Fredagssvepet 2/2020

Man sträcker sig efter de överblivna Rom Russin-bitarna i chokladasken. Eftertankens kranka blekhet är här tillsammans med det sköra och hudlösa. Hemmet känns luftigare än någonsin i samma anda som man finner granbarr på de mest märkliga ställen. Man blir lite rädd när en spegel fångar ens hålögda efter influensa anlete. Januari. Nu är du här. Jag möter dig med att svepa fram bland det vackra, det sevärda, det tänkvärda och det som inspirerar. Vi kan nog behöva det tänker jag. Välkommen hit igen.

Förvisso är jag som mest minimalist på hela året just precis nu, men inspirationsmässigt söker jag mig alltid till det brittiska ombonade. Januari är mycket att bygga kokong inomhus och vad bättre göra det än med textilier? Jag har gått tillbaka till långa gardinlängder i köket och tror att vi kommer att få se mycket fönstertextilier igen efter ett mer sparsmakat ideal. Goda nyheter är att just gardiner finns det mycket av på andrahandsmarknaden. Nästa steg? Kornischer och omtag? Inte helt omöjligt säger jag.

Min senaste förtjusning på Instagram är brittiska @christenpears som är journalist, pilateslärare och uthyrare av cottages. Hon har en klassisk stil men förenar det anglofila med Norden på ett tilltalande sätt. Sedan har hon ett bibliotek fullt med gamla Penguinpocket som hon läser och tipsar om. Det här tycker jag om.

Jo, man är ju fullständigt besatt av ljuset för tillfället. Har det inte varit en osedvanligt grå vinter hittills eller har man förmågan att förtränga år från år? Det känns bara som en lång höst som fortfarande pågår och man längtar snöknarr. Gardiner igen – Gunrid från IKEA genom Trendenser.

Ljuset igen då. Och alltid lika svag för att låta material mötas på detta sätt. Det skira får möta det rustika. Det fungerar alltid att ha med sig som inspiration till helgens runda i secondhand-land. Toast.

Liksom denna Åttiotalssiluett som börjar synas mer och mer. Hög midja kombinerat med överdel med volym, markerade axlar och ballongärm. Något sådant vill jag hitta bland galgarna. Other Stories.

Om jag fastnade i Äkta Billgrens på SVT Play i går och plöjde alla sex avsnitten på en kväll? Svar ja. Jag följer Elsa Billgren i hennes kanaler, vilket gjorde att jag redan på förhand var en given kandidat för att intressera mig för denna dokumentära skildring i sex delar. Nu får man även föräldrarna Ernst och Helene – båda uppburna konstnärer. En stor behållning att följa med i konstnärslivet – framförallt inför Helene Billgrens utställning på Liljevalchs. Inte mycket av det som annars driver dokusåpagenren – konflikter – även om det anas mycket svärta. Självfallet rekommenderar jag!

Jag har sparat lite på den här. Jag har läst alla smått lyriska recensioner, men känt att ämnet möjligen pockade på andra stämningar än decembers överdåd och gulliga julfilmer. Vi var och såg den sista Star Wars-filmen på lovet. Jag trodde att jag hade tillägnat mig tillräckligt med nörderi för att uppskatta denna värld fullt ut, men vete sjutton. En lång actionspäckad sträcka för att få se Adam Driver göra lite mer bakom sin mask… Här får han betydligt mer att bita i och gör det särdeles bra. Filmen finns på Netflix.

Jag har alltid varit tant och tittat på Antikrundan, så ingen överraskning att jag satt bänkad i går med den stora koppen te. Jag tittar inte så mycket enligt TV-tablå längre, men vissa program lämpar sig för detta. Det tillhör att lida lite mellan varven, att inte riktigt förstå fascinationen inför alla svep över köerna och kassarna där och att tycka att många som uppenbarligen både har googlat och har koll inte har en aaaaning om eventuellt värde. Nåja. Det är en institution inom svensk television. Fint så. Och Anna Petrus-ljusstaken i tenn. Mamma Mia! Tenn är en av mina stora passioner och Petrus är mästarinnan. Läs hela historien om paret ljusstakar som såldes för 520 000 hos Uppsala Auktionskammare här. Det lär inte bli något av Petrus på helgens loppisrunda, men kanske ett annat fint tennföremål? Hoppet lever.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