hela ljuset kan tas tillvara, men behovet av ljusstakar är lika med noll.

I går visade jag lite loppisinköp inne på @baravackrating. En av mina favoriter och något jag alltid tittar efter är brittiska brickor från Kaymet och Woodmet. De är helt enkelt så fina och praktiska. Drömmen vore att springa på ett sådant här brickbord. Ultimat till testund i sängen. Auktionsverket Engelholm

Jag köpte även en större skål i Onyx. Stenar som Alabaster, Agat och Onyx börjar ge höga utslag på sakletar-radarn. Spegel/Bukowskis.

Jag tycker även att man ser mycket slipad kristall igen med mer dekor än vad vi har varit vana vid. Uppsvinget för Reijmyres klassiska Antik-serie är här. Stockholms Auktionsverk

Hon får sjunga in hösten även detta år. Eva Cassidy – Autumn Leaves.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Inspiration: Less is a bore

För ett ögonblick tänker jag att det nog är dags att skala ned lite i min kära läshörna när jag ställer dit ett nyfyndat onyx-fat med snäckor på. Tro det eller ej, men ibland blir även en maximalist av min kaliber lite saktrött. Det stannar nog vid en tanke nu för minuten efter surfar jag in på Svenskt Tenn och hamnar i dessa bilder med rubriken Less is a bore.

Det är ju i denna myllrande estetik som jag har mitt hjärta. “En läshörna inreds bäst med favoritfåtöljen, en pall att vila fötterna på och en trave böcker som väntar på att bli läst. Slå dig ner med en rykande kopp te och njut av att betrakta alla inspirerande föremål omkring dig”. Mais oui! Möjligen ett drag med dammvippan över alla mina småsaker, men sedan är jag nog good to go igen. Less is a bore! Leve högarna!

signature

Inspiration: Ulrika Norberg

I dag vill jag tipsa om Ulrika Norberg som finns på Instagram här @ulrika.norberg och på blogg här. Många kanske känner igen henne som långvarig chefredaktör på Femina. Det är svårt att inte beundra inredningen och det kända skåpet med samlingen av Upsala Ekeby och Gefle, men jag uppmärksammar här stilen. Jag blev så inspirerad av ett inlägg i går om Celines höst- och vinterkollektion. Så bärbart och fint som guide inför secondhandrundorna – se inlägget här.

Ulrika Norberg själv inspirerar med mycket “pre-loved” mode som hon själv uttrycker det. Jag känner mig mer kreativ än på länge när det gäller kläder och det är just secondhand-spåret som har fått mig dit. En att följa alltså – @ulrika.norberg. Samtliga bilder är från Ulrika Norbergs Instagram.

signature

I säsong: Vinterrusta, höstplantera och värmande ting

Den här årstiden är det mycket trädgårdsarbete på helgerna. Det pågår vinterrust för fullt, såväl ute som i växthuset. Ett av de större projekten är att ta hand om alla dahliaknölarna inför vinterförvaringen. Jag visade mina favoriter bland nykomlingarna här. Visst kan det svida lite med de där enstaka frostnätterna som var då alla gick hädan. Efter det har det nämligen varit milt och regnigt, men så är den bistra sanningen för en dahliaodlare. Visst är det en del pyssel med att ta hand om knölarna, men det känns fint med återvinning plus att de växer efter hand och blir större och tåligare. I år funderar jag på att rationalisera det hela med att förvara dem i papperspåsar istället för att slå in i tidningspapper och snören som jag brukar. Smart också att skriva direkt på påsen vad den innehåller för knöl. Oavsett hur noga jag är med mina små skyltar och märkningar, så har det alltid en tendens att bli en och annan överraskning när de slår ut…

Så behöver jag inspirera mig själv till plantering av lökar. Inte en enda är planterad av de jag hittills köpt. Sedan har jag i och för sig is i magen och väntar på utförsäljningarna av tulpanerna. Då behöver man inte ha så dåligt samvete om att de redan borde kommit i jorden.

