Åh, det hade varit same, same för ett tag sedan, men icke nu! Jag har fått min ranson av lekparker för en livstid. Att bo i staden och att vara hemma med barnen renderar många timmar i lekparken. I början av lekparkskarriären var det helt okej. När det var fint väder var det helt okej. Men regniga och ruggiga höstdagar – inte så himla kul. Och nästan varje dag – inte så himla kul det heller. Nej, nu avsäger jag mig lekparkslek för ett bra tag framöver som en förmån för den arbetande mamman. Lek på bara, Brad!
(Bild: JJ)
Våga vägra lekpark! Och öf! Och oändliga play date-fikor med mammor man knappt träffat tidigare, knappt har något gemensamt men, nej knappt ens gillar särskilt mycket! Ojojoj vad allt det där är gjort alldeles för många gånger för min del. No more mrs Nice Mum! ;^)Sedan Erik blev 5 år och vågar både leka borta ensam och ha kompisar utan föräldrar i släptåg hemma så har jag med en lättnadens suck lagt allt det där parkhängandet på hyllan. Nu träffar jag mammor och pappor till mina barns kompisar ibland för att jag vill och någon enstaka lekparkstur på helgen blir det ju men på ett helt annat sätt.
Carina: Haha! Jag skriver under på det mesta som du skriver! Been there, done that!
Men om Brad är där då?
Idépappan: Haha! Inte ens Brad kan få mitt hjärta att klappa för lekparken – tror jag ;-)!