Naturligtvis – det uppenbara och det mest somriga av allt – jordgubbar. Jag har haft ett skiftande förhållande till de söta bären genom åren. När jag var liten, tyckte jag inte om dem. Under de somrarna när jag stod med böjd rygg över jordgubbsplantorna i oändliga rader på oändliga fält i arla morgonstund, var bären förknippade med hårt arbete och ingenting annat. Jag har fortfarande förståelse för att det kan ligga ett stort lite omoget bär som utfyllnad längst ned i kartongen. Det tog tämligen lång tid innan jag köpte en liter jordgubbar bara för att jag tyckte att det var så gott.
Nu är dock jordgubbar en sommarpassion. Under den korta säsongen bär vi hem åtskilliga litrar från torget. Henrik har alltid jordgubbstårta på sin födelsedag i slutet på juni. Om jag har tur varar säsongen när jag firar senare i juli. Röda barnhänder är ett säkert sommartecken hos oss.