Essentiellt för mig denna årstid – att plocka fram mina värmande saker som är nödvändiga för den kalla tiden. Jag fryser i princip alltid. Plädar fram och de jag använder mest har mått på två meter och inte standard 1.70 eftersom jag är lång. Världens bästa sockar från Skåneresan – nu har jag invigt årets par. Sedan har jag handledsvärmare och torgvantar utplacerade lite varstans. Om man blir varm om handleden värms man snabbt upp tycker jag. Ett tips är att hålla utkik efter handstickade av fin kvalitet på marknader och liknande ställen. Man kan naturligtvis sticka själv, men det övergår min förmåga. Ett värmande survival-kit är inte helt fel när det bara blir kallare.

signature

7 a week: Oktoberdagar

I helgen nåddes vi av beskedet att Sara Danius har gått bort. Mitt Instagram-flöde fylldes snart med hyllningar och ord om Danius gärning. Danius var den första kvinnliga sekreteraren i Svenska Akademien och med dess kris blev hon för många en symbol för något så mycket större med knytblusen som främsta kännetecken. I en värld av herrar i svarta frackar, kommer man alltid att minnas Sara Danius form- och färgstarka Nobelklänningar. En kulturpersonlighet som nådde ut till många som fick lämna alldeles för tidigt. Mats Gustafson/2017 – Pressbild i samband med utställningen Couturens hemligheter på Sven-Harrys Konstmuseum.

Oktober färgas på många sätt rosa med den traditionella Rosa Bandet-kampanjen. I år har det formgivits av Ben Gorham, grundare av parfymmärket Byredo.

Ett annat år gjorde jag denna rosa bukett i oktober. Dahliaknölarna ligger nu på tork för att snart packas in för vinterförvaring. Tidigare har jag slagit in dem i tidningspapper, men överväger starkt att försöka med papperspåsar istället.

Vilket fantastiskt trapphus! Golvet, taket och alla detaljer – magnifikt. Alla praktiska och bekvämlighetsargument far bort och jag tänker mig att om man bodde här så skulle man vilja gå i den trappan hela tiden. Den här typen av arkitektur sätter verkligen fantasin i rörelse och man kan inte låta bli att tänka på alla som gått här under alla år. Viktoriagatan i Göteborg till salu genom Entrance. Tipstack till Trendenser.

Helgen ägnades bland annat åt konst inne hos @baravackrating. Jag plockade med några favoriter som Eva Hilds små tennskultpurer för Svenskt Tenn, Carl-Harry Stålhanes Konstrakta och Gunnar Nylunds Caolina.

@babes_in_boyland har stylat kök i sitt torp för IKEA. Fina stämningsfulla bilder med höstljus.

Nej, inga julstämningar här ännu, men om några veckor skiftar inspiration till min kära adventsförväntan. De här stjärnorna från Granit får viska om kommande tider. Genom Elle Decoration.

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 41/19

Ni är många som besöker mig på fredagarna för att få er en dos av det klassiska svepet. Om ni har missat det i veckan, så har jag fart fart på bloggandet igen. Kika gärna in på solrosor och mig i vintage, måndagslista, löksoppa och päronkaka i säsong och konst i hemmet. Hoppas ni hittar något ni gillar. Nu har jag tittat på alla avsnitt av Marple på TV4 Play och befinner mig i akut saknad av puttriga deckargåtor i urbrittisk miljö. Jag tar mig an lite P.D James och stillar mitt begär med…

Shakespeare & Hathaway även de på TV4 Play. Denna lättsamma deckare utspelar sig i nutid i just Stratford Upon Avon, Shakespeares födelseort. Detta är måhända ingen serie som gör avtryck för all framtid, men det är fin underhållning för stunden. Den första säsongen ligger kvar någon vecka till, sedan finns det en andra att dricka te till. Rekommenderas om ni är ute efter lite förströelse. Tryck/Etsy.

Every leaf speaks bliss to me. Fluttering from the autumn tree. 

Emily Brontë

Bukowskis har gjort ett så fint reportage “Jag är besatt av vad materialen gör med oss” om glaskonstnären Åsa Jungnelius. Så fint i ord av Lisa Corneliusson och bild av Emma Jönsson Dysell.

