I början av februari skrev jag mitt första inlägg i kategorin Må bra. Några iakttagelser och lärdomar så här långt.
Det viktigaste för mig denna gång, som faktiskt hittills har blivit mycket annorlunda än alla andra tränings- och för all del viktresor, har varit en grundläggande respekt för mig själv. Kanske har det att göra med att man börjar bli äldre och kanske lite klokare på vägen. För första gången har jag skippat alla kryss i kalendrar efter avslutad träningsrunda. För första gången har jag gjort allt på mitt sätt och inte haft någon annans ögon i beaktande. Jag har helt enkelt haft respekt för mig själv och min egen takt.
När det gäller träningen har jag haft en vår med många avbrott och förkylningar. Men jag har kommit igång igen. Här har det hjälpt mycket att tänka “jag gör fortfarande det här, jag har inte slutat”. Jag maxar efter hand, när kroppen är i fas och inte efter något utsatt schema enligt t ex powerwalkskolor på nätet som kör alldeles för hårt alldeles för snabbt enligt mitt tycke. Man får ha respekt för sin egen kropp och inte belasta för hårt eller göra en satsning som ändå inte håller i längden.
När det gäller kosten känner jag också att respekten är i fokus. Jag tror egentligen inte på någon diet eller speciellt sätt att äta. Alla har vi våra hangups och saker som vi alltid fastnar för. Jag tror i grunden på det klassiska att tänka till saker, istället för att tänka från. Visst kan man pressa sig själv under en period, men det varar knappast i längden. Jag tänker respekt i termer som att försöka tänka klokt kring mat. I min må bra satsning har det hjälpt att tänka till kring vad mina stopp är. Att respektera dessa stopp och att kanske välja bort dem i högre utsträckning. Bröd har varit en sådan grej för mig, som gärna har blivit kvällsmackor. Chokladkakor en annan. Det är liksom som gjort att bryta ruta efter ruta. Det har hjälpt att få till en bra frukost. Det har hjälpt att respektera mellanmål och kvällar. För jag gillar rutiner. Och då gäller det att tänka till kring bra rutiner. Och att ge kroppen en chans att kryssa rätt bland allt. Och att erbjuda den alternativ. Man kan bli en dreglande Pawlos hund efter en kopp med pepparmintte till favorittvserien om man laddar den med positiva saker. Ibland räcker det inte alls och då får man också respektera att man vill ha något annat. För mig har det dock hjälpt att inte planera det söta, liksom en reflex. Mammakväll med massor av bra TV= snaskigt tilltugg. Då har man liksom planterat tanken i hjärnan och då går det ned av bara farten oavsett om man egentligen är sugen eller ej.
Jag försöker att jobba mig bort från det klassiska att tänka i målsättningar. Jag försöker istället ha en vision. Jag vill vara den bästa versionen av mig själv. Jag skall inte klara av fyrtio rundor i skogen som ett mål, utan jag skall få en kick av den där rundan som är ultimat. När allt flyter. När jag har all kraft som finns i benen. För ibland händer det – nu och i min vision! Jag skall inte gå ned så och så många kilo. I min vision har jag en balans i livet mellan olika komponenter. Som en bonus kanske man kan ta på sig ett par gamla jeans i farten, men det är inget mål. Visionen är att gå här och nu och känna sig tillfreds på olika plan, inte att ställa sig på en våg för att bedöma det.
Något som har varit och är väldigt viktigt är självbilden. Jag är en tränande människa i mina tights. Ack vilken kick det var att köra rundan i sommarvärme i morse! Jag kör på – framåt! Jag tar bättre hand om mig själv och inte bara andra. Med respekt för mig själv så satsar jag kraft och energi på mitt jag. Jag sträcker på mig. Jag ÄR den bästa versionen av mig själv.
(Sneakpeak från Therese Sennerholts kommande kollektion).
Har kämpat med vikten några år nu sen barnen kom och jag känner igen mig i det mesta du skriver. Alla hårda träningsscheman och dieter hit och dit som jag aldrig lyckades med, jag hade för vaga och framförallt höga mål som var omöjliga att uppfölja. Det känns så himla klokt, som du skriver, att istället utgå från sig själv och tänka i termer av att ha en vision av hur man vill må. Inte “20 kilo ner tills i sommar”!
