Denna nyhet hade jag garanterat hoppat högt inför för några år sedan. Jo, jag vet att nyheten är några dagar gammal, men jag ligger efter med tidningsläsningen här. Anders Borg vill satsa pengar på att göra lite mer skola av förskolan från tre års ålder. Mer särskild pedagogik, mer kunskapsinslag, mer skolförberedande – för det gäller att utbilda arbetskraften i tid och bana vägen för framtida gärningar. Barn tycker ju att det är roligt med bokstäver och siffor, säger finansministern. Jo, en del barn gör ju det. Jag vet inte. En av de stora förtjänsterna när jag betraktar mitt eget föräldraskap är att jag tar det lite lugnare i takt med att barnen blir större. Jag sätter mer tillit till barnens egna förmåga till saker och ting och tror kanske inte att ett kunskapskrav i förskolan leder till en livslång passion för bokstävernas värld. Jag kan bli lite motsträvig och tycka låt barn vara barn. Å andra sidan tycker jag att det är av stort värde när barnens visade intresse uppmuntras. Har vi måhända för stor tilltro till institutionerna i samhället?
Min erfarenhet är att mycket i förskolorna är personberoende och beror på barngruppens sammansättning. En förskolelärare kan ha stora pedagogiska visioner. Om denne slutar, faller planerna. Om det är många små barn i åldersintegrerade grupper, ja då finns det inte så mycket tid till de större barnen. Krass ekonomi som vanligt. Jag blir ändå ofta imponerad av hur förskolepersonalen jobbar med knappa resurser. Och även om jag kan vara en sådan där mamma som blir föräldramötets skräck med sina jobbiga frågor, så tycker jag nog allt oftare att “göra-så-gott-man-kan-med-tillgängliga-resurser” faktiskt är gott nog. Ambitioner är naturligtvis bra och extra pengar till förskolorna är ännu bättre. Jag har dock ingen övertro till sifferexcersis med småttisar.
Både Anna och Henrik är mycket intresserade av såväl bokstäver som siffror. De sitter klistrade framför klassiska Fem myror är fler än fyra elefanter som repriseras på Bolibompa igen. Det är riktigt häftigt att se deras små fåtöljer långt framme vid TV-apparaten, precis som jag själv hade när jag var liten. Ljudandet och fascinationen inför bokstävernas värld består.
En sak lärde jag mig under min, ibland mycket förvirrande, tvärvetenskapliga forskarutbildning. Rim är bra och att läsa mycket för barn är bra. Det handlar inte så mycket om klassisk drillning, utan snarare om att skapa en miljö där förutsättningarna finns naturligt. Och allt har sin tid.
Klassisk illustration av Owe Gustafsson från Swedart.
“Det handlar inte så mycket om klassisk drillning, utan snarare om att skapa en miljö där förutsättningarna finns naturligt. “Härligt att läsa att fler tycker så! Vi pushar våra i det de tycker är spännande med betoning på lugn. Läsa mycket, prata mycket och lyssna på varandras idéer. Då kommer barnen också fram till vad de vill prova , göra osv.Tror inte heller på drillning utan på att skapa förutsättningar för intresset att komma av sig själv genom en spännande och kreativ miljö! Eller nå´t liknande…ha en fin dag 🙂
Jag är mycket nöjd med mina barns förskola. En stor del i det är just att barnen inte är så inpressade i massa olika projektgrupper och liknande utan tillåts i mångt och mycket att helt enkelt leka och vara. Naturligtvis gör de också mycket med barnen och har utvecklande pyssel, experiment etc men det blir inte för mycket. Jag har alltid upplevt stämningen som lugn och harmonisk där vilket glädjer mig. Nog finns det en för stor tilltro till institutionerna – läs vilken samhällsartikel som helst och slutsatsen blir alltid att “skolan måste ta tag i detta problem”. Håller helt med om att det handlar om att förutsättningarna skall finnas där naturligt. Jag blev mycket imponerad, och förvånad, när min äldsta dotter vid ett och ett halvt års ålder helt plötsligt kunde räkna till sju! Helt enkelt för att de varje morgon vid samlingen räknade alla som var där. Svårare än så behöver det inte vara!
Jess: Jag har försökt att sätta mig ned med Anna några gånger och lära henne klockan. Det har fungerat sådär. Nu märker jag dock att hon på egen hand klarar vissa tidsangivelser. Det handlar förmodligen om mognad i kombination med intresse och en viss inlärning. Jag tror som sagt mer på att erbjuda förutsättningar, än att aktivit jobba med inlärning med pyttisar. Hoppas att även du får en fin dag!