Förra helgen tog frosten de flesta av mina blommor ute i trädgården. En mer permanent solros av Lisa Larson står på önskelistan. Metropol Auktioner.

Det är sannerligen ett mysterium varför inte denna servis värderas högre. Old Höganäs från Höganäs förtjänar verkligen att glänsa igen. Den här bruna glasyren dras jag extra mycket till på hösten såklart. Tekannan ser ut som Aladdins magiska lampa. I veckan köpte jag fem tekoppar med fat. Fyrtio kronor fick jag betala för alla. Invigning i helgen när växthuset skall börja vinterrustas på allvar. Auctionnet

Tittgodis av lite mer värderad sort hos Stockholms Auktionsverk som har stor Fashion-auktion i nästa vecka. Hermès scarf “Etriers” Francoise de la Perriere .

Veckans fredagsmusik är Augustifamiljens På Spåret-skiva. Sarah Klang såklart, Björn Dixgård och Bror Gunnar Jansson. Rekommenderas varmt!

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Mina vackra ting: Konst

På mitt Instagramkonto @baravackrating är jag värd för en fotoutmaning där vi nu torsdag till söndag ägnar oss åt KONST. Alla som vill vara med är välkomna under #minavackrating. Själv tar jag tillfället i akt att slå ett slag för tavelavdelningen på loppisarna. Jag är långt ifrån ensam om att leta efter fina inramade affischer, men visst kan man ha tur och göra fynd. Jag slår två flugor i en smäll här och svarar på en läsarfråga om att sätta upp tavlor på en mönstrad tapet. Går det verkligen? Mitt svar är självfallet ja. Jag kan tänka mig att den här Bengt Lindström-affischen utmanar estetiken på den myllrande Eldblomman, men just därför fungerar det fint tycker jag. Mitt mod är större när det gäller konst på mina färgglada väggar just för att de lyfter varandra i mitt tycke.

Fördelen med att handla konst på loppis är att den redan är inramad, ofta i fina kvalitetsramar. De här väntar dock på att exponeras i ett bättre sammanhang. Ulf Trotzigs sextiotalsfantasi och försättsbladet till en litografimapp av Miro behöver helt enkelt andra ramar för att komma till sin rätt. Sedan tänker jag dem tillsammans med Bengt Lindström. Här får de starka primärfärgerna vara den gemensamma nämnaren.

Jag tänker även på Ernst Billgrens ord när jag tittar på min Lindström-affisch som utmanar mitt öga.

Klokt, eller hur?! Det är ett fint råd när det gäller konst, men även högst applicerbart även i andra frågor. I en värld där vi så mycket styrs av algoritmer som oftast ger oss mer av det som vi redan tycker om och betydligt mindre av sådant som ligger utanför ramarna – otroligt skrämmande i grunden – tycker jag att det här är så inspirerande! Vi är ofta vanedjur som följer ingångna spår vare sig det gäller ännu en svart tröja till garderoben eller att falla för ännu en hög celadongröna assietter på loppisen. Visst kan det vara ett tecken på att man är säker och grundad i sin smak och vet vad man tycker om efter alla år. Eller så är man förutsägbar och inte öppen för nya intryck? Jag brukar säga att även om man har en klassisk stil, så skall man alltid hålla dörren öppen för den där lilla twisten eller överraskningen. Konstigt, utmanande och ovant – inga ledord för mig måhända – men inspirerad att tänka vidare blir jag tveklöst.

Här har jag hängt upp Bengt Lindströmaffischen på en vit vägg. Visst blir intrycket ett helt annat än på den blommiga tapeten? Motivet står ut mer från väggen och syns för all del kanske mer, men tar även över omgivningen mycket mer. En smaksak vad man föredrar och det finns inga täta skott här. @flealess_som valt temat denna vecka skriver så fint.

“Konst ska kännas. Den kan inspirera eller irritera. Spegla verkligheten eller öppna fantasins värld. Konst kan ha tydliga budskap. Eller subtila. Den kan leda förändring eller visa det som aldrig blev. Men den kan också bara vara. Ibland så vacker att det gör ont. En värld utan konst skulle helt enkelt vara väldigt blek”.

signature