Mycket bra skrivet och grattis till dina nya insikter! Har nog aldrig läst något så klokt förut.
Sofia: Jag känner mig kluven till att skriva om vikt överhuvudtaget, men samtidigt känner jag att det skrivs så ovettiga saker om detta överallt. Hos mig får det lov att ingå i ett vidare må-bra-koncept, istället för att reduceras till Beach 2010 eller något i den stilen. Det är så mycket som handlar om att kuva kroppen, att disciplinera den och att vara sträng mot sig själv. Jag tror att jag har blivit bättre på att vara mer respektfull mot mig själv än så. För i grunden handlar det ju om balans och att finna en nivå som man själv trivs med – oavsett hur visionen ser ut. Och att leva livet länge och inte bara under perioder. Tack! Och heja dig! /Weronica
Å, å, å Weronica så bra du skriver! Och hjälp vad jag känner igen allt det där med bröd och choklad – mina två största laster! Vilka underbara tankar, önskar att jag kunde tänka mer så! Tack för att du inspirerar!:)
Hälsningar
Sophie?
Sophie: Tack, så snäll du är 🙂 Jag försöker tänka så här. Ja, jag gillar bröd. Men då skall det banne mig vara riktigt gott bröd och inte något bara för att käka en macka. Åh, längtar tills brödfrossa på Rute Stenugnsbageri i sommar! Eller att baka scones med massor av Lemon Curd på. Kvalité istället för att lassa in kvällsmackor som jag egentligen inte alls behöver. Och den kära chokladen. I love it. Men jag behöver inte köpa hem chokladkakor och ha i skåpet, utan kanske snarare satsa på en smakbomb i form av mousse eller något annat när jag verkligen vill ha. /Weronica
Så bra skrivet!!!!
🙂
Kram Annaleena
Annaleena: Tack 🙂 /Kram Weronica
Åh, det är så befriande att läsa din text då det är typ precis så jag känner. Det är så mycket hets kring drömvikt och annat utseende relaterade mål att jag har helt tappat lusten att ens försöka ta åt mig. Jag vill också hitta balans, bli piggare och starkare. Jag vill vara så jag trivs bäst med att vara. Som du säger, de gamla jeansen är en bonus. En bonus som förmodligen är en självklarhet när man hittat tillbaks till sin bästa version. För mig har det visat sig att “ditt” sätt att resonera är det enda som funkar. Att ha mål funkar inte alls då vägen dit sällan går som jag tänkt och jag tappar lusten.Ja, ville mest bara instämma med föregående, det var väldigt bra skrivet!
Hej Weronica,Och tack än en gång för att du delar med dig av din klokskap (du har en sällsynt förmåga att sätta ord på saker). Jag har kretsat kring liknande tankar sedan mitt nyårslöfte att vara snällare mot mig själv – i vid bemärkelse. Tråkigt nog har avhandlingsstress (som tack och lov är över nu), förkylningar, allergi, och nu halsfluss satt lite käppar i hjulet. Men så fort kåvepeninen har jagat bort det halsonda ska jag banne mig vidga snällheten till att omfatta fler rundor i skogen!! För att unna sig vackra kläder, inredningssaker och blommor, gott te, kaffe och choklad skulle kännas ännu bättre om hela jag är, som du skriver, en bättre version av mig själv! Det här med att addera, istället för att ha en massa förbud tror jag stenhårt på… två goda vanor har jag faktiskt lagt mig till, en nyttigare frukost och smoothies till mellanmål var och varannan dag. Har du förresten några recept att dela med dig vore det toppen!Allt gott!Anna
Weronica – det är så underbart att läsa dessa ord du så bra sätter på pränt. För överallt så läser man om alla metoder hit och dit – som att det är lättare att stänga av sin eget omdöme och insikt vad man mår bra av…Jag tycker mycket om din sunda träningsinställning, många fokuserar så mycket på kosten och att följa slaviskt något och ständigt ha dåligt samvete för att inte klara av det helt. Ta bort, ta bort en massa man kanske gillar som inte alls är “fel” men att det inte passar in. Jag blir galen på allt anti-potatis till exempel!!! Jag har ju parallellt med dina tankar om Måbra gått igenom detta ämne, verkligen kommit på banan med att träna 3 ggr i 5 månader nu