Mohahaha. Den eviga kampen på julafton mellan min make som älskar Kalle Anka och vårdar den traditionen ömt med en nostalgisk ådra utan dess like och min dotter som tycker att det är same, same, lite trist och att det är en plåga att behöva vänta för att öppna julklapparna efteråt. Och man kan ju ge sig på att klyschan ovan uttalas någongång under processen :).
Skoj julkort från Inredningscitat.
Haha… Det är samma gnissel hemma hos oss 🙂
Vill du se fortsättningen på Tomtens verkstad så la jag upp den för nån dag sedan: http://blogg.amelia.se/julhoshelena/2012/11/04/fortsattning-pa-tomtens-verkstad/
Kalle-bubblan sprack när man kunde se eländet på Youtube, spela in och så. Vår generation kräver nyskapande och inte repriser! …och allt ska vara gratis. Krävande.
Jag är galen i Kalle Anka, så mycket tradition, iaf för mig!Kram
Kalle Anka kanske kommer att bli vår tids träning i att "ha lite tråkigt". En tålamodsövning för de små. 🙂 Men sen tror jag att de uppskattar att hela släkten har lust att titta på tecknat – tillsammans med dem – på ett sätt som ALDRIG annars händer.
För några år sedan tyckte inte barnen att det var så intressant. Men nu vill de gärna kolla och ser till och med fram emot Kalle på julafton. Vi sitter gärna hela familjen tillsammans och tittar! Sedan är det ju både gammalt och nytt, för de brukar ju visa något nytt klipp varje år också. Det var inte så mycket tecknat, i alla fall inte Disney, när vi var små. Men tänker man efter så var det ändå en hel del tecknat på tv.