Anna: Jag tror också att det är så att vi numera är så vana vid att andra sköter om exempelvis uppfostran och inlärning av våra barn. Vi har lätt att ta till argument om att förskolan eller skolan måste bli bättre på vissa saker, snarare än att titta på hur vi själva lever. En kreativ miljö kan innebära många olika saker och det viktigaste borde vara att se barnen och att uppmuntra dem i sina göranden och intressen. Gamla Fem Myror må repriseras i all oändlighet, men denna gång träffade det så rätt i Henriks utveckling. Han lärde sig ljuda med hjälp av programmet. Det är fantastiskt att se hur saker helt plötsligt är tillgängliga i hans värld som inte ens fanns på agendan förut.
Ja, jag är ytterst skeptisk till att förskolan skulle satsa mer på undervisning och att lära ut. Barnen lär sig ju massor redan idag i förskolan och det finns inget som visar att de länder där man börjar med regelrätt undervisning lågt ner i åldrarna når bättre akademiska resultat när barnen blir större. Det verkar jämna ut sig med åldern det där. Dessutom ÄR ju inte alla barn intresserade av bokstäver i förskoleåldern och alla barn går dessutom inte på förskolan! Jag tyckte tvärtom att många föräldrar verkade ha enorma krav på vad barnen skulle lära sig när min dotter började sexårsundervisningen, som ju idag inte heller är ren skolundervisning utan mer förberedande. Jag tycker det är synd att så många föräldrar (inklusive Anders Borg..?) är så enormt fokuserade på att allt barnen gör ska vara lärorikt och utvecklande. Kan de inte få bara göra sånt de tycker är kul ibland också, utan att allt har ett dolt syfte att barnet ska lära sig något som senare är bra för karriären…?
Moderna: Jag är mycket imponerad över Annas sexårsverksamhet. Hon har fantastiska lärare där som ser att barnen snarare behöver träna på att sitta stilla än att lära sig rättstavning. Det är lätt att ryckas med i en kunskapshets som förälder av i dag. Det är lätt att tro att barnen missar något. Barnen går ju igenom olika processer och det är inte säkert att den som är jättetidig med bokstäver alltid kommer att ligga före alla andra. Jag minns exempelvis hela “Future Kids” företeelsen med viss skräck. Då skulle alla barn in på dataskolor för att inte missa samhällsutvecklingen. Det går trender i allt, men det är viktigt att inte glömma bort och att se barnen.
Jag kom att tänka på hur dottern ganska så nyligen lärde sig alfabetet. Det var när jag kom ihåg att man kan ju sjunga det (melodi: “Blinka lilla stjärna”) som det helt plötsligt blev jättelätt att lära sig!
Många kloka ord (igen!).Jag tillhör också dem som börjar slappna av vad gäller barnens inlärning innan skolan. Men i flera år har jag hetsats av att man ska utnyttja barnens nyfikenhet och önskan att lära sig. Som du säger – det passar på en del att sitta och “plugga in”, men för andra kommer det senare. Jag sitter nog lite fortfarande och undrar hur mycket man ska öva barn.Barnens förskola lyckas genom flera engagerade personal uppmuntra men jag tror inte tvinga. Sonen har uttryckt önskemål om att få lära sig klockan, och nu har de sagt att de ska hjälpa honom särskilt med det, bara för att han så tydligt själv vill.
Nilla: Det kan ju vara sådär. Helt plötsligt släpper något som förut varit helt omöjligt. Det är en sann ynnest att stå bredvid och se på när barnen utvecklas!Lotten: Vad bra att förskolan tar tag i sonens vilja att lära sig klockan. Det är en förmåga att kunna se och göra sådana saker när det finns många som vill olika saker. Jag funderar också fortfarande en del på detta med barn och lärande. Måhända är det enklare för mig som har två barn som är genuint intresserade av siffor och bokstäver att inta en “låt-gå” attityd här. Kanske skulle jag vara mer drivande om de inte hade lärt sig med lite uppmuntran? Svårt att säga, men en förtjänst med lite större barn är just att man får mer tilltro till deras egna förmåga tycker jag. Detta lär väl växla under åren som kommer misstänker jag dock. Det väntar garanterat många, många utmaningar runt hörnet 🙂