och verkligen försökt “känna in” hur det påverkat min eget välmående. Jag försöker också brottas med att acceptera att de där 4 pluskilona som inte fanns där förut kanske inte spelar så stor roll, men förstås kan man ju inte låta bli att kittlas av OM de kunde försvinna de med, hur skulle det DÅ bättre på välmåendet, eller egot. Kanske inte mycket, trots allt. Inställningen att verkligen TYCKA OM att träna genomgick jag själv igår, då jag körde ett Body Pump pass efter en lång arbetsdag. Kvav värme och alldeles för dåligt vätskeintag under dagen gjorde att jag tvekade. Men tanken att ok, jag kör ju alltid mitt eget race och känner efter hur det går, höll mig uppe. Och trots pustande värme så gick det BRA, kändes toppen och ändå en slags seger att inte ge upp innan man provat. En annan gång känns det säkert bättre att vila istället, utan att få dåligt samvete. KRAM ** Milla **
Jag är en av dem som läser din blogg varje dag och gillar den jättemycket men tyvärr sällan brukar kommentera eller lämna någon hälsning. Jag tycker du skriver så klokt och helt rätt idag! Det är precis så man ska tänka och resonera! Man ska inte låta sig nedslås av temporära setbacks, inte gå ut för hårt, inte köra någon strikt diet som förbjuder det ena och andra. Försöka äta allsidigt och nyttig så mycket man kan men ändå unna sig något gott då och då. Man ska känna efter i kroppen hur man mår och orkar. Ge sig själv en klapp på axeln efter varje prestation och fokusera på det positiva som träningen ger och hur mycket man ändå har klarat av istället för att tänka på hur många gånger man inte kom ut pga av olika anledningar. Jättebra skrivet och väldigt klokt.Tack för en underbar blogg.
Kloka du!!! Har följt din blogg och blivit inspirerad länge men idag och idag fick du in en riktig fullträff. Har också kommit igång i vår. lite motgångar med sjukdomar som småbarnsmamma man är men som sagt alltid kommit tillbaka och det känns viktigast. Jag känner så väl igen mig i dina Mamma-kvällar med bra på TV och massa smaskigt. Detta är helt klart det svåraste för mig att bryta. Ska testa ditt pepparmintste och planera in en testund istället för en snaskstund. Kram på dig och lycka till på din alldeles egna väg!
Weronica, tack för att du inspirerar! Mycket bra skrivet!Jag läser din blogg varje dag och gillar den jättemycket men har aldrig lämnat en kommentar. Tack för en underbar blogg.
Du är så klok Weronica. Härligt att läsa ditt insiktsfulla inlägg om DIN hälsa och DITT liv. För det är ju just så det är. Det finns inga universal lösningar som passar alla. Var och måste hitta den väg som passar henne/honom bäst och du verkar ha hittat din väg vännen. Din balans här i livet.Dessutom en skön kontrast till en debatt om hälsa som jag tycker ofta blir så fel. En debatt där allt fokus läggs på viktminskning och vad du stoppar i munnen. Men hälsa är ju en helhet. Allt hänger ihop. Sömn, bra mat, motion, kärlek, stressfri tillvaro, harmoni, hopp, drömmar, mod och ett socialt nätverk är bara några av de delar som måste finnas för att må bra. Men oftast pratas det bara om matbiten. Vad vi äter fel eller för mycket av. Därför är det befriande att höra en annan röst.Sköt om dig!Kram Lotta
Du skriver så klokt, Weronica. Och framförallt, roligt att du hittat ett tankesätt som fungerar för det du vill nå! Och att du inspirerar de av oss som ännu inte riktigt nått dit!Vad gäller kosten så tänker jag “man kan äta allt, men inte alltid”. Fast åh vad svårt det kan vara det där. Rätt vad det är så faller man ibland tillbaka i sina dåliga vanor. Det är så konstigt, jag vet ju, och känner tydligt, att när jag äter “bra” så mår jag också bra. Och när jag äter dåligt, så kan jag ju även känna det. Varför är det så svårt att då ändra på vanorna igen, och unna sig själv att må bra. Att behålla balansen. För mig är det nog ett problem, att jag pendlar mellan “äta allt, för ofta” och “äta allt, men inte alltid”. Sådan kost i kombination med ingen som