Denna vecka inleds med friska vindar. Tre snabba från helgen. Sista avsnittet av Kalifat hos SVT. En omdiskuterad serie inte utan brister, men med ett allmänmänskligt perspektiv som väcker mycket tankar. Jag rekommenderar den alla dagar i veckan. Ett unisont jubel när Dotter lyckades ta sig vidare till Melodifestivalens final, efter att vi laddat med Boeuf Bourguignon och Vallmokaka. Jo då, vi sitter bänkade – framförallt för att tonårsbarnen fortfarande vill se av ren tradition. Bästa låten redan 2018 med Cry, men då platt fall. Bättre lycka nu. Och Anna Bergendahl med kiltdansare och allt var en cool version av en nutida åttiotals-Bonnie Tyler. Lite koll ute i växthuset och övervintringstältet. Nästa vecka är det dags att ta de första sticklingarna. Den gröna blicken börjar att vakna. Jag tycks frossa vidare i Barbour och Alexa Chung som jag skrev om i fredags. The Hackney Gardener skriver om rosträdgården vid Christchurch Greyfriars Church i London där bilderna är tagna. Ute i den egna trädgården är perennerna redan på väg upp. Kära daggkåpor, det är inte riktigt dags än. Undrar hur detta trädgårdsår blir?
Helgen var också de största snödropparna som jag har sett som jag fick av min vän. Megaklockor med en svag doft. Helt underbara. Jag köpte även årets första tiopack tulpaner när det fanns min favorit Verona. Nu har de vecklat ut kronbladen, blivit ljusgula och doftar lite citron. Jag lade även fram min nyfyndade kudde sydd i Gripsholmsrutan från Svenskt Tenn. Jag återkommer i veckan med ett inlägg kring denna klassiker.
På tal om Svenskt Tenn så har nu Alfa och Omega kommit i grönt. Jag har dessa bokstöd på min stående klassikerönskelista. För övrigt kändisar från På spåret där de står i fronten framför Fredrik Lindström.
Veckans stora pepp är den andra säsongen av Min fantastiska väninna på HBO. Ni har väl sett den första? Om inte annat så är det en order. Den finns på SVT Play några veckor till. En av de senare årens bästa serier, så förväntningarna på de nya avsnitten är stora. Vänskap och italienska vyer kan vara precis vad som behövs i februari.
Sofia Wood har ett sådant fint inlägg i dag om Tio saker att tänka på i köket. Sådana där bra trix, knep och kunskaper som lyfter matlagningen. Jag har en del att lära om pasta märker jag. Och mandolinen går varm.
Denna vecka är det Antikmässa i Stockholm torsdag till söndag. Definitivt något att se fram emot.
Jag slår ett slag för diverse allt-i-allo lådor på textilavdelningarna på loppis. De som får ett paket av mig framöver kan nog räkna med ett grönt band i någon form. Och blommande körsbärskvistar på det. Februarivindar runt knuten.
Väl mött nya veckan!
♡
Gripsholmsrutekudden!!! vi kan ha en klubb ihop – haha!
Karin – Hurra! Självklart skall vi ha en klubb ihop då vi sjunger rutans lov :). Ha en fin vecka!
Alltså, jag förstår inte hur du kan fynda så mycket fint.
En Gripsholmskudde, hur är det möjligt?
Lägg därtill allt annat fint du kommer över. Jag är så imponerad.
Har i dagarna två luskammat två stora fina second hand butiker, kom hem med två barnböcker, fina och prisvärda iofs.
Ok, en gång hittade jag en Spode skål för 35 kr.
Så roligt att följa din blogg och se dina fina kompositioner, njuter.
Tack snälla Inger för dina vänliga ord som glädjer mig mycket! Gripsholmskudden är ett Tradera-fynd, så inte loppis denna gång. Och säg är inte loppisgräset alltid lite grönare på andra sidan :)?! Jag kör mycket på kvantitet – kortare besök så ofta jag har möjlighet. Inte fy skam med fina böcker heller.
Vore intressant att få en utveckling av resonemanget kring Kalifat, ”en serie inte utan brister”. Är det nåt särskilt du tänker på?
Ja, låt oss prata TV :). Vad tyckte du? För egen del hade jag önskat mer personporträtt och mindre svenskt kriminaldrama. Så många intressanta karaktärer som hade tjänat på att skildrats lite mer ingående. Riktigt spännande och driven handling dock! Spåret med bröderna känns möjligen inte så sannolikt, utan mer av en gardering. Starka kvinnoporträtt av så duktiga skådespelare. Som sagt – rekommenderar den till alla!
Jag gillar också Kalifat! Önska kan man alltid, så visst hade det varit intressant med mer personporträtt. Lite drygt att inte få veta hur det går för alla, så vi får väl hoppas på en säsong till.