helst motion blir ju självfallet inte bra – då får ju också kosten större “roll” i hur jag mår, och marginalerna blir desto mindre.Jag har ännu inte bestämt mig för något. Jag har funderat i termer att må bra och att få mer energi. Men det har slutat vid kortare funderingar, och så här långt inget jag prioriterat vidare. Jo förstås, det ledde till inköp av nya joggingskor. Men det är inte förrän denna veckan som jag använt dessa. Och jag måste ärligt erkänna att triggern till första rundan var siffrorna på vågen. Det som verkligen fick mig att ta på mig skorna och gå ut. Inga längre tankar än så, och inga sikten på smala ideal, utan mer ett konstaterande av faktum – nu är det dags. För mig är det förknippat, siffrorna på vågen som tickat iväg och hur jag känner att jag mår i kroppen (som i sin tur påverkar humöret). Men just nu försöker jag nog undvika att tänka längre än så. Jag är bara nöjd över faktum att jag kom ut. Det är nog min taktik just nu, strutstaktik, med huvudet i sanden – jag ska ut, inget mer med det. Vi får se hur länge den håller… sen får jag väl byta taktik :-DTvå rundor är ju ingen vana än. Men jag försöker tänka snällt. Vara nöjd med mina 3km, och inte redan nu försöka höja ribban och snegla på längre sträckor. Och sedan vid kommande motgångar komma ihåg ”jag gör fortfarande det här”. Igår var jag på väg att ställa in, men fram med strutstaktiken och ”jag ska ut”. Väl ute fick jag en toppenrunda, och den ska jag minnas inför kommande rundor!
you go girl! härligt med en svensk kvinna som säger: jag satsar på mig!
Kloka ord! Det du berättar låter som något som kan hålla i längden, en livsstil. Jag försöker resonera på samma sätt och det funkar bra i det stora hela tycker jag. kram
Hej där! Jag följer din blogg för den ger mig något…och idag var inget undantag! Blev lite deppig där en kort stund efter att jag läst ditt inlägg idag och inser att det handlar precis om det…hjärnan! Det är inte vikten eller kosten som är orsaken utan de där små hjärnspökena som man måste vinna över för att få till en förändring av sitt beteende! Jag kämpar också med att komma i form och tycker ibland att det är en enda resa i uppförsbacke och hamnar givetvis i det läget att jag ibland släpper totalt på bromsen…full fart åt fel håll med resultatet ännu mer dåligt samvete och en ännu längre väg att gå. Har dock de senaste veckorna kämpat med detta och hoppas det kan hålla i sig men vågar knappt säga det högt…Fick nys om boken “Hjärn koll på vikten” av Martin Ingvar och Gunilla Eldh och den lutar det åt att jag ska läsa för att få mer jämnvikt i min uppförsbacke! 😉 TACK för ett fint och tänkvärt inlägg!//Anna
Bra bra bra inlägg! Det är intressant det här med självbild. Det är lätt att få för sig att man är på ett visst sätt och då blir det som ett slags sanning. Dumt när det begränsar men bra när man kan använda det till positiva vanor. Jag tror det är otroligt effektivt när man vill förändra sitt beteende att tänka att man “är sådan” redan och visualisera det. Superintressant text!
Gillar ditt sätt att tänka. Massor!
TACK…TACK…TACK för dina fantastiska ord och dina fantastiska reflektioner. Jag själv har med hjälp av mig själv och underbara väninnor hittat många verktyg för att klara av livets vingliga resa. JAg har kommit långt på den vingliga färden men fastnar och har stora hang ups med det du just har skrivit om. Där är mina stora diken och din text fick mig att vakna till. Jag ska anamma ordet respekt inför det jag gör. Så tack en en gång för dina kloka ord 🙂 ha det skönt i sommarvärmen!!kram
Du är så klok!! Ha en jättetrevlig helg!!
Kloka, oerhört kloka ord Weronica! Just respekten för en själv, tilliten till att man faktiskt kan och bör respektera sin egen kropp och lyssna på den är oerhört viktigt!Tack för ditt fina inlägg!Kram & trevlig helg!Nettan
Åh, så bra skrivet, så träffande mitt i prick. Det är ju det man ska bli, den bästa versionen av sig själv. Ha långsiktiga mål. /Heléne